LILLE PRINSEN

Birgittas ros

Jag sitter och leker med orden:

ATT TITTA UTAN ATT SE
ATT HÖRA UTAN ATT LYSSNA
ATT PRATA UTAN ATT TALA
- är man död då?

JAG ÄR BLIND MED ÖPPNA ÖGON
JAG ÄR DÖV MED ÖPPNA ÖRON
JAG ÄR STUM MED ÖPPEN MUN
- jo, lite död är man nog...

DET ÄR BARA HJÄRTAT SOM KAN
- SE DIG
- HÖRA DIG
- OCH TALA TILL DIG.
Det är med hjärtat jag blir levande.

Här om dagen fick jag en bok i min hand: "Lille Prinsen" av Antoine De Saint-Exupéry.
Den gavs ut 1946, två år efter att författaren omkommit i en flygolycka.
Det är en så´n där lurig barnbok, skriven för vuxna, full av samhällskritik och protest mot den vuxna människans dumhet.

Peace-ros

För att orka leva i den här världen, måste många döda sin känslighet, ja även sin långsamhet.
Många gånger känner jag mig som en främling i världen - och det är jag! - för jag vägrar att bli okänslig och sönderstressad.
Att inte vilja leva av världen, men ändå i den, gör att man ibland gråter... oftare än du tror.
Antoine skriver om den Lille Prinsen, som ramlar ned från sin pyttelilla planet, och alla de friska frågor han ställer.

Man skulle kunna säga att han "främmandegör verkligheten" så att man ser den på nytt.

Jag citerar avsnittet om att våga knyta an till något, om att bli "tam":

"Kom och lek med mig, sa lille prinsen till räven.
- Jag kan inte leka med dig, sa räven. Jag är inte tam.
- Vad betyder att vara "tam"?
- Du är tydligen inte hemma här. Vad söker du?
- Jag söker människorna, sa lille prinsen.
- Människorna, sa räven, har gevär och jagar. Det är mycket obehagligt. Att vara tam är en konst som är nästan bortglömd. Det betyder att "fästa sig vid någon"
Lille prinsen fortsatte att fråga.

- Jag behöver inte dig, sa räven, och du behöver inte mig. Men om du tämjer mig, då kommer vi att behöva varandra. Jag kommer att vara den ende för dig...
- Jag börjar förstå, sa lille prinsen."

Jag tänker att här i vår värld får vi inte fästa oss vid någon eller något.
Allt går så snabbt att vi inte hinner det. Allt är så utbytbart att ingenting får behålla sitt värde.

Det är inte lönt att försöka titta, det är inte lönt att försöka höra, det är inte lönt att säja något för ingen har tid att lyssna.
Orden är gamla innan de är färdigsagda...

Unik, inte en i mängden.

Skönheten dör när vi inte längre använder våra sinnen som Gud tänkt.
Det som skapar skönhet är osynligt, sa Antione 1944.

Den planet som lille prinsen kom ifrån, är liten som en rund friggebod. Där finns det tre vulkaner som han sotar, ty de går bara till knäna på honom.
Han har en ros också, en ros med fyra taggar som är det enda försvaret hon har mot världen...
Fyra taggar...
Lille prinsen var mycket fäst vid sin ros. Den hade tämjt honom... De behövde varandra.

"Människorna odlar femtusen rosor, men de ser dem inte.
- De är vackra, men intetsägande. Det är därför att man inte har plockat bort insektslarver på dem...
Han sade adjö till räven.
- Adjö, sa räven. Nu ska du få höra min hemlighet: Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen. Människorna har glömt bort den enkla sanningen.

Räven fortsatte:
- Om du har fäst dig vid något, är du ansvarig för det, för all framtid. Du lille prins, har ansvar för din ros."

Jag blir gråtfärdig när jag tittar upp från boken och ser alla reklamblad på köksbordet.
De skriker ut sina slit-och-släng-budskap. Jag orkar inte.
Och jag lägger på luren när telefonförsäljare ringer...

Jesus sa:
- Rävarna har sina lyor och fåglarna har sina bon, men Människosonen har ingenstans där han kan vila sitt huvud.

Undrar vem den lille prinsen egentligen är...

Gud, hjälp mig att SE, att LYSSNA och TALA, med hjärtat.

Tama hälsningar från rosodlaren
Helene Sturefelt