Som en bro över mörka vatten
Gud som var, som är och som kommer.
Teologiskt tempus i form av imperfekt, presens och futurum.
Vår samtid är helt uppslukad av nuet. Varför? Jo, vi har kapat bandet bakåt till historien och fördärvat framtiden. Det som återstår är ett desperat "Carpe Diem" - fånga dagen...
Fånga dagen, ja skynda dig innan du har fördärvat den också!!
Jag är ibland väldigt trött på att leva i den här tiden.
Vår altartavla i Fredrikskyrkan har en mäktig bild där Jesus är omgiven av blå himmel och en strålglans av guld. Min fantasi tänker att det är också en treenighet i tid:
- när han lämnar sin himmelska existens för att bli en av oss
- det är himmelsfärden tillbaka
- och det är hans återkomst i härlighet.
Det sista vågar vi inte predika längre. Även i kyrkan har detta tjatiga "fånga dagen" ibland blivit den enda poäng som predikanten lyckas vaska fram, ur den annars så djupa evangelietexten.
Varningslamporna blinkar...
Teologisk gräns
"Teologiskt har ämnet glidit från att ha gällt en tolkning av tidens tecken, brudens uppryckande, lammets bröllop och Kristi återkomst i härlighet till att istället mer handla om fred, nedrustning och en allmän formulering av Guds rike."
Visst kräver vår tro att vi är riktade mot vår tids nöd och samhällsfrågor, men inte på bekostnad av den bibliska historien. Då är det ju ingen skillnad på det vi säger och på det som politikerna säger.
Owe Lindeskär tänker så här om de nya lovsångerna:
"I den kristna sångskatten finns temat om Jesu återkomst starkt betonad. Men nya lovsånger betonar att var innesluten och omsluten av Guds kärlek och det är underbart.
Men texter som välkomnar Jesus tillbaka på himmelens skyar lyser i stort sett med sin frånvaro i nya texter."
Vår kyrka är så upptagen idag att vara en kyrka i tiden.
Men det är bara presens.
Okunskap kring imperfekt tid och ingen tro på futurum - himlen är inte inne..
Himlen besjungs bara i schlagertexter och New Age har lagt beslag på änglarna som "förmedlar energi från de döda i seanser"...
Vår kyrka, den jag betalar min skatt till och som jag gärna tjänar, fokuserar mer på att skapa ett "All-Guds-hus" i Stockholm där alla religioner får plats under samma tak...
Vem ska applådera det?
Ingen trivs där. Alla får ju förminska sig till minsta gemensamma nämnare, Abraham, och det är säkert gott i religionsdialogens namn.
Men inte som gudstjänstlokal!
Har kyrkoledarna glömt vad som hände när kungarna i Gamla Testamentet blandade ihop sin tro med de kananeiska? Eländes elände!
Andens glöd
"Utan Andens smörjelse (att Anden talar till vårt hjärta) blir frågor om Jesu tillkommelse bara spekulativa diskussioner.
Men när Anden får ta kommandot över detta ämne så skapas syndanöd, förlåtelse, upprättelse och brinnande hjärtan."
(lägg de fyra orden på minnet!).
Owe har en hemsida: http://www.kerygma.se/
Men han vill inte att vi ska predika med mörka, skrämmande ord, utan snarare så att en längtan väcks.
Att förkunna att Kristus kommer åter har som mål att vår kärlek till honom ska fördjupas.
Till sist; vad är det att vara kristen?
Jo, här är modellen:
SYNDANÖD, FÖRLÅTELSE, UPPRÄTTELSE OCH ETT BRINNANDE HJÄRTA.
Detta bildar en fyrklöver som inte är statisk utan som vi får vandra runt i!
Nya misstag driver mig till ny bön om förlåtelse, där jag får ta emot upprättelsen och så tändas på nytt - inte i egen kraft utan tack vare Guds kraft!
Ur boken "Den långsamma kärleken":
Ur tiden - i tid!
Tiden är vår bästa vän.
- Min tid ger jag er, säger Jesus till mig. Eller var det frid?
Det måste höra ihop. Finns det tid, så finns det frid.
Hon knäpper sina händer:
- Käre Gud, tack för min man och min familj. Det är verkligen som det står skrivet "Min tid står i dina händer".
Hjälp mig, gode Gud, att kommar ur ekorrhjulet.
Det snurrar alldeles för fort.
Ur tiden.
I tid."
Kom herre Jesus Kristus, snart.
Det är så drygt här.
Helene Sturefelt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar