DROPPEN

Drop-in

Drop-in, kom in när du vill, droppa in, droppa ut...
En droppe vatten på pannan.
En droppe helighet i daggkåpan, som en naturens egen dopfunt.

Vi har firat "barnvagns-gudstjänst" i kyrkan idag!
Föräldrar med sina bebisar är välkomna en gång i månaden till kyrkan, för att barnen ska känna det naturligt att vara i Guds hus.
Vi tänder ljus och nämner varje barn vid namn - vi tänder ljus även för de osedda och ofödda barnen...

"Änglarna sjunger i himlen halleluja!
Glädjen blir stor när Guds kärlek bryter igenom hos oss..."
(Sv Psalm 333)

Sollljuset bryter igenom

Ikväll hämtar jag lite näring ur den keltkiska andligheten. Där var tidens lopp och livets gång ett centralt tema.
Harald Olsen skriver i "Keltisk andlighet":

Hela livet levdes inför Guds ansikte.
Kelterna hade en stark upplevelse av Guds närvaro i alla livets tilldragelser.
Från förkristen tid har man spårat följande företeelse ända in på 1800-talet:
- Det nyfödda barnet lyftes över elden tre gånger och bars sedan  runt den tre gånger medsols.

Jordemodern, barnmorskan, göt därefter tre vattendroppar på barnets panna, i samband med ett fast välsignelseformulär.
Det var en klar hänvisning till det kristna dopet, som normalt följde åtta dagar senare.
Det kallades för "det stora dopet" eller "prästdopet" för att skilja det från den nämnda födelsevälsignelsen, skriver Harald Olsen.

Vid den här välsignelsehandlingen var hjälpkvinnorna närvarande, de som hade vakat under förlossningen.
Den sången som de stämde upp i lär vara den vackraste man kunnat höra...

En droppe för dig, en för mig...

Tre vattendroppar...
För tio år sedan var vi på barndop i Österrike.
Det är alltid lika spännande att möta nya traditioner. Den katolske prästen tog en pytteliten glaskanna och göt just tre droppar vatten på barnets huvud!

Var det inte mer? tänkte jag, bara tre droppar? Det räcker väl inte?
Det ska vara mer, massor med vatten, ja här ska doppas ordentligt! som i rysk-ortodoxa kyrkan. Där sänkes hela det nakna barnet ned i den djupa dopfunten.

(Har du tänkt på att de flesta dopfunter är djupa, men man har lagt en flat tallrik över. Vår tradition kräver inte det totala doppandet.)

Men å andra sidan, vad gör man om det kristna dopet ska förrättas på en plats där det är ont om vatten?
I torra marker eller frusna landskap?
Jo, då är det stort nog med tre droppar!

Gud är inte beroende av mängden... Gud är inte beroende av någonting!!
Det enda nödvändiga är vår öppenhet mot att Nu Handlar Gud.

Dopfunten i Sillhövda kyrka

Även denna fredag hörde vi hur en stor skara polska turister smög sig in i Fredrikskyrkan, allt medan bebisarna skramlade skrammel-ägg-marackas till "Det lilla ljus jag har".
Det var Pawel som guidade idag - Hej!
Med gitarren runt magen gick jag ut i altargången och kramade honom välkommen.
- Går det bra att jag berättar längst ned i kyrkan?
- Visst!

Så fick även denna skara uppleva ett stycke levande luthersk kyrka med barnen i centrum.
"Låt barnen komma till mig, sa Jesus."
Ja, Herre, barnet i mig behöver komma till dig varje dag!

"DROPPEN FRÅN GUD FADER
PÅ DIN LILLA PANNA, DU ÄLSKADE.

DROPPEN FRÅN GUDS SON
PÅ DIN LILLA PANNA, DU ÄLSKADE.

DROPPEN FRÅN GUDS HELIGE ANDE
PÅ DIN LILLA PANNA, DU ÄLSKADE."

Ur Välsignelse av en nyfödd, "Keltisk andlighet"

Helene Sturefelt
- stadsmissionär