Ljus över Hästö
Den lyser och lyser för att våra batterier ska vara laddade inför viloperioden.
Jag gick min runda i bokskogen, ännu grön här i Blekinge. Stegen drogs mot vattenkanten och jag slog mig ned på ett betongfundament och vilade blicken ut mot skärgården.
"I bönen har den ensamme någon att tala med,
den lidande någon som förstår,
den lycklige någon att tacka,
och syndaren någon att bekänna för".
Jag rinde en vän och beklagade min högfärd och mitt betryck.
Förankrad eller inte
Sol i all ära, men markerna ropar på regn.
Förstår du som bor i stan hur torrt det egentligen är under asfalten?
Om det inte kommer ordentligt med regn innan frosten, så vissnar det i trädgårdarna och skogens växtlighet får inte dra i sig den vätska de behöver.
- Fint väder idag!
- Du menar, solen torkar ut marken lite till?
Jag njuter också av solen, men det känns bakvänt att stå och vattna med vattenslagen i oktober.
Regn önskas!
"Förbönen är en gåva,
given åt alla som beder,
särskilt åt dem som gärna vill bedja men har svårt för det.
I samma stund är det som om hela de heligas gemenskap började bedja för oss."
Gud, jag ber för havet, marken och luften.
Hjälp oss att inte skövla, stövla och smutsa ner mer...
Jag ber för gruvarbetarna i Chile att de ska få krafterna tillbaka och att gruvan ska få vila.
Helst i frid.
Jag hörde gäddan slå borta i vassen. Sjöfåglarna makade på sig och lite längre bort såg jag en vit bakdel röra sig - ett rådjur! - på väg in bland ekarna längs vattnet.
Drog in ett djupt andetag av välbehag.
"Vid vår bön i egen sak ligger frestelsen nära att förtiga något för Gud,
en hemlig fruktan för att Han skall komma oss alltför nära..."
Tittade på öglorna i betongen, redo att förankra det som inte bör komma på drift.
Jag tänkte på min tro, mitt förnuft och mina känslor.
Ibland, när trycket är för stort, är det bara havet eller skogen som kan ge motvikt till det som har tagit fel proportioner.
Det är lika illa om det är uppförstorat eller förminskat.
- Gud, hjälp mig att få rätt perspektiv, var min replik i det kyrkospel vi framförde 1975 då jag konfirmerades i Skållerud, Kyrkans gård på Dal.
Jag ser dig!
Bönen förändrar mig.
Det är inte så att jag i bönen ska förändra Gud. Det är inget styrmedel, som en del tror...
Nej, det är tvärtom. Bönen förvandlar mig i riktning mot Guds vilja.
Citaten ovan är från psalmbokens bönbok "Ord om bönen".
Det hjälper mig att vila när mina egna ord har torkat bort.
Inte av för mycket sol men av intrycksöverhettning.
"Tron på Gud är tron på undret.
Att tro på Gud är att befinna sig mitt uppe i det underbara, där inte bara Guds lagar verkar utan också Guds hand."
Helene Sturefelt
- förbönad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar