BLOGGFASTA - FIRA PÅSK

Nu alla läsare, tar jag en paus i skrivandet, för att återkomma efter påsk.
Jag går in i gudstjänstlivet för att följa Kristus, genom långfredagen till uppståndelsen.

Alla HAR påsk, enligt almanackan, men det är inte alla som FIRAR påsk...

När du ändå ska duka och laga mat, då kan du lika gärna göra det så det blir påsk på riktigt.
Under många år har jag och min storfamilj firat påsk enligt texterna i Nya Testamentet. Här kommer mina tips. Så här brukar vi göra:

SKÄRTORSDAGEN
Ett stort Kristusbröd bakas, med monogram. Bordet är dukat med violetta färger - som påminner om passionstidens "bot och bättring".
En skål med vatten skickas runt och vi läser hur Jesus tvättade lärjungarnas fötter - men vi tvättar varandras händer... med ett leende. Sedan läser vi om hur Jesus instiftade nattvarden.... och vi bryter vårt bröd runt bordet. Druvsaft i muggarna. Innerligt allvar.



LÅNGFREDAGEN
Ingen duk. Bordets träskiva avslöjar tidens tand. Endast ett ljus är tänt. Eventuellt en törnekrans av kvistar på bordet, eller 5 rosor - en för varje Kristi sår.
Vi läser om korsfästelsen och blåser ut ljuset när Jesus ger upp andan... Tystnad.
Jesus var ju det sista offerlammet, därför äter vi faktiskt just lamm vid denna måltid. Annars är det fisk som tillhör den kristna traditionen denna dag.
Eftermiddagens fika är utan bullar... Skönt att markera dagarnas olikheter.

PÅSKAFTON
En dag av väntan. Röja i trädgården, städa, elda. Gärna paddla och ta med fikakorgen.
Enkel påskbuffé med ägg, som målas med kodade hälsningar... Fullmånen går upp. Vi går till kyrkan och påsknattsmässan där vi får förnya våra doplöften och invänta ljusets seger...



PÅSKDAGEN
Nu är det fest! Kristus är uppstånden - ja! Han är sannerligen uppstånden!
Fram med finaste duken och vackraste porslinet! Vitt och gult, gärna guld! Blommor och servetter! Påskliljor i mängd. Vi firar och gläder oss över livets seger över döden.
Meny: ta det bästa du vet! Men viktigast är påsktårtan med de solgula aprikoserna!



ANNANDAG PÅSK

Även idag går vi till kyrkan. Emmausvandring... antingen mellan församlingens kyrkor eller i skogen, med en psalmbok i hand.
Bordet är fortfarande dukat till fest i gula toner och maten är det bästa du kan hitta på.

Har du många gäster i påsk?
Låt inte dem hindra dig att gå till kyrkan och FIRA påsk. Ta med dem!
Som sagt, vi ska inte bara "ha" påsk, vi ska se till att LEVA påsk! Det är mycket roligare. Särskilt om man vill ta sin kristna tro på allvar. Med glädje, menar jag.

Titta så fint det blev i kyrkan när vi dukade upp nattvardsbordet "på riktigt":

Mycket glada påskhälsningar

från er Helene.

Vi hörs igen den 6 april.

SLÖJAN IGEN

Slöjan igen...

I dagens BLT, 26 mars 2010, skriver Nazia Rafi - magister inom freds- konfliktvetenskap - en artikel i serien "ISLAMS MÅNGA ANSIKTEN":

".. själva poängen med slöjan är att skydda en kvinna och skänka henne frihet från många olika sociala skador... erosion av moraliska värden förhindras..."

Jag håller med att vårt västerländska samhälle är alldeles för avklätt och att sexualiteten är exploaterad på ett negativt sätt. Många tjejer väljer att gå klädda i "pös-kläder" för att få ha sin kropp ifred från blickar.

Nazia Rafi tar exempel från 1 Mosebok 24:65 där Rebecka drar slöjan om sig. Den var säkert lika viktig som skydd mot sandstormar och hetta, som mot männens blickar.

Nästa exempel är från 1 Korinterbrevet 11 där Paulus har en gammalmodig argumentation att kvinnan ska be med täckt huvud, vilket inte mannen behöver. Därav kommer att många tanter i kyrkan får sitta med hatten på.. medan herrarna ska ta av mössan, hatten, kepsen.

Dock tycker Paulus att kvinnan fått sitt hår som slöja (!) medan mannen inte får vara långhårig...

Denna kultur har vi bakom oss, tack och lov.

Men Nazia för in en annan tanke, nämligen hur detta påverkar oss andligen:

"När hon når en högre andlig status, önskar hon täcka sig ännu mer, av fri vilja, så att hon kan utvecklas ännu mer, andligen."

Vi ska snart åka till klostret i Taizé med en konfirmandgrupp. När man sitter tätt på golvet i kyrkan, kan man täcka sig men en sjal, om man vill, för att inte störa de andras bön genom att man är bar-armad eller har kortbyxor. Den respekten är viktig.

Det är med kroppen jag ber, men den är inte i fokus just då. Det är med kroppen jag äter, älskar och sover,  men den är inte alltid i centrum.

Kroppen är privat, den tillhör inte alla.

Slöjan ökar integriteten för den som bär den frivilligt. Men jag KRÄVER att man ska visa ansiktet och händerna! Identifieringen är socialt nödvändig. Se på ikonen:

ansikte och händer är synliga

Förra veckan var jag i Heliga Birgittas klosterkyrka i Vadstena. Heliga Birgitta bär slöja. Vi åkte till Omberg och besökte Mariadöttrarna. De bär också slöja... precis som de muslimska kvinnorna.

Jag vet att det finns en andlig dimension med att beslöja kroppen för att hjälpa sinnet att koncentrera sig på det inre istället för det yttre.

Men frågan är hur väl det fungerar ute i samhället bland alla de olika yrken och funktioner vi har. Inne i klostret, och i bönens sammanhang, är det mer självklart och jag går gärna in i den rollen själv.

Det är respekt för det fria valet, men det är inte männen som ska styra det.

Det västerländska samhälle vi lever i, är dominerat av mannen. Vårt samhälle är även mycket oandligt. Det är en dålig kombination.

Två faktorer som vi kan fundera på. Hör det ihop?

Andliga och kvinnliga hälsningar

Helene Sturefelt

SLUTA OFFRA!

Vem är det som är fårskalle?

Kan vi inte låta bli? Måste det till ett offer ialla fall?

Så är det för de asatroende. De har gått tillbaka till det primitiva offrandet för att lindra själens smärta och den blodtörstige guden... Jag förstår inte detta.

GUD VILL INTE HA VÅRA OFFER!

Psaltaren 40:

"Till slaktoffer och spisoffer har du inte behag - öppna öron har du givit mig - brännoffer och syndoffer begär du inte. (vers 7).

Säll är den man som sätter sin förtröstan på Herren..." (vers 5)

I Jerusalems tempel var offren ett huvudmoment i gudstjänsten. Gamla Testamentet innehåller detaljerade bestämmelser om olika sorters offer. Men frågan kvarstår, vill Gud ha detta?

Hela mitt hjärta ropar Nej! Detta är människans rädsla, inte Guds lust på blod.

Hebreérbrevet (kap 10) ägnar tid åt att reda ut detta:

David Hedegårds översättning:

"Vad lagen innehåller är endast en skuggbild av de välsignelser som skulle komma, inte tingen i deras verkliga gestalt. Samma offer bärs fram år efter år, utan uppehåll, men genom dem kan lagen aldrig föra dem som förrättar gudstjänsten fram till målet.

Om den hade kunnat det, skulle man inte längre ha burit fram dessa offer, eftersom de inte mer skulle ha några synder på sitt samvete.

Nej, vad dessa offer uträttar är, att de år efter år påminner om synder!

Ty det är omöjligt att tjurars och bockars blod kan ta bort synder.

Så skönt! Här står det tydligt.

Hebréerbrevet fortsätter med att beskriva hur Jesus citerar Psaltaren:

"Därför säger Kristus:

Slaktoffer och spisoffer begärde du inte, men en kropp beredde du åt mig. Du har ingen lust till brännoffer och syndoffer. Då sade jag: Här är jag, som det är skrivet om mig i bokrullen: jag kommer, Gud, för att göra din vilja."

Det Jesus Kristus gör är att han upphäver det första genom att sätta det andra i dess ställe.

Lägg märke till att det står hur den pre-existente, andlige Kristus får en jordisk kropp... inkarnationen... in i köttet... för att med kroppen sätta punkt för detta blodiga sätt att komma i kontakt med Gud.

Kristus har burit fram ett enda offer för synden och sedan satt sig på Guds högra sida. Alltså är vi genom honom äntligen framme vid målet.

Bokrullen då?

GT menar att lydnad mot Guds bud är viktigare än offer:

"De skriftlärde sa: Du har rätt, Mästare. Det är som du säger: Gud är den ende, det finns ingen annan än Han. Att älska honom av hela sitt hjärta, av hela sitt förstånd och av hela sin kraft och att älska sin nästa såsom sig själv, det är mer än alla brännoffer och andra offer.

När Jesus hörde att mannen svarade klokt, sa han:

- Du har inte långt till Guds rike.

Sedan vågade ingen fråga honom mera." (Markus 12:32)

Den Helige Ande vittnar genom tiderna om detta:

"Jag skall lägga min lag i deras hjärtan och skriva dem i deras sinnen. Deras synder och deras orättfärdiga gärningar skall jag aldrig mer komma ihåg.

DÄR SYNDERNA ÄR FÖRLÅTNA, BEHÖVS INTE LÄNGRE NÅGRA OFFER FÖR SYNDERNA"!

Lovsång! Slut på offrandet!

Därför är altaret i den kristna kyrkan inte ett offeraltare utan en gravplats. Det är klippgraven där Jesus blev lagd som död. De vita linnedukarna är hans svepning - som låg kvar när han hade uppstått. 

Så varje gång jag träder inför Guds altare, står jag inför den uppstånde Kristus, som besegrat ondska och död - en gång för alla - och hans ord av förlåtelse får vi ge vidare, dag för dag. 

Utan blod på händerna. 

Självuppoffrande - nej, fria hälsningar!

Helene Sturefelt, som nu ska fira påsk.

VAMPYRER OCH SMAKEN AV BLOD

"Bred dina vida vingar..."

De kan lukta sig till blod. På långt håll vet de var blodet finns. Men i åratal har de tränat för att kunna avstå blodsmaken.

Vampyrerna i TWILIGHT kittlar en hel generation ungdomar att läsa och fantisera.

Huvudpersonen Bella blir förälskad i Edward, som inte är en vanlig kille, han är hennes vampyrpojkvän.

Hon kommer att åldras, som alla människor gör, men inte Edward. Han är odödlig, som alla vampyrer, och han kommer att vara evigt ung.

Vad göra?

Enda utvägen för Bella är att bli biten av Edward, men han vägrar...

"ÅH, HERRE GUD" utbrister Jonas Gardell varje tisdagkväll och ger sin syn på det Eviga och på Gud.

I del 2 lyfter han fram smaken av blod...

Är Gud blodstörstig?

Alla förbund i Gamla Testamentet ingicks med blod.

I Nya Testamentet är Jesus det sista blodsoffret.

Vem har lagt fokus på blodet - människan eller Gud?

Jonas Gardell menar att det är den lilla människans behov att göra en överrenskommelse med Gud:

- om jag är snäll, då ger du, Gud, mig det jag önskar...

Ju mer vi offrar, desto mer ska Gud ge.

Primitivt! Här finns ingen kärlek, bara terrrorbalans.

Vi ska snart fira påsk. Hur blodigt var det på korset?
Kan människan aldrig lära sig avstå från blodsmaken...
Eller ska man be att få ett litet vampyrbett, så att man blir odödlig... ?

Jag håller med J Gardell att den kristna blodsmystiken är obehaglig. Jag kan inte heller somna när man sjunger den gamla kvällspsalmen:
 "Bred dina vida vingar, o Jesu över mig... Förlåt mig alla synder, mig rena i ditt blod..." Sv Ps 190
Det är kladdigt... och ger mig ännu mer skuld att han skulle dö, för min skull... skuld...

Vill Gud ha blodet?

Det som hände på korset är så stort att det rymmer många infallsvinklar.
Poängen med att Jesus dog på korset, kan ju vara att han skulle besegra själva döden... och genom det föra evigt liv till oss. Det är uppståndelsen som är i fokus, inte blodet. Jo, för juden och för dem som levde i djuroffertraditionen. Men vi gör ju inte det... (jo, det gör hinduerna och de asatroende).

Eller, ska vi koppla in vår tids djurindustri här? Nej ,det leder för långt. Eller finns det frälsning för dem som är fångade i bur, för vår middags skull? Smaken av blod...

Å andra sidan står det i Hebreerbrevet 9:22 att "utan blod finns det ingen försoning".

Islam säger att utgjutning av blod ger inte alls någon förlåtelse. Vi får återkomma till detta stora ämne.

http://svtplay.se/v/1919903/ah_herregud/del_2_av_8

Klicka på den här länken om du vill se vad Jonas Gardell sa om Blodet.

Oblodiga hälsningar
Helene Sturefelt

BURN BURN BURN

Johnny Cash sjunger:

"I fell into a burning ring of fire

I went down, down, down

And the flames went higher

And it burns, burns, burns

The ring of fire, the ring of fire"

Jag var på besök i Charlottenborgskyrkan i Motala i söndags. Det var musikgudstjänst "Johnny Cash - The man in black and white". Min kollega Mikael Billemar - "Prästen och hans vänner" - hade tillsammans med Charla Gospel Choir satt ihop ett fantastiskt program kring denne tilltufsade man, och gjort det till en gudstjänst.

Johnny Cash kämpade med sitt missbruk och sin mörka depressiva läggning, samtidigt som han hittade styrka i den kristna tron.

Mikael berättade om Johnny och hans bror Jack som hade ett liknande brodersförhållande som Esau och Jakob i Gamla Testamentet. Den yngre slarvern drar vinstlotten medan den äldre, välartade brodern råkar illa ut.

Livets ständiga paradox.

Burn... vad är det som brinner? Den oförlösta sorgen? Kärlekens hetta? Trons glöd?

En del tror att vi som är med i kyrkan är med bara för att vi är så präktiga.

Det är oftast tvärtom... Den som har vandrat i mörkret, hittar äntligen ljuset, och församlingen blir den nya familjen, där man deltar som den kämpande människa man är.

Det finns inga präktiga människor. Jo, det kanske det gör, men den kristna gemenskapen är framför allt de förlåtna syndarnas plats.

-  Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka, sa Jesus.

I relation till Gud är vi alla "sjuka" = bristfälliga och fullkomligt ofullkomliga!

Efter Johnny Cash´s död 2003 gavs flera skivor ut postumt. Där finns avskalade inspelningar av gamla hymner, trosvissa sånger om den himmelska friden.

"My personal Jesus" fick en ny, stark framtoning när JC sjöng den med hela sitt hjärta.

Himmelen - tror vi på den? Vågar vi tro på ett liv efter detta?

Johnny Cash levde och dog i denna tro. På den tredje "American"-skivan finns titelspår som "There ain´t no grave that can hold my body down", "1 Corinthians 15.55" där hoppet om uppståndelsen är stor.

Mikael Billemar: "Jordelivet är kort och kämpigt, kroppen ett bräckligt kärl, men hoppets stjärna lyser trotsigt på själens skymningsmörka himmel".

Och när kören sjöng "I´ll fly away, oh Glory" gjorde de ett glissando... och sträckte sina armar uppåt...

i en gest där Johnny Cash´s befriade ande liksom for iväg...

Men det enda jag såg, var Kristus...

Tack, Gud, för alla de redskap du använder för att uppmuntra vår tro. Amen.

Brinnande varma hälsningar

Helene Sturefelt

MARIA - EN PROTESTANT!

Blå Maria i Kungsmarkskyrkan

Vad hände egentligen vid bebådelsen då ängeln Gabriel besökte Maria? Hon fick veta att hon skulle bli gravid genom den helige ande...
Manliga teologer och kyrkofäder har i alla tider lyft fram Marias lydnad.
Lydnad?
Hon var ju protestant!

Lukas berättar i sitt 1 kapitel hur Maria protesterar mot ängelns budskap:
- Hur ska det gå till? Jag har ju aldrig haft någon man.

Maria var inte dum. Inte heller okunnig. Hon går i dialog med ängeln Gabriel med sitt motargument.
Varför missade kyrkofäderna detta?
Naturligtvis ville man inte se en stark kvinna samtala, med integritet och kunskap.
Men det är precis det hon gör.

Protesten leder till dialog som leder till svar.
När hon lyssnat - hur lång tid tog detta? 2 minuter? En hel eftermiddag? Eller mer? - och fått den tid hon behövde, då kom acceptansen:
- Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.

Så skönt! Ängeln gjorde det tydligt att detta var på Guds ansvar.

Därefter sker själva handlingen - som leder till LIV. Mer liv.

Vad kan vi lära oss av detta?
Jo, att även vi får protestera mot Guds vägar, för att söka svar, lyssna in, vänta in, tills vi förstår att Gud vill leda oss på den vägen som leder till Mer Liv.
De beslut som du ska fatta, har just detta som mål: Mer Liv.
Inte mindre.
Inte ofrid och olust.
Ofta kamp, men med frid.

Dikeskörningen är ordens motsats:
- protesten blir blind lydnad = det står det inget om! Inte heller att det är en Monolog... Ack hur många har inte mono-logat med Gud utan att lyssna...
- acceptansen blir till vägran = hm... då ska vi inte störa Gud mer med våra böner om vi inte vågar ta det svar som Gud ger oss...
- handlingen ska leda till liv = inte till ofruktbarhet i tankar, ord och gärningar.

Hur vågar du??

Jo, därför att den tro vi har grundar sig på detta:
INGENTING ÄR OMÖJLIGT FÖR GUD! (Luk 1:37)

Dikeskörning igen: det står inte: ingenting är omöjligt för Helene, eller för chefen eller för kyrkorådet eller statsministern... Nej, subjektet är Gud, som är den som handlar.

Marias dialog är en mycket bra förebild i trons arbete med Gudsrelationen.
Är hon den första lärjungen?
En sak vet jag, katolikerna har inte ensamrätt på henne! Vi tar tillbaka henne - dock inte genom att be till henne, nej vi ber direkt, utan omvägar - hon är en förebild i tillit.
Ordet lydnad fungerar inte, jag säger hellre "acceptera" på nutidssvenska.

Alltså, Maria var en protestant! Ja en riktig protest-tant!
I Jesu Kristi namn,
Helene Sturefelt
- också en protest-tant

LINDRAD

Pilen fick stå kvar.

Det är skillnad på män och kvinnor.
Män fäller träd. Kvinnor kramar träd.
Män dödar, kvinnor ger liv.
Nej, nu blev ni arga på mig för en sådan grov generalisering! Vilken tur att jag har fel.

Men på denna gata, där pileträdet står, tryggt innanför kommunens sågklingor, där fälldes tre ståtliga lindar för ett tag sedan. Ja, de växte nära vägen, men de var bo för bin och fåglar. Lindarnas honung gav mat och trädkronorna var fulla av liv.

Dödsorsak: En cykelbana skulle byggas.

Kvinnor är överkänsliga. Män är realistiska. Nej, nu skrev jag fel igen!

Kvinnor är realistiska i sin syn på att livet måste få ta plats, även i form av träd.

Män är överkänsliga vad gäller teknisk framfart och att få slut på sammanträdena någon gång... så vi fattar ett beslut att träden skall ned och - ja, man kan ju plantera nya, någon annanstans.

Visst.

Varför får jag ont i magen när livet behandlas så vårdslöst?

Jo, därför nästan gång kanske det är jag. Dödshjälp av träd gör vi lätt, snart "prövar vi på människor"...

Här stod de älskade lindarna.
Nu är bara trädkramaren kvar. Utan lind-rad. Olindrad.

I himmelens finns ingen asfalt.

- Och han visade mig en flod med livets vatten, klar som kristall, som rann från Guds och Lammets tron. Mitt på den stora gatan stod livets träd som bär frukt tolv gånger om året.. och trädets blad är läkedom för folken... "
Johannes Uppenbarelse kap 22:1-2

Vem är det som är träskallen? De som sågade eller vi som kramade?

Avbarkade hälsningar
Helene Sturefelt

En RIKTIG DUMSKALLE

En riktig dumskalle

Kanal 5 vill övertyga mig att de har roligare TV.

Deras reklam är våldsam.

"Snart prövar vi på människor". Premiär 14 mars.

Egentligen ska jag vara tyst. Om man inte själv har sett något, ska man inte yttra sig.

Men jag kan ändå säga något såsom flitig bussåkare och ständigt beskådande dessa reklamskyltar.

Jag trivs inte med att börja min dag med Kanal 5´s förnedrande reklam.

Här om veckan var det en röd djävul som räckte fingret åt mig. Roligare TV. Sämre start på dagen får man leta efter!

Denna veckan möts jag av denna träskalle som får en smocka - av TV-chefen?

Han måtte vara en RIKTIG DUMSKALLE.

Inte en sådan som kan komma att vila i ett reklikskrin och få helgondyrkan - ty där vilar bara goda huvuden - utan en sådan som är så desperat att få uppmärksamhet att våld är det enda som återstår.

Tack gode Gud att vi slängde ut TV´n!

Redan för 6 år sedan, 2004. Jodå.

Det går att leva utan.

Off!
Huvudlösa hälsningar?
Helene Sturefelt

VEMS SKALLE?

Relikskrinet i Vadstena

Jag gillar inte döda ben.

Varken de avgnagda kycklingbenen på tallriken eller reliker efter människor.

Här, i detta skrin, vilade Heliga Birgittas skalle tillsammans med dotterns, ända tills forskningen bestämde sig för att så inte var fallet.

Jaha.

Handeln med ben var omfattande förr...

Det är inte lätt att bli helgon, avkokt och skeletterad samt bortforslad och utdelad och avsåld. Vila i frid?

Jag har mycket stor respekt för heliga Birgittas livsgärning. Om man kan älska en plats, så älskar jag den kyrka som hon lät uppföra, på Herren Jesu Kristi uppdrag. Varje gång jag går in i Klosterkyrkan, kommer friden och styrkan tillbaka, ofta åtföljt med tårar.

Men vems skallar är det som ligger där i skrinet då? Ibland skojade guiderna och sa:

- Den ena skallen är när Birgitta var ung, den andra när hon var äldre...

Turisterna nickade allvarligt.

DNA-analyser säger att kranierna troligen kommer från olika tidsepoker. En noggrann kol 14-datering indikerade att det skilde 200-455 år och att ingen av tidsperioderna sammanföll med perioden då Birgitta och Katarina levde.

Men.

Om Birgitta hade ätit mycket fisk så kan det förskjuta kol 14-analysen...

Så, vad vet vi, egentligen?

Forskningen förutsätter situationer som vi inte vet något om.

Alltså kan det lika gärna vara de skallar som traditionen säger att det är ialla fall, tänker jag. 

Det viktiga är att arbeta i Heliga Birgittas ANDA, där håller jag gärna med kyrkoherde Torbjörn Ahlund!

Stötta kvinnor som har det svårt och bereda plats för bönen.

 Ungdomar skyndar till Taizébönen på Vadstenamötet

Må Heliga Birgittas ben få vila i frid och hennes anda inspirera oss alla!

Huvudsakliga hälsningar

Helene Sturefelt

MÅNSKÄRAN OCH MARIA

Rosenkransaltaret i Heliga Birgittas Klosterkyrka

Det är nymåne ute. Vårdagjämningens kvällskyar lät mig ana den skarpa månskäran över Rödtornet i Vadstena.

Månen har inget eget ljus, den kan bara reflektera det ljus som solen ger.

Så är det med jungfru Maria också. Hon har inget eget ljus... men hon lyser av det ljus Gud ger henne!

Titta noga på bilden: Hon håller Krisus på armen. Maria, gudaföderskan, håller honom som Är Ljuset. Det är Kristus som lyser, han är morgonstjärnan.

Ser du vad hon står på? Titta igen - det är en månskära!

I den kristna konsthistorien avbildas Maria ofta på en månskära. Hon åker över natthimlen... och bär Kristus till alla folk.

När vi dansar "helig dans" så finns det en underbar cirkeldans där man gör just en halvmåne på golvet med enkla steg. Dansen tänker sig att vi tar oss upp på berget Montserrat där en Madonnabild finns.

Denna dans blir fötternas tro och tillbedjan - inte till henne utan till Kristus.

       Inte fullmåne

Muslimerna har månskäran som sin symbol. Deras tideräkning följer månkalendern och deras bönetider är inrättade efter dess ljus.

Jag har sett deras "bönetidtabell" och har stor respekt för deras discipin att följa dessa tider.

Det är inte som Taizébönerna med fasta tider: morgonbön 8.20, middagsbön 12.20 och kvällsbön 20.30 utan det är olika tider varje dag.

Jag förstår att muslimerna har månskäran som symbol. De har nämligen inte heller ett "eget ljus". Deras profet Muhammed är precis som Maria, en vanlig människa...

Den stora skillnaden är att vi har Kristus, Guds son, som lyser själv. Guds hela fullhet bor i honom!

När kristendomen blev accepterad statsreligion var det därför naturligt att lägga hans födelsedag vid den hedniska stora ljusfesten - nu vänder mörkret till ljus, javisst!

Ljus till oss hedningar!

Hos ingen annan har jag funnit mer ljus än hos Jesus Kristus - han botar okunnighetens mörker, förtvivlans mörker och ensamhetens mörker, för mig.

"NI ÄR VÄRLDENS LJUS. EN STAD UPPE PÅ ETT BERG KAN INTE DÖLJAS, OCH NÄR MAN TÄNDER EN LAMPA SÄTTER MAN DEN INTE UNDER SKÄPPAN UTAN PÅ HÅLLAREN...

PÅ SAMMA SÄTT SKALL ERT LJUS LYSA FÖR MÄNNISKORNA, SÅ ATT DE SER ERA GODA GÄRNINGAR OCH PRISAR - inte er, utan - ER FADER I HIMMELEN.

       Jesus i Bergspredikan, Matteus kap 5:14-16

Käre himmelske Far, vänd mig till Dig så att jag kan bli Din reflex bland dem jag möter. Amen.

Detta är min reflexion..

Helene Sturefelt

TAIZÉMÖTE I VADSTENA

Bed och Arbeta

En klosterkyrka och en arbetsbod - en perfekt bild av det kristna livet!

Ora et Labora, bed och arbeta.

Bed och Bod. Bodbön.. bön i boden också? Kanske det. Bordsbön.

Under några dagar samlas ca 150 ungdomar och vuxna från hela landet till möte i Taizéanda.

Goda bibelsamtal, workshops och tre tillfällen till bön varje dag - och det är ju bönen som är så speciell.

Ingen vill rabbla böner, men sätt lite musik till, och sjung istället! Då kan hjärtat be hur länge som helst!

Enkelt.

Tystnaden i mitten är svår för den ovane. Provocerande tyst... någon skramlar, någon försöker hosta igång ljuden igen... men inget händer... Har ledarna glömt vad de ska säga? Har strömmen gått? Efter ett tag inser den ovane att det skall vara så här...

Umgås i tystnad.

Några ungdomar sa:

- tystnaden är skön

- tystnaden är inte som hemma...

Gud talar i tystnaden. Gud är närvarande. Det är förtätat. Om man kunde mäta tystnaden, så skulle densiteten vara tjockare än vanligt!

tjock is på Vättern

Andlighet får inte vara sentimental, inte uppdriven och inte oengagerat innantillläsande. Denna typ av andlighet från Taizé innebär både personliga möten och gemensamma upplevelser.

Maten är också enkel, men vällagad - vegetarisk.
Bönor, stora vita bondbönor, röda kidneybönor, kaffebönor - bryggda förståss och ännu mera bönEr i kyrkan... Det mullrade i magarna framåt kvällen.

Det fina är att många kan vara med och hjälpa till. När man är behövd, försvinner meningslösheten... Underbart är det att höra några tonåringar leda förbönen medan försångaren stämmer in i CHRISTE ELEISON - Kristus, förbarma dig.

Tänk om vi kunde få igång detta även i Karlskrona...
Bedja och arbeta för detta vill jag!

Er böna
Helene Sturefelt

FÖRNEKA - ELLER?

Petrus - klippan

- Du är väl också med den mannen?

- Jag förstår inte vad du menar...

- Jo, visst har vi sett dig tillsammans med Jesus!

- Nej, jag känner honom inte.

- Men jag känner igen dig på dialekten...

- Jag känner inte Den Mannen!

Kuckeliku.

Tuppen gol och Petrus hade tre gånger förnekat sin Herre.

FÖRNEKELSE är en obehaglig upplevelse.

Man går på gatan, hälsar på den man möter, som viker bort blicken... Avsändare okänd.

Pinsamt. Bortgjord. Förnekad.

I Sverige får vi inte vara för religiösa.

Vi tar bort religionsyttringarna i samhället och i skolan.

Det KOSTAR att vara BEKÄNNARE.

Det kostar mod. Frimodighet.

Vem står ut med att bli hånad? Vem orkar med att bli utpekad?

Petrus gjorde det inte. Och han var en av lärjungarna!

Då är vi ju i gott sällskap...

Profeten Jesaja skriver vad som ska hända med dem som hånar:

"Var inte rädda för människors hån, frukta inte deras smädelser. Malen skall äta upp dem som kläder, larverna ska äta dem som ylle...

Men min hjälp varar i evighet, släkte efter släkte... "

Jesaja 51:7-8

Den som hånar är rädd. Säkert en energitjuv som livnär sig på andras styrka. Den som hånar tar den andres tro och kraft genom att försöka knäcka honom eller henne.

Känner du igen det?

Men det man sår får man skörda... Den som hånar har en mal innanför skinnet som sakta äter upp honom... tills han kommer till insikt.

Hur drivs förnekelsen ut?

Genom att man istället blir bemött med respekt.

Jesus ger Petrus en fantastisk revansch efter uppståndelsen.

- Petrus, älskar du mig mer än de andra gör?

- Ja Herre, du vet att jag har dig kär.

Nu var första förnekelsen botad.

- Simon Johannes son, älskar du mig?

- Ja Herre, du vet att jag har dig kär.

Andra förnekelsen är botad. Men vid tredje gången frågan kommer, blir Simon Petrus bedrövad:

- Älskar du mig?

- Herre, du vet allt, du vet att jag har dig kär.

       (Johannes evangelium 21:15-17)

Han fick bekänna lika många gånger som han förnekat.

När han bearbetat detta, skriver han själv i sitt första brev:

- "Vem kan göra er något ont när ni arbetar för det goda? Om ni också får lida för rättfärdighetens skull är ni saliga. Var inte rädda. Låt dem inte skrämma er. Men Herren Kristus skall ni hålla helig i era hjärtan.

 Var alltid beredda att svara var och en som kräver besked om ert hopp. Men gör det ödmjukt och respektfullt... "

1 Petr 3:13

Har du förnekat dig själv och din tro?

Bed att Gud sänder dig situationer där du får visa din tro i glädje för någon annan, utan att skämmas.

Jesus upprättar hela tiden.

Invänta nästa chans.

Grattis alla som heter Peter, Per, Pelle, Pernilla, Petronella, Pella eller Pierre! Ni bär namnet Klippa och som döpt är du en del av det stora husbygget, som är Kristi församling på jorden.

Stenhårda hälsningar

Helene Sturefelt

EN ÄNGEL !?

Glädjedans!

Kvinnorna var på väg mot graven. De var förtvivlade. Allt hopp var krossat. Den som de hade trott på, var död och lagd i en klippgrav.
Nu var de på väg för att sörja och smörja hans döda kropp med väldoftande kryddor. Det skulle åtminstone ge honom en sista kärleksgärning.
Så berättar ögonvittnen i evangelierna.

Men vad händer på andra sidan? Efter döden?

"Jag känner hur jag dras mot ljuset. Kärleken och ljuset söker mig och jag sugs dit, jag måste dit, jag har lockats dit och nu finns det ingen återvändo.
Jag sugs in i en ljustunnel och det går med svindlande fart.
Snabbt, snabbt färdas jag och det blir allt ljusare... jag bländas... jag får svindel..."

Så beskriver Benny Rosenqvist sin färd på "andra sidan" i boken LJUSFOLKET.

Vad hände med Jesus i graven?
Linnebindlarna låg kvar. Han hade "dunstat" ur tyget. Teleporterats på något vis. Vem vet?

Med ett våldsamt brak flyttades stenen undan som täckt öppningen till klippgraven.
En budbärare - angelos, ängel - en ljusgestalt, stod plötsligt där:
- Varför söker ni den levande bland de döda? Han är inte här! Han har uppstått.

Här börjar kristendomen.
Här börjar den stora glädjen!
Här börjar DANSEN!

De första kristna dansade på gravarna i glädje över att broder/syster nu hade kommit hem till Gud.

Se på det fantastiska fotot i början.
Är det en ängel? En budbärare från andra sidan? En ljusgestalt där energin rör sig lätt, lätt...
Eller är det en av våra konfirmander?

Det guldgula ljuset lyser välsignande in genom kyrkporten.

"Jag närmar mig mynningen, ser slutet på tunneln och fylls av kärlek. Det känns som om jag är på väg att möta en kär gammal vän, någon som jag träffat tidigare..."

Virvlande glada hälsningar
Helene Sturefelt - diplomerad dansledare "Helig Dans"

CELEBRERA KÄRLEKEN

Nattvardskärl från Taizé

VI CELEBRERAR

KÄRLEKEN

GENOM VÅRA KROPPAR

TILL VARANN

- TAG MIG!

JAG ÄR DITT BRÖD

- DRICK MIG!

JAG ÄR DIN KALK

KÄRLEKENS BLOD

UTGJUTET.

Helene Sturefelt,

- som älskar sin man, med teologins djupa Kristusspråk

- som låter den jordiska kärleken göra den himmmelska lite mer begriplig...

SKRATTA ÅT DJÄVULEN

Looser

Här ser du en förlorare.

Det är synd om djävulen. Han (hon!?) är den ständiga förloraren. Djävulen måste invänta att Gud först har skapat, sedan kan han börja sitt förstörelseverk och sätta igång och riva...

"Diábolos" = grekiska för Den som splittrar. Djävla Diabol!

Natan Söderblom skrev 1919 en avhandling om LUTHER: "Humor och Melankoli". Vår reformator pendlade mellan helvetets alla kval och en befriande humor som förlöste många spänningar.

För några år sedan besökte jag borgen i Wartburg där han satt skyddad/ inspärrad och översatte hela bibeln, från hebreiska och grekiska till det tyska folkspråket - en makalös livsgärning!

Luther kämpade med att finna en nådig Gud. Vi kämpar med att acceptera oss själva, att slippa vara KRAV-märkta... (!)

Det är samma kamp, samma ondskefulla pest i tankesystemet som ansätter oss.

En del skär sig i armarna för att lindra ångesten. En del tatuerar sig för att den psykiska smärtan ska ta sig hanterbara fysiska uttryck... Håller du med?

- Fördjupa dig icke i anfäktelsen, ty då får djävulen makt, skriver Natan Söderblom på sid 145. Därför bör ensamhet undvikas och sällskap och förströelse uppsökas.

Vår bild av Luther är snedvriden av den lutherska ortodoxin på 1600-talet. Luther själv hade en frisk inställning till livet:

- Var ska jag söka hjälp i tungsinnet? Främst hos Gud i bönen och ordet, men också i musiken och arbetet.

Mat och dryck var också bra - man ska reta djävulen genom att slå sig lös! - men andra kan tvärtom behöva i dess ställe fasta.

Den frihet Luther till slut fann, står i Galaterbrevet 5:16:

- Därför har vi också satt vår tro till Jesus Kristus för att bli rättfärdiga genom TRON och inte genom laggärningar.

Det finns så mycket andlig kamp och kramp som inte släpper förrän vi själva släpper greppet.

Djävulen skrattar åt oss och ger sig på våra svaga punkter. Han anklagar, drar upp gamla oförrätter, punkterar självförtroendet, viskar fula ord.. driver oss till vansinne...

PANG! Där for bläckhornet in i väggen! Jag har själv sett märkena i Luhters arbetsrum...

För turisterna har man gjort djävulen lite tydligare...

När Mäster Martin finner befrielsen, kan han inte annat än börja skratta.

Ha-ha-le-lu-ja!

Förstår vi i vår tid vad JESUS har gjort för oss? Förstår vi vad som hände på korset?

Många har plågats ihjäl... men bara en har gått ned i dödsriket, i tre dagar, och besegrat dess makt genom att uppstå.

Nu är vi långt ifrån vår tids operationsbord där patienten för ett ögonblick kan lämna sin kropp, sväva mellan liv och död, ana ljuset i tunneln...

Vi är långt ifrån buddhisternas förbannelse då de själva ska sona sina synder, genom att återfödas.

Det Jesus gör, är att han bringar försoning med sin död, men stannar inte där, utan bryter dess makt.

SYNDERNAS FÖRLÅTELSE är grunden för Martin Luthers glädje!

Det är därför han skrattar åt djävulen!

Befriad från skuld och älskad tillbaka till Gud.

Vilket fantastiskt budskap!

Nu har den onde inget grepp längre...

Och ju mer den röde djävulen ansätter dig, desto närmare är du Gud...

Trösterika hälsningar

Helene Sturefelt, som vill att du går tillbaka och läser inlägget 22 febr om Humor och Allvar

SKRATT-PEDAGOGEN

   Ha-ha-le-lu-ja!

- Välkomna till "Musik med Längtan"! Denna kvällsgudstjänst för "ovana" har temat längtan efter att få vara glad, glad i livet och glad i sin tro.

Finns det skratt-psalmer?
Hade Luther humor?
Får man skratta i kyrkan?
Vi var alla förväntansfulla vad den närmsta timmen skulle innebära.

Många har en bild av böjda nackar och tyngda sinnen i kyrkan. Är det begravning så är det ju inte så konstigt, men vanliga gudstjänster ska inte vara så!
Jesu lidandes historia är djupt allvarlig, men den slutar inte med korset - det är bara halvvägs.
Poängen är ju Uppståndelsen!

För att mjuka upp, berättade jag om Petrus brev:
- Längta efter den rena andliga mjölken, ni har ju fått smaka Herrens godhet.
Själen behöver näring. Som kristen behöver jag gemenskap med Kristus och dela den med andra.

Hemma hade mina grabbar spekulerat kring detta med mjölk, och en gåt-gissar-tävling utspann sig:
- Vad får man om man mjölkar en ko i skymningen?
- Skummjölk...
- Vad får man om man mjölkar en ko som är rädd?
- Milkshake...
- Vad får man om man mjölkar en galen ko?
- En Pucko...

Nu var det dags för SKRATT-PEDAGOG Eva Franksson Colliander!
Vi fick komma fram allihop och stå i en cirkel och "skratt-hälsa" på varann:
- Hej! Ha ha ha ha!
Det smittade...
Sätt tungan framför tänderna och gå runt och presentera dig...
Vi skrattade mer och mer och kyrkans takkronor svajade, nästan.
Prova "mobiltelefon-skrattet": låtsas att du pratar med någon rolig person och dra till med:
- Nä det menar du inte!?! Ha ha ha!
Svårt att återge, men roligt var det!

Eva skrattade med oss, med alla änglar, med prästen, Gud till ära.

Kyrkfönster i Bjälbo kyrka

SKRATTPSALMER - finns det?

Javisst!

875 i den nya, oranga psalmboken "Psalmer i 2000-talet":

- Släpp loss spratten, smitta skratten, lossa bojor, frigör sång. Öppna dörrar, blås ut dammet, andas frihet, gång på gång!

766 i den röda psalmboken med "Tillägg":

- Jag tror på en Gud som gråter med mig... En skrattande Gud som vill skratta med mig, som lever med mig när jag dör..

153 - en påskpsalm, där man faktiskt skrattar åt djävulen...

- Livet vann dess namn är Jesus, ha-ha-le-luja! Han var död men se han lever, ha-ha-le-luja! Dödens portar öppnar han, ha-ha-le-luja!...

Kantorn spelade ett underbart postludium till sist. Det var härligt att se leendena spricka upp när alla förstod vilken melodi det var... först i moll... sedan i dur:

- Och då sa mamma: Sudda, sudda, sudda, sudda bort din sura min! Munnen den ska skratta och va´ ..glad!

Till sist:

Den lille pojken hade aldrig varit i kyrkan förut. Han tittade med stora ögon på kollekthåven som kom närmare. När de kom hem, uttryckte han sin stora glädje:

- Va´ snälla de va´ i kyrkan pappa! Hur mycket tog du?!

- - -  : )

Glatta hälsningar

Helene Sturefelt

KONFIRMANDDAG I RÖDEBY

Det finns mycket bra i Rödeby. Också. Som t ex denna dag för konfirmander!
Över hundra ungdomar var samlade denna soliga lördag för att bli uppmuntrade både i sin självuppfattning och i sin kristna tro.
Det är inte lätt att vara tonåring... Jag minns med fasa åren av osäkerhet, gliringar och meningslöshet.
Alla dessa krav, de enkelspråriga rollerna - antingen den Tuffa, eller Svansen till de tuffa, eller Mesarna...
Man började skolan som ett original men gick ut som en dålig kopia av någon som en gång varit en själv...

- Du vet väl om att du är värdelös... fet, ful och dum... sjöng en av konfirmandledarna och tittade sig i en spegel.
- Nej! ropade hennes inre röst, du vet väl om att du är Värdefull, för ingen annan är som du!
Den ständiga kampen.
Det är väldigt skönt att vara vuxen. Varje gång jag fyller år, firar jag att jag är längre och längre bort från den finniga tonårsångesten.

Varifrån ska man få sin självkänsla? Den grundläggs genom att någon ser mig och ler mot mig - mamma och pappa.
Prästen berättade en fantastisk historia om en stenbumling i skogen. Den hade alltid varit där men ingen hade brytt sig om den.. tills den dag då en konstnär kom förbi och ville köpa den.
Köpa en sten?
Hon lyckades förvandla den till ett konstverk genom att frigöra den, ge den rätt belysning i en kaskad med vatten. Alla förundrades av stenens skönhet...

Den dagen då jag förstod att Guds kärlek omslöt mig, då förvandlades min rädsla och något mjukt började växa inom mig... min tro...
Åh vad jag önskar att alla våra ungdomar ska sluta lyssna på dåliga förebilder och förljugna reklambilder!

Det var så härligt att få läsa med i nattvardstexterna att Gud genomskådar våra masker och vill ha oss alla med i sin stora gemenskap!

Tänk, en vanlig gymnastik hall förvandlas och blir till kyrka! Världarna möts. Det finns hopp.
Det är så underbart att se unga människor sträcka fram sina händer och ta emot Kristusbrödet:
- För dig utgiven...
Det betyder ju att varje människa har ett enormt människovärde!
När kompisar inte ens kan hålla en hemlighet utan sviker, så finns det EN som har gett sitt liv för dig, och mig, för att vi inte skulle fastna i det destruktiva. Otroligt.

Sen gick vi alla över till Rödeby kyrka.

I rasande tempo, i 45 min, fick vi lyssna till ett mänskoöde med smak av helvetet...
Tommy Deogan, som skrivit "BLODSBRÖDER" (http://www.bbb.se/) berättade hur han som 13-åring fastnade i heroin och kriminalitet. Ingen brydde sig. De var stökiga i skolan, hoppade på bänkarna, ingen brydde sig. De drogade och gjorde inbrott, ingen brydde sig.
Pappan alkoholist och mamman favoriserade bara storebror.. Tommy blev aldrig sedd och älskad för den han var.
Då återstod bara en roll: att vara den som slog hårdast, och vågade göra de värsta sakerna...

En dag blev hans storebror påhoppad av ett gäng huliganer. Dödad. De krossade bröstkorgen.
Hata, hämnas!
Eller?

Nej, Tommy bestämde sig för att sluta droga. Och han bestämde sig för att förlåta, samma dag som han fick veta att han själv skulle bli pappa...
Alternativet med hämnd skulle bara leda till tiodubbelt värre våld.
- Pojkar slåss. Men en man förlåter. Du ska vara en Man, hade hans storebror sagt.

Den här starka konfirmandkontraktsdagen slutade med en konsert där tre lokala ungdomsband levererade stor spelglädje.

Vid utgången stod tre killar och viskade.
- Kan jag hjälpa er ? frågade jag.
- Öhh... Fick en föraktfull blick. Ehh... har du en cigg, eller?
- Har du inte hört nåt alls om drogerna i kyrkan?
- Cigarretter är ingen drog! mopsade han. Jo, alltså vi får inte röka, lagligt, men det är ingen drog!
- Jo. Sa jag och satte emot. Jag hoppas det kommer en dag när du inte behöver det där nikotinet.
- Öh, du vi ska inte bli 70 år! Det räcker att leva till 17! Vi ska f-n inte bla bla bla..

Jag tittade med sorgsen blick på dessa små tonårspojkar... Har inte de en mamma som älskar dem? Har inte de en pappa som kramar om dem när de kommer hem?

Dagens tema SJÄLVKÄNSLA kändes plötsligt mycket lång bort. Och fruktansvärt nödvändigt.

Moderliga hälsningar
Helene Sturefelt