OCKULT BARNRADIOKALENDER

Mardrömskalender.

Strax innan Melodikrysset på radio P4 började det tjuta och hoa. Ångestljud i falsett tog över mitt kök och ett skrik fick spökena att skratta.

Vad i all sin dar är detta?

Jag stängde av och insåg att det var radiokalendern som sände ännu ett avsnitt av "Spökjul på Dimmeborg" - om levande och döda och allt däremellan. Detta hemsökta tema väljer Sveriges Radio att fira sitt 100 års jubileum med.

Om deras lyssnare och producenter hade vetat detta år 1925, för hundra år sedan, så hade de blivit dödsförskräckta. Säkert hade SVR blivit anmälda för förargelseväckande beteende och det moraliska förfallet hade fått många att ifrågasätta den kommande framtiden.

Men nu är vi här, 2025, och bjuder in mörkrets makter på bästa sändningstid för barn.

Men snälla Helene, det är ju bara på låtsas!

Jasså.

Du finns ju inte.

Eva Staaf, som har regisserat barnradiokalendern, säger:

- Detta är ren pur spökskräck! Ha ha ha, nej inte bara förstås, för stämningen på Dimmeborgs slott är verkligen en kokande brygd av spänning och mystik. När man minst anar det kan det krypa på riktigt läskiga grejer mitt i pepparkaksbaket, säger alltså Eva Staaf, i ett pressmeddelande.

Eller lätt ångest över Melodikrysset.

Spökjulen handlar om en influencerfamilj som flyttar in i ett gammalt slott för att spela in påhittade videoklipp om spöken till sin populära spökjaktkanal.

Men de upptäcker att slottet är hemsökt på riktigt. Nu börjar Dimmeborgs mörka historia släppa loss riktigt  farliga krafter...

Manusförfattare och illustratör.

Vem har skapat den här serien?

Det kan inte vara en småbarnsförälder i alla fall, för då skulle hon/han veta vilken skräck ett barn kan uppleva av hemska saker.

Manusförfattaren heter Ida Kjellin. Hon säger i ett uttalande på Barnradions hemsida att hon är uppvuxen med skräckfilmer såsom Poltergeist, Ghostbusters och Exorcisten.  

Det som är bra med dessa historier är spökena skall jagas, fångas och utrotas.

- Det fick mig att tänka. 'Hur känns det för spökena själva?'

Oj, så gulligt. Ja, det kan man ju undra. Låt mig få återkomma till detta.

Oj, hur mår du, lille vän. Vill du ha saft och bulle?

Jag tittar på bilden /se nedan/ som hör ihop med årets adventskalender. Den är splittrad, ful och har något nervöst över sig.

Illustratören heter Sofia Falkenhem. Hon drömde om att ha en 'övernaturlig kompis' när hon var barn.

- Det är roligt att få teckna så levande spöken. Det ska bli jättekul när lyssnarna får se alla olika spöken vi har hittat på.

Jasså.

Men vem är jag att ha åsikter, jag som tecknar ruskiga Aulawaablar...

Vad vill Aulawaabel-döskallen?

I förra inlägget "Släck inte ditt ljus" skrev jag om Dimmeborg att det finns en lärarhandledning till låg- och mellanstadiet. 

Där framhåller man att programmen ger en övning i 'hörförståelse (ångestskri, min kursivering), vidgar barnens ordförråd ("offerblod, pentagram och onda andar") och tränar förmågan att tolka en berättelse (detta var skit, får man inte säga! Inte heller lämna rummet... eller?).

För att skolbarnen skall klara av att lyssna på dessa avsnitt 10 min varje morgon i skolan, ska lärarna gärna ha gått igenom ord såsom "andeutdrivare, exorcist, reinkarnation, hinduism och hemsökt".

Jag citerar Ingrid Byströms artikel i Världen Idag:

"Från och med i år har julkalendern även ett samarbete med Specialpedagogiska skolmyndigheten, med en lärarhandledning som alltså är kopplad till den anpassade skolans läroplan."

Ful, splittrad och nervös.

Men hur naiv får man vara???

Sveriges Radio medger att "Spökslottet" kan upplevas som otäck, men att få en viss dos av spänning kan vara nyttigt för barn.

Per Palmqvist, samordnare på Barnradion, svarar Världen Idag i ett mejl:

"Det är en bedömningsfråga hur läskig kalendern ska vara, detta har vi pratat mycket om i produktionen."

Men om då deras team är människor som är uppvuxna med skräck, hur kan de ha en trovärdig omdömesförmåga?!

Skräck är inget naturligt för barn. Ännu värre är det för alla som flytt krigsdrabbade länder och sitter i skolbänken och skall tvingas höra denna spökångest på skoltid!

Sveriges Radio Blekinge vet bättre.

Det värsta av allt är att denne Per Palmqvist rättfärdigar sitt beslut genom att citera en god vän som är professor i litteratur, där han rycker ett citat ur sitt sammanhang:

Denne professor "tycker att man får skrämmas hur mycket som helst, så länge man befinner sig i en trygg miljö och kan prata om innehållet".

Jag ringde upp vår vän och han visste inte vad jag pratade om... 

- Du är citerad i en debatt om ockultism i årets barnradiokalender. Det verkar som om de utnyttjar dig...

- Jag är inte tillfrågad! Detta är svag och dålig journalistik, svarade vår vän.

Och som sagt, skolan är långt ifrån en trygg värld...

Spökkalendern får mycket kritik.

Det jag nu vill säga är allvaret bakom ondskans existens.

OM det finns en ond makt, hur skulle den vilja arbeta ibland oss? Syftet är att splittra och förstöra, så då gäller det att inte synas för mycket.

OM man kunde få människorna att tro att det onda inte fanns, då skulle det onda kunna härja fritt.

Politiker har inte redskap att analysera ondskan. De kan bara säga:

- utanförskap, skola, låg utbildning...

Psykologer har inte heller redskap:

- Det är en dålig barndom, frånvarande fäder...

Men Bibeln är klar och tydlig.

Där står det om demonernas fruktan att bli avslöjade. De förkläder sig till ljusets änglar ("guider" inom new age) och förleder människor med bekväma 'sanningar'.

Mörkret förkläder sig.

Men när Jesus kommer, då blir det ångest på riktigt - bland de onda andarna.

Evangelisten Markus beskriver i sitt kapitel 8 vad som hände när en besatt man blev befriad av Jesus.

Han bodde bland gravarna och hade inte haft kläder på sig på länge.

När han fick se Jesus började han skrika, föll ned inför honom och ropade högt:

- VAD HAR DU MED MIG ATT GÖRA, JESUS, DU DEN HÖGSTE GUDENS SON?

JAG BER DIG , PLÅGA MIG INTE!

Markus 8:28

JESUS HADE NÄMLIGEN BEFALLT DEN ONDA ANDEN ATT FARA UT UR MANNEN.

I LÅNGA TIDER HADE DEN HAFT HONOM I SITT GREPP.

När Jesus frågade:

- Vad är ditt namn?.. svarade han:

- Legion, för många demoner hade farit in i honom.

Lek inte med ondskan!

Detta är en verklighet som är mycket långt borta från Dimmeborgs Spökslott. Eller, väldigt nära, men gömd bakom okunniga och naiva uppfattningar om ondskan.

Det är när vi erkänner ondskans verklighet som vi får syn på den. Och då är det inte låtsasskräck...

Vi är många som har varit i dess närhet, och med bön i Jesu dyrbara blods namn bett befrielseböner när det varit nödvändigt. Detta är inget vi berättar om, för ondskans mörker vill vi inte ge någon uppmärksamhet, mer än att Den Finns.

Hur gick det med mannen som var besatt? Demonerna i honom pratade direkt med Jesus, och de bad honom att han inte skulle befalla dem att fara ned i avgrunden. Nu gick det en stor svinhjord och betade på berget...

... OCH DEMONERNA BAD JESUS ATT FÅ FARA IN I SVINEN, OCH DET TILLÄT HAN.

DÅ FOR DEMONERNA UT UR MANNEN OCH IN I SVINEN, OCH HJORDEN STÖRTADE UTFÖR BRANTEN OCH DRUNKNADE.

Markus 8:32.

Några herdar såg vad som hände och sprang förskräckta därifrån och berättade alltsammans...

Jesus, vår Räddare.

Så, snälla radion, lek inte med det ockulta!!

Oro, rädsla och riktig ångest kommer i skuggan av demoniska sammanhang. Sömnen rubbas och tryggheten försvinner. Både barn och vuxna kan drabbas.

Detta är inte "lite nyttig skräck" som hjälper oss bearbeta livets svårigheter, nej, detta är att gå i ondskans fälla, där syftet är att få fast oss - i rädsla.

Men Gud vare tack! Det finns en väg ut ur detta!

Dan före dopparedagen påminner jag om att Jesus föds i stallet för att som vuxen på korset ge sitt liv, till befrielse från den synd som ondskan vill binda oss i. 

Kevin Carden, tack!

Älskade Jesus,

- kom till alla barn och ungdomar som blivit skrämda av ockulta ting.

Tack för att DU har all makt i himmelen och på jorden.

Det är dig vi vill öppna oss för nu, för att din rena kärlek skall skapa FRID och trygghet i våra hjärtan.

Amen.

Från krubban till korset.

Välsignelser och beskydd till oss alla!

Helene F Sturefelt,

- radiolyssnare och förebedjare.