Sturellas Fotoblogg: KULISSER och FASADER

Det känns tomt.

Inte mycket känns på riktigt. Det mesta känns som kulisser och fasader.

Det blir särskilt tydligt nu under adventstid då vi går mot jul.

Alldeles för mycket är "förr" och "hitte-på". För lite "nu" och "äkta".

Det är en osalig blandning av näs-tomtar med jättestora luvor, renar och löshorn, ny-designade adventsljusstakar utan form och formlösa "advents-stjärnor" utan budskap.

Fint hantverk. Men konstiga figurer.

Någon sa:

- Sluta tjata om Jesus! Kan vi inte bara få fira julen ifred!

Varuhusen använder våra kristna julpsalmer i popform till att skapa en stämning, som det inte finns täckning för. Och vi låtsas att det är bra, och tar svältfödda emot det lilla av budskap som finns.

Andligt hungriga, utan att veta om det.

Och jag går runt och känner mig förvirrad, utanför och alienerad.

Eller helt enkelt gammal.

Ofrivilligt indragen i framtiden. I den framtid som tappat respekt för traditioner och förlorat kontakt med kunskap om Bibel och kristna högtider.

Långt ifrån 300-talets biskop Nicolaos.

Jag kan gärna skoja till det om julens allmänna sånger, men sen vill jag tillbaka till det högtidliga adventsfirandet som kyrkan förr stod för.

Jag högaktar gudstjänsterna där liturgin bär budet om en Gud som kommer oss mänskligt nära - inte ridande på en ren, utan på en åsna...

Undrar vem åsnan är, egentligen... ?

Händelserna i Betlehem en gång för tvåtusen år sedan är ersatta av en ren, och en tjock farbror som skrattar tungt.

Kulisser och fasader.

Jul - renens högtid?

När vi sjunger Evert Taubes "Knalle Jul" blir texten konstig för många i den unga generationen:

"Här va' dä gran, här va' dä gran!

Den finaste i stan te' dopparedan!"

Vaddå gran till dopparedan?

Redan efter Allhelgonahelgen har de traditionslösa individualisterna tagit in sin gran.

Dopparedag är julaftons lunch då man doppar det sista av det torra rågbrödet i skinkspadet, som en fattigmansmåltid, innan Juldagens festligheter.

Medan jag är granlös fram till den 23 dec, då jag köper en fin dito från Arkelstorp, och klär den vackert till julafton.

Då slänger de unga familjerna ut sin allhelgonagran och byter bort de julklappar de inte ville ha.

Suck.

Granen bestrumpas och tas in den 23 dec.

Har inte alla rätt att göra som de vill?

Nej, det tycker inte jag.

Vi är en del av ett kollektiv som stärker varandra.

Förmågan att vänta, avstå och underordna sig de betydelsebärande traditionerna är viktig!

Annars betyder det man gör ingenting...

Och semlor till advent är bara dåligt, eftersom det förtar fastetidens bakelse före påsk. Men då äter de kanske lussekatter?

Kulisser och fasader. Lussekulisser och fastefasader.

Desperat lusse-semle-katt.

Detta är inte bara vanligt gnäll, även om det känns så. Detta jag uttrycker är min förtvivlan över en respektlöshet som utarmar alla våra högtider.

Värst är när kyrkan själv inte orkar hålla emot och satsar mer på konserter än gudstjänster.

Jag tänder mitt första adventsljus och firar att Jesus red in i Jerusalem på den enkla åsnan.

Det är som att en kunglighet jämförelsevis skulle komma in i huvudstaden i en skåpbil...

Eller, tillbaka till det äkta - som när Mjällby AIF's sportchef Hasse Larsson kommer inåkande till guldfirandet i Sölvesborg, sittande i en traktors skopa, på halmbalar, med pokalen i hand... Sauaj sauja!

Första adventsljuset.

Det andra ljuset tänder jag med en bön av tacksamhet, att Guds rike är nära.

Jag måste citera den bibeltext som hör ihop med 2 Advent:

DEN DAG SKALL KOMMA DÅ BERGET MED HERRENS TEMPEL STÅR DÄR ORUBBLIGT FAST,

SOM DET HÖGSTA AV BERGEN.

FOLKEN SKALL STRÖMMA DIT...

HAN SKALL LÄRA OSS SINA VÄGAR, HANS STIGAR VILL VI FÖLJA.

TY FRÅN SION SKALL LAG FÖRKUNNAS, FRÅN JERUSALEM HERRENS ORD.

Profeten Mika 4:1-4.

Nu är vi långt bort från både kulisser och fasader!

Andra adventsljuset.

ALLA PROFETIOR I SKRIFTEN STÅR DÄR FÖR ATT UNDERVISA OSS,

SÅ ATT VI GENOM VÅR UTHÅLLIGHET OCH DEN TRÖST SKRIFTEN GER OSS KAN BEVARA VÅRT HOPP.

Romarbrevet 15:4.

Nu är vi verkligen innanför kulisserna och fasaderna!

FADER VÅR, SOM ÄR I HIMMELEN,

HELGAT VARDE DITT NAMN,

TILLKOMME DITT RIKE...

VÅR FADER, DU SOM ÄR I HIMLEN,

LÅT DITT NAMN BLI HELGAT,

LÅT DITT RIKE KOMMA...

Tredje adventsljusen.

Jag tänder mitt tredje adventsljus och firar Johannes Döparen, den skarpa sanningssägaren som fick folk att omvända sig. Hans röst ljuder än idag hos flera av dem vi kallar för "visselblåsare".

Det fjärde ljuset tänder jag för Herrens moder, jungfru Maria, med en triumferande glöd över att Gud tände livet i henne utan en mans närvaro!

Självklart är hon oskuld och barnet tillkommet genom den helige Ande!

Skulle Gud, skaparen av hela universum, inte kunna åstadkomma det?!

Låt nu hela adventsljusstaken lysa av Guds underbara närvaro!

Fjärde adventsljuset.

Käre himmelske Fader,

Ditt namn är heligt och helgat, långt bortom alla våra fasader.

Vi välkomnar ditt rike in i våra hjärtan, där vi nu städat ut allt egoistiskt damm.

Ske Din vilja, inte marknadskrafternas, såsom bland hela den himmelska härskaran, så ock i jordens alla kyrkor.

Vårt dagliga bröd giv oss idag, och hjälp oss att ge bort allt vårt överflöd!

Förlåt oss alla dessa kulisser vi byggt upp runt våra högtider,

där sekulariseringen suddar ut Dig och evangeliet.

Inled oss inte i konsumtionen utan fräls oss ifrån köphysterin.

Hjälp oss att avslöja Lögnens Fader, den fule satan och lurige djävulen, som förkläder sig till en förförisk ängel, smilande av sina egna onda avsikter.

Ty riket är Ditt, alla nationer, länder och städer, som behöver falla ned i tillbedjan inför Dig, i härlighet och evighet. Amen!