SILLHÖVDA KYRKA 80 ÅR

Sillhövda kyrka, Fridlevstads pastorat.

Precis när 2:a världskriget hade slocknat, tändes ljusen i den alldeles nybyggda kyrkan i Sillhövda församling.

Det är den tredje kyrkobyggnaden här i bygden. 

Den första låg en bit bort vid Holmsjösjön. Där har det funnits rester efter en liten kyrkoruin från 1500-talet, men stenarna tog bönderna hand om för att bygga upp sina boningar...

Den andra låg strax intill nuvarande kyrka - en enkel träbyggnad - som några år tidigare brann upp, efter en överhettning i kaminernas skorstensrör.

Den enkla träkyrkan, som brann upp.

Idag, snödagen den 7 december 2025, tillika 2 Advent, samlades församlingsbor till en festgudstjänst med 80 års kalas för Sillhövda kyrka.

Snödag? Nej, jag menar söndag, förstås!

Men det ligger alltid lite snö i Holmsjö som är beläget ca 100 m över havet, och har ett klimat likt småländska höglandet. 

Här trivs jag.

Sillhövda kyrka, 7 dec 2025.

Jag hade glädjen att få hålla ett enkelt tal till jubilaren, inne i församlingshemmet.

Här kommer det. 

Om den smala spiran och de breda pelarna.

     SILLHÖVDA KYRKA 80 år 

       -  SPIRA OCH PELARE -

 

För er som inte känner mig så heter jag Helene F Sturefelt och bodde med familjen i prästgården i sjutton år, från 1989 till 2006. Här växte våra tre barn upp. 

Jag tjänstgjorde i Sillhövda och Tvings församlingar i nio år, 1997 till 2006.

 

Den smala spiran.

När jag går uppför backen till Sillhövda kyrka slås jag av att det inte finns något kyrktorn. I stället ser jag en unik spira som pryder kyrktaket.

När jag sedan går in i kyrkan, lägger jag märke till det som alla förundras över – och retar sig på – de ovanligt breda pelarna…

En smal och smäcker spira och breda, stabila pelare – detta ramar in mitt hyllningstal till Sillhövda kyrka, som idag firar 80 år, och som har en särskild plats i mitt hjärta.

 

Breda pelare.

Utan att säkert veta hur arkitekten tänkte, vill jag ge min reflektion kring detta.

Som ni vet, tjänstgjorde jag ett år i Heliga Birgittas Klosterkyrka, 2005-2006. Denna jättekoloss till kyrka har också endast en smal spira längst upp på sitt kyrktak.

 

Både Sillhövda kyrka och Vadstena klosterkyrka har fristående klockstaplar som ringer in till gudstjänst. Det har även Kallinge kyrka, som arkitekten först inspirerades av.

 

Spiran på Vadstena Klosterkyrka.

Även pelarna som håller uppe kyrkvalven, är kraftiga i Vadstena. Kan det månne finnas en vilja till likhet här i Sillhövda? Kan det vara så att Vadstena klosterkyrka inspirerat bygget av vår lilla kyrka?

Om vi nu tänker tro och teologi, så kan vi låta det yttre byggnadsverket få tala om vår kristna tros insida.

 

SPIRAN tänker jag mig då som en antenn… Spiran sträcker sig uppåt mot skyn, mot himmelens Gud, för att ta emot de ”signaler” som Herren vill ge sin församling på jorden.

 

PELARNA är Guds kraftfulla Ord som läses vid varje gudstjänst, och VALVEN samlar upp den bedjande människans böner.

 

Stjärnvalv i Sillhövda kyrka.

Utan Helig Ande – utan antennen uppåt – är inte församlingen levande.

Utan Guds Ord – pelarna – är gudstjänsterna tomma.

Och utan våra böner finns det inget liv i vår tro.

Därför hör jag en väckelse varje gång det ringer i våra kyrkklockor.

Jag hör kärlekens ljud från himmelens Gud, som söker kontakt med varje mänskohjärta.

Jag förnimmer Andens kraft som tas emot av det längtande sinnet.

Jag känner hungern och törsten efter Guds Ord, som talar försoning in i en splittrad värld, och som skänker glädje och evig frid till sin församling.

 

Klockstapeln på Sillhövda kyrkogård.

Jag ser Jesus på korset framme på altaret och anar den oerhörda smärta, som möter vår smärta, och som räcker oss befrielse och salighet.

Under valven anar jag jublet från alla änglar som kommer med budet: Var inte rädd! Du är sedd och älskad av Skaparen själv, som upprättar dig!

Så, varje gång jag ser den smäckra spiran tänker jag på att själv fälla upp min egen ”inre antenn” för att ta emot det Herren vill ge.

Och varje gång jag retar mig på de alltför breda pelarna - som skymmer sikten - tänker jag på att det är Guds eget Ord som har tagit plats i bänken, och vill ge mitt liv en stabil grund att bygga på.

 

Kraftiga pelare i heliga Birgittas Klosterkyrka.

I 80 välsignade år har Sillhövda kyrka fått öppna sina dörrar till gudstjänst, nattvardsgång, dop, konfirmationer, bröllop och begravningar.

 

Till sist: Med altaret felvänt i väster får församlingen gå ut genom kyrkporten i öster, och möta det väderstreck över Sillhövden där Jesus en gång skall komma tillbaka.

 

Kyrkporten är i öster!

                    Låt oss be:

Herre, Du som är vår Mästare och Frälsare, 

tack för att DU är densamme som då DU vandrade omkring i Galileen.

Du är segrare, icke halvt, utan helt.

Tack för att DU upprättar varje människa 

och låter en ström av liv fylla din församling, renande och nyskapande.

Skydda och bevara vår kyrka, Sillhövda kyrka, 

som vårt bönehus, till din ära! Amen.              

                         Helene F Sturefelt, präst.

Festgudstjänst!