KLAGA, ELLER INTE KLAGA?

Min Aulawaabel klagar.

Att klaga, eller inte klaga, det är frågan.

Motsatsen skulle kunna vara att ha tålamod, såsom vår Herre har tålamod med oss.

Jag skall göra en medveten felläsning av en bibeltext, vilket är ganska vanligt, åtminstone teoretiskt. 

Det är episteltexten på 2 Advent, hämtad från Jakobsbrevet.

Så här står det inte:

Var otåliga tills Herren kommer.

Jordbrukaren ser fram emot att jorden skall ge sin dyrbara skörd, men gödslar alldeles för mycket eftersom han inte har tid att vänta. Bonde söker fru och bonden behöver förtjänst...

Var otåliga ni också, visa ingen fasthet för Herrens ankomst dröjer hur länge som helst.

Jag orkar inte...

Klaga på varandra, så blir ni dömda.

Domaren står ändå inte utanför dörren, så det är ingen fara.

Ni behöver inte ta profeterna som talat i Herrens namn till ert föredöme. Ni ska inte behöva lida - smärtlindring är vad ni behöver! Inte heller är tålamod någon dygd.

Nej, vi bryr oss inte om dem som eventuellt visar tålamod.

Ni har väl hört om Jobs tålamod - nej, det har vi inte - och har sett hur Herren lät det sluta - nej, det vet vi inte - ty Herren är rik på medlidande och barmhärtighet. Kan man lita på det? Som världen ser ut...?!

Slut med denna hemska felläsning!

... som världen ser ut... 

När tvivel och otro ansätter oss, blir bibelordet felvänt. 

Att sedan läsa med vår samtids glasögon gör det ännu värre. Vi hyllar ju snabbhet och otålighet som en bra drivkraft, och stressar både natur och mänskohjärtan.

Att klaga är att visa att man inte accepterar rådande läge. Det är bra att klaga, då är man handlingskraftig, tänker vi.

Men plötsligt övergår klagan till gnäll, och gnället till anklagelser och anklagelser till fördömanden.

Det är väl ingen som bryr sig? Och sociala medier gör situationen tusen gånger värre, eftersom man gömmer sig bakom sin fasad.

Hätska ord på sociala medier.

Är Herren också otålig? 

Nej, inte enligt vad bibelordet säger.

Gud är tålmodig och god. Gud är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst, vilket vi ofta kan bli.

Gud är inte utmanande, inte självisk och brusar inte upp...

Som du märker citerar jag 1 Korintherbrevet kapitel 13, där kärleken är ett täcknamn för Jesus, Gud själv.

Om inte Herren hade haft tålamod med oss i väntan på vår omvändelse, då skulle det varit slut med oss, för länge sedan!

Och Herren kommer tillbaka, för att döma det onda och upprätta den fallne. 

Guds kärlek smälter det hårda.

Nu vill jag läsa texten rätt:

VAR TÅLIGA TILLS HERREN KOMMER.

JORDBRUKAREN SER FRAM MOT ATT JORDEN SKA GE SIN DYRBARA SKÖRD OCH VÄNTAR TÅLIGT PÅ HÖSTREGN OCH VÅRREGEN.

HA TÅLAMOD NI OCKSÅ OCH VISA FASTHET, TY HERRENS ANKOMST ÄR NÄRA.

KLAGA INTE PÅ VARANDRA, SÅ BLIR NI INTE DÖMDA.

DOMAREN STÅR UTANFÖR DÖRREN.

TA PROFTERNA SOM TALAT I HERRENS NAMN TILL ERT FÖEDÖME I ATT LIDA OCH VISA TÅLAMOD.

JA, VI PRISAR DEM SALIGA SOM HÅLLER UT.

NI HAR HÖRT OM JOBS UTHÅLLIGHET, OCH NI HAR SETT HUR HERREN LÄT DET SLUTA, TY HERREN ÄR RIK PÅ MEDLIDANDE OCH BARMHÄRTIGHET.

Jakobs brev 5:7-11

Läs gärna slutet av Jobs bok! Det är en strålande upprättelse, som kan ge hopp till var och en som blivit fråntagen allt.

Livet återvänder.

Det finns en bibelbok som heter KLAGOVISORNA. Det betyder att det likväl måste vara viktigt att klaga, eller?

Klagar Gud på oss? 

Nej, det är människan som klagar inför Gud, över våld och förtryck. Och det är en rättmätig klagan!

Klagovisorna står mellan profeten Jeremia och Hesekiel. Texten består av fem sånger som är författade vid slutet av 500-talet före Kristus.

På hebreiska kallas boken för Eka som betyder "ack, huru..." vilket är de inledande orden i vers 1.

Min älskade Bibel.

Jag tror att mina judiska vänner har läst Klagovisorna extra intensivt de senaste två åren, då Israel blivit terror-attackerade.

För 1.500 år sedan erövrades den heliga staden Jerusalem av babyloniska trupper. Året var 587 f Kr. Det ofattbara hade hänt och förtvivlan måste få ett uttryck.

- det är klagan över att Juda rike gått under och Jerusalem ödelagts. 

- det är sorg över att templet lagts i ruiner och gudstjänsten gjorts om intet.

- det är jämförelse mellan rikets lyckligare dagar och dess nuvarande förnedring.

- det är bekännelse av att folkets synd är orsak till nöden.

- det är beskrivning av de bortfördas nöd - och hopp.

Klagomuren, Israel idag.

Även en svensk kan läsa in sin situation i denna gamla, dagsaktuella text.

Håller Sverige på att gå under? Vad händer med gudstjänsten som blir alltmer sekulariserad?

Det var bättre förr... 

Och ja - vi behöver verkligen bekänna vår synd inför Herren vad gäller omoral, girighet och likgiltighet inför det som är rätt och fel.

Den som skriver - möjligen Jeremia eller Baruk - är fylld av intensiva känslor, där sorg blandas med uppgivenhet, förtvivlan med bön och bekännelse.

Här jagas ingen syndabock, ingen jakt på partiledare eller systemfel. Nej, i Klagovisorna riktas blicken till en själv... till folket själv som vänt Gud ryggen.

Konsekvensen blir inte bra.

Klagoböner.

Men om vi tillsammans återvänder till 1 Kor 13 och orden av kärlek, då kan vi använda den som en biktspeget - och hitta tillbaka till Gud:

Jag menar så här:

Helene är tålmodig och god... Helene är inte skrytsam och uppblåst...

Du förstår själv hur avslöjande det är! Gör det du också. Hela svenska folk, låt avslöja din förmenta godhet som lämnat sanningen!

Klaga, eller inte klaga?

Det beror på vad syftet är. Och vem klagan riktar sig emot, och till.

Aulawaabeln gör en omvändelse.

Jag avslutar med ord från psalm 113, en katolsk julsång i översättning av Tekla Knöös:

O, JESUS, DEM SOM KLAGAR I DENNA JÄMMERNS DAL

NU MED DIN HJÄLP LEDSAGA TILL HIMLENS HÖGTIDSSAL.

JA, I DIN FADERS HUS LÅT OSS DIG EVIGT LOVA

I SALIGHET OCH LJUS!

Sv Ps 113:4

Käre himmelske Fader,

Tack att vi får klaga... men inte på varandra, utan i bön till Dig,

i rop på hjälp...

Herre, låt vår klagan bli en bön av omvändelse, 

där Ditt tålamod är det som räddar oss.

Jesus, kom med frid och shalom över oss alla,

- över Ukraina, Sudan, Gaza, Israel... och förlåt oss för vår andliga fattigdom som driver oss i diket, gång på gång...

Ett ynkligt Amen...

Jesus, på knä, för oss...

Snälla hälsningar, i väntan på tomten... Nej, med blicken förnyad på Guds tron varifrån allt liv flödar!

Helene Sture Klagofelt,

- tecknare och skrivare, 

- med tack till Ivan Hellström och hans bibelkommentar.

Va?! En - tom Bibel ??