Heliga Trefaldighets kyrka, Kristianstad.
På väg till Lund gick jag av tåget i Kristianstad för att gå på gudstjänst.
To go to Service.
- At your service! Till er tjänst! Till Guds tjänst. Gud betjänar oss... med sin nåd och sanning.
Det är Annandag Jul och många kyrkor vågar inte bjuda in till en alldeles vanlig högmässa kl 11 med full liturgi och tuff predikan på temat "Martyrerna".
I predikoturerna ser man fler inbjudningar till körkonserter och vi-sjunger-ut-julen. Det passar sig inte alls att prata om det lidande som den bekännande kristna tron utsätts för.
Just därför besökte jag Heliga Trefaldighets kyrka och prästen Francois. Jag blev inte besviken!
Heliga Trefaldighets kyrka. Och min väska.
Två psalmer vill jag dela i detta inlägg.
Jag orkar inte peka på alla länder och grupper som förföljer kristna, och jag vågar inte tänka för mycket på vilken djävulsk smärta många av våra kristna bröder och systrar blir utsatta för - på grund av att de bekänner sig till Jesus Kristus och hans kärlek till mänskligheten.
Sök vidare själv på Open Doors sida.
I långa tider har kyrkan varit byggd på lidande.
Det märkliga är att det är då den vuxit som mest... Varför? För att man avstått från medgörlig bekvämlighet eller gått emot sin rädsla att bli förföljd.
Vad kan vara värt att utstå lidande?
Kärleken.
Guds kärlek.
Från krubban till martyrlidandet på korset.
PÅ LIDANDE BYGGD ÄR GUDS KYRKA. DEN STÅR, HUR ÄN TIDERNA SKFITAR.
DE OFFRADES BLOD ÄR DESS STYRKA, MARTYRERS EXEMPEL FÖRPLIKTAR.
VI HYLLAR ER, SANNINGENS VITTNEN. ERT SAMVETE HÖLL I ALL PRÖVNING.
FÖR RÄTTVISA STRED NI, OCH INTET FICK HINDRA ER GÄRNING, ER ÖVNING.
DET BLOD SOM NI OFFRAT I STRIDEN, SKALL KYRKAN I EFTERFÖLJD VÖRDA:
ETT UTSÄDE, SÅTT HÄR I TIDEN, SOM KOMMANDE SLÄKTEN FÅR SKÖRDA.
MED LIVET SOM INSATS NI HANDLAT OCH BLIVIT TILL VITTNEN FÖR VÄLRDEN.
NI HAR VÅRA VILLKOR FÖRVANDLGIAT. VI SJUNGER ERT LOV UNDER FÄRDEN.
O GUD, DINA TYSTA MARTYRER SOM FÄNGSLADE GIVIT DIG ÄRA!
DU VAR DERAS KRAFT I TORTYREN, KOM NU MED VÄLSIGNELSE NÄRA.
JA, SLUT DEM I FAMNEN OCH FRIDEN, OCH FYLL DERAS HJÄRTAN MED FRÖJDEN,
ATT VI, DERAS VÄNNER UR STRIDEN SKALL BÄRGAS ÅT HERREN I HÄJDEN.
Sv Ps 163.
Det offrade hjärtat.
Denna psalm skrevs av Lars Thunberg 1983. Han var teol dr, docent i Uppsala och Århus, författare och lyriker. Om han är släkt med Greta vet jag inte...
Denne Lars Thunberg skrev psalm 163 efter ett original av Samuel Gabrielsson som var kyrkoherde i Rättvik, 1929.
Vad hade dessa båda män upplevt, eftersom de kunde dikta en sådan smärtfylld psalm?
Melodin är en knepig Wittenbergare... från 1542... och låter så här när församlingen sjunger i Heliga Trefaldighets kyrka i Kristianstad på Annandag Jul 2025, under den duktige organistens ledning:
Som ung kristen i CREDO började jag förstå att även i Sverige kostade det att bekänna för andra att man var kristen. Hån och missaktning var det som man riskerade, och att bli betraktad som mindre vetande.
Nu är ateismens förtryck tydligare, inte minst i skolorna, där deras intellektuella redlighet sviktar i mötet med den kristna tron.
Även våra muslimska konvertiteter kan berätta om vilken utstötning de riskerar. Eller tvärtom, hur muslimer inom vården hånar de äldre kristna damerna...
Håna, skrapa och förakta.
Här kommer en ögonvittnesskildring från ett av många äldreboenden jag besökt under åren:
Allt fler muslimska kvinnor får arbete inom äldreomsorg och hemtjänst. De bär naturligtvis sina sjalar och blir därmed lätt synliga.
Vid ett tillfälle - inför en andakt på hemmet - hörde jag de muslimska kvinnorna tala med de äldre när de körde ned dem i rullstolar till samlingssalen:
- Er gud är fel. Vår Gud Allah är rätt. Ni skall ändra. Annars blir ni inte bra...
När jag frågade vad de talade om, svarade de inte. En av dem kunde en svenska alls, bara "hej" och "hejdå". Men en av damerna var ledsna.
- Vi får ofta höra gliringar från dem.
Nu har politiker vaknat och inser allvaret i att inte kunna svenska när man har en så ansvarsfull uppgift som att ta hand om våra äldre och deras medicinska och andliga väl.
Respekt.
RÄDS EJ BEKÄNNA KRISTI NAMN, OM VÄRLDEN ÄN DET SKYR.
DET ÄR ETT FÄSTE OCH EN HAMN, NÄR ALLTING ANNAT FLYR.
BLYGS EJ FÖR KRISTI ORD, TY VET ATT I DET ORDET BOR
GUDS KRAFT TILL FRID OCH SALIGHET FÖRVAR OCH EN SOM TROR.
VIK EJ FRÅN KRISTI KORS. DET ÄR FÖR VÄRLDEN DÅRSKAP BLOTT.
MEN HERRENS TROGNA FINNER DÄR EN OFÖRGÄNGLIG LOTT
BEVARA SOM DIN HÖGSTA SKATT VAD KRISTI KÄRLEK GAV.
I LIVETS DAG , I DÖDENS NATT HAN ÄR DITT LJUS, DIN STAV.
Sv Ps 88.
Jesus, min skatt.
Denna psalm 88 är skriven 1911 av Natan Söderberg, fil dr, redaktör och författare, medlem av psalmbokskommittén mellan åren 1908-1919.
Musiken kommer från England, skriven 1708 av William Croft, tonsättare och organist i London.
Vad hade dessa personer upplevt som fått dem att utrycka sin bekännelse på detta vis?
Lyssna här:
Jag avslutar detta inlägg med att be dagens bön:
HELIGE GUD,
Vi tackar Dig för dem som i Jesu efterföljd vittnar om trons sanning och hjärtats frihet.
Du som ger människor kraft att försvara kärlek och rätt, ge oss mod och vilja att följa Dig.
Jag ber även för religionsfrihet på våra äldreboenden. Låt samförstånd råda.
Amen.
Min enkla förhoppning är att Sturellas Fotoblogg skall inspirera dig till att leva med Jesus, "i Kristus", som jag skrev om i förra inlägget.
At your service.
Röda hälsningar, Helene F Sturefelt, V.D.M.
- med tack till Francois Anougba för god gudstjänst!
Tack, Francois!









Inga kommentarer:
Skicka en kommentar