Julbön i Listerkyrkan, EFS.
Så kom den då, den efterlängtade och fruktade dagen - Julafton.
Egentligen är det en alldeles vanlig onsdag, men den heter den 24 december...
Glädje, oro, nervositet... hur ska det gå i år?
Det är inte julen det är fel på. Det är förväntningarna.
Ingen annan dag under året har sådana enorma förväntningar på sig som just julafton. Jo, möjligen födelsedagarna, men julen är exceptionell.
Nu har jag hoppat över förväntningarna för att se vad som kvarstår.
Blir det något kvar?
God Jul, tidningsbudet!
Den vanliga onsdagen i december kläs i fina kläder, fin dukning och fin julbön. Doppet i grytan var bra liksom julkaffet. Den sociala samvaron är på tjuren Ferdinands nivå för mig - jag sitter helst under julgranen, eller korkeken...
Det som jag stannar inför är några ord från julbönen. Det handlar om Julens Ande - i motsats till det jag skrev om igår, om den ockulta barnradiokalendern.
Julkyrkan och det ryska porslinet.
Prästen sa:
- Gud har en plan. Ända sedan tidens begynnelse har Gud haft en plan.
Det börjar med att Guds Ande svävade över vattnet. Det var mörkt och tomt.
Jag funderade; så är det nog för oss alla. Över vår tomma och mörka själ vill Guds Ande sväva.
Skaparen blåser ju in Livsande i Människan... Jag vill verkligen att hela Guds Ande skall sväva inuti mig, särskilt nu när alla juleljus skall tändas.
Gud har en plan.
Bara den meningen får all annan meningslöshet att ge vika. En existentiell trygghet lade sig som bomull över mitt sargade hjärta. Gud har verkligen en plan, med varje människas liv, men också med hela det stora planetlivet.
Guds ande svävar över vattnet.
Prästen Tomas fortsatte:
- Så vill vår gode himmelske Fader komma oss mänskligt nära. Planen var att när den rätta tiden var inne - då!
Jag tänkte att den rätta tiden var ju när Israel var under ett så oerhört förtryck av det romerska riket att det höll på att gå under... Då!
Då väljer Gud att bli människa, i gestalt av Jesus Kristus.
- Det gudomliga blandas med det mänskliga.
Ordet blir människa och vill bo ibland oss!
- Tänk dig ett hus som är byggt. Det är fint och det är dags att flytta in. Sådan var den planen Gud hade. Allt var förberett. Nu var tiden inne att "Ordet blev kött och tog sin boning ibland oss" som Johannes skriver i sin Prolog till evangeliet.
Det är stort!
När jag var ung deltog jag som gymnasist och student i CREDO's kristna skolarbete. Idag på morgonen, vid min alldeles vanliga onsdagsfrukost, läste jag i deras tidning om fina samlingar där skolungdomar får näring till sin kristna tro.
Lasse Axelsson, generalsekreterare i CREDO skriver:
- När jag var yngre missade jag att lärjungarnas relation med Jesus blev av annan art efter uppståndelsen. De kunde inte längre "följa efter Jesus". Nu fick de istället "leva i Kristus.
Vi är så fyllda av prestationskrav. Men att "vila i Kristus" är verkligen en nåd!
Det hänger inte på att vi ska ge oss 100% till Kristus, utan att det är han som har gett sig till 100% till oss!
Och det börjar i krubban.
I Kristus.
På SVT's julbön sa Linköpings biskop Marika:
- Betlehem betyder "Brödhuset". När det nyfödda Jesusbarnet lades i en krubba - djurens matskål - då förstod säkert herdarna den stora symboliken!
Här kommer "mannat från himmelen", brödet, Ordet som tar sin boning i en matskål för att bli till näring för en hel mänsklighet!!
Så otroligt stort!
Vilken plan!
Biskop Marika, Linköping.
Och Lasse Axelsson skriver:
- Nu får vi leva till 100% "i Kristus".
Det lilla ordet "i"... Det är så litet att det är lätt att tappa bort, men det revolutionerar hela ens kristenliv.
Så, denna vanliga julaftonsonsdag blir jag uppmuntrad att ta del av näringen från krubban i Betlehem.
Jag djupnar i tillit av att veta att Gud har en plan - även för oss personligen var och en.
Och jag vågar leva "i Kristus" - snubbla i Kristus, falla i Kristus, resa mig i Kristus...
Med halm i håret, i Kristus,
Helene F Sturefelt,
- guldiga och gudliga hälsningar - en riktigt GUD JUL!
GUD JUL!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar