Hur låter de nya, kommande psalmerna?
Det här är spännande, att få provsjunga nya psalmer! Jag älskar texter, jag älskar melodier. Och jag älskar Jesus som gett mig ett nytt liv.
Som ung kristen sjöng vi ur Nordisk Sång, den älskade norska psalmen:
NAMNET JESUS BLEKNAR ALDRIG, TÄRES EJ AV TIDENS TAND.
NAMNET JESUS DET ÄR EVIGT...
N.S. nr 441 eller i vår psalmbok nr 716.
Och:
JESUS, DET ENESTE, HELLIGSTE, RENESTE NAVN SOM PÅ MENNESKELEPPER ER LAGT.
FYLDE AV KJAERLIGHET, FYLDE AV NÅDE OCH SANNHET OG MAKT.
N.S. nr 349.
Innerligheten strömmade ur blyga hjärtan som genom sången lärde känna Guds kärlek, genom Andens kraft, med Jesus i centrum.
Nordisk Sång. Gamla, innehållsrika psalmer.
Så det var med förväntan som jag idag deltog i församlingens provsjungande av nya, kommande psalmer.
Men jag blev besviken...
I förordet läste jag att man fäst stor vikt vid barnperspektivet, mångfald och normkritiskhet.
Jaha... men inget om bibeltexter eller försoningens djup. Är inte det viktigt?
Nu infinner sig flera frågor:
- om barnperspektivet blir alltför dominerande, så blir många psalmer alltför enkla, där tron lätt blir infantiliserad.
Fördelen kan dock vara att den ovane psalmsångaren får en barnsligt enkel text att våga närma sig den kristna tro igenom.
Gose-Josef och gose-Maria.
- Mångfald - för vem? Tvivlarna? Ateisterna? Pingstvännerna? (de sjunger egna sånger!). De ortodoxa? (de har en egen liturgi). Muslimerna? (de vill inte vara hos oss).
Eller är mångfalden riktad till barnen, där vi äldre inte längre räknas?
Äldre kanske tillhör enfalden...
- Normkritisk? Mot vad? Att det finns en Sanning som Jesus kommit för att vittna om?
Handlar det om relativism? Att inte få säga "herre" eftersom det är en obalanserad maktposition (som om vi skulle vara jämlika med Jesus...)?
Normkritisk till att säga "han" om Gud, trots att vi vet att Gud är bortom alla begrepp.
Jag bläddrade igenom denna försökspsalmbok och letade efter Jesus, trons upphovsman och kärna.
Jag fann sånger om Skaparen och skapelsen. Anden fanns nämnd vid namn, likaså Kristus någon gång ibland.
Men jag fann inte Jesusnamnet.
Naturligtvis har jag missat det - då får du hjälpa mig att hitta hans namn bland dessa nysånger.
Älskade Jesus, var är du?!
Som missionspsalmer för ovana kan säkert flera av dessa sånger vara låg-tröskel-psalmer som hjälper personen in i kyrkan.
Men!
Då måste riktningen vara tydlig, att centrum är Gud inkarnerad som människa och därefter Jesus på korset, såsom död och uppstånden, med den helige ande utgjuten över alla.
Eller för att tala med barnbarnets matteläxa, den matematiska termen riktnings-koefficienten, som måste vara klart angiven - och helt peka uppåt mot plussidan!
Riktnings-koefficient.
Det som är lika obehagligt för mig är steget från att vara deltagare, till att istället vara betraktare.
Man liksom "tittar på" dem som tänder ljus, man betraktar dem som går till julottan och som känner stämningar.
Man sjunger inte själv om Jesus som är världens ljus. Man är inte själv i bön eller tillbedjan, utan hör bara en "gammal psalm klinga långt bort" (Py Bäckman).
Det innebär att jag blir alltmer främmande i min egen kyrka, då jag vill falla på knä vid nattvarden eller lyfter händerna i lovsången.
- Är du religiös på riktigt?
Suck.
Vart skall jag gå?
Betraktar andra som går till kyrkan. Deltager inte själv.
Det är också obehagligt att läsa hur politik tar sig in i de nya psalmtexterna.
Ordet MUR är ett sådant laddat ord.
Förr var det självklart att varje centrum skyddade sig med en ringmur (Visby och Kalmar) för att inte tjuvar och bedragare skulle ta sig in. Muren var något positivt. Det skilde ont från gott.
I dagens USA bygger man murar mot Mexico för att förhindra illegal invandring.
I Mellanöstern ser vi att Egypten byggt stora murar mot palestinierna i Gaza, liksom Israel för att skydda sig mot vapenanfall.
Det är lätt att ha åsikter på distans, men saken blir annorlunda när man varit på plats och upplevt den komplexa situationen.
Skyddsmur.
I nypsalmen 123, skriven av Per Harling, sjunger vi om att tända ett ljus i största allmänhet och att murar skall rivas. Det verkar ju trevligt... Men jag är tyst.
Att tända ljus gör alla. Det är inget speciellt för kyrkan. Men vårt ljus har en identitet...
Och snälla ni alla, så länge ondska finns i form av droger, utnyttjande eller aggressiva inkräktare så är murar alldeles nödvändiga - precis som vår ytterdörr stänger ute dem som vi inte bjudit in.
När godheten blivit allt i alla kommer murarna rivas. Men inte förrän då. Tyvärr.
Nej, det här går inte.
Svenska kyrkan urvattnar sin identitet mer och mer.
1950-talets ecklesiastikminister har lyckats med den socialdemokratiska föresatsen att "göra statskyrkan till ett allmänt salighetsverk".
Det var Per Ivarsson som var den tidens kyrko- och samfundsminister. Olof Palme var den siste som innehade den titeln, därefter ändrades den till utbildningsminister.
Kristuskronan. Våra ljus har en identitet.
Samtidigt pågår en stark ungdomsrörelse där unga söker efter meningen med livet - och finner Jesus. Deras krav på äkthet, kärlek och sanning landar i gemenskapen med Jesus Kristus. Det är så stort!
Då är det mycket onödigt att vår kyrka går åt motsatt riktning, med en minus-koefficient, som fördröjer tron och ger för lite näring till själen.
Läs mer om självklara gränser:
Skyddande staket mot faror.
Var det lika svårt för mina äldre släktingar då 1986 års psalmbok kom, till glädje för oss som var unga då? Är det jag som nu blivit gammal?
Visst är det så, men ändå inte.
Texterna i den här utgåvan bär inte Jesus fram med den innerlighet som en psalm skall göra!
NAVNET JESUS MÅ JEG ELSKE, DET HAR SATT MIN SJEL I BRANN!
VID DET NAVNET FANT JAG FRELSE, INTET ANNAT FRELSE KAN.
Eller som det står i översättning i vår psalm 716:
NAMNET JESUS HIMLENS HÄLSNING, DET MITT HJÄRTAS KÄRLEK VANN.
I DET NAMNET FANN JAG FRÄLSNING, INGET ANNAT FRÄLSA KAN.
Många nya melodier är fina, men förr var en psalm en musikalisk genre, i betydelse äldre hymn i långsam takt.
På 70-talet kom bibelkörerna där man sjöng Psaltarverser till gitarr.
Nu kan en "psalm" låta som vilken visa som helst... så begreppsförvirringen tilltar.
Eller är psalm helt enkelt det man sjunger i kyrkans gudstjänster?
Stora orgeln i Vadstena klosterkyrka.
Som sagt.
Den multiplikativa faktorn innehåller en eller flera variabler och anger hur många gånger en variabel förekommer i den matematiska ekvationen.
ex) 2x = 2 är koefficienten till variabeln x.
Det betyder att i min matematiska teologi-uppfattning bör Jesus förekomma Många Gånger i en kristen psalmbok!
Och inte hamna på minus i grafen! Basta.
Nu skall jag arbeta med ett radiomanus där julpsalmerna tolkas i jazztappning... av Bodekull Gospel och Jazz Orchestra!
På återhörande.
Äldre hälsningar från
Helene F Sturefelt,
- kritiskt lojal provsjungare.
Syftet med provpsalmboken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar