OM BLINDHET, LUCIA och BARTIMAIOS

Ser du?

En skön kvinna och en tiggare vid vägkanten.

Den seende gör sig blind, den blinde får synen tillbaka. 

Och Jesus är hela tiden inblandad.

Vad handlar detta om?

Min sköna Lucia.

Hon var så vacker. Hennes skönhet förblindade andra. Men hon hade lovat sig till någon annan.

Hon tillhörde Kristus.

Så när den förälskade mannen friade till henne sade hon nej.

Han blev förnärmad förstås, som alla män blir som får ett avvisande, så även vi kvinnor. 

Hon ville inte deltaga i den jordiska kärleken. De kroppsliga begären - gudagivna av Skaparen själv - valde hon att avstå ifrån. Inte kunde hon hjälpa att hennes ögon utstrålade sådan skönhet...

Så, vad skulle hon göra?

Sköna ögon.

Du förstår nog att jag berättar om Lucia, den unga kristna kvinnan som blev förföljd för sin tros skull.

Kejsar Diocletianus var grym i sin jakt på de kristna, som inte ville böja sig för hans "gudomliga konungslighet".

Det vi vet är att de försökte bränna Lucia på bål, men lågorna skadade henne inte.

För att få död på henne fick romarna ge henne deras "bästa" dödsstraff; det snabba halshuggandet...

Lucias röda blodsband.

Men innan dess talar legenden om den hedniske ynglingen som blev förälskad i Lucia.

Som kristen läste hon sin Bibel och i evangeliet står det om ögon som förför:

OM DITT ÖGA FÖRLEDER DIG, SÅ RIV UT DET OCH KASTA DET IFRÅN DIG.

DET ÄR BÄTTRE FÖR DIG ATT GÅ IN I LIVET ENÖGD ÄN ATT KASTAS I HELVETES ELD MED BÅDA ÖGONEN I BEHÅLL.

Matteus 18:9.

Lånad bild från Internet.

Denna uppmaning tog Lucia helt tydligt på bokstavligt allvar, ty legenden berättar att hon då stack ut sina ögon och lade dem på ett fat. Fatet med ögonen skickade hon till friaren...

Jag vill inte tänka på detta... hur det kunde ha gått till...

... men jag läser i mina bibelkommentarer om blindhet att beröva krigsfångar synen var ett vanligt straff, särskilt bland de grymma assyrierna, men även bland babylonierna:

MEN AMMONITEN NAHAS SVARADE DEM:

- PÅ DET VILLKORET VILL JAG SLUTA FÖRDRAG MED ER ATT JAG FÅR STICKA UT HÖGRA ÖGAT PÅ ER ALLA, OCH DÄRMED TILLFOGA HELA ISRAEL VANÄRA.

1 Samuelsboken 11:2.

De grymma assyrierna.

Vid den dammiga vägkanten i Jeriko satt den blinde Bartimaios och tiggde.

Han var son till Timaios. Bar = son och Timaios skulle vi idag kunna kalla för Tim i kortform.

Alltså, där satt Timsson vid vägkanten och hörde stora skaror människor närma sig. Han hade hört ryktet om Jesus och såg nu sin möjlighet att bli frisk.

DÅ HAN FICK HÖRA ATT DET VAR JESUS FRÅN NASARET, BÖRJADE HAN ROPA:

- JESUS, DAVIDS SON, FÖRBARMA DIG ÖVER MIG!

MÅNGA SADE ÅT HONOM ATT HÅLLA TYST, MEN HAN ROPADE ÄNNU HÖGRE...

Markus 10:47.

Den blinde tiggaren.

Detta var en ovanlig tiggare, skriver den anglikanske prästen Tom Wright i sin Markuskommentar. 

Bartimaios Timsson ville inte vara kvar i sin offerroll. Han ville inte sitta där resten av sitt liv och vara utlämnad åt andras allmosor.

Annars kan det vara en frestelse, skriver Tom om Tim, att slippa ta tag i sitt liv, utbilda sig och söka ett arbete. 

Det är tyvärr alltför vanligt på gator och torg, där det bakom det yttre eländet kan finnas en inre bekvämlighet.

Men inte i Jeriko för den bibliske Tim. Han ropade ännu högre på hjälp från Jesus. 

Vad hände då, förutom att folk runt omkring försökte tysta hans pinsamma rop?

Tiggare - offer eller självvalt beslut?

JESUS STANNADE OCH SADE:

- VAD VILL DU ATT JAG SKALL GÖRA FÖR DIG?

Markus 10:51.

Den frågan hade jag som ung bibelläsare väldigt svårt för... Fattade inte Jesus det själv? Mannen var ju blind! 

Jag begrep inte att Jesus är den store pedagogen som inte berövar någon initiativet...

Svaret skall komma från den sökande själv - inte tryckas på.

Den inställningen gäller sannerligen i alla tider, i alla situationer!

Och Timsson skriver:

DEN BLINDE SVARADE:

- RABBOUNI, GÖR SÅ ATT JAG KAN SE IGEN.

JESUS SADE:

- GÅ, DIN TRO HAR HJÄLPT DIG.

GENAST KUNDE MANNEN SE, OCH HAN FÖLJDE HONOM PÅ VÄGEN.

Markus 10:52.

Han fick synen tillbaka.

Den blinde fick synen tillbaka. 

Den seende gjorde sig blind.

Och hela tiden är Jesus inblandad.

Legenden berättar om Lucia att när hon offrat sina sköna ögon, så skapade Herren nya till henne.

Eller, som sagt, så skulle de utstungna ögonen vara ett straff som utfördes på fångar.

Den hedniske ynglingen blev djupt gripen av hennes offer. Han förstod att Lucias gemenskap med Jesus Krist var så mycket starkare än all jordisk kärlek att han själv beslöt sig för att bli en kristen.

Ögonen på ett fat. Lånad bild från Internet.

Lucia avbildas med en martyrpalmkvist i händerna. Hennes kvarlevor finns i Venedig - åh, vad jag önskar att jag finge komma dit och tacka henne...

Så småningom blev det så att Lucia, som det helgon hon blev, åkallades för ögonsjukdomar, ihop om att böner till henne skall ge synen tillbaka.

Men där går gränsen för den katolska tillbedjan för min del. Vart tog Jesus vägen? Varför gå en omväg, förbi honom??

Det gjorde sannerligen inte den blinde, men nu seende, Bartimaios!

Han reste sig upp och blev ännu en av de många som följde Jesus. Denna skara kallades för Vägens Folk.

GENAST KUNDE MANNEN SE OCH HAN FÖLJDE HONOM PÅ VÄGEN.

Man kan tycka att det är en onödig kommentar - det är väl självklart att de gick på vägen! Men ordet har alltså en djupare betydelse. Jesus sa ju m sig själv:

JAG ÄR VÄGEN, SANNINGEN OCH LIVET.

Jesus är vägen, Jesus går på vägen.

Mjällby kyrka.

Detta fick Timsson uppleva, rent konkret.

Så även för Lucia.

Båda är döda för länge sedan, men de lever i den himmelska gemenskapen där synen är helad, och med en hälsning till oss:

- Se med ditt hjärta. Det ser längre...

Ljusklara hälsningar från 

Helene Sture Synfält,

-   fortsättning följer, om andlig blindhet.

Lucia och Timsson.