Vatten i Beer Sheba, Israel.
Hon var törstig. Vattnet hon drack av gjorde henne törstig igen.
Det gällde inte kroppen, det var själen som törstade - och hennes ande.
Det gällde inte kroppen, det var själen som törstade - och hennes ande.
Visst, hon drack två liter vatten om dagen, precis som man ska. Men hon fann ingen mening med sitt liv och Gud var frånvarande.
Hon sökte överallt, utom det gamla invanda, som hon trodde att hon prövat.
Hon försökte verkligen skapa mening med sitt liv, men hon var inte sin egen herre.
Hon gjorde allt för att finna Gud - i naturen, genom meditationer och hälsokost.
Döda havet, så ofruktbart!
Världen krympte mer och mer och nacken böjdes allt djupare mot naveln och marken. Hon var sitt eget subjekt och sitt eget objekt.
Tills hon gick in på biblioteket där en Bibel låg uppslagen. Det var så oväntat, men hon satte sig ned och läste om Jesus och den samariska kvinnan i Johannes evangelium kapitel 4.
- VARIFRÅN FÅR DU DET LEVANDE VATTNET? SKULLE DU VARA STÖRRE ÄN VÅR FADER JAKOB SOM GAV OSS BRUNNEN?
JESUS SVARADE:
- DEN SOM DRICKER AV DET HÄR VATTNET BLIR TÖRSTIG IGEN. MEN DEN SOM DRICKER AV DET VATTEN JAG GER BLIR EN KÄLLA I HONOM, MED ETT FLÖDE AV EVIGT LIV.
KVINNAN SADE TILL HONOM:
- HERRE, GE MIG DET VATTNET, SA ATT JAG ALDRIG BLIR TÖRSTIG OCH BEHÖVER GÅ HIT EFTER VATTEN.
Joh 4:12-15.
Brunn med dött vatten.
Det handlade om henne!
I hela sitt vuxna liv hade hon undvikit Jesus och prövat alla andra gudar - Buddha, ängladyrkan och andliga guider - men ingen kunde släcka hennes törst efter sanningen.
Och kärleken.
Först blev det alldeles ljust - Och se det var mycket GOTT, läste hon på Bibelns första blad.
Sedan blev det svart - människans upproriskhet orsakade så mycket girighet, maktgalenskap och egoistiska begär, det hade hon nog fått smaka av tillräckligt.
Därefter blev det ljust igen, men nu av ett annat slag.
Ett annat slags ljus.
- Mörkret förnekades inte längre. Det bekändes - gode Gud vilken skillnad!
- Kärleken från Jesus gjorde att hon vågade be om förlåtelse - och sedan gottgöra det som blivit fel.
- Den reningen var ett ljus som hon aldrig tidigare mött, varken i kristallernas utlovade healing eller i chakramassagen.
Hon kapitulerade, föll på knä inför honom som är och var ljuset källa och mörkrets besegrare.
- Jag hade lovat mig själv att aldrig bli kristen! hade hon sagt till alla.
Detta löfte revs upp av livet självt.
Hon öppnade sitt hjärta för Jesus och tog emot honom fullt ut.
Det smutsiga hjärtat blev rent.
Det var nu det kom.
Flödet.
Strömmarna av levande vatten.
Och Jesus viskade:
- Ditt enda liv har rötterna hos mig. Efter detta ditt enda liv får du komma tillbaka hem till mig - och stanna där!
- Skall jag inte återfödas och fortsätta förbättra mig? frågade hon förvånad.
- Nej, så har Gud Fader inte ordnat det. Livet är ingen skola. Det är en plats där ni får leva ut kärleken, i sanning. Inget annat.
- Så jag är fri, alltså?
Han torkade hennes tårar som blandades med livets källa.
- Ja, du är fri. Jag har gjort dig fri. Gå in genom korsets port. Där väntar jag på dig.
Korsets port till evigt liv.
Lyssna på ANDLIGA SÅNGER om livets källa:
En dikt av Atle Burman:
EN KÄLLA AV LJUS OCH AV KRAFT OCH AV RO
HAR INNE I MIG SINA FLÖDEN
HÄR LEVANDEGÖR DEN MITT HOPP OCH MIN TRO
ATT KÄRLEKEN BÄR GENOM LIVET OCH DÖDEN.
DEN KÄLLAN HÖR SÄKERT DEN KÄRLEKEN TILL
SOM BARA GUDS EGEN KAN VARA
TY HUR SKULLE ANNARS DET GODA JAG VILL
OCH SEN OCKSÅ GÖR KUNNA GÅ ATT FÖRKLARA?
GUD HJÄLP MIG ATT HÖRA DIG SÄGA IDAG
TY DÖV ÄR JAG INTE SÅ SÄLLAN:
- KOM, DRICK AV ETT VATTEN AV LEVANDE SLAG
BLI ETT MED DEN KÄRLEK SOM FLÄDAR UR KÄLLAN.
BLI ETT MED DET LJUS OCH DEN KRAFT OCH DEN RO
SOM SÄJER ATT HIMLEN ÄR NÄRA
ATT HÄR HAR DEN HELIGA ANDE SITT BO
SÅ NÄRA SOM NÅNSIN ENS SJÄL KAN BEGÄRA.
Ur diktsamlingen "En källa av ljus" sid 38.
Ett glas med ljus och vatten.
Flödande hälsningar från Helene F Sturefelt,
- otörstig människa som dricker Guds Ord.
Gud är vårt livs subjekt, och vi hans objekt - föremål för hans eviga kärlek!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar