Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

lördag 6 januari 2024

TUNNLAR och STJÄRNTYDARE - en mardröm?

Mardröm eller vad?!

Vilken mardröm! Eller var det sant? 
Alla kyrkhelgers bibeltexter dansar runt med krigsrapporterna från Mellanöstern.
Och hela tiden står det att Herren talar i drömmar till folk - till mig med?

Jag åkte rakt ned i tunnlarna... bland nötter och barn... 
Innan jag vågar återge min dröm vill jag först ge en kort inledning.

I sömnen vilar ju kroppen och hjärnan får sin återhämtning. Ändå pågår något för fullt.
Drömmarna är ett annat sorts tillstånd än vakenheten, och verkligheten går in i helt andra dimensioner.
Inga psykiska försvar vaktar på vad som är rätt och rimligt - drömmarna är rå-sanna utan censur.

Dessutom kan stora budskap tränga igenom alla sovande tankar och känslor - där har Gud vår Skapare en stor möjlighet att tala, bortom tid och rum. 
Budskapet måste dock prövas i vaket tillstånd, och så skedde, inte minst i det som Matteus berättar om i sitt evangelium, kapitel 1 och 2.

En ängel uppenbarade sig och...

Till Josef: "Herrens ängel uppenbarade sig i en dröm och sade: 
- Josef, Davids son, var inte rädd för att föra hem Maria som hustru".

Till de vise männen: "I en dröm blev de tillsagda att inte återvända till Herodes".

Till Josef igen: "När Herodes hade dött uppenbarade sig Herrens ängel i en dröm för Josef och sade:
- Stig upp och ta med dig barnet och hans mor och fly till Egypten!"

... och något år senare får han åter igen höra ängeln tala: 
"När Herodes hade dött visade sig Herrens ängel i en dröm för Josef i Egypten och sade: 
- Stig upp och ta barnet och hans mor och bege dig till Israels land. De som ville ta barnets liv är döda".

En ängel kom i drömmen och sade...

Nu kommer nattens dröm, efter snöstormen i södra Sverige, och Israels pågående krig mot Hamas. 
Berättarrösten talade och sa, medan jag sov djupt:

När Jesus hade fötts i Betlehem på Västbanken då Netanyahu var president i Israel, kom en delegation ridande från Persien, på stora hästar med militära bandvagnar bak efter.
De letade efter en ny ledare som skulle kunna ena folken, och de trodde att Jerusalem var platsen.

Till sin förskräckelse såg de att templet var rivet och kungens palats ersatt av runda hus med kupoler.

Men något måste ändå vara i görningen för de såg stora stjärnfall på himlen och fyrverkerier, både från Libanon i norr och i väster från Gaza.
- Så festligt! sa ordföranden från kavallerienheten och dirigerade sina trupper till att njuta av skådespelet.

Palestinsk ockupation.

Dessa arier från Iran visste ingenting om att de hamnat rakt i en infekterad konflikt.
De stegade in på Knesset, bugade sig och framförde sitt ärende, beredda med sina gåvor:

- Var hälsad, du ledare av det heliga landet, var finns palestiniernas nyfödde konung?
Netanyahu fnyste och dånade:
- Här finns inga palestinier! Och judarna har ingen nyfödd konung, förutom den väntade gamle Messias, som vi ännu inte sett! Åk här ifrån innan vi riktar våra kanoner mot Iran!

Jag svettades i min sömn.

Här finns inga barn.

De persiska hästarna skenade, från floden ända ned till havet.
Bandvagnarna fastnade på Jordanstranden, och i riktning mot Medelhavet såg de ännu fler himlafenomen. 
Var det krig på himlen?

I eldskrift läste de okända ord såsom Hamas, barn, Iron Dome, barn, Hizbollah, barn och Fatah. 
Barn? Var kom alla dessa barn ifrån?
Marken skakade och en sandstorm blandat med snö drog in över landet.

Den persiska delegationen beslöt sig att ta sig upp till Betlehem i alla fall, även om det var soldater över allt. 
Marken var ännu röd av blodet från Herodes barnamord i Ramallah. Barn, barn... Ramaskriet ekade ännu i huskropparna. Kavalleristerna var härdade, men ett obehag från gammal tid kröp sig under skinnet.

Mitt täcke gled av.

Blodröd himmel.

Deras astronomiska beräkningar visade ju att både Jupiter, Mars och Venus stod i enslinje, och det skedde bara vart tretusende år - så något oerhört viktigt var i görningen.
Och det handlade om barn, så mycket visste de.

Inne i Betlehems by var det fullt med folk i husen. Det lyste i fönstren på ovanvåningarna. 
På markplan höll djuren till. Det var ett råmande och muande överallt. Människor och djup bodde sida vid sida, på varsitt plan.  

- Vilka hedningar, tyckte arierna som var ättlingar till profeten Daniel. Kunde det verkligen finnas ett nyfött barn här, i denna röra?

Tunnlarna är öppna...

Marken fortsatte skaka och ett bud hördes:
- Tunnlarna är öppna! Ta skydd! Tunnlarna är öppna!!

Folk kom springande, det var araber och israeler om vartannat. De höll något i famnen, omöjligt att se, och de sprang uppför de branta gatorna i Betlehem. 

De stannade på det lilla torget, böjde sig och gick in i urgammal kyrka.
Då såg de välutbildade arierna att det var barn som de höll i famnen - muslimerna bar judiska barn och de judiska männen bar muslimska barn i sina armar.

De bar små barn...

Längst ned i kyrkans källare fanns en stor silverstjärna. Terroristerna från Gaza och soldaterna från IDF ställde sig i en cirkel, alldeles tysta, och lade ned barnen i stjärnan.
Plötsligt exploderade allt och ett fruktansvärt ljussken från himlen trängde igenom allt och alla.
Var det en kärnkraftsexplosion?

Nej, detta var ett ljus som inte skadade. Det var det ljus av fred som alla väntade på, utan att veta hur. 
Husens väggar och tak försvann. Allt var helt öppet, mot himlen, och folken stod sida vid sida.

Alla barn smälte nu samman till ett enda. 
De krigsskadade, lemlästade, kidnappade och gråtande barnen - alla läkte ihop av ljuset till en enda varelse. 

Och de såg att på skyarna kom HAN, via tunnlarna, vandrande på strålarna från Jupiter, Mars och Venus - Kungen, Krigaren och Kärlekens Gud - den väntade Messias.

Den väntade Messias!

Och på mantlar, söliga av blod, lade österlandets vise ned sina gåvor av guld, rökelse och myrra, och doften genomträngde allt med sin gudomliga skönhet.

I en dröm blev de sedan tillsagda att inte återvända till Knesset, utan ta en annan väg hem till Iran.
Men araberna och israelerna stod kvar, sida vid sida.

Där vaknade jag...

På strålar från himlen...

Nej!! Jag vill veta hur det fortsätter!
Läs i tidningen... Läs i Guds Ord. Läs - och BED.

Käre himmelske Fader,
- jag ropar till Dig om fred och frihet och trygga gränser, för alla folk!
- Jesus, skydda alla barn, Du som själv kom värnlös till oss,
- låt alla Messiastroende ta varandras händer och så låta Din välsignelse nå ut till jordens yttersta gräns.
- låt min natt bli fylld av drömlös vila... full av ljus från himlen. Amen.

Nattliga hälsningar från Helene Sture Nötfelt,

- med kraftfullt tunnelseende... omöjligt att bildsätta...
Vågar jag gå och lägga mig?

Må Herren välsigna oss alla med SHALOM.

Seende i tunneln...







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar