SUNT FÖRNUFT PÅ ISEN

Havs-isen bär!

Hur var det nu - är människan förnuftig eller inte? Finns det ett osunt förnuft och ett sunt förnuft?

Följ med ut på isen så får vi se vad svaret blir!

Vintern har legat vit över Blekinge halva januari 2024. Det är så vitt och vackert, så gnistrande kallt och knarrigt under skosulorna. Jag älskar vintern!

Tänk att man mitt i stan kan spänna på sig skidorna och åka upp till naturspåren i bokskogen, ja, lilla Sölvesborg erbjuder den möjligheten. De enorma mängderna snö har inte varit möjlig att skotta bort, så jag gjorde egna skidspår på trottoaren.

Förbi Sweden Rocks kontor.

Men jag fick se upp för bilarna som smög fram tyst på hårt packad snö. 

Om detta hade varit ett TV-spel, och jag blivit påkörd, hade jag bara rest mig upp, fått minuspoäng men ändå ett extraliv att leva.

Nåväl, minusgrader många nätter har även fått havsisarna att frysa till i Blekinge. Nu var det så pass stabilt att vi var flera som gav oss ut på isen. Tjockleken var kontrollerad, ispiggarna var med runt halsen och reflexväst på, för att vara synlig där ute.

Säkert rustad

Långfärdsskridskorna är stabila och spetsiga, nästan som knivar... Det isfrusna vattnet bjöd upp till dans, och jag dansade!!

Ett skär med vänster fot, det andra vilande i luften. Balans. Nästa skär med höger fot, den andra vilande ovanför isen i luften. Balans, dans, balans...

Havsvattnet hade sjunkit ca 20 cm, så längs stränder och bryggor var det en besvärlig iskant att ta sig upp för, eller nedför. Ja, innan snön kom, hade det ju regnat våldsamt, så strandängen var en liten minisjö, nu frusen som en skridskobana för småbarnen.

Minisjö.

En pojke ramlade hela tiden. 

- Dom funkar inte! grälade han på pappan som tvingat honom ut. 

Den omedelbara kicken kom inte. 

- Du måste lära dig hålla balansen på skridskorna, svarade han lugnt, men pojken hade inte den egenskapen, det vi kallar tålamod och träning.

- Jag vill hem.

Han var inte van vid att vara ute. Pojken levde hela sitt liv inomhus.

Där möter man inte naturens krafter. Alla roliga digitala spel hade gett honom en uppfattning att livet är gränslöst. Tålamod behövs inte, då byter man bara spelbana.

Hur skall det gå när dessa barnavarelser blir vuxna?

Havsvattnet sjunkit undan 20 cm.

I natt slog vädret om. Det var fortfarande minusgrader men på förmiddagen visade termometern +3 grader.

Likväl packade jag min skridskoväska och gav mig iväg till havsisen. Jag ville så gärna skrinna och dansa med isen en gång till!

Jag visste dock att det inte var självklart... och att man inte bör vara ensam på isen. 

Ingen var där, mer än jag. 

Och iskanterna hade smält. Solen lyste på smältvattnet vid strandkanten.

Om jag var försiktig kanske jag skulle kunna gå ut i alla fall?

Bara några meter längre ut var isen fast och fin.

Men tänk om jag fastnar med skridskoskenorna i den porösa isen?

Vassa långfärdsskridskor.

Om jag inte hade gjort detta förut, om jag inte hade haft erfarenhet, om jag hade varit envis och prestigeladdad - då hade jag tagit sats, med ett osunt förnuft och skrattat med kroppen full av adrenalin.

- Tjohoo!!

Men.

Nu gick jag längre bort, till en brygga. Där var isen ännu tjockare och solen hade inte hunnit smälta iskanterna lika mycket. Strax innan hade jag sett en man vara ute på isen just där, men han gick in igen.

Var han feg?

Eller hade han sunt förnuft? Det här skulle jag väl klara!

Det här borde gå. Eller?

Det allra farligaste när det gäller dumdristiga beslut är när man hetsar varann. Särskilt killar och män älskar att trigga varann med den mördande repliken:

- Du vågar inte!

Det tåler ingen att höra, och genast vill man motbevisa det.

Kommer du ihåg "Pistvakt"? Fantastiska teaterföreställningar om "Svartlien", inspelade till bejublade teaterföreställningar, med Weeping Willows signaturmelodi. Den här dagen kom pistvakterna från Vargvallen på besök. Jan-E lurade upp dem vid den branta klippväggen Grövelpöskaväggen eller vad den nu hette... 

Pistvakterna triggar varann till livsfara.

Men han blev själv lurad tillbaka:

- Törs inte?! Tror du inte vi - diplompistvakter från Varglien - vågar?? Men du kan ju åka före och visa oss! Svartlien är Feglien!

Där blev Jan-E lurad i fällan.

Allt sunt förnuft var bortdrivet av reptilhjärnans aggression, i samarbete med den lilla aphjärnans tävlingsinstinkt.

Jan-E störtade utför...

Dumdristigt störtlöpp.

Och jag stod vi bryggan med smältande iskanter och inväntade mitt mod som dividerade med rädslan - det är det sunda förnuftets två redskap.

- Men han kunde ju gå ut, då bär isen! Ta bara klivet ut! Nu är du ju här och du vill ju så gärna!

- Jo visst, men om solen ligger på lite till, så brister iskanten när jag kommer in igen, och då står jag på bottnen...

- Kom igen, det är bara en meter djupt!

Det var ju stabilt här i förrgår.

Medan mitt Mod bråkade med Rädslan kom en tant gående ut på bryggan, med sina gåstavar.

Hon såg lite orolig ut och vi pratade en stund. Solen gassade och vinterdagen var verkligen underbar.

Plötsligt hördes ett brak - - -

Jag blev så rädd att jag föll tanten om halsen.

- Gode Gud vad var det??

- Det var isen runt bryggfundamentet där borta, svarade hon och pekade på den plats där jag tänk gå på isen.

Det brakade till där ute.

Jan-E klarade sitt störtlopp och jag satte mig ned på bänken.

Mod driver det osunda förnuftet.

Rädslan driver det sunda förnuftet.

Ena gången klarar man sig, andra gången inte.

Naturens krafter ger en bara en enda chans. Det finns varken "repeat" eller "delete error" eller "try again". Inomhus dör man inte av sina bedrifter. Men utomhus gäller andra lagar, de verkliga lagarna där minusgrader slåss mot plusgrader.

Om man inte har läst sin naturkunskap och fått vara ute och mäta sig med dess krafter, ja då kommer man aldrig in mer och får dricka varm choklad...

Hjärn-brottning.

Tack käre himmelske Fader för din underbara skapelse!

Tack att Du lär oss livets begränsning genom naturens alla väderlekar.

Hjälp barn av idag att få möta de krafter som är starkare än dem.

Lär oss tålamod. 

Och lär oss att ödmjuka oss när snöstormen kommer, vindarna viner och temperaturskillnaderna gör allt sviktande snorhalt.

Amen.

Nu sitter jag här, o-åken, o-åkt, men hel och varm.

Sunt förnuft är inte medfött. Det är en förvärvad egenskap som behöver dessa båda redskap:

- Rädsla och mod. 

Inte "antingen eller" utan "både ock". Fundera på det!

Vinterhälsningar från Helene Sture Isfelt,

- skörstarkt och räddmodigt kaninlejon,

- som ska se ännu ett avsnitt av Pistvakt... den mörkast pistade köldhålan i Norden...

Pistväktarnas värsta köldhåla.