MARDRÖM OM MUSSE

Mardrömsmörker.

Natten var mörk. Sömnen var djup. Åskade det ute?
Utan att jag visste om det lyste månen in genom gardinen och jag drömde.

Mardrömmar.

Jag satt på ett berg och blickade ut över världen. I handen låg en grön bok uppslagen. Korran talade.

En vision om folken strömmade emot mig. 

- Musse har makten. Endast den som böjer sig kan segra. Musse är starkast.

Små möss började springa runt mina fötter. De blev fler och fler.

Mössen var invasiva. De förökade sig i hast och de hade inga fiender. 

Musse var inte grå, han var svart. Alla mössen var svarta och de ställde sig i ring och ropade:

- Apor! Grisar! 

Noaks ark sågs segla långt bort i fjärran men den hade sprungit läck. Livet var hotat och djurarter drunknade.

På ett högt berg.

Den gröna boken var född i öknen. Sand och grus var fortfarande mellan bokstäverna och Korran var otydlig. Jag förstod ingenting.

Ropet ljöd igen.

- Musse är starkast. Endast den som böjer sig kan segra!

De svarta mössen rann ned för berget som långa kedjor. De omringade folken och band dem med sina svansar. 

Några växte till råttor med rödglödgade ögon, fulla av hat, men här fanns mat att äta.

Öknen hade drivit dem norrut och här kunde de växa sig feta. 

Råttan - en mardröm.

Jag vaknade till av att månen stänkte sitt ljus på kudden. Varm och svettig vände jag mig mot väggen.

Månen, sa Korran, följ månen. Den har inget eget ljus, det har inte vi heller, men följ den! Var månens slavar, den drar i blodet och vattnet, tjäna den som slavar.

Uppifrån berget såg jag hur miljoner möss simmade i vattnet på månens strimma. 

De nådde fram till Noaks ark och tog sig ombord. De åt upp de djur som ännu var vid liv, aporna först, grisarna sedan.

- Musse har makten! Musse är starkast! tjöt svansvarelserna.

Mångatan.

Mardrömmen fortsatte, det krampade i benen och jag kunde inte vakna.

Hur länge hade jag legat där och kämpat i en verklighet som var vår, men omöjlig att hantera?

Korrans gröna bokstäver slingrade sig runt mina vader och drog åt allt hårdare.

Jag sparkade av mig täcket i förtvivlan, men ingenting hjälpte.

Framåt gryningen bleknade månen bort och solens befriande ljus gick upp över horisonten.

Musses möss började blekna och på himlavalvet syntes en figur träda fram.

- Det är han! Det är han! Det är han som skall komma som nu kommer!

Genom molnet kommer han...

De var inte glada, för nu kom domen.

Det var domen över deras våld och tvång. Avslöjandet över Musses kontrollsystem och mössens gnagande på människors själar.

Plötsligt fick arkens alla djur liv igen. Noas hela familj vaknade upp och såg mot skyn.

Jo, det var han. Josua, Jesus, Isa - räddaren och befriaren.

Nu badade rummet av ljus.

När jag vakande blödde jag av blod från näsan. 

Det var ett kors på kudden, blodrött av honom som försonat alla folk och människor.

Råttorna var döda, Musse var besegrad men de små mössen låg och vilade vid de stora lejonens fötter.

Lejonet av Juda.

Gryningen kommer.

Vilken konstig dröm!

Så obehagligt levande och kvävande. Starka symboler talade.

Vem är Musse? Vad är Korran?

Jag är rädd. Jag är hoppfull.

Men vågar jag somna i natt?

Helene Sture Drömfelt,

- som omöjligt kan bildsätta en dröm, men likväl talar himmelen.

Räddningen.