Kär och lycklig! Aulawaabel nr 4.
Glada skratt och leenden, lagom mycket väder och utsikt över Hörviksviken.
Det var marknad och "nostalgidag" på Listerlandet, och denna gången var det fiskeläget på Hörvik som stod på tur.
Hembygdsföreningen Krokås-Hörvik hade bjudit in ett antal hantverksknallare, varvid jag var en.
Upp med bord och parasoll, fram med tavlor, böcker och nötkakor. Välkomna!
Marknadsdag på Hörvik.
Mina tuschteckningar väcker reaktioner. Dessa fula fiskar har alla ett personligt uttryck, där ögonen är mycket viktiga. De lockar till skratt, men vid närmare eftertanke får man sig en tankeställare.
- Det är sorg i ögonen...
Hur tecknar man känslor?
Vilka streck skall pennan dra för att det skall bli ett ärligt uttryck, som du kan känna igen dig i?
I skolan lär man sig rita fint.
Men jag tecknar fult. För sådant är livet. Följ nu med ett par Aulawaablar till fiskeläget i Hörvik.
Rätt som det är går det även politik i dessa slemmiga figurer...
Ålen. Aulawaabel nr 11.
Huvudattraktionen är ålen.
Alla lokala fiskare på Listerlandet har fiskat ål. Nu har märkliga lagar satt stopp för det, medan de extrema jättetrålarna slukar allt liv i havet med sina enorma nät. Ett sådant angrepp på naturen och människors livsvillkor är inget annat än ren rovdrift.
Ni slemmiga politiker, ni tjänar Mammon och inte Gud, er Skapare!
En dag kommer det att slå tillbaka på er!
Därför var det med stor glädje jag sålde just "Ålen" till en gammal fiskare, som med sina döttrar besökte marknaden.
- Aulawwablet är ju slemmet man drar av när ålen görs vid.
- Jodå, jag vet.
- Och det har i överförd bemärkelse gett ord åt "manet" - en dallrig aulawaabel.
- Jag vet.
Slår tillbaka!
Men i min värld är det inte säkert att själva maneten är en manet.
Titta på nästa bild.
Vad har hänt här?
Aulawaabel nr 27.
När jag arbetade med den här figuren blev mönstret till en krabba, helt utan mitt medvetna drag. Jag blev ganska rädd när jag tittade på bilden när den var klar.
- Var i allsin dar kom krabban i från? Har maneten svalt den? Eller har den ockuperat maneten? simmar krabban framför den? Eller är maneten ett förstoringsglas där man ser rätt igenom den glasklara kroppen och så dyker denna krabbát (!) upp?!
Är det som invaderingskriget av Ukraina?
Små krabbor vid Kvickbadet i Höganäs.
Här om dagen lekte barnbarnen på stranden och hittade riktiga krabbor bland sjögräset.
Det är framtidens mat.
Om trålarna bara kan hålla sig hemma.
De små, vita krabborna kan man fritera knapriga... och äta direkt.
Vågar du?
Konstkorten sålde bra.
Känslor syns i ögonen och på munnen.
Men det är inte säkert att hela färgpaletten av humöret träder fram. Det mesta behåller man för sig själv, om man klarar det.
Inte många tåler att man verkligen berättar hur man känner det.
En av mina Aulawaablar har ovanligt många tentakler. Hon ger mig känslan av att vara mycket högkänslig - en HSP-person - som vet redan innan någonting har hänt.
Jag är ful men vet allt. Aulawaabel nr 3.
Denna waabel har ett utmärkt sinne för konsekvens-tänkande. Med lätthet ser hon vad som kommer att hända om vi fortsätter leva som vi gör. Hon vet vilka konsekvenser vårt beteende får.
När hon väl öppnar sina slutna läppar och talar, då kommer profetiska ord om allvaret i vår tillvaro.
Du skall lyssna på henne!
Eller, om du känner igen dig i beskrivningen - var rädd om din förmåga och be Gud att välsigna den.
Då blir du en nödvändig ledare i Guds rike, här mitt i vårt övergödda samhälle.
Hon tjänar inga pengar. Mammon är inte intressant för henne.
Räkan. Aulawaabel nr 25.
Men låt oss sticka emellan med en riktig goding. En alldeles vanlig räka lyckades jag teckna, bara för att visa att jag kan. Om jag måste.
För de flesta människor är livet inte en räkmacka. Det är snarare som ett torrt knäckebröd, med stora bekymmer för överlevnaden. För hundra år sedan var det svält i Sverige. Om farmors mor visste hur vi hellre asfalterar åkermark till vägar än odlar mat på den, då skulle de gråta av en förtvivlan som vore bottenlös.
Kortsiktiga slempolitiker väljer hellre bilpolitik än matpolitik.
Imorgon får ni äta maneter till middag.
Eller bli uppslukad av denna.
Slukar-maneten. Aulawaabel nr 26.
Människan har ett uppdrag här på jorden, och det är att vara goda förvaltare av naturen.
Vi ska inte leta efter "mening med livet" genom att hitta på den själv, eller tro att den finns i underhållnings-branschens själv-förverkligande.
Meningen ligger i ansvaret.
Det är den sorgen du kan se i mina figurers ögon, när ansvaret uteblir.
Aulawaablarna är själavårdare i tusch.
Jag tänker på den som köpte en av mina fulaste teckningar.
- Varför vill du ha den?
- Jo, när jag är arg skall jag gå och ställa mig framför den, tills ilskan rinner av mig!
Tjohoo! Du har verkligen fattat hur dessa waablar vill fungera!
Din utmattning ger energi. Eller?
Den sista figuren har alla bokstavskombinationer som en människa kan ha - och är full av funktioner som ingen vill veta av.
Du ser säkert hur den vibrerar av ljud, som bara kan höras under vatten.
Den musikaliska intelligensen är mycket stor.
Stör henom inte när den sjunger, då bits den.
Ställ dig inte heller bakom bakom; då riskerar du att få ett slag med stjärten. Gå hellre runt, sök ögonkontakt och se hur henom då istället räcker dig sin varma pussmun...
Passa dig! Eller bjud upp.
Ta din penna på allvar.
Rita, lek och teckna! Se vad som vill komma fram. Det kan finnas små underliggande hälsningar som talar till dig.
Eller varför inte gå en kurs i symbolpedagogik? Det förändrade mitt liv och hjälpte mig tillbaka på banan igen.
Sök på www.symbolonviaunna
Mina Aulawaablar vill inte bara plaska runt på Listerlandet. De vill längre! Ta dem ut i världen! Tänk om någon ringer från Paris...
Nostalgidagen på Hörvik, 5 augusti 2023.
Kan fiskar bedja?
Mina kan!
Livets Gud,
Vi vill inte bli fångade i nät.
Vi vill inte att havsbottnen blir söndertrålad!
Hjälp de dumma mänskorna att fatta att de dödar livet.
Du store Skapare,
Visa tvåbeningarna att livets mening finns i att ta hand om naturen
och förvalta din skapelse.
Trots att de inte har simfenor, kan Du, gode Gud, ändå ge dem lite mer vishet så att de är snälla mot alla vattenlevande varelser!
Och göm deras mobilladdare så de blir verklighetsanpassade igen.
Amen och plask.
Oj, en kund! Nej, en hund menar jag.
Blöta hälsningar från Helene F Sturefelt,
- slemmig tecknare och konstnär med stor kärlek till skapelsen och min penna - för Guds skull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar