Gråa nyanser av vitt.
Vad har Kulla-Gulla, Miss Li och Jehovas Vittnen gemensamt?
Att de alla talar om himmelen på något sätt.
För den ena är den självklar, för den andra går den inte att finna och för den tredje är den begränsad till ett fåtal.
Djupt i människans själ finns ett korn av den himmel vi en gång tillhörde:
ALLT HAR GUD GJORT SKÖNT FÖR SIN TID,
JA, HAN HAR OCKSÅ LAGT EVIGHETEN I MÄNNISKORANS HJÄRTAN,
DOCK SÅ, ATT DE TILL FULLO INTE FÖRMÅR FATTA DET VERK SOM GUD HAR GJORT.
Predikaren 3:11.
Livets innersta hemlighet.
I 1800-talets fattig-Sverige var armodet så svårt att de stampade jordgolven andades förakt för livet.
Martha Sandwall-Bergström skriver i sin serie om Kulla-Gulla hur kristendomen är levande bland både fattiga och rika.
1940-talet var också en kristen tid där dessa böcker kunde läsas med stor behållning.
Jag läser om Kulla-Gulla ikväll, och gråter. Svälten och slagen är så hårda att det är ett under att de värst utsatta överlever. Herrgårdsfolk föraktar torparna, och torparna föraktar dem tillbaka.
Men när den fattige luspojken Mats ligger i höet bland hästarna då hans mor dött, då sitter Kulla-Gullas räddade barnaskara där och berättar om himlen:
Det finns en himmel.
"Johannis, som var döv på ena örat och pratade lite för högt, märkte inte att patron stod vid stallets dörr och lyssnade till barnens prat.
- Din mor hörde silverklockorna, sa Johannis tröstande till Mats, när hon dog de kallade henne hem till Lustgården.
- Om det bara vore sant, snyftade Mats.
- Lustgården finns till inte bara för de döda utan likaväl för de levande, där en kan finne styrka å frid... men den ligg' långt bort, ända vid världens ände, och vägen dit kan vara svår å tung å besvärlig.
Mats, som stulit ägg hos patron för att överleva, lyssnade mitt i gråten.
- Fattigman har sin väg å rikeman har sin, berättade Johannis, som tagit emot mycket stryk i sina dagar, men alltid haft Gudshoppet i sitt hjärta.
- Jag känner doften av Lustgården, sa Johannis." (sid 75 ur Kulla-Gulla på herrgården).
Himlen fanns där, och den var vitare än vit!
Silverklockorna kallar.
Tillbaka till vår tid.
Miss Li, hyllad sångerska, skriver i en av sina texter att hon letat överallt; i kändislivet, i flaskan och i Bibeln, men "kan bara inte hitta den; instruktionsboken".
Men trots att hon tydligen har läst Bibeln- som ju är den Stora Instruktionsboken - så fann hon inte vad hon sökte, var det för nära näsan? Eller gillade hon inte det hon läste?
Himmelen fanns där, men den var inte vit, snarare grumligt gråsolkig.
Den förlorade sonen påminner om Miss Li, skriver Tilda Henningsson i EFS tidning Budbäraren (nr 4 2023) och beskriver hans rastlöshet som den modernas människans rastlöshet.
Det man har framför ögonen liknar inte det som man tänker sig vilja ha.
Man måste bort, fly, leta någon annanstans, bland stjärnor, andra system eller festande.
Den förlorade sonen upptäckte när han till slut var helt utblottad att det han sökte, det fanns där hemma... Och pappan kom springande emot honom med öppen famn - inte fördömande.
Det solkiga blev vitt när han gav upp sina egna ambitioner.
Tilda Henningsson skriver:
- Total överlåtelse till en allsmäktig Gud ser inte ut som det "hem" som dagens individualistiska sökare har i åtanke.
Jag är inte i centrum. Det är Gud som är centrum. Och han väntar med öppna armar!
Himlen är bara en smutsig pöl på marken.
Den tredje parten som jag funderar på är Jehovas Vittnen.
De finns på stan, de har sina bokställ med traktater och Rikets Sal finns i min närhet.
De målar ut himmelen i färger som är zebrarandiga - kritvitt för de rättrogna och kolsvart för de fördömda.
I sin iver att läsa Bibeln rätt, kommer de fel.
När Jesus ger sitt liv på korset gör de en poäng att det bara var en rak påle... Visst, det är ingen frälsningsfråga.
Men värre är det när Jehovas Vittne påstår att Jesu försoningsdöd inte har allmän räckvidd - den gäller bara de 144.000 som kallar Gud för Jehova.
Hur många?
De tolkar bokstavligt talat siffran 144.000 bokstavligt, utan att förstå den judiska talmystiken:
12 = Israels tolv stammar, det gamla förbundet
12 = tolv lärjungar, det nya förbundet
12 x 12 = 144 x 1000 = 144.000 = en total helhet av människor, där både det gamla och nya förbundet är förenade.
(läs mer i Uppenbarelseboken kapitel 14).
Istället räknar Jehovas vittnen antalet människor som sedan Russells skapande av denna sekt i slutet av 1800-talets Amerika.
Enligt deras lära är det endast 144.000 som får komma till himlen och där regera med Kristus.
De, som inom denna skara som dött under tidens lopp, uppväcktes år 1918 för att leva i himlen med Kristus, och de som dör efter detta går direkt till himlen, om de tillhör de 144.000.
Inte många av dessa tusen lever ännu kvar på jorden, och världens slut förväntas innan den sista av de 144.000 lämnar detta jordiska.
(källa: Bo Johnson, Något om Jehovas vittnen och deras verksamhet, Håkan Ohlssons förlag).
Hur i all sin dar kan någon påstå något sådant här??
Noll.
Dagens vittnen är "pionjärer" som skall skilja ut människor av god vilja från fördärvets massa, inte att omvända världen. De försöker samla "de andra fåren" (utanför skaran av 144.000) som önskar prisa Jehova och vinna liv i den nya världen.
Jehovas vittnen menar att den nuvarande världen skall gå under i Harmagedon.
Efter ytterligare tusen år kommer slutdomen, då alla 'getter' definitivt förintas. Därefter planeras ett nytt paradis på jorden och skapelsen är återställd.
Deras himmel är villkorad. Jesus är en skarprättare, inte en befriare.
Jehovas vittnen skall utföra vissa prestationer för att platsa. En sådan gärningslära finns inte i Bibeln.
Jag blir mycket trött, okristen och ledsen.
Detta är en villolära, en vilja att göra sig till en "fader" för andra och tala om det som Jesus själv säger att ingen vet, nämligen dagen då han kommer tillbaka...
Hur kan de då finnas folk som sitter och försöker räkna ut det??
Stopp. Inte framkomligt. Himlen brinner.
Kulla-Gulla, Miss Li och Jehovas Vittnen - alla söker de ett hopp efter detta, men endast den fattige pojken Johannis hade ett så rent hjärta att han kunde erfara himmelen, helt ren, vit och klar.
Det är något att fundera på.
Är vårt välfärdsland, så överdigitaliserat att vi snart inte vet vad som är verkligt och inte, bortom all räddning?
Har städernas smog lagt locket på den fysiska himlen så att vi inte ens kan blicka ut mot rymden?
Och därmed inte få näring till våra tankar på Evigheten?
Smog...
Och till sist, jag har även läst Koranen - vilket jag uppmanar alla att göra - och finner där många versar om Paradiset (inte om "himlen").
Det är genomflutet av bäckar med friskt vatten och där väntar 27 jungfrur. Men... va?
Detta är en oerhörd stötesten, talet om väntande kvinnor i livet efter detta.
Här talas det inte alls om det Bibeln utmålar, om Guds totala närhet, utan det är en sexualiserad tillvaro.
Vad skall erbjudas de troende muslimska kvinnorna i livet efter detta då?
Jag har ännu inte funnit några svar, och inte heller mött några som är beredda att svara.
Hoppas kunna återkomma.
Läs mer här:
Väntande jungfrur??
Detta är det jag ser, tillsammans med fattigpojken Johannis:
OCH JAG SÅG EN NY HIMMEL OCH EN NY JORD.
DEN FÖRSTA HIMLEN OCH DEN FÖRSTA JORDEN VAR BORTA, OCH HAVET FANNS INTE MER.
OCH JAG SÅG DEN HELIGA STADEN, DET NYA JERUSALEM, KOMMA NED UR HIMLEN, FRÅN GUD, REDO SOM EN BRUD, SMYCKAD FÖR SIN MAN.
Uppb 21:1
OCH STADEN BEHÖVDE VARKEN SOL ELLER MÅNE FÖR ATT FÅ LJUS, TY GUDS HÄRLIGHET LYSER ÖVER DEN, OCH LAMMET ÄR DESS LAMPA OCH FOLKEN SKALL LEVA I DETTA LJUS.
Uppb 21:23.
Gud själv är Ljuset.
Flykten har slutat. Smogen är borta. Sökandet bland stjärnorna upphört.
Friden finns hos Fridsfursten, att bli en följare utan att bygga teologiska kontrollsystem.
Jesus Kristus bodde i Kulla-Gullas hjärta. Den kärleken kände barnen, som på nåder fick bo där på herrgården. Det var så påtagligt att den stränge patronen blev påverkad av deras rena barnatro. Hans hjärta mjuknade och tjyv-Mats fick chansen till ett nytt liv.
Guds himmel är på riktigt.
De ljusaste hälsningar,
Helene Sture Vitfelt.
Frid till er alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar