DOP och KONFIRMATION

Dopfunten i Lunds Domkyrka.

Sommartider, lägertider och tid för konfirmation för många. Och för vissa även dags för dop.
Det kan skapa nervositet och press att stå för mer än man klarar av.

- Hon är inte redo att ta ställning!

- Vår tonårsgrabb kan inte bära den kristna tron på det viset.

Nu skall du få en annan ingång till dopet och konfirmationen som är mer avslappnad, och inte bygger på våra prestationer.

 

Konfirmation.

Jag har brottats med frågan sedan jag själv blev kristen som tonåring. När jag blev mamma kom nästa omgång brottning - skulle barnen verkligen döpas som små?

Jag läste Apostlagärningarna om den första kristna tiden. Familjen var ett kollektiv, och när husfar/ husmor blev troende så följde "hela hushållet" beslutet unga som gamla, familjemedlemmar, tjänare och anställda. 

Alla blev döpta, som här i Lydias fall:

HON OCH ALLA I HENNES HUS BLEV DÖPTA,

OCH SEDAN BAD HON OSS:

-NÄR NI NU BLIVIT ÖVERTYGADE OM ATT JAG TROR PÅ HERREN, KOM DÅ OCH BO HOS MIG.

Apg 16:15.

Jordanfloden, En Gedi. Dopgudstjänst!

I dopet agerar Gud. Herren lyfter in den lilla människan i hans förbund.

I dopet finns en "verktygslåda":

- förlåtelsen, upprättelsen och Guds kärlek som driver en ut till goda handlingar.

Dopet föregås av undervisning. Lydia fick veta vem Jesus Kristus var och vad han gjort på korset, med sin död och uppståndelse. Detta ville hon vara en del av och lät döpa sig.

Så är det också för alla ungdomar som just nu är på konfirmationsläger.

De vet inte säkert vad det handlar om när de vuxna anmält dem och skickat iväg dem. 

Det är pinsamt och nervöst, men också lite spännande.

Konfirmation.

Förhoppningsvis får de veta att kristendomen inte handlar om att de skall "prestera en tro" och tvingas ha en massa konstiga åsikter om kyrkan som de inte begriper.

Nej, bort, bort!

Åter igen: det är GUD som handlar! Det är Gud som är subjekt.

Människan är den som TAR EMOT.

- Ja, jag vill att Du, Herre, lyfter in mig i ditt stora förbund!

- Ja, jag vill ha del av din verktygslåda, det verkar bra inför livets stormar och bekymmer.

- Okej då, jag låter döpa mig, även om det är pinsamt, men jag inser att den handlingen ger mig en nystart...

... där Gud bär oss!

Inte att vi bär Gud...

Gud bär.

Dopet - en rening, ett infogande i det största av alla förbund, där förlåtelsen hindrar synden från att få fäste.

Så fantastiskt!

Du och jag får leva i ett sammanhang där vi är burna!

Inte att det är vi som bär.

Sänk dina axlar. Lägg händerna i knät. Låt dem vara öppna och ta emot Guds kärlek. 

- Äh! Vad ska kompisarna säga?? Jag klarar inte detta!

- Säg: Jag har fattat att Gud älskar alla. Där vill jag vara med.

Låt din tonårsdotter och tonårsgrabb förstå att konfirmationen är ett livslångt förbund, där Herren lovar att hålla sin del.

Sedan innebär livet för oss alla att vi tvivlar, lever ett liv långt bort från Gud ibland, men även vänder om och hittar styrkan på nytt.

St Petri, Malmö.

Ordet "konfirmation" betyder bekräftelse.

Det människan bekräftar är GUDS FÖRBUND som hon blir döpt till!!

Vi bekräftar inte oss själva. Vi bekräftar egentligen inte heller vår tro utan flyttar blicken längre:

- mot Guds förbund.

Som vi vill vara en del av.

Tack, Gud för det Du har gjort.

Nu har jag varit tydlig nog. Jag bekräftar Dig, Herre, och tar emot det Du har gjort för mig. Amen.

Maria bekräftar Jesus.

Konfirmationen är inte bara den enskildes beslut.

Det är hela familjen, ja en hel släkt som står bakom tonåringen!

Ta Lydia som exempel igen - det var hon som bar hela sitt hushåll in i detta förbund då alla i hennes hus blev döpta.

Individen bärs av kollektivet. 

Och Gud bär den lilla människan. 

NÄR LYDIA LYSSNADE, ÖPPNADE HERREN HENNES HJÄRTA

SÅ ATT HON TOG TILL SIG DET SOM PAULUS SADE.

Apg 16:14.

Öppna mitt hjärta.

Så enkelt är det.

Innerliga hälsningar, Helene F Sturefelt, 

- dop- och konfirmationspräst.