JESUS VISSTE VAD DE TÄNKTE

  

Störst?

Vem är störst, du eller jag? Vem är bäst, han eller hon?

Vem fick flest applåder på jazzfestivalen? Vilket fotbollslag tjänar mest pengar?

Och vilken kyrka har flest medlemmar?

Vi kan inte låta bli.

Vi jämför, undrar och hoppas att just vi ligger i topp, inte de andra.

Det är den urgamla tävlingsinstinkten, med icke erkänd rädsla att bli sist. Hotet att inte vara godkänd, att inte få vara med. 

Behovsberöm. 

Starkast?

LÄRJUNGARNA BÖRJADE UNDRA VEM SOM VAR DEN STÖRSTE AV DEM.

Lukas 9:46.

Hade de inte förstått någonting?

Dessa tolv omogna och ganska unga män tävlade om sin storhet... 

Hade de inte hört vad Jesus undervisade om? Älska din nästa såsom dig själv.

Och Herren Gud av hela din kraft och allt ditt förstånd.

Är det mannens svaghet - att fastna vid ordet "såsom dig själv"?

Kvinnan hör oftast bara det första ledet - "älska din nästa"... Sällan blir det tid för egen återhämtning och påfyllnad.

Men det är ju just därför Jesus väljer ut några män - kvinnorna visste redan det här.

Det är männen som behöver förändras, och dessa tolv blev sedan stora förebilder.

Lärjungarna undrade vem av dem som var störst...

Det fina är att Jesus visste redan vad de tänkte.

JESUS, SOM VISSTE VAD DE TÄNKTE I SINA HJÄRTAN...

Lukas 9:47.

Här sitter jag och skriver och undrar hur många läsare jag har idag. Och där sitter du och läser och undrar varifrån du skall få kraft och stimulans att gå vidare.

Jesus vet vad vi tänker. Han vet vad vi känner i våra hjärtan. Jesus vet att både du och jag behöver få bekräftelse, men också få mod att ta tag i det som är fel.

Vårt samhälle är uppbyggt på prestation, inte relation. "Vem är störst?"

Därför gör Jesus något radikalt när han utbildar sina manliga lärjungar i storhet:

...  VISSTE VAD DE TÄNKTE I SINA HJÄRTAN, TOG ETT BARN OCH STÄLLDE DET BREVID SIG.

Lukas 9:47.

Ett barn!!

Där finns väl ingen storhet?

Barn-jazz-kollo!

På jazzfestivalen, i Hällevik denna helg, så gick den stora paraden genom det lilla fiskeläget vid havet.

Skickliga musiker spelade "The Bourborne Street Parade". Vuxna kvinnor och män log och lirade banjo, bastuba och klarinett. 

Men.

Allra främst gick de gulklädda barnen - i åldrarna 9 till 14 år - som varit på tre dagars "jazzkollo" i Listerkyrkan. 

De fick göra sitt första framträdande inför kändisar i publiken: Gunhild Carling med familj, Mama Shakers från Paris, Traveling Janes från Los Angeles och Adrian Cox från England.

Världskända jazzmusiker lyssnade!

De såg nästan förskräckta ut när vi applåderade och visslade.

- Så bra ni är! Fortsätt! Mera!

Alla blev berörda att se barnens trevande försök att hitta rätt i noterna och rätt med fingrarna på klaffarna.

Vi minns ju alla hur det var en gång, att vara det där blyga barnet som ville försöka, men kanske inte vågade.

Nu stod de där, vid fiskemuseet i Hällevik, och vågade, med sin första konsert!

Barnens musikaliska ledare.

Det är den känslan Jesus är ute efter. Attityden att vilja, utan att göra sig stor. 

Inget av barnen kom på att göra sig kaxig eller mallig. Alla fokuserade på sin uppgift.

Jesus vet vad vi tänker. Han vet vad vi känner och längtar efter.

Och jag tänker att det är att i första hand bli erkänd. 

Inte "kändis"! Nej, utan att få ett erkännande för det man är.

Detta vidöppna och så vackert barnsliga hjärta, utan förbehåll, lyfter Jesus fram som det största.

JESUS SADE TILL DEM:

- DEN SOM TAR EMOT DETTA BARN I MITT NAMN, HAN TAR EMOT MIG.

OCH HAN TAR EMOT HONOM SOM HAR SÄNT MIG.

TY DEN SOM ÄR MINST AV ER ALLA, HAN ÄR STOR.

Lukas 9:48.

Trött jazzdiggare.

Nu går det inte att bortse ifrån att det handlar om Jesus, inte bara barnet i sig.

Att ta emot Jesus visar sig inte i att man "har talets gåva" eller sjunger bra eller kan lägga händerna på sjuka och be dem friska... 

Jo, det är en konsekvens av att man har tagit emot Jesus, men det börjar inte där.

Det börjar i det allra enklaste - att få fatt i sitt barnahjärta, att lyssna till och läsa om Jesus, och bejaka det.

Vuxenlivet är så svårt. Alla prövningar kan göra oss hårda och vi stänger om oss, till skydd.

Jesus vet vad vi har varit med om. Han ser försvarsmurarna, han vet hur sårade vi har blivit.

Men att komma dragandes med att "jag är bättre än du är" kommer inte från Guds hjärta.

Jesus, jag älskar ditt hjärta!

Nu vill jag lyfta fram att när vi tar emot Jesus, då tar vi även emot "Honom som har sänt honom", alltså Gud Fader själv.

Hur stort är inte det!

Det är därför alla kyrkklockor ringer, det är därför alla orglar ljuder i kyrkorna och alla körer sjunger - för att Gud Fader själv har kommit oss nära genom Jesus Kristus, där det minsta är det största!

Stackars alla presidenter och makthavare som själva tagit sig makten... de har ställt sig utanför Guds rike. Endast de som går sitt folks ärende, i beskydd och med goda samhällslagar utan att hota sina grannar, har Herren på sin sida.

Jodå, det kan diskuteras, det vet jag, men det är ett annat inlägg, likaså den djävulskap där knarkbossar använder barn till att utföra våldsdåd - må en kvarnsten hängas om era halsar!!

Mäktigt inför den Mäktige.

Invigningstalade på jazzfestivalen gjorde den engelske klarinettisten Adrian Cox. Han var även med på den avslutande jazzgudstjänsten i Listerkyrkan. Efter fullt ös med några härliga New Orleans-spirituals fick han ett solo, att ensam spela "Abide with me".

Det är en bön:

BLIV KVAR HOS MIG, SE DAGENS SLUT ÄR NÄR.

BLIV KVAR, O HERRE, SNART ÄR NATTEN HÄR.

DÅ ALLTING ANNAT SVIKER OCH BEDRAR,

DU ENDE TROGNE TRÖSTARE BLIV KVAR.

Sv Ps 189.

Adrian Cox lät klarinetten bedja fram tonerna, oändligt innerligt och i långsamt tempo. Vi som kunde texten kände hur tårarna ville tränga sig fram. Gud rörde vid våra hjärtan...

Efteråt tackade jag honom - "you are playing with your heart!"

Jag kunde erfara att Jesus var i hans ögon... Hans leende och hans tackkram visade att detta var en kristen broder, utan behov att sätta sig själv högst...

... trots att han var så skicklig och bäst, eller mycket bra, menar jag. Den kärlek han fått erfara av Gud Fader själv förmedlade han genom sin musik, och var endast ett redskap. DET var stort!

Guds ljus genom Adrian Cox. Stort!

Tack käre himmelske Far,

- att Du känner och älskar oss alla.

Tack, Herre, för musiken som vill ära Dig och Ditt heliga namn!

Tack Jesus att Du älskar alla barnen, särskilt dem som lever under hot och våld.

Hjälp oss vuxna att hitta tillbaka till det oskyldiga som en gång fanns i våra hjärtan.

Tack att Du vet vad vi tänker, inför Dig kan vi ingenting dölja.

Det är vår räddning.

Amen.

Ärligt talat, är det inte väldigt skönt att slippa vara störst... och bevaka den positionen?

Det är mycket go'are att vara älskad...

Jazzgosse vid Hälleviks havsbad.

... och hålla Nollan!

P.S. Ikväll är det fotboll på Strandvallen, då möte Mjällby gästande Malmö FF.

Vår målvakt, Noel Törnqvist, tar Gud med sig in i varje fotbollsmatch. Barnatron fick näring vid konfirmationen!

Heja dig!

Den troende målvakten!

Mycket små hälsningar från en mycket liten människa med mycket stora ambitioner, där barnahjärtat bultar och önskar att det slapp få så många smällar,

Helene Sture Jesusjazzfelt,

- bibelläsare, tecknare och snäll fotbollssupporter.

Fulfink nr 20, som jazzar på sitt eget sätt.