DET VAR GOTT, INTE PERFEKT!

 

Carpe Diem har skapat liv.

Jag fick en tankeställare här om kvällen på sinnesromässan. När Gud skapade tillvaron står det följande i Skriften efter varje skapad fas:

OCH GUD SÅG ATT DET VAR GOTT.

1 Mosebok 1 vers 3,10, 12, 18, 21... 

Det står inte att det var perfekt... utan GOTT.

 

Är det skillnad på perfekt kontra gott? Ja, det är det.

Det som är perfekt har inte plats för någonting annat än just det perfekta.

Men det som är "gott" rymmer även sin motsats - "ont". I den rörelsen finns kärleken och förlåtelsen.

Det är Guds väsen. 

Så sade prästen i Stenlängan i Mjällby församling.

Kostall, med plats för tvåbenta utan svans.

Jag tittade ut över de bördiga åkrarna på Listerlandet. Platsen där vi satt är ett gammalt ko-stall. Nu satt vi där, tvåbenta kreatur, och sökte sinnesro i livet, utan svans att vifta undan flugor med.

Gud är fullkomlig, men har skapat en värld som inte är fullkomlig.

Vilken paradox!

Gud är god men har gett oss en tillvaro där dess motsats ryms - är det den fria viljans pris?

Gott, men inte perfekt.

Livet skall tydligen inte vara perfekt.

Det är bara maskiner som är perfekta, konstruerade utan fel och brister. Där finns det inte plats för mänskliga känslor, tänkte jag.

Skaparen skapade naturlagar som styr och formar livet efter Guds egen intelligens.

Människan är Guds avbild, men med möjligheter och risker att göra fel.

Hur vågade Herren Gud göra så?!

Dålig medskapare.

Att vara perfekt, och rent av perfektionist, tycks inte vara det som Gud strävar efter med oss.

Det är kliniskt och icke levande.

Tillvaron är god, ja den är Mycket God. Men det verkar som om det skall få plats mer, något annat.

Om vi inte hade fått en "verktygslåda" med ordet Förlåt och möjlighet till Omvändelse och Försoning, då hade vi gått under.

Den fria viljan kan inte lyda under sina egna känslor. Då blir den destruktiv.

Men när Gud skapar, då är allting gott. Mycket Gott.

När vi är Guds medarbetare då blir det också bra, i alla fall Nästan Gott...

Mina tankar fick mycket att tänka på denna augustikväll. 

Den fria viljan frestas.

GUD, GE MIG SINNESRO

- att acceptera att livet inte är perfekt.

ATT ACCEPTERA DET JAG INTE KAN FÖRÄNDRA

- andras ondska... världens upproriskhet och min egen motsträvighet.

MOD ATT FÖRÄNDRA DET JAG KAN

- bryta igenom skalet av låtsad perfektionism.

OCH FÖRSTÅND ATT INSE SKILLNADEN

- nej, den klarsynen har jag ännu inte...

Skicklige satirtecknaren Niklas Eriksson låter sina figurer i Carpe Diem skapa liv i roboten med hjälp av kaffe. Det är väl den nivån vi ännu befinner oss på...

Niklas Eriksson, satirtecknare.

Det är alltså bättre att livet är gott än att det är perfekt.

Håller du med om det?

Sinnesfulla hälsningar från en ofullkomlig människa,

Helene Sture Gottfelt,

- som tackar Staffan Svensson för goda reflektioner och Nadja Schelin för talande musik.

Varken gott eller perfekt.