LISEBERGS JULMARKNAD

Liseberg i vinterskrud.

Går det att finna julstämning på ett nöjesfält? Är det möjligt att uppleva julefrid bland karuseller, marknadsstånd och kulörta lyktor?

Följ med till Liseberg så får vi se vad som händer!

Det var +2 grader i Göteborg. Aldrig hade jag kunnat föreställa mig att det skulle vara Mer folk en iskall lördag i december än en varm sommardag i juli... Men det var det.

Liseberg i december 2022.

Fem barn från blöjålder till tonår krävde sex vuxna och tolv händer, som kunde turas om att hålla dessa små arvingar i trygghet. 

Jag tänkte mig in i deras situation att vara ca 90 cm och bara se en massa svartklädda, långa människor som trängdes med varann. Jag rös.

Och det blev inte bättre av att jag hörde mig själv säga:

- Om vi tappar bort varandra går vi hit till de blå lyktorna...

Det skulle ju aldrig de små klara!

Här kan vi mötas...

Jag tänkte på när Maria och Josef tappade bort Jesus vid påskhögtiden då han var tolv år. När firandet var över stannade pojken Jesus kvar i Jerusalem utan att föräldrarna visste om det.

DE GICK EN DAGSLED I TRON ATT HAN VAR MED I RESESÄLLSKAPET.

Lukas 2:41-52.

Om man betänker att vi var utomhus i sju timmar på Liseberg så skulle man kunna säga att vi också gått "en dagsled"...  

Flera gånger hände det att någon dröjde sig kvar drömmande vid en åkattraktion, men Tack Gode Gud så tappade vi inte bort ett enda barn.

Allas ögon roterade hela tiden för att räkna in de fem. Efter en halvtimme var vi redan skelögda...

Det var lika bra att börja med att äta. Stora brickor med Tex Mex-mat beställdes in och alla blev nöjda, även blöjbarnet, som åt mer än lågstadiebarnet. Nu kunde vi möta Lisebergs julmarknad med full kraft!

Den upplysta cafégränden.

I högtalarna spelades "Jul, jul, strålande jul".

Hela nöjesparken var upplyst på ett sagolikt sätt med gulgrönröda små lampor som lyste vänligt över den vita konstsnön, som var sprejad över granarna. 

Nog var detta en strålande jul!

Det fanns tid. Vi gick sakta. De stora barnen ville utmana sig själva och åka bergochdalbana.

- Men varför sa ni inte att Balder störtar rakt ned??

- Ni frågade inte...

Barnsnurr.

Nu tvingades de övervinna sin rädsla och möta den när den kom.

Jag minns första gången jag åkte bergochdalbanan - jag trodde att min sista stund var kommen...

Nä, då var det bättre att Mormor höll sig till de mindre barnens nivå och åkte Hissningen och Högspänningen... Den språkliga göteborgshumorn är på hög nivå, jag älskar det! Observera stavningen...

- I vilken stadsdel finns det bara trapphus?

- Svar; på Hisingen (ingen hiss...) ha ha!

Hissningen.

Att övervinna sin rädsla - är det det det går ut på i nöjesparken? Att våga och skrika och hisna och nästan dö... och överleva.

Är det inte precis det som julen också går ut på? 

När Gud väljer att komma oss mänskligt nära, då går det genom en kvinnas förlossningsskrik och barnets födslokamp - de nästan dör av smärta och utmattning - och kommer till livet med blod och svett - för att leva.

Ja, hela graviditeten är en enda bergochdalbana av hormonsvängningar, kräkningar, stor förväntan, foglossning och salig glädje när barnet vilar i famnen!

Att ge liv till en människa är mer än Balder, Helix, Uppskjutet och Valkyria tillsammans! 

Det är mer än Flumeride, Kållerado och Radiobilarnas smällar!

Och plötsligt hörde vi "Stilla Natt" i högtalarna, och jag blev alldeles lugn.

Julefriden fanns verkligen på Liseberg.

Stilla bergochdalbana.

Nu behövde vi värma oss på något café och dricka varm choklad, och kaffe med vispgrädde...

Inte bråka nu barn om fikat...

Lotterier och lyckohjulen lockade. Jag hade med mig riktiga pengar, mynt av metall du vet, och visade de unga hur man agerar smart för att öka sin vinstchans.

- Vi paxar så många nummer vi kan!

- Men Mormor, får man det?

- Ja, om man betalar... Skynda er!

Vi paxade nr 16, 17, 18, 19 och 20.

Nr 15 vann... Nej!

- Här, ni kan få vår vinst, sa de bredvid. Vi har redan vunnit så mycket ändå!

Skulle nr 16 vinna?

Det var verkligen en julgåva! Tack.

Wow! Två chipspåsar i handen! Eller som jag säger; tjippspåsar, ty jag talar inte svengelska.

Nu satsade vi lite till.

Hjulet sattes igång och snurrade runt, runt. 

- Vinst på nr 17.

- Jaa! Det är ju vi!

Två tjippspåsar till. 

- Alltså, seriöööst, fyyyra påsar! Är det ens möjligt?!

Ja, det var det.

Ett barns lyckokänsla över att livet kan ge en högsta vinsten är verkligen en slags julglädje!

Och när det gäller evangeliet vet vi att ingenting är så underbart att Gud inte skulle förmå det.

Kolla vad vi fick!

Sen var vi tvungna att köpa tråkiga vuxensaker också, såsom varma strumpor av ull, handskar och yllemössa. Och nya skor till honom som hade hål rakt igenom sulan... Inte roligt att vara tredje led i sko-ärvandet i syskonskaran.

När vi satt frusna och glada på spårvagnen hem var det dessa tråkvarma saker som värmde längst.

Nej, inte riktigt. 

Det som värmde mest var den sammanhållning och det tålamod vi lyckades ge varann. 

Storfamiljen var stärkt och vi fick ett minne för livet. Jag älskar er alla!

Julmarknad på Liseberg.

Varma armar.

Hur gick det då för den bortkomne Jesus vid påskhögtiden i Jerusalem?

Maria och Josef fann honom efter tre dagar i templet. Tre dagar! Vilken ångest och oro!

DÄR SATT JESUS I TEMPLET MITT BLAND LÄRARNA OCH LYSSNADE OCH STÄLLDE FRÅGOR.

ALLA SOM HÖRDE HONOM HÄPNADE ÖVER HANS FÖRSTÅND OCH DE SVAR HAN GAV.

Lukas 2:46.

Men föräldrarna visste inget om det. De hade bara sin vuxenoro och sitt dåliga samvete.

Josef och Maria hade ingen aning om att Guds kraft just då började sippra ut genom Jesus.

Mycket folk hade kommit.

Förnärmade ställde de sin anklagande fråga till honom:

 - BARN, HUR KUNDE DU GÖRA SÅ MOT OSS?

DIN FAR OCH JAG HAR LETAT EFTER DIG OCH VARIT MYCKET OROLIGA.

JESUS SVARADE:

- VARFÖR SKULLE NI LETA EFTER MIG? VISSTE NI INTE ATT JAG MÅSTE VARA HOS MIN FADER?

Det är ett mycket starkt svar! Jesus avslöjar faktiskt sin identitet. Och att han har en annan far än Josef...

Men när man är full av oro, fungerar inte hjärnan så bra. Man blir tunnelseende och varken hör eller tänker klart.

Vad menar du?

MEN DE FÖRSTOD INTE VAD HAN MENADE MED SINA ORD.

Lukas 2:50.

Jesus var klok och argumenterade inte med dem. Han var en mycket ovanlig tolvåring...

Han följde med sina föräldrar ned till Nasaret och lydde dem i allt.

Hans mor bevarade allt detta i sitt hjärta.

OCH JESUS BLEV ALLT ÄLDRE OCH VISARE OCH VANN GUDS OCH MÄNNISKORS BEHAG.

Lukas 2:52.

Sedan vet vi inte mer om Jesus förrän han är vuxen och träder fram i sin offentliga gärning ca tjugo år senare. Men det kan inte ha varit lätt att vara vanlig när man är gudomlig...

Gudomligt och mänskligt.

Påskhögtid i Jerusalem och julmarknad på Liseberg.

Denna den fjärde Adventshelg innehöll allt man kan önska sig - julstämning, familjegemenskap, roligheter, gudstjänst i Backa kyrka (se föregående inlägg) och finalen i fotbolls-VM.

Och julefrid.

Behovet av mänsklig och andlig gemenskap är jättestort. Att få trängas med folk var en upplevelse för sig... Två år av pandemi-restriktioner har gjort oss försiktiga, men nu var det som om alla hade glömt det.

Vi Måste få stå Tätt och Nära och Knuffas och Trängas. Det vill vi!

På väg mot trängseln.

Vi vill känna varandras värme och ana att våra hjärtan slår i takt. 

Jag vill tänka att alla de glimmande, färggranna lamporna är en försmak av himmelens underbara ljus.

Vi vill känna att livet kan vara roligt, utan bekymmer. Vi behöver stunder utan konflikter, med grädde på överläppen och varma lussebullar i handen.

Jag tänker att alla små barn i barnvagnar på julmarknaden kunde vara små Jesusbarn från Betlehem, eller barn på flykt, som Musikhjälpen i Göteborg samlade in pengar till. 

Dagen efter var vi på torget och såg musikboxen med Oscar Zia, och Bollibompa-draken.

Musikhjälpen i Göteborg.

Givmildhet och hjälpsamhet är en konsekvens av att själv vara älskad. Allra djupast kommer det från Gud själv. 

Så får julefriden innehålla omtanke, frid och försoning mellan oss alla!

Marknadsmässiga hälsningar från en göteborgare som fick vara hemma en stund..

Helene Sture Nöjesfelt,

- glad barnkarusellåkare.

Glädjeskratt!