Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

onsdag 26 januari 2022

VEM SÄGER NEJ, VEM JA? Kajsa Ekis Ekman

Ja eller nej?


Jag fortsätter söka svar på varför så många accepterar myndigheters påbud, och varför andra säger nej.
Här är en förklaringsmodell, signerad Kajsa "Ekis" Ekman, publicerad i tidningen ETC den 20 januari 2022.

Vem säger ja? Vem säger nej?

Hon menar att den som haft det bra och inte tvingats brottas med samhället är de som accepterar de påbud som kommer, medan de som haft oturen att bli sjuka eller arbetslösa utvecklar ett annat sätt att tänka. Vi är kritiska och tänker själva, söker andra källor, söker förbi alla påbud.

Det är en våldsam motsättning mot alla dem som tagit tre doser vaccin och gärna går runt med vaccinpass, mot de ca 30% som inte gör det. Alla människors lika värde är borta och hårdheten skadar relationerna.

Läs här vad "Ekis" skriver. 
Jag har bildsatt efter egen modell.

Fängelse? Avlopp? Näbbgädda?

Kajsa EKIS Ekman skriver:

"De som haft turen att inte ha drabbats av någon olycka i livet tenderar att ha stor tilltro till samhället. En tilltro som, har jag märkt, ofta slår över och blir till en panglossiansk princip – det vill säga överdrivet optimistisk, efter karaktären Pangloss i Voltaires roman ”Candide”. Alla vill väl, allt ordnar sig till det bästa, alla fel kommer att rättas till. Om polisen utövar våld, sjukvården gör en felbedömning eller försäkringskassan utförsäkrar en – måste det ju gå att rätta till, tänker de. Det måste ju finnas någon att prata med?
Korruption, rättsövergrepp, maktmissbruk rynkar de på näsan åt och tycker luktar konspirationsteorier.
De tenderar också att lita på andra människor och tycka bra om folk i bekantskapskretsen, eftersom de aldrig har behövt vända sig till någon i desperation. De har vänner för ömsesidigt utbyte, middagar och resor och krogbesök, vänskapen har aldrig satts på prov.

Visst, inga problem.


När en människa drabbas av en olycka, börjar en helt annan sida av samhället uppdaga sig. 

Om detta berättar Lisa Bringegård i den självbiografiska boken ”Räkmackan – hur kunde en socionom bli uteliggare?”, Hon arbetar själv som socialsekreterare i Småland när en kombination av faktorer gör att allt börjar gå snett. Hon får ingen introduktion på arbetet och sätts att ha ansvar för placeringar av utsatta barn, när hon invänder mot hur beslut om barnen fattas blir hon utfryst av chefen. I samma veva blir hon av med sitt andrahandskontrakt och diverse diagnoser börjar göra sig påminda. Två år senare är hon uteliggare i Stockholm och själv klient hos socialtjänsten. Hon sover i hissar och äter överbliven mat på brickorna från donken.

Överbliven mat, nära kyrkogården...


Det är skrämmande att se hur lätt det är att falla igenom, hur lite som krävs, och hur annorlunda samhället ser ut när man gjort det.
För när Lisa sitter på andra sidan bordet på socialtjänsten, uppdagar sig maktens baksida för henne. Där beslut kan fattas godtyckligt och beroende på personkemi, där man inte kan klaga och där ju mer traumatiserad man blir, desto svårare är det att göra sin röst hörd och bli förstådd.
Snart hamnar man i alienationens algoritm: ju värre övergrepp en människa utsätts för, desto mindre trodd kommer hon att bli. För de som bestämmer i samhället tycker bara att allt hon säger låter så konstigt och överdrivet att det inte kan vara sant, det måste vara en överdrift eller, om det stämmer, ett undantag!
När en människa hamnar i den situationen, börjar hennes syn på samhället förändras radikalt. Även tilliten till vänner påverkas – för det är en sak att ha vänner till att gå och fika med och en annan sak att be dem om hjälp.
Den som inte har någonstans att bo kommer uppleva svek på svek på svek, men kommer ändå inte ha råd att kasta bort sin tillit, för varje nytt hopp blir en möjlighet, som sedan också kan leda till ett nytt svek. I slutändan kan det forma en nattsvart och paranoid livssyn.

Hemlös.

I mångt och mycket är det en klassfråga, men det behöver inte vara det. Det kan också vara en fråga om slumpen. Sjukdom, närståendes plötsliga död, alkoholism, diagnoser eller utsatthet för våld kan drabba även de övre skikten.
En sjukdom som leder till ett beroende, en psykisk sjukdom som gör att man tappar fästet i livet. Vissa människor lever hela sina liv utan att vara med om att någon dör som inte är en morfar eller mormor, andra har redan i 20-årsåldern sett föräldrar hänga sig, barn misshandlas och alla de svek som automatiskt följer på det.

Ibland kan det röra sig om att se olika sidor av samma människa: Den som lever i prostitution och blir köpt av Lars, kommer ha en annan syn på Lars än hans kollegor, som Louise Amcoff visar så tydligt i boken ”Till männen som köpte min kropp”.

"Lars".


Så uppdelat är Sverige idag att en människa kan se solsken där den andra ser åska. 
Dessa två ytterligheter: den panglossianska livssynen och den nattsvarta paranoian är dock båda sanna, eftersom de speglar olika livssituationer. 

De kommer till uttryck i alla samtida frågor: Kan man lita på forskning? På medier? På myndigheter? En politisk rörelse som vill nå framgång måste utföra den svåra konsten att kunna tala till båda samtidigt."
Kajsa Ekis Ekman

Nej eller ja?



Tack, Kajsa Ekis Ekman, för denna analys.
Det är bara den starka och friska som kan anpassa sig till den sjuke och svage.
Ändå har vi ett samhälle där det ofta är tvärtom.

Därför kan det vara på sin plats för dig som är "frisk och stark" att för ett ögonblick byta fokus.

Vi som söker en bredd i forskning, mediarapportering och myndighetsutövning är inga konspiratörer. Vi är fostrade till kritiskt tänkande och det skall vi fortsätta med.

Det är inte lätt att vara politiker. Antingen agerar ni försent, eller inte alls. Och i detta fall med Covid-19 har ni agerat för snabbt, utan att invänta beprövad vetenskap, där vaccinets biverkningar utretts.
Det finns stor skuld här.

Men den bär inte vi som sagt nej till vaccin och v-pass!

Argt ansikte.


ANPASSA ER INTE EFTER DENNA VÄRLDEN.,
UTAN LÅT ER FÖRVANDLAS GENOM FÖRNYELSEN AV ERA TANKAR,
SÅ ATT NI KAN AVGÖRA VAD SOM ÄR GUDS VILJA;
DET SOM ÄR GOTT, BEHAGAR HONOM OCH ÄR FULLKOMLIGT.
Romarbrevet 12:2.

Gud vill aldrig tvång!
Därför är det förvånande att så många kristna och gudstjänstfirande församlingar inte har protesterat högre mot alla restriktioner.

Rädslan har styrt.

Nu skall jag äta upp min frukost.

Helene F Sturefelt.

Fil och sylt.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar