Egen berömmelse eller Guds uppenbarade ljus?
Kameler eller hästar?
Olika tiders sätt att prioritera krockar dessa dagar på kyrkoåret.
Jaget eller vi:et.
Det krångliga ordet "epifanía" och "epifánes" ska ta oss med på en liten resa ned i tidslagren för att förstå vår egen samtid. Det ena ordet handlar om Guds uppenbarade ljus, det andra ordet om egen berömmelse.
Rent geografiskt färdas vi österut, till gamla Persien - dagens Irak, Iran, Afghanistan och Paktistan...
Stjärnor, ljus och Guds uppenbarelse - det är urgamla händelser som vi firar kring Jul och Trettondagstiden, samtidigt som makthavarnas lust på egen berömmelse ofta försökt hindra Guds ljus.
Folk från andra länder, siare och astronomer hade sett tecken på stjärnhimlen och förstått att nu skall en speciell konung födas.
Vid Sipparinstitutet i Babylonien noterades de konjunktioner då två eller flera planeter står tätt tillsammans på stjärnhimlen i sina respektive omloppsbanor.
Jupiter, Venus och Merkurius reflekterade tillsammans solens ljus vilket bildade ett mycket starkt ljussken för oss på jorden.
Det är detta fenomen som under ca två år blev det som vi kallar för "Betlehems stjärna".
Vid Trettondag jul firar vi alltså de vise männens ankomst till Jesusbarnet i Betlehem. Äntligen hade de funnit Honom som var förebådad för dem, långt där borta i Persien.
Epifania.
Guds uppenbarade ljus.
Persien? Vise män?
När vi läser Matteus 2:1 så berättar han om de "österländska stjärntydarna". De kom alltså öster om Judéen. På äldre bibelkartor kan man se att Judéen var en buffertstat mellan det spretiga Romarriket i väster och det sagolika persiska väldet under Partherdynastin.
Varje gång under denna tidsperiod som perserna och romarna möttes i krig, vann nästan alltid perserna. Deras snabba kavallerienheter kunde slå ned de romerska legionerna fullständigt.
Perserna kontrollerade vid denna tiden sidenvägen till Indien och Kina. Gåvorna som de vise kom med till Jesusbarnet var det bästa som denna handelsväg kunde uppbringa, nämligen guld, rökelse och myrra.
När det gäller identiteten på de vise männen så beskriver Matteus dem med det grekiska ordet "magoi". Det betyder = de stora. Vi känner igen ordet i namnet Magnus = som betyder "den store". Våra översättare har översatt ordet en gång till för att göra det begripligt för oss.
Men när vi för över detta ord till sitt persiska sammanhang framträder något mycket intressant, menar de forskar som är kunniga i denna del av religionshistorien.
Partherdynastin sköttes av något som kan liknas vid ett parlament. Överhusets medlemmar kallades "magoi" - de stora, och underhusets medlemmar kallades "sofoi" - de visa. Det känner du igen i namnet Sofia = vishet. (den grekiska ändelsen -oi betecknar plural).
Det var alltså dessa "magoi" som kom för att besöka Jesus. Det var politiker, inga astrologer, och de var många fler än tre, även om bara tre gåvor är nämnda.
De sökte inte egen berömmelse - epifánes - utan de sökte Guds uppenbarade ljus - epifanía.
Gör vi det?
Tänk dig nu hur det ser ut när denna delegation av styresmän från Persien tränger in på romerskt territorium... Före gick de snabba kavallerienheterna med sina raska hästar. Dessa perser var de bästa ryttarna i den dåtida världen - kameler användes endast till packningen.
Det var inte underligt att Herodes blev livrädd nu när de stod utanför Jerusalems portar... och påstod att de ville hylla en medtävlare till tronen...
Det blev en svår tid för Herodes, men han spelade sina kort väl och använde beprövad lögn och list.
Herodes ville sannerligen inte ha något gudsljus uppenbarat för sig! Det var hans makt och berömmelse som gällde, och inget annat!
Jag läser en oerhört intressant artikel av den australiensiske astronomen Barry Settlefield, känd för att ha lanserat teorin om ljusets avtagande hastighet. Han är dessutom en noggrann bibelläsare, och det är från honom jag hämtar dessa uppgifter.
Jag är inte klok, inte lika klok som han... men båda söker vi Guds ljus i detta!
Han ställer frågan:
- Varför gjorde dessa Magoi, överhusrepresentanter, en så påfrestande resa ända bort till Judéen?
Det finns en mycket intressant anledning som du inte kan få fatt i om du söker på Wikipedia... som bitvis har ganska stora brister, särskilt vad gäller religionsämnet.
Den hebreiska profeten DANIEL hade hållits högt i det persiska hovet. I Daniels bok i Gamla Testamentet kan man läsa i kapitel 9 en profetia om Messias, i form av en man som "rycktes bort i sina bästa år"/ i mitten av livet, alltså runt 30-års ålder.
Daniel levde någon gång på 500-talet före Kristus. Han hade en lärjunge som hette ZOROASTER (Zarathustra), allt enligt de medeltida historikerna Abulfaragius (1226-1268) och dr Thomas Hyde (1636-1703). Detta har jag själv inte haft möjlighet att kolla upp.
Men de menar alltså att den persiske religionsgrundaren till zoroastrismen varit lärjunge till vår bibliske profet Daniel. Det förklarar varför Zoroaster för fram monoteismen bland månggudadyrkarna på sin tid. Det förklarar också varför Zoroaster i sin skrift Zend Avesta talar om "goda tankar och goda gärningar" som är en variant av gyllene regeln, liksom talet om en god och en ond ande.
I Wikipedia har de vänt på det och anser att det är Zoroaster som har påverkat både hinduism, buddhism samt judendom, kristendom och islam - vilket är fel, menar jag. Ursprunget kommer från judendomen ur vilken vår kristendom har vuxit fram.
Islam har dock inget med detta att göra, den är så pass mycket senare, 600-talet efter Kristus, och där finns inte Epifania.
Barry Settlefield lyfter fram att zoroastrismen var statsreligion i Persien vid tiden för Jesu födelse. Som vi har sett så förutsade Zend Avesta att det skulle födas en kung, Messias, i Juda land hos judarna. Hans ankomst skulle förutsägas av tecken på himlen i stjärnbilden Jungfrun, där alltså Jupiter, Venus och Merkurius nu stod.
Så, nu har vi kommit så långt.
För mig är det oerhört viktigt att vår livsåskådning står på stadig intellektuell grund, med historiska fakta i tid och geografi - så långt vi förmår spåra dem.
Sentimentalitet runt det gulliga Jesusbarnet är jag inte alls intresserad av - det är dessutom falskt...
Sött och gulligt var det då rakt inte!
Våra traditioner har förminskat händelsen till dagisnivå (förlåt), och jag vill växla upp det till vuxennivå och till den makalösa händelse som Jul och Trettontiden innebär.
Egen berömmelse eller Guds uppenbarade ljus?
Ska adventsstjärnor och julpyssel tas ned nu eller sen - eller redan igår?
I vår individuella tid är detta mycket svårt att förstå. Vi gör som vi tycker och vill, och firar vad och hur och när vi vill. Marknadskrafter och en sekulär materialism har snart klippt av alla band av historisk fakta.
Jag lider mycket av att vara omgiven av så mycket ointresse och okunskap. Just därför dyker jag ännu djupare ned i skrifterna, och källorna, för att hämta upp mer näring för intellekt och ande.
Epifania - det är Guds uppenbarade ljus som vi inte kan tänka oss fram till, vilket inte heller Zarathustra kunde.
Jag vill lägga till en sak.
Det judiska folket blev ju ständigt ockuperade och bortförda, vilket stora delar av Gamla Testamentet berättar om.
De blev deporterade till Medien då deras rike splittrades år 722 före Kristus - Medien lägger i dagens norra Irak/ nordöstra Syrien/ västra Iran (där vi finner många kurder?). Då tog folket med sig berättelsen om Daniel, och spred hans profetior.
Det skulle i så fall bekräfta ännu en gång hur det judiska folket påverkade det persiska - inte tvärtom.
Varför berättar du allt detta, Helene?
Det skall jag strax komma till, med ett kärnvapenhot i skuggan...
Mycket få makthavare är intresserade av att följa Guds ljus. Därför blir det en ordlek när Epifania är så likt Epifanes - den berömde. Den titel tog sig Antiochos IV och Ptolemaios V... men nu blir det nog lite förmycket, tror jag...
Nu kommer upploppet, slutklämmen, säckens ihopknytande.
Dagens Israel är ett högteknologiskt land med full demokrati och ett flertal Nobelpristagare. Så är inte fallet bland deras grannländer, som nu en efter en dock har börjat inse att det är bättre att samarbeta med Israel än att vara deras fiender. Välstånd och tekniskt och medicinskt kunnande gynnar alla, inser flera grannländer.
Men det gamla Persien - Iran - har totalt lämnat sina filosofiska och andliga rötter med det judiska folket. Iran vill utplåna Israel.
Ett sista citat:
Tomas Sandell, rådgivare i EU-frågor och grundare av European Coalition for Israel, skriver:
- Den nya regeringen, med Naftali Bennett, till trots så har samarbetet med de nya sunnimuslimska partnerländerna både förstärkts och fördjupats under året som gick. De stora frågan kvarstår dock hur Israel ska lyckas förhindra det shiamuslimska Iran från att skaffa kärnvapen?
Regimen i Teheran har alltjämt för avsikt att utradera den judiska staten.
Slut citat.
Om gamla Persien inte hade övertagits av islam, så skulle kanske den gamla zoroastrismen gynnat freden på ett helt annat sätt - "goda tankar, goda gärningar".
Att ha någons utplånande som modell för sin egen existens är sannerligen inte Guds uppenbarade ljus!!
Men det kommer inte att lyckas, lika lite som då romarna ville utplåna judisk religion under Mackabéerupproret år 167 före Kristus - det gick inte.
Så, låt oss inte söka egen ära eller berömmelse, utan verkligen ta vara på det som Herren Gud uppenbarar för oss - Jesus Kristus.
Oberömda hälsningar, Helene F Sturefelt,,
- teolog, religionshistoriker och planetspanare,
- och som gärna tar emot synpunkter om jag har tagit miste i någon uppgift.
Mission: Kristus är Guds uppenbarade ljus!
Förstod du min bildsättning?
Tavlan är är målad av T. Brunzell.
Se vidare http://www.genesis.nu nr 4 år 2000, där återfinns Barry Settlefields artikel om de vise männen och planetkonstellationen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar