GUDS TRYGGA BARNASKARA

Trygghet.

Tryggare kan ingen vara, hur trygg då? Än Guds lilla barnaskara.

Otryggare kan ingen vara än den som lever i fara, i vår tid med konflikter och krig.

Dagens barnaskaror kommer att få uppleva klimatkriser som sin vardag.

Barnen är otrygga och har många gymnastikpåsar... en hos mamma och en hos pappa och... men de flesta barn har inte ens det, knappt tak över huvudet och somnar ofta hungriga.

Man kan leva sitt liv på utsidan och man kan leva det på insidan.

Ofta är utsidan alltför svår. Om man då inte har fått näring till sin inre person, är hoppet snart ute.

FN's barnkonvention ger barnen rätt till sitt behov av andlighet. Men alltför ofta understimuleras det av generade föräldrar som inte vet hur de skall prata om tro. 

Ännu värre är de som förnekar Guds existens och börjar tala biologi när det handlar om existensens mening och mål.

Materialismen har aldrig kunnat mätta en människas behov av Gud. - - -

Trygg kan dockan vara.

Följ med på en cykeltur med Rödabella, barnbarnet och hennes docka. Alla sinnen var öppna och redo för äventyr. Vad skulle vi få se? Vad var det som prasslade i buskarna?

En skogsduva bjöd på sitt kvävda läte och flög iväg med gråblå fart.

Fågeln i kända nästet är inte lika trygg som Guds lilla barnaskara.

- Mormor, vad är det på trädet? Är det stjärnor som har ramlat dit?

Vi stannade och tittade. 

Hm... någon hade tillverkat "stjärnor" av kapsyler!

Stjärnan på himlafästet är inte heller lika trygg som Guds barn. De kan falla, men Gud håller varje mänskobarn i sin hand.

Kapsylstjärnor. Stjärnkapsyler.

Att lära ett barn att bedja, är att öppna upp den inre världen. Där bor Gud, tillsammans med älvor och regnbågar...

Men tyvärr har små barn idag alldeles för tidigt matats med monster och skrämmande varelser. Jag märker en stor skillnad mot min egen barndom, och mardrömmarna ser annorlunda ut jämfört med mina barns.

Otryggare kan ingen vara än den som tvingas titta på filmers fara.

- Mormor, något svart kryper där!

Vi hade noga studerat kartan för att vara uppmärksamma på vad som kunde dyka upp.

Var det en läderbagge eller en ekoxe?

- Det är bara en skalbagge. Mormor, de bär varandra! Är det inte tungt?

- Jo, eller nåt...

Bildtext saknas p g a feghet.

Vi fortsatte en bit på skogsstigen med de enorma bokträden. Försiktigt satte vi ned fötterna. Nu blänkte något vitt till.

- En snäcka! Vad gör den här?

- Hm, det är en vinbergssnäcka som har sitt hus på ryggen.

- Mormor, det kan man ju inte ha! En snäcka är inte ett hus!

Barnens logik går inte att motsäga.

Likväl. Tryggare är den som bor i en snäcka. Tryggare är den som har sitt hus med sig, alltid!

Otryggare är den som bor under broar. Eller på pappkartonger under en presenning...

Vem ber mest?

Den som är trygg eller den som är otrygg?

Husbärare.

Nu kom vi fram till fårhagen.

- Jag vill klappa dem?

- Nej, det får vi inte. Där hänger en gul skylt med en blixt på en hand... Det betyder att det är stark elström i staketet, aj aj! Men vi kan sjunga för fåren!

- Bä, bä vita lamm, har du någon ull? Ja, ja kära barn, jag har säcken full. 

Söndagskjol åt mor...

- Vad är det? Vad åt hon? På söndagen?

- Nej.. oj... mamman tar på sig en fin kjol på söndagen, och den är vävd av fårens ull.

- Jasså. Vad ska hon göra på söndagen då?

- Gå till kyrkan.

Vita lamm!

... och helgdagsrock åt far...

- Mormor, det är en dålig sång. Jag förstår inte.

Fyraåringen hade rätt. Bä bä vita lamm tillhör en svunnen tid då bondesamhället var allas verklighet.

Var det ens lönt att försöka förklara?

- Helgen är ju lördag och söndag då man är ledig. Då skulle pappan få ta på sig sin bästa jacka.

- Sjung det då.

- Hrmff...

... Och tvååå par struuuumpor åt lille lillebror.

- Nu åt dom igen!

Suck. 

- Nej, nu är mamman fin och pappan också, nu är det bara lillebror kvar som ska ha rena strumpor när de skall gå till kyrkan.

- Jag vill inte dit.

Bä bä... Bu bu...

- Bara om jag skall på kalas.

Kalasbra.

Gläd dig då du lilla skara, Jakobs Gud skall dig bevara. Fåren och lammen och dockan och alla cyklar!

Min inre värld är mycket rik. Nästan rikare än den yttre, och framför allt mycket snällare och faktiskt mer pålitlig.

När jag är med mig själv och slipper relatera till andra, får min inre värld stort utrymme. Där finns hjärtats självklara samtal med min himmelske Fader, där ser jag himlatronen med Kristus, lammet, och hela den himmelska härskaran.

Där bor glädjen, kärleken och hoppet!

I den inre värld som mina mor- och farföräldar förmedlade till mig som barn, bor livets fulla rikedom! Hos Gud finns inga faror, inget ont och inget fult. 

Men tårarna får plats där, för Gud tröstar inte bort dem. Där kan jag gråta ohejdat, utan att tvingas förklara för någon som ändå inte förstår...

Vi är så lika, jag och mig!

I världen utanför sker saker som jag inte förstår. Girighet och råaste ondska tränger sig på allt oftare. Helvetet letar sig fram mer och mer. Jag kan inte leva i den yttre världen snart. Den är för grov.

Kan du?

Vad han tar och vad han giver, samme Fader han dock bliver.

För hans vilja måste alla fiender till jorden falla.

Den versen har tröstat mig genom livet! En gång skall alla Guds fiender falla! Alla illgärningsmän, bedragare och förtryckare. Ni skall falla! Alla! I era egna gärningar av skräck och blod. 

Jag kanske cyklar över er också...

Inget att rapportera.

I bönen sjunger jag med fåglarna och änglarna. I bönen kryper jag i regnvåt mossa med skalbaggar och vinbergssnäckor. Naturen är min förste älskare. Vaken och bedjande kramar jag träden och och tuggar på några blad av harsyra.

Jag vet sen tidiga barnsben vad meningen med livet är. Det har Lina Sandells psalm lärt mig. 

Gudsgemenskapen.

Och hans mål är blott det ena; barnets sanna väl allena.

Barnets väl.

Gud vill mig väl! Dig också. Mitt ibland all fiendskap leder Gud mig till att må väl i mitt inre, om så allt det yttre rycks undan för mig.

Den tryggheten berättas det också om i "Mission i retur" från Tanzania, där kristna missionärer sedan hundra år skapat trygghet med hjälp av evangeliet. Kan ni vara snälla och komma hit och hjälpa oss?

Vi är ett folk utan tro och utan inre trygghet.

Otryggare är den som ingen tro har. Otron ger ingen trygghet.

Tvivlare kan alla vara, bara den som söker svar får tanken klar.

Sök svar, så blir tanken klar.

Nu är dockan och barnbarnet trött. Mormor likaså. 

Om du har barn eller ungdomar i din närhet - prata med dem om Gudstron! Berätta om Jesus. Våga ta den helige Andes kraft på allvar. 

Det är den stora gåva Gud har gett oss!

Och så alla träden.

Älskade livgivande träd!

Var välsignad!

Helene Sture Tryggfelt,

- dockcyklare, skalbaggsletare och lammsjungare...