GUD SÖRJER FÖR ER - Kärlekens fem språk

Många människor, många behov.

Gud har omsorg om oss. Det är ett grunddrag i hela Bibeln! Guds omsorg om människan och hela skapelsen är en del av Guds väsen.

Men frågan är; vill vi ha del av Guds omsorg? Eller vill vi hellre klara oss själva?

Någon sa:

- Jag har inte bett om att Gud skall ta hand om mig!

- Jag har inte begärt att Jesus skall dö för mina synder!

Sluta pracka på mig all denna omsorg!

Men, någonting är fel.

Följ med på en cykeltur i Höganäs där molnen for oroligt på himmelen. 

Svarta Hingsten vinglade fram på spruckna betongstigar.

Omsorg och orosmoln.

Gud tränger sig inte på. Inte heller skall vi göra det i våra mänskliga relationer. 

Nu måste vi hitta ordet som detta bygger på... Hämta din Bibel så slår vi upp 1 Petrusbrevet tillsammans:

    KASTA ALLA ERA BEKYMMER PÅ HONOM

    TY HAN SÖRJER FÖR ER.

    1 Petr 5:7.

Sammanhanget är "församlingen och dess ledare". Poängen är att underordna sig varandra (!) (obs!) i samtal och samförstånd.

Initiativet ligger faktiskt på att människan kastar sina bekymmer på Herren. Det är då Gud kan visa sin omsorg om oss.

Inte pracka på.

Utan invänta öppningen, behovet.

Invänta. Vänta in.

Intressant är att notera att Nya Testamentet använder ordet "sörja för". 

I Svenska Akademins Ordbok finns inte det ordet med. Det står endast:

- sörja = vara sorgsen, begråta.

Tänk om det också ligger dolt i Petrusordet? Att Gud är sorgsen över människans tillstånd? Att Herren rent av begråter oss, som tårar ifrån himmelen... ?

Gud sörjer för oss. Gud sörjer oss...

Den stora gråten rullar in.

Nu växlar jag ned ordet till att gälla våra mellanmänskliga relationer.

Det är mycket vackert när människor visar varandra omsorg! Det är tecken på vänlighet och kärlek.

Det kan väl inte vara annat än gott?

Hm, kan omsorg vara ett sätt att utöva kontroll? Kan denna godhet vara ett omedvetet sätt att försätta den andra i tacksamhetsskuld?

Jag läste en bok om "kärlekens fem språk", skriven av Gary Chapman. Där stod det om fem situationer som uppskattas mer eller mindre:

1. Tjänster

2. Gåvor

3. Bekräftande ord

4. Fysisk beröring

5. Tid tillsammans.

Kärlekens fem språk. 

I vissa relationer värdesätter man 1) tjänster mest: 

- Du hjälper mig och jag hjälper dig. Tillsammans får vi det praktiska livet att fungera.

Den andra punkten känns som att den tillhör en svunnen tid... 2) gåvor.

Mannen uppvaktar kvinnan. Han köper saker. Smycken. Presenter. Och betalar alltid notan.

Det var han som hade plånboken.

Detta ojämlika och "romantiska" förhållningssätt skapar idag oftast bara irritation.

Jag vet inte många kvinnor som är särskilt intresserade av att få "presenter". Man köper själv det man vill ha.

Vi har egen ekonomi och sörjer för (!) våra egna behov.

Den tredje punkten är dock mer väsentlig. 3) bekräftande ord är ett verbalt kitt mellan två personer. 

- Tack. Så fint! Bra. Vad snygg du är i den tröjan. Puss puss!

Orden hjälper till att hålla kärleken levande.

Där är tystnaden ingen alternativ...

Tig inte. Tala!

Inte alla relationer har behov av 4) fysisk beröring. Det kan räcka med det lilla. Kroppsliga behov är inte grunden för ett äktenskap, även om samlaget "bekräftar det äktenskapliga förbundet".

För kvinnan är "bekräftande ord" en förutsättning för intim närhet. Utan själarnas gemenskap är det omöjligt för oss att ha kropparnas gemenskap.

Detta är tyvärr orsak till många gräl... Samlag varje morgon och kväll, eller en gång i månaden?

Ingen får dominera den andra. Detta kan vara lika svårt som den femte punkten:

Hur mycket 5) tid tillsammans behöver ni?

En del par gör allting tillsammans - inklusive borstar tänderna. Andra par gör det mesta var och för sig själv, även sover i skilda sovrum.

Vem avgör hur stort det behovet är? 

Här gäller det att våga uttrycka sig vad den gemensamma tiden skall användas till - i skogen, i bön, runt matbordet, i sängen eller på resa? Inget är mer rätt än det andra.

Hur mycket tid tillsammans? Till vad?

Dessa fem olika uttryck kan vi använda i vår omsorg om varandra.

Men det är alldeles nödvändigt att göra det på den andres villkor!!

Om jag inte vill ha dina gåvor - då går du över gränsen när du trycker på mig dina presenter.

Jag har ingen plats för dem, jag behöver dem inte, du gör det bara för din egen skull...

Detta är inte omsorg.

Här har kvinnan gått vidare i sin könsroll. Mannen står ofta förvirrad kvar, i gamla mönster som måste förändras.

Om du inte vill ha mina tjänster av hjälpsamhet - då gör jag över din gräns så att du kanske känner dig som att "tror hon inte jag klarar detta själv, eller?

Hjälp till då!

Om du ständigt strör dina bekräftande ord över mig utan att jag vill ha dem - då kvävs jag av denna känslomässiga sörja! (!)

Hoppsan, en annan betydelse av ordet... Sörja som i smörja och geggamojja...

Om jag tycker om fysisk beröring och ständigt ger en klapp över ryggen, en puss på kinden och vill sitta nära i soffan - utan att du vill det - då tränger jag mig in på din personliga gräns. Du ryser, du vill inte, det känns bara obehagligt.

Då får jag sluta med det. Eller, kan du vänja dig?

Om du vill ha mer tid med mig än jag orkar med - hur ska vi göra då? Eller om du inte vill ha särskilt mycket tid med mig, och jag blir ledsen - hur ska vi göra med det då? Kan veckans olika dagar hjälpa oss hitta rätt?

Att ha omsorg om varandra. 

Att sörja för varandra och förstå den andres behov.

Hur ska du förstå mina behov?

Undrar vad Herren Gud hade sagt om kärlekens fem språk?

Herren ger bekräftande ord:

MIN FRID GER JAG ER.

TY SÅ ÄLSKADE GUD HELA VÄRLDEN...

DU ÄR MIN ÖGONSTEN...

KOM TILL MIG ALLA NI SOM ÄR BETUNGADE...

Herren ger fysisk beröring:

Hm, hur går det till? Genom andra människor bön med handpåläggning. Genom Nattvardens heliga sakrament, förstås. 

Livet på jorden. Livet i Nattvarden.

Herren ger oss sina tjänster.

Jesus ger sitt liv till lösen för oss. I korset är den stora försoningen... Det kan vi sannerligen kalla för en gudomlig tjänst!

Men, om vi tar frågan i början på allvar:

- Jag har inte bett om att Jesus skall ge sitt liv för mig...

Då träder ju detta inte i kraft förrän den personen sträcker ut sin hand och vill ta emot detta, eller hur?

Det är syndakännedomen som driver oss till Jesus...

Korset står kvar. Det Jesus har gjort är gjort. Herren inväntar oss. 

Korset väntar.

Herren ger oss sina gåvor:

Helig Ande är en underbara gåva, given i dopet, fri att använda dagligen! Anden är Guds närvaro, kraft, frid, tålamod, frimodighet, vänlighet, glädje, kärlek, självbehärskning...

Herren ger oss av tid tillsammans:

KOM LÅT OSS DRA OSS UNDAN EN STUND SÅ ATT NI FÅR VILA ER LITET...

Jesus visar en underbar omsorg om lärjungarna - och om oss - då han ser till att vilan får plats, med gott om tid, tillsammans. 

Allt detta kan bara bli framgångsrikt om vi kommunicerar - både med varandra och i bön med Gud.

Om behoven inte blir uttryckta, hur skall man då veta?

Ingen orkar gissa.

Och även om Gud vet våra behov, så behöver vi göra dem tydliga för oss själva, i bön.

Svarta Hingsten vilar hos ekan.

Det finns mycket som hotar våra relationer, men tack och lov så finns det redskap att mota de rytande lejonen.

KASTA ALLA ERA BEKYMMER PÅ HONOM,

TY HAN SÖRJER FÖR ER.

VAR NYKTRA OCH VAKSAMMA.

ER FIENDE DJÄVULEN GÅR OMKRING SOM ETT RYTANDE LEJON OCH SÖKER EFTER NÅGON ATT SLUKA...

1 Petr 5:7-8.

Nej, ned med lejonen i sörjan!

Var nu nykter och vaksam över mina behov så att du inte gör några övertramp, så skall jag också vara nykter och vaksam så att jag ser dig.

Tack käre himmelske Fader att Du har omsorg om os alla!

Hjälp oss att underordna oss varandra, i vördnad för Kristus.

Amen!

Rytande moln. Vänder er mot havet.

Nu rullar vi hem, den lånade cykeln, Svarta Hingsten, och jag.

Molnen har talat sitt dramatiska språk. Vill du se mer av dem, så hittar du oss även på Instagram - som Sturella2. Vi ses där!

Sörjande hälsningar... (!)

Helene Sture Femspråksfelt,

- som fotograferade i Höganäs en molnig och blåsig dag i augusti,

- och som ser nyponets olika stadier också som en sinnebild för vårt kärleksspråk: frö, blomma, nyponskal, gröna blad, stixiga stjälkar...

Var befinner du dig?

Mot havet? Rullar hem!