FADER VÅR på STIBYBERGET

Följ med på pilgrimsvandring.

Luften var alldeles ljummen. Den starka solen och de våldsamma åskregnen hade lugnat sig. Idag var det stilla, inget särskilt väder gjorde sig påmint.

En härlig tur på Listerlandet väntade. Stibybergets naturreservat välkomnade oss pilgrimer från Listerkyrkan. 14 personer var redo att få lyssna till lövskogens ordlösa tilltal och till reflektioner kring bönen.

Ja, vi är alldeles vanliga människor med vanliga kläder och som går tillsammans, bitvis i tystnad för att kunna lyssna inåt.

Åskregnet drog med sig fröskalen ut...

Det är söndag, Herrens dag. Hotet av corona-smittspridningen gör att vi tvingats hålla distans väldigt länge, men idag vågade många komma, med respektfullt avstånd. Ensamhet och isolering kan vara lika farligt som viruset i sig!

Gamla välkända ord skulle nu bli som nya. Temat för vår pilgrimsvandring var FADER VÅR. Minns du Margareta Melins lilla bönbok från 1976? Den har fostrat flera generationer av bedjande barn till ett frimodigt förhållande till Gud.

Fader Vår innehåller sju korta små böner. Vi läste en text vid varje paus och så gav jag några tankar runt det. Vill du följa med? Vi använde den gamla ordalydelsen, den sitter så djupt i bönesjälen.

Margareta Melins älskade bönbok.

FADER VÅR SOM ÄR I HIMMELEN...

Jesus lärde sina lärjungar att bedja Fader vår. Det är en lärjungabön! Men själv bad inte Jesus denna bön... Han är den ende som inte behöver be om syndernas förlåtelse... Fader Vår är en exempelbön som vi skall bedja. Det är varje människas bön.

Vem är Gud? Gud är den som ÄR... själva varat, själva existensen, över huvud taget!

När Gud skulle sända Moses för att rädda folket ur Egyptens slaveri, frågade han Herren; "Vad är ditt namn? Vem är det som sänder mig? Vad ska jag svara när det frågar mig?" Herren svarade: "Säg att 'Jag Är' har sänt dig..."

Man kan tycka att ordalydelsen är allmänt hållen, men jag vill visa hur Jesus själv fullbordar varje strof.

Det är oerhört stort att kunna få kalla Gud för sin "fader!" Det är nu som barnaskapet får sitt genombrott tack vare att Jesus uppmuntrar oss till att säga "Abba = pappa" till Gud!

Vi vet ju från religionsdialogen med våra syriska vänner att Koranen har 99 namn på Gud (Allah), många fina namn som vi också delar, men inte Fader... Islam menar att man inte kan ha ett personligt förhållande till Gud, men det har Jesus Kristus visat att vi kan, med stor kärlek!

Stor kärlek, Listerkyrkan invid bokskogen.

HELGAT VARDE DITT NAMN...

De första bönerna har relationen till Gud i centrum, de andra har medmänniskan i fokus.

Guds namn, rike och vilja hör intimt samman. Där Guds namn är, där är Gud. Detta är inte bara fromma ord. Jesus visade med hela sitt liv att Guds namn hör ihop med hans rike och vilja, det går inte att dela. Jesus är en utstrålning av Guds heliga namn, mitt ibland oss!

Helgad betyder = helig, avskild. Guds namn skall avskiljas från alla andra gudanamn. I namnet uppenbarar Gud sin helighet.

Det är också omvänt så, att Gud avskiljer och helgar ett folk åt sig, och de skall präglas av hans helighet.

I ändens tid skall Guds folk - som förut vanhelgat hans namn - bli frälsta, så att de åter kan låta Guds namn vara heligt.

Vi vet att vi inte skall missbruka Guds namn. Ändå hör vi många som säger "Åh herregud...." Tänk om vi skulle kunna hjälpa varann att återföra detta uttryck till den bön det egentligen är?

Det var skönt att gå in i skogen. Luften var mättad av syre och mörkgrön grönska. Hela min varelse njöt av stunden. Inte många fåglar hördes. Det var förunderligt tyst. Endast våra skor mot den blöta jorden hördes klafsa. 

Och vi fick kryssa mellan de högar som korna lämnat efter sig.

Björnbären har börjat mogna nu. 

Vid Stibybergets kant såg vi hela slätten mot Listerlandet med Ryssberget långt bort i fjärran.

Stibyberget. 

TILLKOMME DITT RIKE...

Detta är missionärsbönen framför andra! Vi ber intensivt att Guds rike skall komma.

i Guds rike råder frid och frihet. Detta är en bön att bedja särskilt för den som är fängslad; att befrielsen snart måtte komma - inte bara från ett yttre fängelse utan ännu mer från det inre av fel och misstag.

"Omvänd er och gör bättring". Varför då? Det vet jag inte om jag vill... Jo, därför att himmelriket är nära. Då behöver vi göra oss redo för att ta emot det. Med Jesus bryter Guds rike fram, i full kraft. 

Det är stort!

Bönen rymmer även hoppet om hur Guds rike till slut ska ha besegrat alla fiender som vill ont, ja det är ett frammanande av den nya himlen och den nya jorden, som vi väntar på.

Jag tänkte stilla där jag gick att om inte människan funnes, så hade inte så mycket elände skapats. Och då hade Gud inte behövt komma för att upprätta tillvaron igen. Då hade naturen varit intakt, med all sin skönhet. Mark, ängar och kullar hade varit utan gifter, sjöar, hav och floder utan föroreningar. 

Då skulle väl Guds rike vara här, naturligt, som ett paradis?

Eller kan djuren orsaka syndafall?

Jag fick se upp där jag gick så jag inte fastnade i björnbärssnårens vassa revor eller klev i kornas retur...

Se upp! Eller, se ned!

SKE DIN VILJA...

Människans levnadsvillkor är goda endast där Guds vilja får råda. Inget kan vara mer eftertraktat för Guds barn!

"Endast i din vilja min frihet är" sjunger lovsångsledaren Bengt Johansson.

Ingen av oss klarar av att leva helt efter Guds vilja. Vi kommer en liten bit, men sen tar det stopp. Men i Jesus bor Guds vilja fullt ut! Överallt där han drar fram i våra liv, kan Guds vilja ske.

'Ske din vilja' är en bön att Gud till slut skall uppfylla alla profetior, vilket Jesus banade väg för; hoppet om den dag då Guds rike är fullkomnat och Gud är allt i alla.

Men man kan också missuppfatta denna bön totalt... Det var en person som berättade en gång att "Gud är ju ond... det står i den där bönen om ondo... och det sker ju mycket ont... och man ber att gudens vilja skall ske... alltså är gud ond...

Snälla människa, vilket hemsk missuppfattning! Vi ber ju 'Ske din vilja' just därför att den inte sker! Det är en bön, inte ett påstående!

Hoppas du kan läsa texten.

VÅRT DAGLIGA BRÖD GIV OSS IDAG...

Det andliga livet hör ihop med det kroppsliga. Kristendomen är fysisk - inte ett religiöst system eller en världsfrånvänd andlighet. 

Det är viktigt att påminna om det.

Jesus identifierade sig själv som "Livets Bröd". Ja, han är själva brödet - inte pålägget... om du förstår!

Dela med dig.

 Så får också vi vara brödsmulor för varann:

- någon är som ett knäckebröd; hårdtuggat med motstånd - men du mättar alltid! Någon är en mjuk råglimpa, en tredje är ett sött wienerbröd som man först blir förtjust i, men sedan vill man inte ha mer...

Vad är du för ett sorts bröd?

Gud har omsorg om vår både vår kropp, själ och ande - det ligger i själva skapelseordningen. Det är gott att veta!

FÖRLÅT OSS VÅRA SKULDER...

Vad dagligt bröd är för kroppen, är syndernas förlåtelse för själen.

Förra söndagen hörde jag i predikan dessa utmanande ord:

- Bed inte Gud om det som du själv inte är beredd att göra. Bed inte Gud mätta de svultna om du inte är beredd att dela med dig. Bed inte 'förlåt oss våra skulder' om du själv inte är beredd att förlåta dem som sårat dig...

Det är tuffa ord! Eller just därför ska vi verkligen bedja detta! För att Gud ska kunna påbörja sitt verk i oss.

"Förlåt dem, ty de vet inte vad de gör." Detta var Jesus sista ord på korset innan han sedan gav sitt liv. In i det sista visade han att Guds ord gäller på riktigt. Tänk om Jesus tvärtom hade visat hat i den stunden... då hade allt fallit.

När vi lever i förlåtelsen ber vi att bli bevarade från att synda på nytt.

Vi gick på led, i en lång rad. Man behöver livsrum, utrymme att ta ut stegen och plats att röra sig.

Ibland mötte vi någon. Då hälsade vi och jag berättade att vi var pilgrimer från Listerkyrkan.

En hundägare gick en omväg för att inte störa oss, men då kom han vilse från leden så han återvände, bad om ursäkt och passerade oss. Så gärna!

Men jag tyckte inte om cyklisterna med sina breda däck som okänsligt kommer slitande på de ömtåliga skogsstigarna. Era mountajnsbajkar passar inte här! Detta är en plats för lugn och ro, inte ett flängande!

Vad kom du ifrån??

INLED OSS ICKE I FRESTELSE, UTAN FRÄLS OSS FRÅN ONDO...

Först är det en negation, sedan en positiv formulering.

Vi behöver gång på gång be om att inte hamna i frestelser. Jesus själv stod emot allt det som djävulen lockade med, men vi faller alldeles för lätt i "honungsfällan" och inser inte att Guds fiende gärna lockar med det som verkar gott och bra... men där syftet är att dra oss bort ifrån Gud. 

Fräls oss... Jesusnamnet själv betyder ju = den som räddar, den som frälser. Även denna bön uppfyller Jesus med sig själv.

Här är bönen slut.

Men den tidiga kyrkan lade till en lovsång, en liten bekännelse på slutet som inte finns med i Nya Testamentet. Kan du höra jublet i slutklämmen:

TY RIKET ÄR DITT, OCH MAKTEN OCH HÄRLIGHETEN I EVIGHET, AMEN!

I evighet så skönt och vackert!

Vandringen på Stibyberget tog två timmar. 

Vid drickapausen uppe vid utsikten fick vi fundera på hur det yttre landskapet kan vara en sinnebild för vårt inre.

- Kanske är du som eken här, med goda ekollon med alldeles torr i toppen, eftersom rötterna inte kunnat dra upp tillräckligt med vatten? Eller är du som enebusken, med kryddstarka enbär och stixiga barr till skydd mot inkräktare? 

Så eländigt kan det kännas...

Livet kan kännas som en brant uppförsbacke, men man kan också känna sig som en stabil stenmur eller ett saftigt björnbär.

Kanske är livet igenvuxet av sly och torra buskage? Men bakom bråtet väntar samma vidunderliga utsikt för oss alla - Listerlandet! Eller, jag menar, himmelriket...

Pilgrimen tränar sitt öga att få fatt i sin själ i den natur Gud har skapat.

Himlen är blå bakom uppförsbacken.

När vi kom tillbaka till Listerkyrkan, EFS, fick vi vila våra trötta ben och fötter i kyrksalen. Staven lutade sig mot ambon där Ordet predikas.

Evangeliet om hur Jesus och lärjungarna åt ax på sabbaten lästes, mer om det får vi ta en annan gång. Men jag konstaterade tillsammans med församlingen att Jesus är herre över sabbaten, och han är även hela bönens uppfyllelse och innehåll - ja, Jesus är garanten för att Fader Vår har det innehåll som det har! 

Om du vill sjunga något fint i din aftonbön, eller morgonbön när du läser detta, så kan du med oss sjunga psalmerna 161, 764 och 776.

Listerkyrkan i korsets ljus.

Heliga Birgittas bön följde oss hela vägen.

- Visa mig, Herre, din väg.

- Och gör mig villig att vandra den!

Till sist. Det jag bland annat tar med mig som en hälsning från denna pilgrimsvandring är kohagen och de gödselhögar som vi kryssade emellan. Församlingen behöver gödning för att inte stagnera. Dessa bruna högar påminde mig om att Herren har gett oss frimodighetens ande, att våga fatta beslut som för arbetet framåt.

Vi har inget att vara rädda för. Mer än att vara så känslostyrda att vi inte klarar av att hålla riktningen framåt. Låt oss våga gå små steg framåt. Om vi går fel, ja då rättar vi till det! Bara vi inte står stilla! Låt oss lita på Herren, tillsammans.

Med fart in i framtiden.

Glad och trött kommer jag att somna med det skimrande klorofyllet under ögonlocken. Staven har gett balans och rytm.

Vår längtan att få träffa varandra och dela gudsgemenskapen uppfylldes med råge!

Må Herren välsigna oss alla, till vi ses igen.

"Må din väg gå dig till mötes, och må vinden vara din vän, och må solen värma din kind, och må regnet vattna själens jord. Och tills vi ses igen, må Gud hålla dig i sin hand."

Pilgrimsledare och predikant, Helene F Sturefelt

Suck så grant!