Söndag, solens dag.Varför heter veckodagarna som de gör? Är det likadant i andra europeiska länder? Det här vill jag undersöka! Vi är ju hednakristna så det är intressant att se vad namnen inspirerats av.
Trots att Sverige varit kristet i än tusen år, behölls de hedniska namnen på veckodagarna. Men så är det inte i alla europeiska länder. Jag leker med tanken att vi hade kristna veckodagsnamn. Eller varför inte pilgrimsnamn!
Just nu läser jag Alf Henrikssons bok "Alla årets dagar - en evighetskalender". Jag ska dela med mig med glädje av hans kunskap och min fantasi.
"Samband mellan månen och dess fyra faser hade säkert från början också den tidsenhet som kallas vecka. Om dess ålder och ursprung är inte mycket känt, ty en sjudagarsvecka var vanlig både hos egypter, kaldéer, judar och andra gamla folk, medan athenarna i det grekiska antiken hade tiodagarsvecka.
Romarna däremot hade i begynnelsen av sin historia en åttadagarsvecka, vilket hängde ihop med att det var marknad i Rom var nionde dag - nundinae.
På kejsar Augustus tid, alltså vid tiden för Kristi födelse, hade emellertid greker och romare hunnit importera sjudagarsveckan, som sedan spreds vidare åt väster och norr.
I Nordeuropa påstås man ha haft femdagarsvecka i det förgångna, men att sjudagarsveckan vann insteg innan kristendomen fick fotfäste, vilket framgår av att asagudarnas namn alltjämt är kvar i veckodagarnas namn." Så skriver Alf Henriksson på sid 15.
Låt oss titta lite på själva namnen:
MÅNDAG - Månens dag, dess rytm styr veckoindelningen. 7 x 4 = 28 dagar = ett månvarv.
TISDAG - Tyrs dag, eller Tir, är den modigaste av asagudarna och råder över seger i strid. Han avbildas med en avbiten hand, ty hans mannamod gjorde att han lade högerarmen runt Fenrisulvens hals då denne skulle bindas. På danska heter ju dagen tydligare "Tirsdag".
ONSDAG - Odens dag, den vise och mäktige allfadern. Han är asagudarnas fader och avbildas enögd eftersom han offrade sitt ena öga för att få dricka ur Mimers brunn.
TORSDAG - krigsguden Tor, åskans gud, son till Oden, starkast av dem alla.
FREDAG - Frej och Freja, syskonparet ur vanernas folk, där fruktbarheten är deras styrka.
LÖRDAG - Här lämnar vi gudanamnen. Veckans tvättdag - lögardagen - har gett namn åt denna dag.
SÖNDAG - Solens dag.
I de anglosaxiska almanackorna lever hedendomen också obesegrad kvar:
SUNDAY, MONDAY, TUESDAY, WEDNESDAY (Woden = Oden), THURSDAY, FRIDAY och SATURDAY, som är en rest av den romerska guden Saturnus.
En romersk historieskrivare som hette Cassius Dio skriver på 200-talet e. Kr att dagarnas namn har med himlakropparna att göra. Var och en av dygnets tjugofyra timmar var helgad åt en av dem, varje dag. På så sätt fick dagen namn efter den himlakropp som styrde den:
SATURNUS med sina karakteristiska ringar, den store JUPITER, den krigsröda MARS, SOLEN, VENUS, MERCURIUS och MÅNEN.
I det gamla Egypten började veckan med lördagen, därför fick den planet som är längst bort ge sitt namn till dagen: Saturni Die. Latinet bor ju i franskan också, jag skriver namnet inom parentes på franska. Då ser veckodagarna ut så här.
SATURNI DIES (SAMEDI) - Saturnus dag, alltså lördagen.
SOLIS DIES (DIMANCHE) - här har det franska veckonamnet istället namn efter den kristna latinska beteckningen Domenica som betyder Herrens dag, alltså uppståndelsedagen.
LUNAE DIES (LUNDI) - månens dag.
MARTIS DIES (MARDI) - tisdagen är helgad åt krigsguden Mars.
MERCURII DIES (MERCREDI) -onsdagen är helgad åt Merkurius, den minsta planeten.
JOVIS DIES - (JEUDI) - torsdagen är vigd åt den store Jupiter.
VENERIS DIES (VENERDI) - fredagen, Frejas dag, är helgad åt Venus, kärleksgudinnan.
Hur låter veckodagarna på tyska? Vad döljer sig där?
SONNTAG - söndag är solens dag.
MONTAG - måndag är alltjämt månens dag.
DIENSTAG - något språkligt förvanskat gömmer sig här asaguden Tyr (Tir).
MITTWOCH - på tyska har Oden fått stryka på foten och är ersatt helt enkelt med Mitt-I-Veckan-Dagen.
DONNERSTAG - på tyska håller krigsguden Tor sitt grepp. Donner är Tor.
FREITAG - fortfarande lever kärleksguda-syskonen Frej och Freja kvar.
SONNABEND eller SAMSTAG efter franskt mönster. Lördag kan på tyska kallas "söndagsafton" alltså aftonen före söndagen, men mer vanligt är det franska "samstag", som alltså hör ihop med romarnas planetgud Saturnus.
Den mångkunnige Alf Henriksson berättar även om de isländska veckodagarna. Visserligen kom kristendomen sent till Island, likväl lyckades de städa ut alla Eddans hednagudar. Dock behöll islänningarna solen och månen, därefter några räkneord, som jag dock inte helt reder ut... Inte heller kan jag skriva orden rätt eftersom tangentbordet saknar tecknen för "th" och "fh".
SUNNU-DAGUR
MANU-DAGUR
FRITHJU-DAGUR (första dagen) inte helt rätt stavat.
MITHVIKU-DAGUR (mittveckodagen)
FIMMTU-DAGUR (femte dagen)
FÖSTU-DAGUR ( = ? ) fredagen.
LAUGAR-DAGUR (lögaredagen, alltså tvättdagen).
Även grekerna har tagit avstånd från de forntida himlagudomligheterna, och nöjer sig med att numrera veckodagarna. samt komplettera med kristendomens stora händelser:
DEUTERA - andra dagen, eftersom det är söndagen som är veckans första dag, enligt den kristna uppfattningen.
TRITE - tredje dagen, alltså onsdag.
TETRARTE - fjärde dagen, torsdag.
PEMPTE - femte dagen, fredag.
PARASKEUE - det betyder "förberedelsedagen", alltså fredag enligt Nya Testamentet.
SABATO - sabbatsdagen efter judisk modell, alltså lördagen.
KYRIOS - Herren. Söndagen, Herrens dag, då Jesus Kristus uppstod från de döda.
Nu leker jag att jag fått i uppdrag att revidera veckans dagar och ge dem kristna namn, på svenska. Då skulle vår veckas dagar kunna heta så här!
LIVDAG - söndagen, dagen då Jesus uppstod från de döda. Livet har segrat! Detta är även den stora vilodagen, då inget arbete bör utföras, till människans ve och väl. Det står att även Skaparen vilade sig "på sjunde dagen". Det blir lite inkonsekvent eftersom jag placerade denna dag först...
DÖPDAG - måndag, får namn av Johannes Döparen, som var föregångare till Jesus. Den första dagen efter den sjunde är 7 + 1 = 8, och kallas ibland för "den åttonde dagen", den nya dagen efter uppståndelsen, då det kristna dopet gärna kunde står. Många gamla "dopgravar" är åttakantiga. Därför passar det mycket bra att kalla måndagen för "döpdagen"!
MARIDAG (MAIDAG) - tisdagen är vigd åt Maria, Herrens moder. Maridag, eller ihopdraget till Maidag, ger också plats att minnas alla de kvinnor som levde i Jesu efterföljd: Maria från Magdala, Martas syster Maria som satt vid Jesu fötter, Maria gift med Kleopas (Emmausvandrarna) samt evangelisten Markus mor som hette Maria och i hennes hus samlades de kristna (Apg 12:12).
BRÖDDAG - onsdagen mitt i veckan påminner oss om vårt dagliga bröd. Jesus är livets bröd och vi får vara "bröd för varandra". Bröddagen pekar också mot nattvarden:
VINDAG - torsdagen, Skärtorsdagen, då Jesus vid sista måltiden tog en bägare och sa: "Denna bägare är mitt blod, utgjutet till syndernas förlåtelse, drick av den alla". Vindagen kan vara kyrkans "lilla söndag" då kvällsmässor kan firas.
KORSDAG - fredagen är en "död dag", då Jesus gav sitt liv på korset (obs, han blev inte dödad!). Denna stora försoningsdag har svarta kanter och smak av fasta och avstående. I min kristna veckokalender är vi mycket långt bort från fredagsmyset...
VÄNTDAG - lördagen är väntans dag. Jesus är död, världen håller andan och väntar. Hemma i vardagen blir då "väntdagen" en städ-dag då hemmet skall förberedas och mat inhandlas till den stora dagen som kröner veckan, eller börjar veckan, "Livdagen"!
Så där ja! Det här var roligt. Nu är det bara till att tänka om och växla över till mina utmärkta veckodagar! Livdag, Döpdag, Maidag, Bröddag, Vindag, Korsdag och Väntdag...
Innan jag lämnar datorns tangentbord skall du få ett exempel till.
Tänk dig att vi gör en pilgrimskalender! Långsamhet, Tystnad, Enkelhet, Bekymmerslöshet, Frihet, Delande och Andlighet.
Enligt de sju nyckelorden skulle veckodagarna då kunna heta som följer:
LÅNGDAG - Måndagen kan kännas lång. Men långsamheten är en dygd i betydelsen att inte stressa. Arbetsveckans inledning påminner oss om att arbeta i lugnt och vilsamt tempo.
TYSTDAG - Tisdagen kan i sina pauser värna om tystnaden, att inte prata sönder allt eller fylla tiden med ljud och intryck.
ENKDAG - Onsdagen påminner oss om pilgrimslivets vilja att leva enkelt. I världens ögon är onsdagen "lilla lördagen" då man går ur och smygfestar... Nej, enkelheten längtar efter ett enkelt liv där förnöjsamhet är ett uthålligt ord mitt i veckan.
GLADDAG - Torsdagen är bekymmerslöshetsdagen. Det är en glad dag för jag tänker på att det var denna dag Jesus instiftade nattvarden. Denna själens näring ger mig kraft att orka framåt.
FRIDAG - Fredag är en dag av frihet. Pilgrimen älskar att känna vinden genom håret och frånvaron av press och krav. Innerst inne har Gud gett oss en frihet när vi accepterar att det är Skaparen som är herre, inte vi själva. Guds vilja är min frihet! Här skulle jag kunna tänka mig lite "pilgrimsmys" i form av några jordnötter och dipsås...
DELDAG - Lördagen har delandet som som sitt pilgrimsord. Vårt hem får bli en plats dit alla är välkomna. De första kristna bjöd hem varann och delade mat och bön. Välstädat och fyllda kylskåp gör givmildheten till kärlekens vackraste uttryck, så gott man kan.
ANDDAG - söndagen vigs åt den andlighet som bor i gudstjänsten och promenaderna i naturen. Det är den Helige Andes dag, där vi låter oss förnyas av Andens kraft med liv och lust inför den nya veckan.
Nu är jag klar!
Var så god. Vi har mycket att lära av äldre tider och andra språk, men jag vill även sikta framåt. Vår kristna tro har så oerhörda djup av liv och hälsa, som håller på att gå förlorad om vi inte gör det synligt igen. Detta är mitt bidrag.
Skrivet den 14 augusti, en "korsdag" eller "fridag" år 2020 efter Jesu uppståndelse!
Vilken dag jag tycker bäst om ?
Måndag, så klart! Ledig efter helgens arbete, sovmorgon med långsam frukost, promenader och svartvit matinéfilm på eftermiddagen...
Vi tar en dag i sänder. Varje dag har sitt innehåll med dess beskärda del av möda, vila och behag.
Veckovilla hälsningar från Sturellas nytänkarbyrå, där almanacksbladen ligger huller om buller tillsammans med fornnordiska gudar och planeter. Men korset står ordentligt där det ska.
Helene Sture Veckofelt,
- som tackar Alf Henriksson för faktadjupen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar