HÄNDER FULLA AV BLOD

Fredliga knivar.

 "Freja tog hans hand, mässade galdrarna. Så höjde hon kniven, skar ett snitt. Blodet droppade över altaret, över hårtussen och in till den andra världen. Hingsten försökte åter stegra sig. Som i trans höjde Freja dolken och... " (sid 146 i Johanne Hildebrandts Vallahallaserie, "Idun").

Den turkiske mannen sänkte rösten och berättade när han som slaktare i byn åter igen slaktade lammen. Fastemånaden var över och nu var det fest, Eid al-Id. Men hur många år till skulle han behöva känna det röda, varma blodet rinna ned längs armarna? Fanns det inget slut på detta? Blev Allah aldrig tillfreds?

Det var fredag i den indiska byn. Veckans offer till Kali Durga skulle genomföras. Geten, som stod bunden, bräkte olyckligt. Det låg något i luften som inte bådade gott. Den blodtörstiga gudinnan ville ha sitt offer. Men...

Vad ska du användas till?

Kung Salomo älskade kvinnor. Särskilt de utländska skönheterna, det var moabitiskor, ammonitiskor, edomitiskor, sidonitiskor och hetitiskor. De dyrkade andra gudar än den levande skaparguden. Det var om dessa Herren hade sagt:

- Ni skall inte inlåta er med dem, annars förleder de era hjärtan att avfalla till deras avgudar.

Bah! Är det inte religionsfrihet?! Låt folk dyrka vilka eländes gudar de vill, muttrar den okunnige ateisten, men jag läser vidare i 1 Konungaboken kapitel 11. Det är inga snälla avgudar precis... Blodtörsten kräver sina offer. 

Sidoniterna dyrkade Astarte. Ammoniterna dyrkade Milkom - eller som det står "Molok var ammoniternas styggelse". Den nu åldrade gamle kung Salomo var lätt att förleda, och han lät sig lindas runt av alla dessa kvinnofingrar. Därför lät han bygga ett altare på en offerhöjd till Kemos, som var moabiternas styggelse (1 Kon 11:7).

På väg.

Alla hans utländska kvinnor fick tända sina offereldar och frambära offer åt sina gudar. Men kung Salomo gick inte längre Herrens vägar.

Du som läste det förra inlägget om Sodom och Gomorra kommer att märka att detta är en fortsättning på det. Har du inte läst det - gör det, så djupnar texten för dig.

Men Guds egendomsfolk Israel hade väl ändå en rätt inställning till offerväsendet?

Tidigt i Gamla Testamentets förbund upprättas en mängd olika offer som tecken på gemenskapen mellan Gud och människa. Gud behöver dem inte, men människan behöver lära sig ödmjukhet och respekt, och det görs bäst via offer... som kostar blod. Eller hur?!

Från tempelinstitutet i Jerusalem.

I söndags lästes en blodig text i Svenska kyrkans alla gudstjänstlokaler, ja, utom där man hoppade över Jesajatexten... Därför tänker jag skriva om den nu, men bakgrund från vår fornnordiska historia, mina muslimska vänners erfarenheter och de hedniska grannfolken runt Israel. Texten är aktuell än i dag.

Men ett stort problem hade etablerat sig. Alla dessa offer utfördes allt mer mekaniskt, utan den rätta omvändelsen. Därför talar Herren genom profeten Jesaja dessa stränga tillrättavisningar:

11:e söndagen i Trefaldighet, III årgångens läsningar, ur Jesaja kapitel 1:10:17:

- Hör Herrens ord, ni Sodomfurstar, lyssna till vår Guds lag, du Gomorrafolk. Vad skall jag med era många slaktoffer? säger Herren. Jag är mätt på brännoffer av vädurar och på gödkalvars fett, och till blod av tjurar och lamm och bockar har jag inget behag.

När ni kommer för att träda fram inför mitt ansikte, vem begär då av er det, att mina förgårdar trampas ned? Bär ej vidare fram fåfängliga spisoffer - ångan av dem är en styggelse för mig.

Offerdjuren väntar vid templet.

Svartsoten hade drabbat både asar och vaner. Gudarna var vred på folket, därför hade de drabbats av denna smittspridning. Värst var att Frejas bror Frej låg för döden. Freja visste att hon hade kraften att hela honom.

"Tunga, sövande slag vävde samman deras sinnen till ett. Det hade börjat. Freja stod högst upp på gravkulle och såg ut över facklorna som de blåklädda prästinnorna höll. Hon höjde sin stav mot Mångudinnan. Den smärtsamma kraften flödade från skyn och fyllde henne med berusning.

Frejas blod började koka. Hon var oövervinnlig, drottning över liv och undergång. Den vita hingsten skulle bli en kraftfullt offer för att besvärja svartsoten. Hon höjde dolken och stack den i djurets hals. Hästen skrek skräckslaget. En mörk våg av befrielse sköljde genom hennes kropp.

Blodet sprutade över offerstenen, ned över förbannelsen. Freja samlade kraften inom sig och sände den vidare mot sin brors sjukdom. Frej låg i hyddan med de svarta bölderna härjande på sin kropp."

Frejas dotter Idun. Citat sid 157 ff.

Den turkiske mannen hade en arbetskamrat som var kristen. En dag berättade han som Jesus som är "Guds lamm". Muslimen lyssnade med vidöppna öron. Skulle denne Kristus vara det sista offret? 

Någonsin? 

Skulle det verkligen hjälpa? 

Var det tillräckligt?

Han tvekade. Det lät för bra för att vara sant. Men han såg friden i ögonen på sin vän. 

Turkiet var en gång kristet, men...

Inne på tempelplatsen i Jerusalems hördes offerdjurens bräkande och råmande. Offereldarna var tända och offerprästerna redo. Den personliga gemenskapen mellan Gud och folket gick genom offerblodet. Herren själv hade förordnat det som ett nådemedel genom vilket han skänker sitt folk syndaförlåtelse. Offret var även ett sätt för folket att visa Gud sin hängivenhet och tacksamhet.

Men röken av det brända fettet och blodet på altaret luktade bränt. Folkens hjärtan brydde sig inte om Gud, men traditionen var viktig, den skulle upprätthållas. Det yttre måste väl ändå räknas? De offrade ju av sina bockar och turturduvor...

- Herre, hör vår bön. Gäsp.

Mekanisk tradition?

Israel hade blivit ett ytligt folk. Påbuden hade mist sin kontakt med levande Gud. På 700-talet före Kr var det så illa att flera profeter tvingades gå till doms med folket. Herren talar genom Jesaja i den text som lästes i söndags:

- Ja, hur ni än räcker ut era händer, så gömmer jag mina ögon för er, och om ni än ber mycket så hör jag inte på det. Era händer är fulla av blod - tvätta er då, och rena er. Skaffa ert onda leverne bort från mig mina ögon. 

Upphör att göra vad ont är. Lär att göra vad gott är, far efter det rätt är, visa förtryckare på bättre vägar, skaffa den faderlöse rätt, utför änkans sak. Jesaja kap 1:10-17.

Gör gott mot varann!

Blodet skulle lära människan att avstå, att frukta, att visa respekt och tacksamhet. Men nu var det fel i kalla Norden. Likaså i varma Indien och hos slaktaren i Turkiet. Inte heller hos Guds folk på Gamla Testamentets tid ville offret fungera.

Mekanisk magi har aldrig fungerat i kontakten med "den andra världen." Det fick till och med Freja erfara:

- Mångudinna, min härskarinna, tag emot min gåva. Bryt Frejs bojor.

En kall vind kom svepande in från havet. Markens under hennes fötter skälvde. Men gudinnans röst var tyst. Freja väntade. Hingsten suckade till och dog. Hon sänkte sina blodiga händer. Hon var säker att brodern skulle leva.

Men Frej dog under Frejas mäktiga blot. Prästinnorna tittade mot henne med misstro. Hon kunde inte misslyckas! Alla hennes handlingar var fyllda av övermod och trots mot de makter hon tjänade. Hon satte på sig Mångudinnans ansiktsmask och jämställde sig med henne. Och hon hade förkastat Tvillingguden och hans präster. Hur kunde hon vara så blind?

Hon grät över sin galenskap och ropade på dödsgudinnan:

- Hel, kom och ta mitt liv! (sid 157-159).

Läs! Bilda dig!

Den hinduiska kvinnan övergav Kali Durga. Hennes fredagsoffer var nu uppspikade på Golgata kors tillsammans med Jesus. Hon var fri från sin rädsla. Offrets tvingande handlingar var brutna och hon fick behålla sina getter. Tacksamheten mot Jesus Krist visste inga gränser! Jo... en mycket smärtsam gräns fanns: nu tillhörde hon de kastlösa. I Indien får man inte bryta karmalagen på detta sätt.

Den muslimske mannen blev kristen. Han berättade för oss svenska turister vilken salig lycka det var att äntligen ha nått frid i sitt hjärta.

- Jag kunde inte göra det själv, sa han. Det var först när jag började läsa Nya Testamentet att det handlar om vad Gud gjort för oss, inte vad vi gör! Han har förvandlat mitt hjärta och fyllt det med kärlek!

Vikingamarknaden i Näsum.

Och där satt vi kristna och skämdes. Vad visste vi om offer? Vad vet vi i vårt samhälle och kyrka över huvud taget om offer? Det vi möjligen talar om är att offra något på "profitens altare" - en skog eller ett gäng anställda som blir avskedade. Men det är inte blodigt...

I kyrkan firar vi nattvard som är uttrycket för allt offerväsendes slut. Jesus är det fullkomliga offret, och oblaten och vinet bär märket av hans kropp och blod. Men det är inte fysiskt blodigt längre.

Även vi kristna kan missbruka vår "offermåltid". Paulus var mycket kritisk församlingen i Korint som inte hade fattat att nattvarden handlade om gemenskap - med medmänniskan och med Gud. Precis samma kritik som profeten Jesaja riktade till sitt folk några hundra år tidigare.

Missbruka inte Guds gåvor.

Så kom då de kristna missionärerna till kalla Norden. Ansgar mötte resterna av en offerkult till Tor, Oden, Frej och Freja, Ull och alla de andra fornnordiska gudomligheterna. Folket var trötta på offerblodet. Om det fanns en riktig gud så kunde väl han/hon/den höra av sig! Svara på våra böner, om du finns!

Och det är precis det som sker när Levande Gud sänder ut alla sina missionärer i alla tider att berätta om Jesus Kristus och hans försonande kärlek. Vite Krist togs emot och avgudarnas offerhöjder ersattes av kristna kyrkor, där friden var en synlig gåva från Gud.

Den turkiske mannen slutade att böja sig ned mot marken och lyfte nu istället sitt ansikte mot himmelen för att ta emot Guds välsignelse. Han gjorde bokstavligt som det står: tvättade sina händer rena från blod. Med försiktig glädje berättade han vidare för dem han kände om denna lycka.

Offerlunden Gudahagen, Näsum.

Så, vad ska vi då alla göra, i alla länder i alla tider?

LÄR ER ATT GÖRA VAD GOTT ÄR, FAR EFTER DET RÄTT ÄR, SKAFFA DEN FADERLÖSE RÄTT OCH UTFÖR ÄNKANS SAK. Jesaja 1:17.

Men detta klarar inte jag... Så god är inte jag. 

Just det. Det är bara förvandlingen genom Guds kärlek som kan åstadkomma detta. I syndabekännelsen blir allt det onda och bortvända förlåtet - både för den nordiske hedningen, den hinduiska kvinnan, den turkiske muslimen, den judiske mannen och den skenheliga kyrkobesökaren. 

Alla behöver vi falla på knä och ta emot korsets försoning. Först då kan vi sträcka upp våra händer i ren tillbedjan till Gud, Skaparen av himmel och jord, verksam genom sin helige Ande.

Ja, vi tar emot Dig, Herre!

Dessutom är det inte dumt att vara kunnig i om varifrån vi själva kommer - då är det inte många som skulle vilja fortsätta bära Tors hammare; vikingarna var ju medeltidens terrorister. 

Vi kan även rensa ut all rökelse till änglar och guider som inte ska ha vår tillbedjan - den tillhör Jesus Kristus endast. Mörkret förkläder sig gärna i ljusets mantel. 

Nu är det fredagskväll. Bönedag för vissa, förberedelsedag för andra och fredagsmys för de svenska svenskarna.

Rökt fisk till fredagsmyset!

Blodröda hälsningar, med Guds Frid i Jesu namn!

Helene F Sturefelt, teolog och religionshistoriker och resenär i Bibelns fotspår.