TRÄNGSEL eller AVSTÅND

Trängsel på badstranden.

Det fungerar inte.

På vissa platser håller folk avstånd med respekt, på andra ställen är det knöfullt och trångt...

Vi orkar inte hålla corona-avstånd längre. Det räcker nu. Det svenska tålamodet klarar några månader, inte mer. Vi vill leva normalt. Om vi återgår till det "normala" så känns det ju normalt! Oron för smittan dämpas med förnekande.

Det dumma är att ordet "riskzon" kan få alla under 70 att tro att de går fria. Men så är det ju inte.

Avstånd, tack. Inte trängsel. 

Det spelar ingen roll var Folkhälsomyndigheten säger om inte vi var och en tar vårt ansvar. Host!

Max 50 personer får samlas samtidigt. Jaha, och om en i det gänget är sjuk, då smittas ju 49 andra. Men det är bättre än att hela folket smittas, förstås.

Bäst är kyrkorna. Där är det respektfullt avstånd och alla är noggranna.

Respektfullt.

Men så fort det handlar om pengar är vi benägna att se mellan fingrarna. Vårt land har en materialistisk inställning till livet där Mammon hyllas. Visst kan ni gå in fler än 50 i det stora varuhuset, var så goda! Det gör inget om ni trängs lite, vi har sprit över allt som ni kan använda. På händerna, alltså.

Även på restauranter går det jättebra att vara många - vi har dragit isär borden med 5 cm - så välkomna in! Låt pengarna rulla bland köttbullar och lingon.

Men tänk om jag tar upp mitt munspel och börjar spela där i varuhuset eller på restauranten?! Då blir det plötsligt en konsert och alla måste skingra sig! 

Utrym lokalen. Kultur har inträffat!

Konserthus står tomma. Teatrar har fått ställa in sina föreställningar. Fotbollsarenorna är utan sin publik. Och biblioteken är stängda. Jag blir så upprörd!

Men, om vi serverar lite mat på konserthuset, teatern, fotbollen och på biblioteket - då är det ju en restaurant! Och då kan vi ju vara 50 personer i dessa lokaler, tra la la!

Logiken går bara åt ett håll. 

Enkelriktad tankeverksamhet behöver genast dubbelriktas.

Ingen publik när Mjällby spelar.

Riktigt dumt är det när myndighetsmagistrarna hindrar drive-in-verksamhet. 

Många har velat visa film på storbildsskärm, eller en konsert på ett lastbilsflak eller en friluftsgudstjänst där alla deltagare sitter i sina bilar. 

Aj aj aj - det går inte.

Men bilar smittar inte! Plåt överför inte virus. Och de fyra i respektive bil känner säkert varann och sitter därför familjenära utan problem.

Får man bara ha tio bilar med fem personer i varje? Varför inte femtio bilar om platsen tillåter? Ta inte gemenskapen ifrån oss!

Är det lika dumt i himlen?

Plats i parkeringshuset.

Pandemin skadar oss på många fler sätt än bara den hemska slemhostan och svårigheten att andas - det är allvar, jag talar av egen erfarenhet - men det vi inte räknade med i vår iver att vara rädda om varann är:

- vi utarmas när all kultur uteblir och själen förtvinar,

- vi kan dö av att ekonomin rasar och företaget går omkull,

- vi kan dö av ensamhet och depression.

- och vi dör ändå...

Livets villkor.

Livsläxan är svår. Alla tvingas vi att tänka om och nyvärdera vad som faktiskt är viktigt.

Ordet "sprit" har dessutom fått en mer seriös betoning - till våra händer.

Kom inte för nära!

Hur är det i himmelen, när vi en gång träder ur denna jämmerdal?

Är det trängsel där eller ser Sankte Per till att vi håller behörigt avstånd?

Jag gör en hiskelig övergång till en gammal psalm som vi sjöng här om veckan. Temat kunde vara hämtat från Folkhälsomyndigheten: 

- Vaksamhet, kamp och prövning.

Psalm 265 uppmanar oss:

INGEN HINNER FRAM TILL DEN EVIGA RON

SOM SIG ELDIGT FRAMTRÄNGER.

SJÄLEN MÅSTE UTSTÅ EN KAMP FÖR DEN TRON

VAR PÅ VÅR SALIGHET HÄNGER.

PORTEN KALLAS TRÅNG, OCH VÄGEN HETER SMAL

HELA HERRENS NÅD ÄR STÄLLD UTI DITT VAL

MEN HÄR GÄLLER TRÄNGA, JA, TRÄNGA SIG FRAM,

ANNARS GÅR HIMLEN FÖRLORAD.

Sv Ps 265.

Trångt och smalt. Karlshamn 1785.

Han som skrev denna text heter Lars Linderot och var väckelsepredikant och präst i Göteborg och Tölö i Halland. Han levde 1761 till 1811. Det var helt andra tider med ett allvar i både Gudsrelationen och i respekten till medmänniskan och överheten.

Och ondskan hade ett namn.

Det är en fin svensk folkmelodi, men jag mår ändå alltid dåligt när jag måste sjunga psalm 265.

Jag vill inte tränga mig fram eldigt. Jag vill över huvud taget inte trängas eller befinna mig där det är mycket folk som trycker på. Och det får inte vara någon tävling eller stress!

För att min själ skall mogna i denna livets kamp behöver jag utrymme, lugn och eftertanke. Ja, saligheten givs endast den som tar emot den. 

Motsatsen är "osalig" och det är vi ända till dess Guds kärlek får fylla vårt hjärta.

Men den som själv sätter sina regler tycker att var och en blir "salig på sin tro", för det låter nästan religiöst och är gränslöst och bekvämt. 

Men vägen till Gud går inte utan motstånd. Porten är inte bred. Den är smal. Så smal att alla egna förträffligheter inte får plats.

Problemet ligger inte hos Gud. Herren står alltid - alltid! - med utsträckta händer och väntar på dig och mig. Problemet ligger hos oss. 

Gud väljer aldrig bort någon. Men vi kan välja bort Gud. 

Både på avstånd och i trängsel.

Alltid öppet. Höganäs.

Och när man har rest alla resor, prövat alla livsmodeller, testat alla relationer och tänkt alla tankar - men ändå inte är nöjd, vad är då fel?

När man har ätit på alla restauranter, lyssnat på alla spotify-listor och åkt alla karuseller - men ändå inte är riktigt glad, vad är det som fattas?

När man har gått i alla varuhus, bytt både kök och badrum, snorklat i gröna hav och läst alla böcker - men ändå upplever allt meningslöst - vad återstår?

Roligt. En stund.

Den gamle Lars från 1798 skriver kraftfullt:

HINDREN ÄRO MÅNGA. GÖR MOTSTÅND MIN SJÄL

SATAN DIG NÅDEN EJ UNNAR. 

TRÄNG DIG FRAM OM ALLT SOM VILL HINDRA DITT VÄL.

ÖVERGIV VÄRLDENES BRUNNAR. LYD EJ DERAS RÖST SOM ROPA.

- FÖLJ MED OSS.

TY, MIN DYRA SJÄL, DU MÅSTE DÄRFÖR FÖRGÅS.

NEJ, FÖR JESU KÄRLEK, JAG RÅDER OCH BER; 

STRID I GUDS KRAFT FÖR DIN KRONA.

Utan Gud blir allting meningslöst. Men med Gud blir samma saker djupt meningsfyllda!

Min erfarenhet är att livet har en riktning och ett mål, och det är Guds kärlek, nåd och försoning. 

Guds fiende gör allt för att dra vår blick bort ifrån Gud, och tömmer allt på sitt innehåll. 

Men Gud vill fylla oss med liv.

När syndanöden är stor, då är det trängsel till bönhus och predikanters ord, för att man längtar efter bryta sig igenom sitt förfall. Här finns inga vaccinationer som skyddar mot den ångesten.

Bara ärligheten. 

Sanningen. 

Men när vi struntar i kyrkan, den kristna tron och gudstjänsten, då blir avståndet obehagligt stort.

Det var inte så det var tänkt när de första missionärerna byggde vägar, organiserade socknar och byggde kyrkor.

Bygga Guds rike.

Kan man tränga sig på sig själv? 

Är det det vi behöver göra? Inte hålla avstånd till oss själva och vår själ! Utan tränga oss på våra innersta tankar och våga bemöta dem.

I himlen finns det plats för alla. Där är det varken trängsel eller avstånd när Herren Gud uppfyller allt och alla. Min sin närvaro mättar han alla som hungrat.

Och ingen behöver bli rädd om jag tar upp munspelet och spelar "Pärleporten" i tron att det är "kultur" och att alla måste skingra sig... Nej då, Sankte Per ser till att allt kommer att gå rätt till när den dagen kommer.

Oavsett var folkhälsomyndigheten säger.

Distans.

Distanserade hälsningar från Helene Sture Trängselfelt,

- som kommer att se till att inte fler än femtio personer åt gången går in och läser här på bloggen... ty virus i digital form är ytterst smittsamt!

- samt föreslår att du tar fram psalmboken och sjunger färdigt Linderots psalm 265. Hur slutar den?

Var rädda om varann där ute i värmen.

Och grattis alla som bär namnet Helena, Lena, Elin, Ellen och Helen - tänk på Konstantins mamma Helena som såg till att hennes kejserlige son slutade förfölja de kristna och istället gjorde kristendomen till statsreligion.

Här gäller det att tränga sig fram. Inte.