Hur pass viktigt är det med "allvar" för dig?
Är det för mycket allvar i samhället, med politik, klimat och pandemier, eller är det mest lekstuga och underhållning? Hur är det i kyrkan? Är det för mycket allvar och tung liturgi eller för ytligt och glättiga konserter?
Är det så att den som arbetar med tunga samhällsfrågor behöver lätthet i kyrkan? Och tvärtom - den som arbetar med glad och självutgivande service äntligen behöver få lite tyngd och allvar i gudstjänsten?
Det jag skall göra nu är en så kallad "spaning". Du som brukar lyssna på radions P1 vet att det på fredagarna finns ett trendkänsligt program som heter just "Spanarna". Vad är på gång, vad kan vi vara uppmärksamma på? Mycket intressant.
När jag blev kristen var det allvaret och Guds helighet som var i fokus. Jag blev djupt gripen, med respektfull vördnad. Allra mest tacksam blev jag över den existentiella bottenplatta jag fick. Detta grundlades genom gudstjänsterna i Vikens kyrka, och alla predikningar på EFS i Kullabygden.
Om jag hade varit sökare och bara funnit mängder av konserter och caféer (läs predikoturerna och se!) så hade tron inte fått fäste i mig. Det var illa nog att Kyrkans Ungdom på 70-talet bara höll på med "klippa-klistra" utan andakt och bön... Kyrkan får inte förneka sin identitet.
Därför är det med sorg jag åter igen konstaterar att den evangeliebok vi har nu - antagen och godkänd 1986 - tog bort ämnet för 10:e söndagen efter Trefaldighet. Förr var rubriken FÖRSPILLDA TILLFÄLLEN. Nu, i mer än trettio års tid, heter söndagen istället NÅDENS GÅVOR.
Det kan ha sina fördelar, särskilt eftersom Svenska kyrkan tyvärr inte undervisat om dessa nådens gåvor, p g a utebliven tradition och avsaknad av egen erfarenhet.
Men nackdelen är att alla allvarstexterna på denna söndag är borttagna. Det kan ha sina fördelar för den äldre generationen som möjligen fortfarande minns svarta hotpredikningar. Men för den som inte alls fått möta Guds helighet, eller hört talas om att Gud fördömer det som är fel, så är detta en stor brist!
Vi lever i en tidsanda där vi undviker värderingsfrågorna för att slippa komma i konflikt. Men det är inte så att allt är bra, och även om det är fel så är det bra ändå - - - Det tillhör yogaklassernas meditationsformer för att komma förbi värderingarna. Men det är inte kristendom.
Förrförra söndagen handlade om förvaltarskap och att inte gräva ned sitt pund. Bruka det du har och gör det gott, Gud till ära. Det är lätt att ta till sig. Men vad händer om vi inte bryr oss om att ta ansvar för det jag har runt mig? Om vi inte prövar det som erbjuds av nya möjligheter? Det blir ju missade tillfällen att ta livet på allvar!
9:e och 10:e söndagen hänger ihop, men sambandet har brutits då evangeliebokskommittén istället lade in "Nådens gåvor". Jag gillar inte det. Det handlar nämligen om konsekvens. Det är också ett ord som hela vårt samhälle lider brist på. Om vi begår ett brott, är det inte säkert att det utreds eller att förövaren straffas. Konsekvensen uteblir alldeles för ofta.
Ska då kyrkan vara med i den nedförsbacken? Nej, det vill inte jag!
Här kommer några exempel på de mustiga allvarstexter som ger tron djup. Här uppmuntras vi att ta varje tillfälle i akt att deltaga aktivt i livet som Gud ger:
1 a) Var inte övermodiga. Ge Gud äran innan han låter mörkret komma. Om inte, måste mitt öga bittert gråta och flyta i tårar, därför att Herrens hjord då blir bortförd i fångenskap. Profeten Jeremias kapitel 13:15-17 (årg I). Det finns alltså en risk med att inte respektera Gud. En konsekvens som i detta fall ledde till frihetsberövande.
1 b) Skriv till ängeln för församlingen i Sardes; jag känner dina gärningar, det heter om dig 'att du lever' men du är död. Vakna upp och stärk det som finns kvar och som var nära att dö..." Uppenbarelseboken kapitel 3:1-3.
Detta behöver sannerligen församlingarna höra idag!! Både inom Svenska kyrkan och i övriga samfund. Det andliga livets kvävs under sammanträdens mängd, och bönen får stå tillbaka i en struktur som inte stöder trons insida.
Det är allvar. Det är bara sanningen som kan göra en fri och ge en nystart.
Tredje exemplet:
1 c) Jesus började gråta över Jerusalem. 'Om du denna dag hade förstått, också du, vad som ger dig fred'. Lukas kapitel 19:41-47. Vilket utmärkt tillfälle att få predika om Israel! Men i de politiskt korrekta kyrkohusen är det tyst, trots att Israel är vår andliga grund. Israel är Herrens älskade egendomsfolk, som vi är satta att bedja för, oavsett politiskt tycke.
En "spaning" av idag: vilken stad skulle Jesus gråta över i vårt land? Vilken stad förstår inte sitt eget bästa, att följa Guds vilja och skapa så mycket gemenskap att kriminalitet inte är lönande?
Tre exempel till, nu från årgång II. Profeten Jesaja får börja.
2 a) Min vän hade en vingård på en bördig kulle. Han skötte om den och väntade att den skulle bära äkta druvor, men den bar bara sura vilddruvor. Jesaja kapitel 5:1-7. Även här hade vi kunnat predika om Israel och den fula krigsföringen att bränna ned olivlundar och vinplantager. I överförd betydelse handlar vingården om Guds folk:
- Ty herren Sebaots vingård det är Israels hus, och Judas folk är hans älsklingsplantering. Men när han väntade laglydnad, fann han lagbrott. När han väntade rättfärdighet fann han skriande orättfärdighet.
Är inte detta viktigt att predika om? Alla dessa förspillda tillfällen i vårt eget liv - och i församlingen - där vi inte lever som vi lär, inte tar tron på allvar, inte vågar berätta för andra om Guds kärlek, inte bryr oss om den som behöver hjälp Och Så Vidare i all oändlighet!
Sura vilddruvor.Det är för mycket "sockerbagare" över hela vår tid: "Men är du stygger, du får ändå..." för vi vågar inte sätta gränser och ta konflikten när vi hävdar vad som är rätt och fel! Som om det inte vore nog, säger Jesaja att de konsekvenser herren Sebaot låter drabba folket, är deras egen undfallenhet:
- Jag skall ta bort dess stängsel, och vingården skall lämnas till skövling, jag skall bryta ned dess mur och den skall bli nedtrampad...
Pratar han om oss? Om vårt land? Om vår oförmåga att värna de vindruvor som börjat gro här?! Alltså, stängslet skyddar mot inkräktare - nu vill Gud ta bort det. Men det har vi redan gjort själva. Vingården skall lämnas till skövling, säger Herren. Men det har vi redan gjort, då vi har en politik som i sämsta fall gynnar den som ingenting gör och som bara tar åt sig av fördelarna.
Det är allvar. Låt Ordet mana till eftertanke.
Andra årgångens episteltext handlar om inympade oliver, en fantastisk text, med stort allvar. Det handlar om judarna som inte tog emot Messias medan hedningarna gjorde det:
2 b) Om några av olivträdets grenar har brutits bort och du, som är en vildoliv, har ympats in istället och får del av saven från det äkta trädets rot, så förhäv dig inte över de andra grenarna.
Här skulle vi kunna predika om det felaktiga i att göra ersättningsteologi av judendom till kristendom. Kyrkan har inte ersatt det judiska folket. Tvärtom är de 'de äkta oliverna'. De är den hebreiska grunden till hela det nya föröbundet; Nya Testamentet.
- Paulus skriver vidare i Romarbrevet 11:17-24: Var inte övermodig utan ta dig i akt, ty om Gud inte skonade de ursprungliga grenarna, skall han inte heller skona dig. Du ser att Gud är både god och sträng: sträng mot dem som fallit, och god mot dig om du håller fast vid hans godhet - annars blir också du bortskuren.
Det är Gud som är Gud. Inte vi. Och det står i Guds makt att ympa in de äkta olivgrenarna igen, vilket sker idag då allt fler i Israel upptäcker att Jesus är Messias - men då måste många ta sig över de hinder vi orsakat i korsets namn... och be dem om förlåtelse.
Andra årgångens evangelietext i gamla evangelieboken är från Lukas 4:23-30. Det handlar om att ingen blir profet i sin egen hemstad:
2 c) Folket i Nasarets synagoga sa till Jesus: allt som vi har hört att du gjort i Kafarnaum, gör det här i din hemstad också! Jesus svarade: Ingen blir profet i sin egen hemstad, och menade med det att det ändå inte skulle spelat någon roll. De blev ursinniga och drev honom ut ur staden...
Vem vågar predika att det inte är någon idé att be om mirakler och underverk för att vi skall tro, för det hjälper ändå inte. Underverk sker, ja, men andras vittnesbörd är lika starka som om jag själv fått uppleva det. Det räcker. Tro det. Lita på det. Förkasta inte Jesus bara för att han inte går dig till mötes. Förspill inte andras tillfällen som gjort dem gott. Det stänker på dig också...
Detta är ett långt inlägg. Tre exempel till. Tredje årgångens texter kommer här.
3 a) 5 Mosebok 30:11-16. Se, jag förelägger dig idag livet och vad gott är, döden och vad ont är, då jag nu befaller dig att älska Herren din Gud, att vandra på hans vägar och hålla hans bud. Konsekvenserna av detta är att Herren må välsigna dig. Det kan Gud inte göra om vi bryter hans förbund och går emot hans vilja.
Som väl är återfinns denna text i vår nuvarande evangeliebok, på 18 sön e Tref. under rubriken "Att lyssna i tro". Det är säkert bra, men större allvar är det när texten hamnar under rubriken "Förspillda tillfällen" - eftersom vi faktiskt kan missa det Gud vill ge!
Episteltexten handlar om församlingen i Efesos som har övergett Kristus, sin första kärlek. Denna text har lyfts bort. Det inte bra eftersom förrförra söndagen också handlade om Efesos och man kunde lätt knyta ihop den ena predikan med den andra. Församlingen hade inte tagit lärdom av Paulus förmaningar om rätt sätt att leva. Rätt förvaltarskap gled dem ur händerna och det blev förspillda tillfällen, med negativa konsekvenser för kyrkan:
3 b) Uppenbarelseboken 2:1-5: Jag känner dina gärningar. Du har prövat dem som kallar sig apostlar men inte är det. Du är uthållig och har tålt mycket, men du har övergett din första kärlek. Tänk på varifrån du har fallit och omvänd dig...
Käre gode Gud vad vi skulle behöva predika om vår Första Kärlek Kristus! Det är ju där allting börjar! Och slutar! Alla förtroendevalda behöver undervisas om detta, alla anställda - barnledare och kyrkväktare - och prästerna behöver fördjupa sig och åka på retreater för att inte gå under i kyrkans förrättnings-maskineri...
Sista texten. Matteus 11:20-24: Jesus anklagar åter igen städer som inte har omvänt sig och tagit emot honom:
3 c) Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Om de underverk som har utförts hos er hade utförts i Tyros och Sidon, så hade dessa städer för länge sedan omvänt sig i säck och aska. Alltså, det finns människor som kan ropa på mirakler men sedan vänder allt ryggen. De ville bara bli lite kittlade och få lite andlig underhållning. Ve er! Du skall störtas ned i dödsriket!
Det är allvar. Driv inte med Gud. Lek inte med den välsignelser Jesus har att ge. Den kräver konsekvenser och trofasthet.
Nu orkar du inte läsa mer och jag orkar inte skriva mer. Det är mycket att smälta och ta in.
Jag ber med orden från den gamla kollektbönen:
Herre vår Gud, hjälp oss att lyssna då Du kallar oss, och att ta väl vara på den tid Du ger oss. För Din stränghet bävar vi, på Din godhet hoppas vi. Förbarma Dig över oss, för Jesu Kristi skull. Amen.
Allvarliga godhetshälsningar,
Helene F Sturefelt, V.D.M.
- ständigt på spaning, och som fotograferade Pilgrimscentrums kolonilott i Vadstena samt i Israel och Turkiets bibliska platser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar