GUDSTJÄNST I YSANE KYRKA

På väg till Ysane kyrka.

För en gångs skull vakande jag tidigt. Det händer sällan, särskilt inte på helgerna då man vill sova ut. Kanske var det Herren som väckte mig redan 06.37, eller värmen, eller den dumma myggan som bitit begärligt på min otäckta arm.

Det händer lika sällan att jag har förmåga att vara pigg redan till kl 10, då många gudstjänster börjar på sommaren. Detta var en ovanlig dag. Cykeln väntade på att få ta mig ut över Listerlandet, till Ysane lilla kyrka.

Torrt på Listerlandet.

Vilken frihetskänsla att få känna vinden i håret och se molnen fara över himlen! Åkrarna låg bördiga på båda sidor, med skörden ihoprullad i sina runda balar, och Ryssberget var ett starkt skydd mot nordväst. Cykelvägen är dock inklämd mellan den gamla motorvägen och den nybyggda E22'an. Jag sjöng högt för att slippa höra trafikbullret.

KYRKAN HAR VÄLGSIGNAT DEM, DE FARNA SLÄKTENS MÖDA, OCH LÄRT DEM TACKA GUD FÖR ÅKERNS ÄDLA GRÖDA.

HON SETT DEN GAMLA BYN DRA UT MOT SYD OCH NORD,  OCH GLATTS ATT VESANS KÄRR FÖRBYTTS I ÅKERJORD.

En vägfararkyrka.

Ysane kyrka är tillägnad Sankta Gertrud; vägfararnas helgon. Legenden berättar att Gertrud av Nivelles på 600-talet räddade några sjömän i sjönöd och därför blev hon de resandes skyddshelgon. 

Inte alla vägfarare har lagt märke till denna lilla kyrka, trots att hon stått där trofast i många hundra år. Men alla tusentals besökare till Sweden Rock har passerat henne... Jag drömmer om att göra milda rock-andakter där nästa år...

I RAM AV ASK OCH LÖNN STÅR SANKTA GERTRUDS KYRKA, EN NÅDENS HELGEDOM TILL LIV OCH ANDLIG STYRKA.

AV FROMMA HÄNDER BYGGD HON STÅR PÅ ORDETS GRUND, OCH STÅR ORUBBLIGT KVAR LIKSOM VÅR GUDS FÖRBUND.

Kyrkan står på Ordets grund.

Tidspress och bekymmer gör oss ofta blinda för den tysta, gudomliga och välsignande närvaron i vardagen, läser jag på skylten vid kyrkogårdsmuren. Lika envist som Ysane kyrka vakar här vid vägen, lika envist sänder kärlekens Gud ut sin välsignelse över pendlaren, busschauffören och alla andra vägfarare.

Men även om välsignelsen flödar över oss när vi sitter i bilen, är på jobbet, står vid diskbänken eller böjer plåt på Norje Smidesfabrik - eller ligger och sover - så behöver vi ibland lämna allt vi håller på med för att bara vara med Gud en stund.

Skylten avslutade sin uppmuntran med att beskriva det medeltida koret inne i kyrkan, med bevarade kyrkomålningar. Det är en plats för det stilla mötet med den Tidlöse.

Interiör, Ysane kyrka.

Varken cyklar, hundar eller bilar fick komma med in på kyrkogården. Det är tur att skyltarna är så informativa med tanke på hur bekväma folk är. Sunt förnuft är en förmåga som endast formas hos den som lever i respekt för andra.         

Det var nära att jag likväl gick igenom kyrkogården med cykeln... aj aj! Det är inte alltid Tro & Liv hänger ihop.

Du får inte följa med in!

Det var just det som är temat denna söndag, och för hela veckan; Tro och liv. Jesus uppmanar var och en att inte göra som fariséerna:

GÖR ALLT VAD DE SÄGER TILL ER OCH HÅLL FAST VID DET, MEN HANDLA INTE SOM DE GÖR, FÖR DE SÄGER ETT, MEN GÖR ETT ANNAT.

DE BINDER IHOP TUNGA BÖRDOR OCH LÄGGER DEM PÅ MÄNNISKORS AXLAR, MEN SJÄLVA RÖR DE INTE ETT FINGER FÖR ATT RÄTTA TILL DEM. Matteus kapitel 23:1-12.

Den goda predikanten inledde med orden:

- En gammal prästman sa till mig en gång; be inte Gud göra det som du själv inte är villig att göra...

Bed inte Gud att ta bort svälten om du själv inte är villig att dela med dig. Bed inte Gud förlåta, om du själv inte är villig att förlåta...

Gud lever inte livet åt oss, det måste vi göra själva. Men Gud är med och ger oss kraft att vara en del av det bönesvar vi ber om.

Helig plats! Var tyst.

Det är lätt att hitta skenheliga fariséer idag också, och peka ut andras tröttsamma krav som de själva inte lever upp till. Men Jesus visar med det han säger att det gäller först och främst oss själva. 

Jag såg minsann en cyklist som ställde sin cykel innanför kyrkogårdsmuren... och sa till... medan jag själv höll på att göra detsamma. Tro och liv, var det ja. Kyrkan och församlingen består ju bara av ofullkomliga människor, varav jag är en...

Helige Gud, vi ber om ärlighet i vår tro och rättrådighet i våra gärningar.                                        Hjälp oss att göra det goda vi vill, så att vår tro och din nåd speglas i våra liv. Amen.

11.e söndagen e Tref.

HON STÅTT DÄR TROFAST ÖM LIKSOM EN GAMMAL MODER,  SETT BRÖLLOPSFRÖJD I BLOM OCH SORGENS TÅREFLODER.

SETT BARNENS LJUSA BLICK OCH GAMLAS LÄNGTAN BORT. JA, MÄNNISKANS LEVNAD HÄR DEN ÄR JU MYCKET KORT.

Jag tycker bäst om de gamla psalmerna. De har must och märg, med ett innehåll som inte stryker  medhårs. De nya psalmerna är alltför psykologiserande där både allvar och mysterium slätats ut. Men en av mina favoritpsalmer bland de nyskrivna är dock den här: Christina Lövestams psalm nr 766:

"Jag tror på en Gud som..."

"Jag tror på en Gud som gråter med mig när jag gråter, så att allting är gråt... Jag tror på en skrattande Gud som vill vill skratta med mig, och som lever med mig när jag dör!                                             Vilka fantastiska ord! Precis så är det!

Vilken tröst! Vilket liv det kommer att bli! Jag fortsätter citera poeten som beskrivit Sankta Gertruds kyrka i Ysane:

MED VISLIG OMSORG HAR HON VAKAT FÖR DEM ALLA,  FÖR DEM I LIVETS ID, FÖR DEM SOM SOVA KALLA...

...I KYRKOGÅRDENS MULL INUNDER ROSORS PRAKT. FÖR LEVANDE OCH DÖD HON HÅLLER HELIG VAKT.

En så oerhört vacker bild av den fysiska kyrkobyggnadens roll! Hon representerar Guds närvaro på jorden, och kring henne samlas gravstenar sekler efter sekler, med för oss glömda mänskonamn, men inte för henne!

De heliga sakramenten har burit dem alla - i dopet och i nattvarden - alla dem som vilar här. Det är detta som är kyrkans uppdrag, det, och inget annat.

NÄR BARN VID FUNTEN DÖPTS, HON GLÄDER SIG SÅ STILLA, I BÖN ATT VÄRLDENS LUST DET ALDRIG MÅ FÖRVILLA.

FÖR BRUDGUM OCH FÖR BRUD EN JUBLETS GLADA TON, HON SÄNDER UPP TILL GUD, TILL HERREN ZEBAOTS TRON.

Altarets sakrament.

När gudstjänstens ord talar sanning om livets svårigheter och möter det med kärlek, då uppstår mötet. Den Tidlösa Närvaron är där. Jag är sedd, förmanad och varnad genom Skriftens ord, vägvisad och uppmuntrad av samma Skriftord.

Vem kan leda sig själv? Vem kan ha alla perspektiv? Och i mötet med andra kan både tårar och skratt förlösas.

Plötsligt såg jag den - pilgrimsmusslan. Hela predikstolen var smyckad av denna symboliska hälsning från pilgrimernas pilgrim; St Jakob från Santiago de Compostella! Lilla Ysane kyrka är en liten pärla på det långa band av pilgrimskyrkor som sträcker sig från Nidaros i norr, till Vadstena, och vidare söder ut, ända ned i Europa.

Vilken samhörighet! Vilken stor och stabil kristen gemenskap det finns, tvärs igenom alla tider, länder och folk.

Pilgrimsmusslor som en gloria!

JA, HON ÄR TROGET MED I SORG SOM GLÄDJEDAGAR, HOS DEM SOM LER OCH GLÄDS, HOS DEN SOM ÄNGSLIGT KLAGAR.

HON MILD OCH ALLVARSAM SOM FÖRR STÅR MITT I BYN, OCH VISAR VÄGEN HEM, MOT HEMMET OVAN SKYN.

Tack J.N. Björk, du okände diktare, för dina ord om Ysane kyrka. Tack ni goda kollegor som ledde gudstjänsten. Tack kommunen för cykelbanan som räcker ända till Norje - nej inte Norge - utan byn där Sweden Rock ligger. 

Men bu för alla bilförare som slänger skräp i diket över allt! Jag kan inte be Gud ta bort skräpet... det fick jag vara beredd att göra själv. Men tack för kraften därtill.

Naturvård??

Sancta Garbish har firat gudstjänst på Listerlandet och förvånat sig själv med tidig uppgång. Då blir det väl tidig nedgång ikväll... Men först ska vi spela in två radioprogram i studion. På återhörande!

Helene F Sturefelt,

- cyklande bedjare.

Övervakare.