Sturellas Fotoblogg: ALE STENAR - min efterforskning

Ale Stenar.

Nej, det här duger inte! Beskrivningarna av fornminneslämningen ALE STENAR har ett språk endast av geologi och arkeologi, och då kommer man inte tillräckligt långt.

Egentligen skulle jag börja detta inlägg med att utropa: ÄNTLIGEN!! Jag har nämligen i många år längtat efter att få komma till Ale Stenar, och igår uppfylldes min dröm.

Det jag nu skall skriva är mina egna upplevelser och efterforskningar. Jag är religionshistoriker i botten och har studerat fornnordisk mytologi det senaste året. Dessutom är jag kvinna... begåvad med high sensitive personality - HSP - vilket kanske är den viktigaste egenskapen just nu.

Hög känslomässig intuition (EQ) i kombination med språkkunskap och religionsvetenskap som en närvarande faktor i mitt liv, gör att jag nu tänker bjuda dig på en annan erfarenhet av Ale Stenar.

En solkalender.

Följ med till Kåseberga i Simrishamns kommun. Vid sydkusten reser sig denna mäktiga klint ur Östersjön. Med långsamma steg går vi upp för de gräsbeklädda sandkullarna.

Informationstavlorna berättar om de 52 stenarna som en enorm solkalender, där sommarsolstånd och vintersolstånd utmärks vid stenarna nr 15 och 16. Vinklarna är exakta, matematiskt skickliga och noga uträknade av våra förfäder och förmödrar för mer än tusen år sedan.

Ja, dateringen håller vi som en öppen fråga, men mycket tyder på att stenarna restes under vikingatid, alltså någon gång från 500-talet e Kristus.

Hög klint. Kåseberga hamn.

Blotta känslan att så högst upp på denna platå fick mig att tappa andan. Vi såg "runt om" hela horisonten! Kvällssolen drog sig mot väster och ville snart gå till vila bakom Danmark... De långa skuggorna kittlade min fantasi.

Men medan amerikanska turister och historietörstande "svemester-svenskar" fotograferade och undersökte platsen med sina ögon, gjorde jag på ett annat sätt. Hur många har känt på stenarna?

Jag lade mina händer på sten efter sten och kände efter - inte bara på strukturen utan mer på temperaturen.

Undersöker med händerna.

Döm om min förvåning när jag kände att vissa stenar var obehagligt iskalla, andra ljumma, och några helt varma. Systematiskt gick jag på skuggsidan och lät varje sten få sin tid. Varför var de olika i temperatur? Har det med bergarten att göra?

Alla hade fått lika mycket sol och stod lika mycket i skuggan. Märkligt...

En av stenarna, en vackert röd sådan, lockade mig till att omfamna den. Åh, det var som att krama... en varelse... där mina former fick plats som en pusselbit.

Varm som en kvinna!

Många manliga forskare kallar Ale Stenar för en "skeppssättning" men detta har ingenting med båtar att göra. Det är ett storslaget monument med andra budskap. Jag skall fortsätta berätta vad jag erfor...

Jag ställde mig en bit bort med solen i ryggen och såg hur ljuset gav stenarna sin färg. En del var sandbruna, några röda, någon svartspräcklig men de flesta grå. Det var granit blandat med gnejs och stenarna i mitten var av sandsten.

Det var tydligt att de inte kom från samma stenbrott. De runda formerna visar också att de inte blivit "brutna" utan var slipade av hav och sand.

Tänk om varje sten är en representant för olika släkter, olika klaner och regioner, där man avsett att skapa en fredens plats? Tänk om varje sten vid varje möte fyra gånger om året hade en representant stående bakom den? 52 personer, kvinnor och män, som alla kunde se varandra i ögonen och fatta viktiga domslut och gemensamma lagar?

Olika bergarter, olika färger.

Ale Stenar är ett storslaget monument, majestätiskt rest på den högsta platån, med mycket djupare syfte än att vara en skeppsmodell eller gravmonument. Nej, detta handlar om livet!

De två "bautastenarna" vid spetsarna är av annat material. Den största i väster är en skönhet med stora partier av kvarts. Som barn brukade jag ofta samla på de vita stenarna i gruset. Denna kisel är en form av kristall som bildas i bergens hålrum.

Om vi vet kiselns egenskaper rent fysikaliskt, kan vi börja dra intressanta slutsatser - på min enkla amatörnivå, naturligtvis! Kisel har ledande egenskaper och används inom radiotelegrafi och kommunikation. Kisel, med atomnummer 14, är den viktigaste beståndsdelen i våra mobiler i formen "silikon".

Silikon Valley i Kalifornien är ju centrum för dator- och elektronikindustrin, där den trådlösa kommunikationen utvecklas med stor hastighet. Tänk om Ale Stenar är en förhistorisk "Silikon Valley" där vikingar sökte kontakt med långt bortom sig själva?!

Om man sätter en metallbit intill en kiselsten uppstår kontakt... en radio... en mottagare av signaler, osynliga radiovågor.

En forntida antenn!?

Att Ale Stenar inte är byggt nere vid strandkanten bekräftar också att detta inte har med skeppsbygge att göra.

När man väljer högsta platsen för en så speciell byggnation, talar det istället för att man söker kontakt "mellan himmel och jord" - precis som våra kyrkor är byggda på höjder, som en fortsättning på gamla tiders offerplatser.

Oerhört kraftfull formation.

Själva namnet "Ale" vad betyder det?

Är det en fornnordisk sagokung, han som är omtalad i Ynglingasagan och även nämns i Beowulfkvädet? Där var en Ale som låg i kamp med konung Aldis och därefter stupat; enligt de nordiska sagorna, på Vänerns is. Enligt den varianten var Ale en norsk konung, men enligt Beowulfkävdet var Ale konung över svearna och farbror till Aldis.

En annan språklig kommentar till Ale är att det geologiska ordet "al". Det är en dansk benämning på den i en "podsolerad markprofil förekommande ortsten"... Ordet "al" är särskilt känt från Jyllands hedslätter, där hedpartiet kring Karup nära Viborg kallas just för "Alheden".

Just det. Ale Stenar ligger på en enorm hed... och detta har en gång varit dansk mark... I så fall handlar detta bara om en geologisk beskrivning av hur marken är beskaffad - och ingenting om någon forntida kung.

Denna fornlämning nämns redan år 1515 i en förteckning över Lunds stifts jordar; "en ager kalldis He-sten", alltså en åker som kallas för Hedsten.

Men det räcker inte!

Hedstenar. En hed med stenar.

Nu stegrar vi tempot i mina efterforskningar.

Ordet "al" finns i ett antal svenska ortsnamn, såsom Motala, Götala, Norrala, Fryele (Fröal). Vad betyder i detta fall detta gamla ord "-al"? Jo, TEMPEL, HELGEDOM!

Alltså "götarnas tempel" och "helgedomen tillägnad guden Frö", och så vidare...! Det är samma ord som i det gamla gotiska ordet "alhs" som betyder = tempel, helgedom.

Om språket får leda oss så handlar detta alltså om en tempelplats, en helgedom!!

ALE STENAR = TEMPLET PÅ HEDEN.

Al = tempel, helgedom!

Kommen så långt blir nästa fråga: tempel för vad och vem? Vilket är syftet?

Ingen har nämnt den märkliga lilla liggande stenen framför kiselbautastenen. Varför ligger den där? Det är absolut ingen tillfällighet, för så säger endast den okunnige.

Den liggande stenen har en märklig form, nästan som en pil riktad mot den andra spetsen av formationen. Ovanpå ligger en mindre sten, eller rättare sagt, är en mindre upphöjning frammejslad.

Den som känner vikingarnas historia vet att manligt och kvinnligt var en bärande kraft i deras livsuppfattning. Vanernas äldre folk tillbad den stora Gudinnan, där kvinnan hade en upphöjd plats. Sedan tog de krigiska asarna över, där mannen stod över kvinnan.

I båda fallen var fruktbarheten alldeles nödvändig för människans överlevnad. Mannens fallos och kvinnans vulva vördades och dyrkades, där gudarna Frej och Freja blev bärare av dessa aspekter. Vår midsommarstång bär uråldriga mönster i sin formation... Läs mer här:

https://helenesturefelt.blogspot.com/2017/06/midsommar-noja.html

Liten manlig fallos håller vakt?!

Titta nu noga på föregående foto. Man kan bli lite generad, men är det inte så att den liggande stenen liknar... ett kvinnligt könsorgan?! Livets ingång, en slida med sin klitoris, från vilken vi alla är komna ur, först in och sedan ut... !!

Och utanför den andra bautastenen står en mindre sten rest, som en liten fallos, vaktande livets helighet.

Lyfter vi nu blicken till en fågelperspektiv, då ser jag hela formationen som en kvinnlig LIVMODER... som är DET HELIGA TEMPLET där livet växer och gror!!

Här möter "moder jord" himmelens krafter i en stark förening! Syftet är att garantera livskraften och dess fortsättning, i den största ödmjukhet på den vackraste platsen.

Är kvinnan nyckeln?

Nu går vi in för landning.

På en av stenarna lär det finns så kallade "skålgropar" - tyvärr hittade vi dem inte - och konstigt nog förklaras inte vad de betyder. Det enda vi får veta är att "skålgropar var vanliga på stenblock från stenåldersgravar såsom dösar och gånggrifter". Detta skulle tyda på att man använt stenar från äldre gravar när man uppförde Ale Stenar.

Men det duger inte... Det är ju inget svar!

Här i Sölvesborg pågår just nu en spännande utgrävning i Ljungaviken, där vår fornhistoria sakta skrivs om, till fördel för ett mer begåvat sätt att bygga och leva. På Sölvesborgs museum finns sedan tidigare en sten med skålgropar, med frågan "Vad tror du att det är?" Det vill säga, själv vet man inte...

Skålgropar - vad är de till för?

Så jag gjorde vidare efterforskningar och fick uppgiften att detta är en form av offerstenar. Här offrades fett, gärna djurfett, för att blidka älvorna.

Skålgropar kallas ibland även för "älvstenar" eller "älvkvarnar". Dessa trolska väsen, halvt synliga och omöjliga att fånga, bör man hålla sig väl med. Genom att offra det fetaste, visade man sin respekt för dem.

När våra förfäder formade Ale Stenar valdes alltså en sådan stor SKÅLGROPSTEN. För att fungera ska den ligga vågrätt, men denna sten är rest så att skålgroparna kommer lodrätt... De kan alltså inte brukas för sitt syfte.

Är det ett misstag? Eller är det ett sätt att visa heder och respekt genom att "offra" en sådan offersten och låta den ta plats bland de 51 andra stenarna?

Helig mark. Gå inte där inne!

Nu är jag mycket trött. Det har gått mycket kraft igenom mig.

Platsen innanför stenarna är helig. Marken är oerhört laddad. Där skall man inte gå, lika lite som man skall gå innanför kyrkans altarring. Sådant vet inga turister om... som dessutom gärna klättrade upp på stenarna och tog "selfies" mot solnedgången...

Suck, vad skulle våra förmödrar säga om det? Kanske skrattat över att de blir kommunicerade ut över världens alla facebook-konton? Eller bedrövade över vår stora okunskap och brist i respekt för det som är heligt?

En "självis".

Till sist.

Min upplevelse är att Ale Stenar är en försoningsplats - inte offerplats - där fred och samförstånd skall råda. Jämvikt mellan man och kvinna, och himmel och jord, är livsnödvändiga. Varje sten, varje människa, kunde se de andra i ögonen och stifta frid, i samråd.

Det är kvinnan och hennes livgivande gåva som är i centrum. Mannen skall skydda henne, helt beroende av hennes förmåga. Och kvinnan gör livet gott för mannen.

Potent skugga.

Nu lämnar jag min upplevelse vidare. Låt oss fortsätta söka kunskap tillsammans, och då använda rätt språk och begrepp för att komma närmare.

Livets båt är fast förankrat, men själen söker sig högt upp mot himmelen, där kiselstenarna kommunicerar med sin glänsande kvarts.

Jag är hednakristen och lämnade platsen med stor vilja att bygga broar av förståelse. Till alla föregångare och nutida gångare, vandrare och sökare; må Herren välsigna ditt liv och din livsvandring. Må Livets Gud bevara dig för all splittring och ondska. Må skaparen själv fylla ditt liv med sin heliga Ande.

Herren välsigne er och bevare er...