Ranelid på Killebom.- Stranden Du och stranden Jag vid havet Vi.
Björn Ranelid bjöd på sig själv igår och nu vill jag berätta!
Stadsfestivalen Killebom pågår för fullt i Sölvesborg.
Nytt för i år är att kommunen har öppnat ett kulturkvarter med stöd av region Blekinge. Kreatörer och företagare samverkar och människor lär känna varandra.
Många tar tåget som kör rakt igenom stan, det är ingen idé att försöka ta bilen och hitta en parkering...
Stadsfestival.Det är poesi, visor, keramik, jazz, folkmusik, smycken i sten, muggar i emalj, fototavlor på bron och aulawabblar så det stänker om det!
Vi är bortom tivolits alla karuseller och nobbar både öltält och langos.
Vid restaurant Blåregns innergård finns några riktigt gamla hus, som är fantastiska att få tillgång till.
Vår mycket duktiga och idérika kultursamordnare Pernilla Weirum lät landshövding Sten Nordin och region Blekinges kultur- och fritidschef Malena Sandgren få varsin nyckel i hand, och istället för att "klippa band" fick de öppna de två dörrar där de nyskapade souvenirerna fanns.
Och mina konstverk...
Men vi saknade kommunalrådet. Och ni vet ju vem...
Här i Sölvesborg var det tydligen viktigare att vara nere och grilla korv med partikamraterna.
Kanske lika bra det, men bedrövligt är det!
Sydöstran intervjuar kreatör "Ingeborg".Att gå från noll till ett, från byrålåda till offentlig utställningslokal - det är ett stort steg. Nu ska mina alster bli betraktade och bedömda.
Tänk om jag blir missförstådd?
När jag insåg hur stort detta var, blev jag nervös. Jag gör ju allt som en lekfull lek - jag fotograferar och tecknar med lust och glädje - och att nu förstå att detta har blivit "seriös konst" (vad är det?) så blev jag lite knäsvag.
Fast egentligen inte alls. Jag vet vad jag kan och jag står för det jag gör! Det är bara situationen som är ny.
- Välkomna in!
- Är det du som har fotograferat? Och tecknat? Har du både fotograferat och tecknat? Det är ju så olika tekniker.
- Ja, jag vet. Tänkte inte på det...
S som i Sturefelt.
Lokala artister och mer kända förmågor fick alla plats.
Björn Ranelid drog mycket folk. Men han retar många eftersom han är så ärlig. Inga omsvep, inget fjäsk, inget medhårs. Bara rakt på sak och ofta alldeles sant det han säger.
Många satt under äppelträden i Blåregns trädgård, men regnet kom och allt fler sökte sig in under det skyddande partytältet.
- Använd era hjärnor! sa Ranelid igår. Gör ni det? Alla har ju denna klump som väger 1450 gram. Men vad gör vi? Låter datorer tänka åt oss. Snart kan vi ingenting! Och hjärnan krymper.
Jag minns alla möten med människor, fortsatte han, hur kan jag göra det? Jo, jag använder min hjärna, hela tiden, tränar den, håller den spänstig.
- Tack för att ni sitter kvar, sa Björn, har ni det bra?
Hjärna. Aulawabbel nr 14, Nobel.Det är ju precis så jag tänker, tänkte jag. Inne i utställningslokalen uppmanar jag alla som kommer in att själva börja teckna igen.
- Nej, det var länge sedan. Nej, jag kan inte. Nej, nej...
Vem har berövat oss det kreativa språket?
Jag blir så bedrövad! Alla har ju kunnat en gång. Leka med linjer på ett papper kan alla. Men prestation och bedömning dödar all kreativitet.
- Men kan jag teckna så här fult snygg - snyggt fult - så kan du också! Se på mina Aulawabbar, de är inte granna... men de talar...
Ärligt talat, när man vet att någon ska titta på det man gjort, då tappar man känslan.
Men om man bara leker och skapar för att det är roligt, ja då öppnar sig Inspirationens Lucka och det flödar!
Barnen får också vara kreativa!Kulturchef Sofia Lenninger intervjuade Björn Ranelid. Hon har varit hans elev i Malmö då han var lärare i filosofi.
- Jag tror ingen hade tråkigt på mina lektioner, sa han.
Och fortsatte:
- Hur använder ni språket? Ge era barn och barnbarn Språk. Låt dem bada i goda ord och tala varma meningar med dem. Jag har aldrig svurit, inte ens när jag spelade fotboll på hög nivå. Jag har aldrig känt behov av det.
- Jag älskar damfotboll! De spelar rent och ärligt. Latinamerikansk herrfotboll är det värrsta jag vet! De slängerr sig på marken och fuskarr! Vet ni förresten hur en manlig fotbollsspelare alltid inleder sina svar?
- Hur gick det på matchen tycker du?
- Nä, alltså, vi...
De svarar alltid "nej!" Jag har vigt många brudpar, tänk om jag skulle viga Zlatan och Helena, då skulle hon svara "ja" men Zlatan skulle säga "Nä, alltså vi....." Eller?!
Sofia Lenninger och Björn Ranelid.- Om alla följde dessa fem regler om att respektera varandra, då skulle vi vara lyckliga.
Och så gjorde han en egen variant om de evigt hållbara tio Guds bud att inte våldföra sig på någon, och att barnen i sin tur skall respektera sina föräldrar.
Det var som ett enda långt och kärleksfullt förmaningstal till oss alla.
Bland alla politiskt korrekta talare, som snart ingenting säger, är Ranelid en frisk fläkt!
Jag fick tårar i ögonen. Äntligen någon som säger som det är!
Och han dolde inte sina talanger, än mindre skämdes för dem.
En levande människa, som tackar för varje ögonblick i livet.
Kreativitet på innergården.- Jag har barnet kvar inom mig, sa Björn Ranelid, därför har jag kontakt med livet. Har ni det också?
Då gör man sig inte så många bekymmer. Och man ser... Förundras. Blicken för livet är kvar...
- En kopp kaffe och en slät bulle är ett underrbarrt ögonblick! Vad mer behövs?!
Efteråt gick jag fram och tackade mannen med de blåaste ögon jag sett. Det kändes som att möta en like, en förebild, ett självförtroende av ovanliga mått.
- Tack, tack...
Tack, Björn Ranelid!Jag vill berätta om ett möte till.
En av kreatörerna som skapat en lokal souvenir är formgivaren Mats Nilsson.
Han arbetar bland annat i sten och har gjort en egensinnigt halsband i diabas. Men hans namn nämndes också uppe i Jukkasjärvi och Ishotellet.
Han är en av konstruktörerna och nu hade vi våra alster i rummen intill varandra.
Jag tog kontakt och var tvungen att visa honom den Aulawabbel som kom till, efter vår resa till Jukkasjärvi...
Icehotel. Aulawabbel nr 8.- Jaha, det ser jag! Jodå, det var Lotta Lampa som skapade konstrummet med is-skulpturer i form av jätte-maneter...
- Skulle du inte kunna formge nästa års modell efter Sölvesborgs-bron? undrade jag. Tänk att göra dessa brovalv i is...
- Visst, men isen är levande material och efter några veckor skulle den hänga i en böj istället...
Vi får väl se vad det kan bli. Jag får fixa årskort till Jukkasjärvi...
Var går gränsen?!Den skapande processen drivs av en inre nyfikenhet. Vad händer om man gör si, gör så?
Åter igen; så viktigt det är att inte stänga sig själv eller sina idéer!
Annars hade de aldrig kunnat forma dessa enastående konstverk upp i norr - maneter av is.
Och Mats Nilsson arbetar både med sten och is. Det går väl inte.
Han tänkte inte på det...
Sölvesborgsbron.Som sagt, tack alla entreprenörer, roddare, bärare, administratörer, informatörer och fixare för att ni gjort det möjligt för konstnärer av olika slag att få en plats att dela sina alster - och inte minst att föra samman alla med lokala företag, så att nya produkter ser dagens ljus.
Och jag tackar min samarbetspartner i Karlskrona; Peter Hörvin på ExposePrint - utan din yrkesskicklighet skulle mina brotavlor och Aulawabblar fortfarande ligga i byrålådan.
Men nu gör de inte det!
Nu börjar de hänga hemma i vardagsrummen också. Jag inväntar kommunens beställning...
Böljande former.Jag är hungrig. Finns det någon sillamacka kvar till mig?!
Guds frid till oss alla - för visst är det så att när man hamnar i flödet av inspiration och den Stora Luckan öppnar sig, då är det vår Herre som låter oss ösa hur hens förråd...
Helene F Sturefelt,
- fritidstecknare och fotograf, med digital utställning på Instagram: Sturefelt_art.
Konstnärsgården.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar