BÖN PÅ ARBETSTID?

Kallar till bön?

Får man be på arbetstid?
Frågan har blivit aktuell i Bromölla kommun. Det handlar om ifall man som muslim får gå undan och be på de tider som är föreskrivna.

De fem bönetiderna flyttar sig lite varje dag, eftersom de regleras utifrån månens gång.
Det gör att vissa bönetider infaller på ledig tid, andra på arbetstid.

Jag skriver så här i våra lokaltidningar idag:

Det råder begreppsförvirring vad gäller bön på arbetstid. Vi har blivit religiösa analfabeter och har för lite kunskap om religion i allmänhet, och bön i synnerhet.

Muslimsk bön innebär att man reciterar Koranen. Till det krävs stor koncentration och vördnad, en skild plats och ett varsamt hanterande av Boken.

Denna bön skall reciteras vid de tidpunkter som är angivet, och gäller världen runt, så långt möjligt är.

Kom till bön.

Kristen bön är annorlunda. Det är hjärtats ständiga samtal med vår himmelske Fader.
Den bönen kan vara ett med vår andning, och kräver inte alls att vi lämnar vår arbetsplats.

På lediga tider går vi till kyrkan, till gudstjänst och mässor. Men inte då vi är i tjänst på vår arbetsplats.

Så, hela diskussionen handlar egentligen mer om ifall vi över huvud taget får lämna vår arbetsplats och utföra privata ärenden.
Får jag på arbetstid gå undan och bedja enligt muslimsk modell, då får jag också på arbetstid gå till tandläkaren eller besiktiga bilen. Lika skall vara lika.

Detta handlar inte om religionsfrihet.

Frihet till. Frihet från.

Men det är upp till var och en att tyst bedja i sitt hjärta, utan att lämna eller förhindra sina arbetsuppgifter, det kan ingen hindra!

Detta, däremot, är religionsfrihet!

Slut citat av mig insändare.

Jag vill tillägga två saker.

Det är varje arbetsgivares ansvar att öppna upp möjligheter och sätta gränser för sina anställda.

Man kan mycket väl säga:
- Du får gärna be på arbetstid här hos oss, men då får du arbeta nio timmar istället, som kompensation, så att arbetstiden stämmer för alla.

Böj er. Lyft er.

Det andra jag vill tillägga är ett minne från flyktingförläggningen på Hanöhus.

För några år sedan arbetade vi intensivt som volontärer för att välkomna och lära känna alla dessa stora skaror människor som kom.

Vi satt på ett rum och fikade när "böne-klockan" pep till för en av de muslimska kvinnorna.
- Ursäktar ni mig om jag ber nu och här?
- Var så god! svarade vi och fortsatte fika, lågmält.

Hon ställde sig i riktning mot Mekka, reciterade Koranen från sin mobil och utförde bönen korrekt, så som omständigheterna tillät.

Efter något år slutade hon be. Efter ytterligare någon tid tog hon av sig sin sjal.
- Jag vill bli fri, sa hon, jag vill tänka själv, jag vill veta själv, inte bara göra som jag blivit lärd.

Omgiven av sekulariserade muslimer och svenskar, kristna och ateister nollställde hon sig själv och lämnade Allah.
- Jag är ateist, sa hon och började ett nytt liv.

Vad som hände med henne sedan vet jag inte, mer än att hon är så tacksam för den religionsfrihet som verkligen finns här i Sverige - både rätten till att vara fri från religion och rätten att byta religion - utan att riskera att dödas.

Riskerar förföljelse.

Så, alla medmänniskor, när det gäller religion så måste vi vara så pålästa att vi kan beskriva "den andre" så att han eller hon känner igen sig.
Tyckande och åsikter kommer vi inte långt med. Inte heller att kalla varandra för skällsord, som dödar debatt och samtal.

Nu återstår bara en fråga:
- Får en präst be på arbetstid ?? - - -

De varmaste bönehälsningar till er alla!

Helene F Sturefelt - Payed To Pray...

Klockor ringa...