Hur går det till när man förlorar sin själ?
Jesus visar den största omsorg om sina lärjungar, och oss moderna efterföljare, då han gör oss uppmärksamma på att det är fullt möjligt att faktiskt förlora sin själ.
Det märkliga är att det handlar om paradoxer...
OM NÅGON VILL GÅ I MINA SPÅR MÅSTE HAN FÖRNEKA SIG SJÄLV OCH TA SITT KORS OCH FÖLJA MIG.
TY DEN SOM VILL RÄDDA SITT LIV SKALL MISTA DET,
MEN DEN SOM MISTER SITT LIV FÖR MIN SKULL, HAN SKALL FINNA DET.
Matteus kap 16.24-27.
Detta är en fortsättning på det som hände vid Caesarea Filippi, då Petrus bekände Jesus vara Messias, men sedan gjorde bort sig direkt. Han ville skydda Jesus från att behöva lida.
Inte skulle hans mästare behöva plågas av de skriftlärda, genomgå döden och - uppstå?!
Det skulle väl vara bättre att nu dra upp strategier för att avsätta maktens män och ersätta dem med Guds rikes nya styrelse - de tolv.
Organisation och struktur borde vara i fokus nu.
Men så svarar Jesus bryskt att de måste förneka sig själva...
De måste förneka alla tankar på framgång, världslig makt och effektivitet.
De kunde glömma jubel och hyllningskörer, ryggdunk och berömmelse.
Förnekelsen består i att ge upp alla maktanspråk som man vanligen tänker sig dem.
Avstå främsta platsen.
Rinna längst ned, likt vattnet som söker lägsta punkten tills det inte kan komma djupare i bottnen.
Att ta sitt kors på sig. Att ta Jesu kors. Vem i all sin dar klarar av att gå i hans efterföljelse med så stora krav??
Lidandet är inget vi skall söka.
Men Jesus vet att han har kommit för denna saks skull.
Att lida. Och bryta dess makt.
Buddha var rädd för lidandet. Därför ville han utsläcka all livstörst genom den åttafaldiga vägen.
Genom att ständigt återfödas skulle man få chansen att sona sina synder. Men karmas onda cirkel är omöjlig att bryta själv...
Det här handlar inte om religioner. Detta är människans ständiga plåga av existensens villkor. Hur ska vi förhålla oss till lidandet?
Jesus kommer för att bryta denna "förbannade plåga", ca 500 efter Siddharta Gautama - Buddha.
Därför blir det så extremt allvarligt när Petrus försöker förhindra Jesus att utföra den mission Gud har sänt honom till!!
Går det att undvika lidandet genom att inte äta?
Eller genom att äta för mycket?
Kan vi blunda för lidandet genom att förneka orättvisor bland folk och länder? Och bedöva oss med underhållning och nöjen?
Går det att slippa sjukdom och smärta genom att tänka positivt?
Eller droga oss med piller utan att vilja lägga om livsstil?
Kan vi förneka vår egen synd genom att inte vilja se de konsekvenser vårt sätt att tänka, prata och agera får för oss själva och vår omgivning?
Har vi inte redan förlorat vår själ då vi missbrukar mat, ägodelar och sex och låtsas att livet ett enda jättestort TV-spel där vi har massor av liv att förbruka, för nöjes skull?
Vad gör Jesus?
Han går längst ned till de sjuka och spetälska och läker dem. Han rör vid de orörbara och upprättar de kvinnor som männen förtrycker.
Jesus mättar de sjuka och uppväcker döda.
Han går rakt mot lidandet, in i det, och möter det med liv och salighet.
Jesus förnekar inte ett uns av livets helvete - han genomskådar de onda strukturerna och visar att Guds rike inte är av denna världen.
Och så ber han oss var och en att följa honom, i hans fotspår.
Vi var i kyrkan i Masthugget i söndags, då denna text predikades över. Prästen påminde om den makt som knäcker lidandets makt.
Kärlekens kraft.
Vad hjälper det om jag vinner all världens lotterier, men inte har kärlek?
Vad spelar det för roll om jag får den största berömmelse och de fetaste rubrikerna, men inte har kärlek?
Vad hjälper det om jag har finaste karriären och bästa utbildningen, men saknar kärlek?
Då blir ju livet tömt på både mening, syfte och innehåll!
OM JAG TALAR BÅDE MÄNNISKORS OCH ÄNGLARS SPRÅK, MEN SAKNAR KÄRLEK, ÄR JAG BARA EN EKANDE BRONS, EN SKRÄLLANDE CYMBAL.
OCH OM JAG HAR PROFETISK GÅVA OCH KÄNNER HEMLIGHETERNA OCH HAR HELA KUNSKAPEN... MEN SAKNAR KÄRLEK, ÄR JAG INGENTING.
OM JAG DELAR UT ALLT JAG ÄGER, OM JAG LÅTER BRÄNNA MIG PÅ BÅL, MEN SAKNAR KÄRLEK, HAR JAG INGENTING VUNNIT.
1 Korinthierbrevet kap 13.
Kärleken är demokratisk. Den är inte beroende av ekonomisk status, vilket land vi är födda i eller vilken hälsa vi har.
Gud har gett oss alla gåvan att visa varann kärlek, och ta emot kärlek.
Kärleken bor där, djupt i vår själ.
Men om vi säljer ut denna kärlek för berömmelse, makt och pengar, då tar den slut.
Om vi förnekar Gud och oss själva, då har vi kapat bandet till livets rötter.
VAD HJÄLPER DET EN MÄNNISKA OM HON VINNER HELA VÄRLDEN MEN MÅSTE BETALA MED SITT LIV?
MED VAD SKALL HON KÖPA TILLBAKA SITT LIV?
Valutan är slut. Kapitalet uppätet. Marginalerna är borta.
Men att mista sitt liv för Jesu skull är en annan sak.
Om hans självutgivande kärlek får styra plånbok och almanacka, ja då händer något!
Guds rike träder stilla fram, i en omsorg som inte söker sitt.
Att bekänna Jesu namn är större, än att fly till tomma meditationer. Förlåt, men nu kommer mina egna, svåra erfarenheter fram...
Buddha gav inte sitt liv för någon. Han ville också få sinnesfrid, men hans väg når inte hela vägen.
Jag lyfte min blick där jag satt i Masthuggets kyrka och såg på den snidade tavlan.
MÄNNISKOSONEN SKALL KOMMA I SIN FADERS HÄRLIGHET MED SINA ÄNGLAR, OCH DÅ SKALL HAN LÖNA VAR OCH EN EFTER HANS GÄRNINGAR.
Matt 16:27.
Men då har jag inte en chans, Herre!
Hur ska det gå då??
Och jag hör Herren viska tyst i min själ om hur han tar konsekvenserna på sig, av alla människors synd, och sonar dem, på korset. Han köper oss tillbaka... och betalar med sitt liv.
Nåd. Försoning!
Kärlekens obegripligt vackra gåva!
Att vara förlåten.
Och räddad.
Ser du kyrkans ansikte!?
Må Gud bevara din själ, bästa läsare!
Måtte du aldrig frestas att ge upp dig själv, eller svika din Gudstro, oavsett vad som tvingar dig eller lockar dig!
Helige Gud,
Tack för att Du möter oss med ömhet och är oss lika nära som en mor, när hon sköter om sitt barn.
Låt din helighet i oss bli till barmhärtighet för världen och de medmänniskor vi möter.
Förlåt oss alla felsteg.
Amen.
Själ-fulla hälsningar från en förlåten syndare,
Helene F Sturefelt,
- som bildsatte med foton från Liseberg. Var det dumt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar