KRITIK och FÖRMANING

Kritik eller förmaning?

- Du ska inte komma här och säga till mig!
- Måste du alltid kritisera när jag gör någonting?
- Ingen har rätt att säga att jag har fel!

Nu ska vi ta tag i ett svårt ämne. Det förra handlade om att "pröva andarna", nödvändigheten att tänka själv.
Nu ska vi pröva det här med tillrättavisningar. I de Lättkränktas Land är detta mycket farligt. Man är inte van vid att gränser sätts och att fel påtalas.
Och så sprider fegheten ut sig, tillsammans med alla brister.

Men det är skillnad på allmänt kärringa-gnäll, moralistiska pekpinnar och kärleksfulla förmaningar.
Du skall snart få se.

Helenes fyr-hörning.

Jag har gjort en egen liten "fyr-hörning". Det är så modernt att ha en massa modeller i kvadrater där man kan ruta in folk... I bästa coaching-anda ska jag nu bjuda dig på de fyra hörn som jag just nu har fått fatt på. Själv står jag naturligtvis oförvitligt utanför... ; )

Nejdå.
Jag står helt på biblisk grund!
Det märkliga är - och fina - att i bibeln finner vi gott om förmaningar. Det tar vi på slutet, med några djupdykningar och lite grekiska, om du vill.

FÖRMANA VARANDRA ALLA DAGAR, SÅ LÄNGE DET HETER 'IDAG'...
Hebreerbrevet 3:13 med 1917 års översättning.

Samla det splittrade.

Frågan vi ska ställa oss är:
- Vad är grunden för de beslut du fattar?

1. Prestation
2. Det som gynnar dig bäst
3. Bekvämlighet
4. Kärlek.

Beroende på vad situationen kräver, kan alla svaren vara bra.

1. Ibland måste vi skärpa oss till tusen och verkligen prestera för att överleva.
2. Ibland måste jag helt enkelt tänka bara på mig själv och vad jag mår bra av, för att inte hamna i utbrändhet.
3. Ibland måste vi vila... men nä... bekvämligheter ska de gamla ha, inte vi som är pigga!
4. Kärlek, ja ifall vi lyckas fatta våra beslut utifrån kärleksbudet, då är vi verkligen välsignade i helgelsen!

Känner du igen dig?

Att leva sitt liv i den hörna där Prestation, Tanke och Förnuft styr, gör att man kan tappa förmågan att acceptera svaghet.
Att inte kunna eller veta, blir en brist. Att vara svag kan trigga igång rädsla. Och förakt.

Kärleken får inte plats.
Den prestationsinriktade personen blir ofta hård för att skydda sig själv. Det börjar bli otrevligt i den här hörnan.

I den övre, högra hörnan bor Girigheten.
Alla beslut fattas på basis att det ska gynna mig själv. Minimal insats med maximalt bästa utdelning. Effektivitet är en god ledstjärna.

Men denna hörna smakar egoism och egenkärlek på ett negativt sätt. Andra får inte plats. Det är bara mina behov som är viktiga.
Det är begären som styr besluten.

Synd och skam.

Den nedre, vänstra hörnan är inte så mycket bättre.

Det är platsen för Bekvämligheten. Här bor alla bort-curlade ungdomar med konflikträdda föräldrar.
Det är de som sitter med fötterna på sätena på bussen och slänger sina Bullshit-burkar och godispapper i buskarna.
Det är de som får spela hur mycket data-spel de vill och som sitter uppe halva nätterna framför skärmen.
Dessa lata människor drivs av att få Socker på tungan.

Det ska vara sött och gott med minsta möjliga motstånd. En del forskare talar om "popcorn-hjärna".

Socker på tungan.

Det fjärde hörnet längst ned till höger, har en helt annan drivkraft bakom sina beslut.
Här skulle vi kunna tala om en omvändelse, där personen genomskådat de tre andra själv-fixerade hörnorna.
Den som lever efter Kärleken, har själv mött en kärlek som förändrat livet.

Och då talar jag inte om den romantiska kärleken, utan om Guds kärlek, den som kan förmana... förlåta, omfamna, rätta till och förbättra.

Om något är fel...

Låt oss se vad som händer när ett problem dyker upp på arbetsplatsen, bland grannar och i familjen.
Någonting är fel, och det måste påtalas. Vi säger att sop-påsen står och stinker.
- Kan du gå ut med soporna?
Vad händer?

* Den som är prestationsinriktad upplever förmaningen att gå ut med soporna är en kritik.
Han har inte presterat rätt beteende. Förnuft och tanke missade att soporna stod och luktade. Förfrågan att ta ut soporna upplevs som att man säger "du har gjort fel". Han blir arg.
Påpekandet upplevs som en moraliserande pekpinne.

* Den som är girig går bara ut med soporna om det gynnar honom själv. Om de står och stinker i hans rum, då kan han möjligen tänka sig att gå ut med dem, annars skiter han i det. Det är inte hans bekymmer. Det finns folk som städar... inte han.
Sluta gnäll på mig!

* Den som är lat och bekväm går inte ut med soporna alls, inte ens om de står och luktar under hans dator. Han är helt uppslukad av den digitala världen och intresserar sig inte vad som sker i den fysiska. Förr eller senare torkar väl soporna in.
Han ignorerar problemet och låter andra ta hand om det, för så är han fostrad.
Och alla vuxna är gnäll-spikar.

* Den som drivs av kärlek däremot, tar ut soppåsen självmant. Och gärna grannens sopor också.

Jag hör hur det grälas i alla familjer... och hur det snackas skit bakom ryggen på arbetsplatsen eftersom ingen vågar säga till.

Nu behöver vi en biblisk förmanare som hjälper oss att ställa detta tillrätta.

Vem kan reda ut det här?

Vi börjar med att skilja mellan Lag och Evangelium.

Om du skall tillrättavisa en person och har din utgångspunkt i lagens "rätt och fel", då blir det en bestraffande lagförkunnelse som hänvisar till Guds vrede och hotar med dom (doom), alltså fördömelse.

Men om du utgår ifrån evangeliet så är tillrättavisningen att "leva i Andens kärlek" varje dag, och då blir det istället en uppmuntran.
Du vet att vi alla är syndare - även du själv - men i ljuset av Guds kärlek förmanar du tack vare Guds nåd.

UPPMUNTRA VARANDRA VARJE DAG, SÅ LÄNGE MAN KAN SÄGA 'IDAG'
SÅ ATT INGEN AV ER LÅTER ER FÖRLEDAS AV SYNDEN OCH FÖRHÄRDAR SIG.
Hebr 3:13 med översättning från Bibel 2000.

Uppmuntran?

Hela Bibeln är full av förmaningar med detta enda syfte:
- att växa och mogna som människa i gemenskapen med Gud.

Vart enda kapitel är fullt av bristfulla, svekfulla, hämndlystna och giriga människor som utnyttjar varandra i förtryck, men där Gud griper in och tillrättavisar - på grund av sin kärlek till människan.
Det finns inte en enda perfekt människa, inte en enda rättfärdig person någonstans.

INGEN FINNS SOM ÄR RÄTTFÄRDIG, INGEN ENDA, INGEN SOM FÖRSTÅR, INGEN SOM SÖKER GUD.
ALLA HAR VIKIT AV, ALLA ÄR FÖRDÄRVADE.
INGEN FINNS SOM GÖR DET GODA, INGEN ENDA.
Romarbrevet kap 3:11, Psaltaren 5:10.

Var så goda! Här räcker världens alla fyra-hörningar inte till, vill jag lova!
Både förnuft, tanke, känsla och behov är besmittade av egoismens synd. Och eftersom Gud älskar sin skapelse och dem han skapat så är kärleken drivkraften att få oss att vända om.

Målet är FRID.
Metoden är Förmaningar.

Gå med Fridens budskap.

Det grekiska huvudordet parakalein betyder = kalla till sig, uppmuntra, trösta, uppmana, förmana.
Verbet är paraklesis, vilket är mycket likt ordet för den Helige Ande - paraklätos = Hjälparen.

När Paulus skriver sina brev till de kristna församlingarna så är dessa uppmuntrande förmaningar ofta förekommande (den paulinska paraklesen! Jag älskar teologi!).

Läser man Nya Testamentets brev fel, blir de moraliserande, men det är inte moralen som är förtecknet, utan just Kärleken.

Moralisera inte.

Ett annat grekiskt verb är nouthetein = lägga på hjärtat, tillrättavisa, påminna, förmana, samt paramynthesthai = uppmuntra, trösta.

NI VET ATT VI FÖRMANDE OCH UPPMUNTRADE VARENDA EN AV ER, SOM EN FAR SINA BARN,
OCH ENTRÄGET VÄDJADE TILL ER ATT LEVA ETT LIV VÄRDIGT DEN GUD SOM KALLER ER TILL SITT RIKE OCH SIN HÄRLIGHET.
1 Thessalonikerbrevet 2:11

Det är oerhört viktigt att framhålla att de bibliska förmaningarna inte är bestraffande. Förmaningarna är icke tuktande.
I så fall används andra ord, såsom paideuein = tukta, fostra och elengchein = tillrättavisa.
Om detta skrev jag ett långt bibelstudium den 16 febr 2017.

Bestraffa inte. Städa!

Jag tar stöd för mina tankar i Illustrerat Bibellexikon, där de trycker på att en biblisk förmaning inte heller är polemiserande eller kritiserande.
Tvärtom!
Förmaningen är faktiskt uttryck för Tröst!

Överhuvudtaget har förmaningen en bönfallande ton.

- Snälla, du kan väl gå ut med soppåsen? Jag skulle bli så glad då.

* Prestationspersonen skulle uppleva det tilltalet betydligt bättre. Då kunde han göra en positiv prestation och självkänslan skulle vara hög.

* Girighetspersonen kan gå med på förmaningen om tonfallet är snällt.

* Bekvämlighetspersonen gör det inte i alla fall, men slapp gnället. Soppåsen står kvar och den som vädjade möts av likgiltigt förakt.

Gnäll inte! Jag vet!

Som du förstår handlar ju "synden" om mycket värre saker än sopor. Att skada och göra varandra illa kräver allvarliga förmaningar.
Utpressning, penningtvätt, otrohet, sexuellt utnyttjande, terrorhot, våld...

Men inte alla har förmågan att förmana.

Johannes Döparen var djupt rotad i Guds kärlek. Han stod fast i sanningen och manade till omvändelse. Över folkets girighet ropade han:

- HUGGORMSYNGEL!

PÅ MÅNGA ANDRA SÄTT FÖRMANADE HAN FOLKET NÄR HAN FÖRKUNNADE BUDSKAPET FÖR DEM. Lukas 3:7, 18.

Så skulle man vilja säga till en del...

Era förb.. huggormsyngel!

Det ligger i varje kristen människas uppgift att vi förmanar varandra, i uppmuntran att leva i Guds kärlek och nåd.
Men alla kan inte uttrycka sig så. Idag är den förmågan nästan utsläckt.

Alla är inte skickade att förmana. Det krävs balans och självdisciplin, mognad och erfarenhet. Ja, förmanaren bör ha goda insikter i gudsordets principer, på alla områden.

FÖRKUNNA ORDET, TRÄD UPP I TID OCH OTID, VEDERLÄGG, TILLRÄTTAVISA, VÄDJA - TÅLMODIGT OCH MED STÄNDIG UNDERVISNING.

DET KOMMER EN TID DÅ MÄNNISKORNA INTE LÄNGRE VILL LYSSNA TILL DEN SUNDA LÄRAN, UTAN SKAFFAR SIG DEN ENE LÄRAREN EFTER DEN ANDRE, DÄRFÖR ATT DET KLIAR I DEM ATT FÅ HÖRA SÅDANT DE ÖNSKAR...
2 Timotheusbrevet kap 4:2

Ja, den tiden är redan här. Oj, vad det kliar i öronen...

Jag vill inte lyssna.

Det är till och med en plikt att förmana och omnämnd som en nådegåva:

VI HAR OLIKA GÅVOR ALLT EFTER DEN NÅD VI HAR FÅTT:

- PROFETISK GÅVA I FÖRHÅLLANDE TILL VÅR TRO,
- TJÄNANDETS GÅVA HOS DEM SOM TJÄNAR,
- UNDERVISNINGENS GÅVA HOS DEM SOM UNDERVISAR,

- TRÖSTENS GÅVA HOS DEM SOM TRÖSTAR OCH FÖRMANAR,

- GÅVAN ATT FRIKOSTIGT DELA MED SIG,
- ATT VARA NITISK SOM LEDARE
- OCH ATT MED ETT GLATT HJÄRTA VISA BARMHÄRTIGHET.
Romarbrevet kap 12:8-8.

Detta är så pass svårt, att förmaningens viktigaste funktion är överlåten åt församlingens betrodda andliga ledare.
Barnabas, Paulus medhjälpare, ägde i hög grad denna gåva:

JOSEF, EN LEVIT FRÅN CYPERN, SOM APOSTLARNA KALLADE BARNABAS, DET VILL SÄGA TRÖSTENS SON...
Apostlagärningarna 4:36.

Men det vill vi!

Det handlar alltså inte om att "ha rätt" till varje pris - vilket gärna tävlingsmänniskan tror.

Det handlar inte heller gnällsjuka, vilket den girige tycker, och inte heller om kontroll vilket den late tror.
Det handlar om kärlek, på djupet, mot att bli alltmer "Kristus-lik".

Nu avrundar vi detta.

Om du befinner dig i en svår situation som kräver en förmaning, minns då detta:

1. Utgå från kärleken. Var vänligt inställd till personen, inte arg - då är det dömt att misslyckas.

2. Målet är att personen skall växa och mogna som människa, och som kristen.

3. Det kan göra ont att bli förmanad. Glöm inte att ordet förmana hör ihop med att Trösta!

Om du glömmer detta, och är arg, nedlåtande och hård, då skall du inte räkna med någon förbättring eller omvändelse.

Kyrkans gamla prästrockar har brustit mycket i kärlek, det vet vi av historien.
Nu har pendeln slagit i andra väggen och vi vågar inte säga till alls.
Civilkurage och Frimodighetens Ande är min bön för er alla.

Ta ett djupt andetag och säg det du måste säga.
Men bed först till den Gud som genom Jesus Kristus visat oss vad försoning är!

Gräns mellan egots begär och kärleken.

ER KÄRLEK SKALL VARA UPPRIKTIG.
AVSKY DET ONDA.
HÅLL FAST VID DET GODA.

VISA VARANDRA TILLGIVENHET OCH BRODERLIG KÄRLEK.
ÖVERTRÄFFA VARANDRA I ÖMSESIDIG AKTNING.

SLAPPNA INTE I ER IVER.
HÅLL ER BRINNANDE I ANDEN.

TJÄNA HERREN.
GLÄD ER I HOPPET OCH VAR UTHÅLLIGA I LIDANDET OCH IHÄRDIGA I BÖNEN.
Romarbrevet kap 12:9.

Du tävlande och konkurrerande prestationsmänniska - lev i kärleken istället.

Du effektive självgynnare - låt kärleken hjälpa dig att se andras behov lika mycket som dina egna.

Du late och bekväme sockergris - låt kärleken frälsa dig ur din likgiltiga lathet.

Soporna väntar!

Kärlek, kärlek...

Kärleksfulla förmaningshälsningar från Helene F Sturefelt, alias Sancta Garbish,

- frälst från kritik och moral tack vare Jesus Kristus, som arbetat med mig i många långa år... och ännu fortsätter att böja mig under hans vilja... under ständig tröst och uppmuntran,

- och nu ska jag äta massor av chooklaaad och dricka jättemycket kokkakåla och redbullshit!