KRITIK och FÖRMANING

Kritik eller förmaning?

- Du ska inte komma här och säga till mig!
- Måste du alltid kritisera när jag gör någonting?
- Ingen har rätt att säga att jag har fel!

Nu ska vi ta tag i ett svårt ämne. Det förra handlade om att "pröva andarna", nödvändigheten att tänka själv.
Nu ska vi pröva det här med tillrättavisningar. I de Lättkränktas Land är detta mycket farligt. Man är inte van vid att gränser sätts och att fel påtalas.
Och så sprider fegheten ut sig, tillsammans med alla brister.

Men det är skillnad på allmänt kärringa-gnäll, moralistiska pekpinnar och kärleksfulla förmaningar.
Du skall snart få se.

Helenes fyr-hörning.

Jag har gjort en egen liten "fyr-hörning". Det är så modernt att ha en massa modeller i kvadrater där man kan ruta in folk... I bästa coaching-anda ska jag nu bjuda dig på de fyra hörn som jag just nu har fått fatt på. Själv står jag naturligtvis oförvitligt utanför... ; )

Nejdå.
Jag står helt på biblisk grund!
Det märkliga är - och fina - att i bibeln finner vi gott om förmaningar. Det tar vi på slutet, med några djupdykningar och lite grekiska, om du vill.

FÖRMANA VARANDRA ALLA DAGAR, SÅ LÄNGE DET HETER 'IDAG'...
Hebreerbrevet 3:13 med 1917 års översättning.

Samla det splittrade.

Frågan vi ska ställa oss är:
- Vad är grunden för de beslut du fattar?

1. Prestation
2. Det som gynnar dig bäst
3. Bekvämlighet
4. Kärlek.

Beroende på vad situationen kräver, kan alla svaren vara bra.

1. Ibland måste vi skärpa oss till tusen och verkligen prestera för att överleva.
2. Ibland måste jag helt enkelt tänka bara på mig själv och vad jag mår bra av, för att inte hamna i utbrändhet.
3. Ibland måste vi vila... men nä... bekvämligheter ska de gamla ha, inte vi som är pigga!
4. Kärlek, ja ifall vi lyckas fatta våra beslut utifrån kärleksbudet, då är vi verkligen välsignade i helgelsen!

Känner du igen dig?

Att leva sitt liv i den hörna där Prestation, Tanke och Förnuft styr, gör att man kan tappa förmågan att acceptera svaghet.
Att inte kunna eller veta, blir en brist. Att vara svag kan trigga igång rädsla. Och förakt.

Kärleken får inte plats.
Den prestationsinriktade personen blir ofta hård för att skydda sig själv. Det börjar bli otrevligt i den här hörnan.

I den övre, högra hörnan bor Girigheten.
Alla beslut fattas på basis att det ska gynna mig själv. Minimal insats med maximalt bästa utdelning. Effektivitet är en god ledstjärna.

Men denna hörna smakar egoism och egenkärlek på ett negativt sätt. Andra får inte plats. Det är bara mina behov som är viktiga.
Det är begären som styr besluten.

Synd och skam.

Den nedre, vänstra hörnan är inte så mycket bättre.

Det är platsen för Bekvämligheten. Här bor alla bort-curlade ungdomar med konflikträdda föräldrar.
Det är de som sitter med fötterna på sätena på bussen och slänger sina Bullshit-burkar och godispapper i buskarna.
Det är de som får spela hur mycket data-spel de vill och som sitter uppe halva nätterna framför skärmen.
Dessa lata människor drivs av att få Socker på tungan.

Det ska vara sött och gott med minsta möjliga motstånd. En del forskare talar om "popcorn-hjärna".

Socker på tungan.

Det fjärde hörnet längst ned till höger, har en helt annan drivkraft bakom sina beslut.
Här skulle vi kunna tala om en omvändelse, där personen genomskådat de tre andra själv-fixerade hörnorna.
Den som lever efter Kärleken, har själv mött en kärlek som förändrat livet.

Och då talar jag inte om den romantiska kärleken, utan om Guds kärlek, den som kan förmana... förlåta, omfamna, rätta till och förbättra.

Om något är fel...

Låt oss se vad som händer när ett problem dyker upp på arbetsplatsen, bland grannar och i familjen.
Någonting är fel, och det måste påtalas. Vi säger att sop-påsen står och stinker.
- Kan du gå ut med soporna?
Vad händer?

* Den som är prestationsinriktad upplever förmaningen att gå ut med soporna är en kritik.
Han har inte presterat rätt beteende. Förnuft och tanke missade att soporna stod och luktade. Förfrågan att ta ut soporna upplevs som att man säger "du har gjort fel". Han blir arg.
Påpekandet upplevs som en moraliserande pekpinne.

* Den som är girig går bara ut med soporna om det gynnar honom själv. Om de står och stinker i hans rum, då kan han möjligen tänka sig att gå ut med dem, annars skiter han i det. Det är inte hans bekymmer. Det finns folk som städar... inte han.
Sluta gnäll på mig!

* Den som är lat och bekväm går inte ut med soporna alls, inte ens om de står och luktar under hans dator. Han är helt uppslukad av den digitala världen och intresserar sig inte vad som sker i den fysiska. Förr eller senare torkar väl soporna in.
Han ignorerar problemet och låter andra ta hand om det, för så är han fostrad.
Och alla vuxna är gnäll-spikar.

* Den som drivs av kärlek däremot, tar ut soppåsen självmant. Och gärna grannens sopor också.

Jag hör hur det grälas i alla familjer... och hur det snackas skit bakom ryggen på arbetsplatsen eftersom ingen vågar säga till.

Nu behöver vi en biblisk förmanare som hjälper oss att ställa detta tillrätta.

Vem kan reda ut det här?

Vi börjar med att skilja mellan Lag och Evangelium.

Om du skall tillrättavisa en person och har din utgångspunkt i lagens "rätt och fel", då blir det en bestraffande lagförkunnelse som hänvisar till Guds vrede och hotar med dom (doom), alltså fördömelse.

Men om du utgår ifrån evangeliet så är tillrättavisningen att "leva i Andens kärlek" varje dag, och då blir det istället en uppmuntran.
Du vet att vi alla är syndare - även du själv - men i ljuset av Guds kärlek förmanar du tack vare Guds nåd.

UPPMUNTRA VARANDRA VARJE DAG, SÅ LÄNGE MAN KAN SÄGA 'IDAG'
SÅ ATT INGEN AV ER LÅTER ER FÖRLEDAS AV SYNDEN OCH FÖRHÄRDAR SIG.
Hebr 3:13 med översättning från Bibel 2000.

Uppmuntran?

Hela Bibeln är full av förmaningar med detta enda syfte:
- att växa och mogna som människa i gemenskapen med Gud.

Vart enda kapitel är fullt av bristfulla, svekfulla, hämndlystna och giriga människor som utnyttjar varandra i förtryck, men där Gud griper in och tillrättavisar - på grund av sin kärlek till människan.
Det finns inte en enda perfekt människa, inte en enda rättfärdig person någonstans.

INGEN FINNS SOM ÄR RÄTTFÄRDIG, INGEN ENDA, INGEN SOM FÖRSTÅR, INGEN SOM SÖKER GUD.
ALLA HAR VIKIT AV, ALLA ÄR FÖRDÄRVADE.
INGEN FINNS SOM GÖR DET GODA, INGEN ENDA.
Romarbrevet kap 3:11, Psaltaren 5:10.

Var så goda! Här räcker världens alla fyra-hörningar inte till, vill jag lova!
Både förnuft, tanke, känsla och behov är besmittade av egoismens synd. Och eftersom Gud älskar sin skapelse och dem han skapat så är kärleken drivkraften att få oss att vända om.

Målet är FRID.
Metoden är Förmaningar.

Gå med Fridens budskap.

Det grekiska huvudordet parakalein betyder = kalla till sig, uppmuntra, trösta, uppmana, förmana.
Verbet är paraklesis, vilket är mycket likt ordet för den Helige Ande - paraklätos = Hjälparen.

När Paulus skriver sina brev till de kristna församlingarna så är dessa uppmuntrande förmaningar ofta förekommande (den paulinska paraklesen! Jag älskar teologi!).

Läser man Nya Testamentets brev fel, blir de moraliserande, men det är inte moralen som är förtecknet, utan just Kärleken.

Moralisera inte.

Ett annat grekiskt verb är nouthetein = lägga på hjärtat, tillrättavisa, påminna, förmana, samt paramynthesthai = uppmuntra, trösta.

NI VET ATT VI FÖRMANDE OCH UPPMUNTRADE VARENDA EN AV ER, SOM EN FAR SINA BARN,
OCH ENTRÄGET VÄDJADE TILL ER ATT LEVA ETT LIV VÄRDIGT DEN GUD SOM KALLER ER TILL SITT RIKE OCH SIN HÄRLIGHET.
1 Thessalonikerbrevet 2:11

Det är oerhört viktigt att framhålla att de bibliska förmaningarna inte är bestraffande. Förmaningarna är icke tuktande.
I så fall används andra ord, såsom paideuein = tukta, fostra och elengchein = tillrättavisa.
Om detta skrev jag ett långt bibelstudium den 16 febr 2017.

Bestraffa inte. Städa!

Jag tar stöd för mina tankar i Illustrerat Bibellexikon, där de trycker på att en biblisk förmaning inte heller är polemiserande eller kritiserande.
Tvärtom!
Förmaningen är faktiskt uttryck för Tröst!

Överhuvudtaget har förmaningen en bönfallande ton.

- Snälla, du kan väl gå ut med soppåsen? Jag skulle bli så glad då.

* Prestationspersonen skulle uppleva det tilltalet betydligt bättre. Då kunde han göra en positiv prestation och självkänslan skulle vara hög.

* Girighetspersonen kan gå med på förmaningen om tonfallet är snällt.

* Bekvämlighetspersonen gör det inte i alla fall, men slapp gnället. Soppåsen står kvar och den som vädjade möts av likgiltigt förakt.

Gnäll inte! Jag vet!

Som du förstår handlar ju "synden" om mycket värre saker än sopor. Att skada och göra varandra illa kräver allvarliga förmaningar.
Utpressning, penningtvätt, otrohet, sexuellt utnyttjande, terrorhot, våld...

Men inte alla har förmågan att förmana.

Johannes Döparen var djupt rotad i Guds kärlek. Han stod fast i sanningen och manade till omvändelse. Över folkets girighet ropade han:

- HUGGORMSYNGEL!

PÅ MÅNGA ANDRA SÄTT FÖRMANADE HAN FOLKET NÄR HAN FÖRKUNNADE BUDSKAPET FÖR DEM. Lukas 3:7, 18.

Så skulle man vilja säga till en del...

Era förb.. huggormsyngel!

Det ligger i varje kristen människas uppgift att vi förmanar varandra, i uppmuntran att leva i Guds kärlek och nåd.
Men alla kan inte uttrycka sig så. Idag är den förmågan nästan utsläckt.

Alla är inte skickade att förmana. Det krävs balans och självdisciplin, mognad och erfarenhet. Ja, förmanaren bör ha goda insikter i gudsordets principer, på alla områden.

FÖRKUNNA ORDET, TRÄD UPP I TID OCH OTID, VEDERLÄGG, TILLRÄTTAVISA, VÄDJA - TÅLMODIGT OCH MED STÄNDIG UNDERVISNING.

DET KOMMER EN TID DÅ MÄNNISKORNA INTE LÄNGRE VILL LYSSNA TILL DEN SUNDA LÄRAN, UTAN SKAFFAR SIG DEN ENE LÄRAREN EFTER DEN ANDRE, DÄRFÖR ATT DET KLIAR I DEM ATT FÅ HÖRA SÅDANT DE ÖNSKAR...
2 Timotheusbrevet kap 4:2

Ja, den tiden är redan här. Oj, vad det kliar i öronen...

Jag vill inte lyssna.

Det är till och med en plikt att förmana och omnämnd som en nådegåva:

VI HAR OLIKA GÅVOR ALLT EFTER DEN NÅD VI HAR FÅTT:

- PROFETISK GÅVA I FÖRHÅLLANDE TILL VÅR TRO,
- TJÄNANDETS GÅVA HOS DEM SOM TJÄNAR,
- UNDERVISNINGENS GÅVA HOS DEM SOM UNDERVISAR,

- TRÖSTENS GÅVA HOS DEM SOM TRÖSTAR OCH FÖRMANAR,

- GÅVAN ATT FRIKOSTIGT DELA MED SIG,
- ATT VARA NITISK SOM LEDARE
- OCH ATT MED ETT GLATT HJÄRTA VISA BARMHÄRTIGHET.
Romarbrevet kap 12:8-8.

Detta är så pass svårt, att förmaningens viktigaste funktion är överlåten åt församlingens betrodda andliga ledare.
Barnabas, Paulus medhjälpare, ägde i hög grad denna gåva:

JOSEF, EN LEVIT FRÅN CYPERN, SOM APOSTLARNA KALLADE BARNABAS, DET VILL SÄGA TRÖSTENS SON...
Apostlagärningarna 4:36.

Men det vill vi!

Det handlar alltså inte om att "ha rätt" till varje pris - vilket gärna tävlingsmänniskan tror.

Det handlar inte heller gnällsjuka, vilket den girige tycker, och inte heller om kontroll vilket den late tror.
Det handlar om kärlek, på djupet, mot att bli alltmer "Kristus-lik".

Nu avrundar vi detta.

Om du befinner dig i en svår situation som kräver en förmaning, minns då detta:

1. Utgå från kärleken. Var vänligt inställd till personen, inte arg - då är det dömt att misslyckas.

2. Målet är att personen skall växa och mogna som människa, och som kristen.

3. Det kan göra ont att bli förmanad. Glöm inte att ordet förmana hör ihop med att Trösta!

Om du glömmer detta, och är arg, nedlåtande och hård, då skall du inte räkna med någon förbättring eller omvändelse.

Kyrkans gamla prästrockar har brustit mycket i kärlek, det vet vi av historien.
Nu har pendeln slagit i andra väggen och vi vågar inte säga till alls.
Civilkurage och Frimodighetens Ande är min bön för er alla.

Ta ett djupt andetag och säg det du måste säga.
Men bed först till den Gud som genom Jesus Kristus visat oss vad försoning är!

Gräns mellan egots begär och kärleken.

ER KÄRLEK SKALL VARA UPPRIKTIG.
AVSKY DET ONDA.
HÅLL FAST VID DET GODA.

VISA VARANDRA TILLGIVENHET OCH BRODERLIG KÄRLEK.
ÖVERTRÄFFA VARANDRA I ÖMSESIDIG AKTNING.

SLAPPNA INTE I ER IVER.
HÅLL ER BRINNANDE I ANDEN.

TJÄNA HERREN.
GLÄD ER I HOPPET OCH VAR UTHÅLLIGA I LIDANDET OCH IHÄRDIGA I BÖNEN.
Romarbrevet kap 12:9.

Du tävlande och konkurrerande prestationsmänniska - lev i kärleken istället.

Du effektive självgynnare - låt kärleken hjälpa dig att se andras behov lika mycket som dina egna.

Du late och bekväme sockergris - låt kärleken frälsa dig ur din likgiltiga lathet.

Soporna väntar!

Kärlek, kärlek...

Kärleksfulla förmaningshälsningar från Helene F Sturefelt, alias Sancta Garbish,

- frälst från kritik och moral tack vare Jesus Kristus, som arbetat med mig i många långa år... och ännu fortsätter att böja mig under hans vilja... under ständig tröst och uppmuntran,

- och nu ska jag äta massor av chooklaaad och dricka jättemycket kokkakåla och redbullshit!

GUDS KNACKNING - DÖRRAR I ADVENT

Ställ dörr'n på glänt.

Är dörren låst? Har du tappat nyckeln?
Eller är elektroniken sönder så att automatiken inte fungerar?
Så står man där framför dörren och stirrar, med händerna i jackfickorna. Passiv. Van vid att dörrarna alltid öppnas automatiskt bara man ställer sig på rätt avstånd.

Kanske är det en vägbom vid porten eller en avspärrning vid ingången?
Stängt är det. Och in kommer man inte.

GÖR PORTARNA VIDA
   OCH TRÖSKLARNA LÅGA...

Öppna dig, då!

I Adventstid sjunger vi de underbara sångerna och psalmerna som handlar om förberedelsetiden fram till jul.
Men har du tänkt på hur ofta texterna handlar om dörrar!?

   DET SUSAR GENOM LIVETS STRID
      EN DOFT AV HIMMELRIKETS FRID
        EN KLANG AV HAROPTONER.

   EN ANING FYLLER VARJE BRÖST
     OCH STILLA LJUDER ANDENS RÖST
        I JORDENS ALLA ZONER.

   O, MÄNSKLIGHET, STÄLL DÖRR'N PÅ GLÄNT!
     DET ÄR ADVENT, DET ÄR ADVENT.
       Sv Ps 109.

Det är advent.

Är det så att julen måste skyddas? Ja, så kan det vara.
Den pågår inte hela året runt, den har bara sin bestämda tid, och till det behöver vi förbereda oss.

Jag ska inte tjata över hur illa jag tycker om butikernas alltför tidiga julskyltning, strax efter Allhelgona. Ni kan väl läsa lite i almanackan där det fortfarande står söndagens namn i rött! Kyrkoåret är en god rytm som ger oss alla balans.

Det är skönt att stänga dörren om det som varit. Allting har sin tid. Livet har sina faser.
Paus från arbete, nu vila och semester. Eller färre aktiviteter och mer egentid. Och följsamhet till årstiderna.
Hejdå hösten, nu välkomnar jag vintern!

LET THE WINTER COME AND GO!

Igensnöad kyrkport.

I himmelriket finns det inga automatiska dörrar...

Där är det fortfarande viktigt med vars och ens aktiva handling. Annars är och förblir dörren stängd.
Kan det vara så?

När jag var barn fick jag av min mormor vackra pastellkort på Jesus när han står och knackar på en dörr. Det dröjde många år innan jag förstod vilken dörr det var.

SKRIV TILL ÄNGELN FÖR FÖRSAMLINGEN I LAODIKEIA:
- SE, JAG STÅR FÖR DÖRREN OCH BULTAR.
OM NÅGON HÖR MIN RÖST OCH ÖPPNAR DÖRREN, SÅ SKALL JAG GÅ IN TILL HONOM OCH ÄTA MED HONOM OCH HAN MED MIG.

DEN SOM SEGRAR SKALL JAG LÅTA SITTA HOS MIG PÅ MIN TRON, LIKSOM JAG HAR SEGRAT OCH SITTER HOS MIN FADER PÅ HANS TRON.

DU SOM HAR ÖRON, HÖR VAD ANDEN SÄGER TILL FÖRSAMLINGARNA!
Johannes Uppenbarelse kap 3:20

Lunds Domkyrkoforum.

Det är hjärtats dörr. Där finns bara ett enda handtag, och det sitter på insidan.
Det är bara du själv som kan öppna ditt hjärtats dörr!
Jesus kan inte tvinga sig på.

Men å andra sidan så är det jag själv som släppt in en massa all sköns bråte i mitt inre, då jag öppnat av nyfikenhet eller begär över det som vill ha min uppmärksamhet.
Påträngande telefonförsäljare är vår tids dörrknackare.

Och jag minns obehaget från ungdomstiden då jag mötte Jehovas vittne för första gången. De satte foten i dörren när jag ville stänga, och var mycket påträngande. Det var verkligen inte enligt Jesu egen pedagogik!

Handtag bara på insidan.

Jag tänker på samspelet mellan Gud och människa för att tron skall födas.
Det är Gud som är den förste aktören. Det är Jesus som knackar på. Han tar initiativet.

Människan är objektet. Det är du och jag som är föremål för påhälsningen. Jesus vill något. Gud själv söker upp oss. Det är ju oerhört spännande!

Men hör vi Guds knackning?

Är vi uppmärksamma på att Gud faktiskt söker oss?
Eller är det som när min hemske granne skruvade upp sin stereo när han dammsög, för annars hörde han ju inte sitt dunka dunka…

Jesus ringer inte skarpt på dörrklockan. Han knackar...


Vad var det vi sjöng i Adventspsalmen? "En aning fyller varje bröst..."

Jag tror att det är den där aningen som får oss att förstå att Gud är nära. Det är längtan efter en Närvaro som inte går när julgranen slängs ut. Det är den mörka förtvivlan som får oss att lyssna intensivt om det inte står Någon där, på andra sidan dörren.

För att kunna tro på Gud - och få kontakt med Jesus - måste vi tro att han finns till, står det i Hebreerbrevet.

NALKAS GUD I TRO.

Närma dig i tro.

Det som effektivt håller dörren stängd mellan oss och Gud är vår otro.
Inte vårt tvivel, för det hjälper oss att söka svaren ännu djupare.

Men vår otro handlar om ett förnekande, som till slut leder till likgiltighet. För den personen är dörren till himmelriket stängd, eftersom man själv valt att hålla sitt hjärtas dörr tillbommat för Honom som knackar på  där på andra sidan.

Jag tycker så mycket om uttrycket "att gå hem till vår Fader" som en omskrivning för döden - inte att vi "går bort". Men att komma in i den eviga vilan handlar också om ett gensvar från oss.
Jag läser i Hebreerbrevet igen:

VILKA GÄLLDE EDEN, ATT DE INTE SKULLE KOMMA IN I HANS VILA, OM INTE DE SOM VÄGRAT LYDA? SÅ SER VI ATT DET VAR FÖR SIN OTROS SKULL SOM DE INTE KUNDE KOMMA IN.
Hebr 3:18.

Igenmurat.

Bredvid mina teologiska böcker ligger ett reklamblad med erbjudande om extrapriser. Men jag måste skynda mig för de gäller bara fram till den 14:e...
Kan det vara så med Guds rike också?
Att vi bara har en viss tid till vårt förfogande, sedan är det försent?

SE TILL ATT INGEN AV ER ÄR OND OCH TROLÖS I SITT HJÄRTA OCH AVFALLER FRÅN DNE LEVANDNE GUDEN.

UPPMUBNTRA DÄRFÖR VARANDRA VARJE DAG, SÅ LÄNGE MAN KAN SÄGA IDAG, SÅ ATT INGEN AV ER LÅTER SIG FÖLEDAS AV SYNDNE OCH FÖRHÄRDAR SIG.
Hebr 3:12

Det finns ett allvar, att bli "förhärdad", förhårdad i hjärtat, när all tillit ätits upp av svek och hopplöshet.
Men för Gud är ingenting omöjligt! Hör du det?!

Så länge man kan säga idag finns det hopp. Och det kan du ju, just nu, idag!
Det finns inga tidsgränser för när Guds erbjudande om frälsning går ut. Det räcker hela adventstiden... ända in i juletiden, där Gud gör sig själv så ytterst liten att du skall våga ta emot Honom...

                  Det finns hopp...

PORTAR, ÖPPNA ER VIDA!
HÖJ ER, URÅLDRIGA PORTAR!

LÅT ÄRANS KONUNG DRAGA IN!

VEM ÄR DÅ ÄRANS KONUNG?
DET ÄR HERREN, DEN VÄLDIGE HJÄLTEN,
HERREN, VÄLDIG I STRID.

PORTAR, ÖPPNA ER VIDA!
HÖJ ER, URÅLDRIGA DÖRRAR. Psaltaren 24.

Uråldrig dörr.

Den här Psaltarpsalmen läses varje 1 Advent. Det är en uppmaning till hela mänskligheten att leta fram nycklarna till hjärtedörren, att olja lås och gångjärn och så öppna både hus och hem, kyrkportar och kapelldörrar OCH dörren till ditt inre - för Guds närvaro.

Nyckeln heter Tro. Längtan. Sista halmstrået... det som ligger i krubban där Gud själv kommer oss mänskligt nära.
Gud vet hur du har det. När du upptäcker det, då klickar det till i låset.

OM JAG SITTER ELLER STÅR, VET DU, HERRE, DET TILL FULLO. DU FÖRSTÅR MINA TANKAR FJÄRRAN IFRÅN...
Psaltaren 139.


Det finns ingen automatik i Guds rike. Det finns inga självöppnande dörrar.
Gud har sådan respekt för den fria vilja han gett oss, att Han väljer att vänta på att du och jag skall ta steget och öppna.

Men kom ihåg, det är Gud först som söker dig! Du är redan sedd!
Vill du bli funnen... .?!

Porten öppnar sig!

Käre gode Gud, om Du nu finns, vilket jag tror men fått förstört av andras hån, nu erkänner jag mitt behov av Dig.
Jag förstår att Du alltid stått vid min sida, även när jag vänt mig bort.
Förlåt mig.
Förlåt mig alla fel och misstag, förlåt mig alla synder... särskilt när jag trott mer på mina tvivel än på dina löften...

Jesus Kristus, nu öppnar jag mitt hjärtas dörr... och tar emot Dig - - -

I FADERNS OCH SONENS OCH DEN HELIGE ANDES NAMN, amen!

Så kom då julefriden, redan till 2 Advent!!

Detta är den största julklapp en människa kan få - att välkomna julefriden in i hjärtat.

Vilken skylt ser du?

Till sist, några ord om segern.

Den 6 december har NIKOLAUS namnsdag. Det var den biskop som en gång gav gåvor till de fattiga och som är den allra första Sancta Claus  - jultomten.

Hans namn är sammansatt av två grekiska ord; Nike = seger. Laos = folk.
Alltså "folkens seger".

Kan du se vilken seger det är att Jesus står och knackar på hos dig?
Kan du sedan ana vilket oerhörd seger det är när du öppnar... ja, när ett helt folk öppnar sitt hjärta för Jesus?!

Jesus har vunnit seger för hela mänskligheten då han försonade oss med Gud på korset.
Se här hur hela Bibelns historia hänger ihop:

- När Jesus som nyfödd lindades i krubban och hyllades med guld, rökelse och myrra, så är det ett förebud om att han efter korsdöden lindades och lades i en grav, där de tre gåvorna bekräftade vem han var.
På tredje dagen uppstod han igen från de döda, till evigt liv. För din skull. Och min.

Det är SEGER!

Domkyrkan hos Ariman.

De varmaste hälsningar i adventstid, med vidöppna dörrar, och några ännu på glänt...

Helene F Sturefelt,

- som älskar dörrar och som fotograferade i Lund och Karlskrona.

Strax öppnar Blå Hallen i Stockholm för Nobelfesten - det är också en smak av himmelriket! Att med vetenskapens kunskap få skåda Gud "ryggen..."

Nej, inte du! Var kom du ifrån?

ÄNGLAR SIMSON PENGAR Hebreerbrevet 13 a)

Ljus i Karlshamn.

Nej det handlar inte om den amerikanska tecknade serien Simpson...
Nu ska vi prata om den långhårige hjälten i Gamla Testamentet - nasiren Simson!

Det är torsdag och vi är samlade till bibelstudium i Carl Gustavs kyrka.
Vårljuset har kommit tillbaka liksom småfåglarnas kvitter i buskarna. Det är en skön känsla.

Vi slår upp Hebreerbrevets sista kapitel 13, som inleds med en kärleksfull uppmaning till oss som kristna syskon:

HÅLL BRODERSKÄRLEKEN LEVANDE.

KOM IHÅG ATT VISA GÄSTFRIHET, TY DET HAR HÄNT ATT DE SOM GJORT DET HAR HAFT ÄNGLAR TILL GÄSTER, UTAN ATT VETA OM DET.

Vilken händelse är det författaren antyder?

                Är du en ängel?

Innan jag åkte hit lyssnade jag på lokalradions dansbandsmusik. Det är populärt att skriva om änglar, men inte om de bibliska änglarna, utan att man har en i sängen...

Den romantiska längtan gör dock änglarna både banala och triviala.
Säkert sitter vår skyddsängel vid sängen, men inte i !!

Hebreerbrevets första kapitel inleddes med att berätta om änglarna, hur de är Guds tjänsteandar och uppträder som vindar och eldslågor.

Det var det som hände hos familjen Simson.

Ingen ängel här...

Kolla din Bibel om du har studievarianten med parallell-hänvisningar.
Det är väldigt spännande att läsa Bibeln "runt" - alltså att låta ord tolka ord.

Nu dyker vi ned i Domarbokens kapitel 13.

Som vanligt har Guds folk varit motsträvigt. De får nu ta konsekvensen av sina handlingar och det innebär ett förtryck i 40 år.

DÅ GAV HERREN DEM I FILISTÉERNAS HAND I FYRTIO ÅR.

Men Gud hade en plan. Gud har alltid en plan!
Han låter prövningarna komma, men tidsbegränsar dem alltid.
Gud behöver en nasir.

Ordet "nazir" betyder på hebreiska = avskild eller invigd, alltså helgad, som vi talade om i förra kapitlet.

Lagen om nasiratet står i 4 Mosebok kap 6, men det lämnar vi därhän just nu.

Både män och kvinnor kunde avlägga löfte om att bli nasir.
Villkoret var att inte klippa sitt hår, att avhålla sig från starka drycker, särskilt från druvan, och att inte komma nära någon död.

           Ingen nasir!

Nu fanns det en man i Dans släkt vars hustru var ofruktsam.

HERRENS ÄNGEL VISADE SIG FÖR HENNE OCH SADE:

- DU ÄR OFRUKTSAM OCH HAR INGA BARN, MEN DU KOMMER ATT BLI HAVANDE OCH FÖDA EN SON.

VAR NOGA MED ATT INTE DRICKA VIN ELLER STARKA DRYCKER OCH INTE ÄTA NÅGONTING ORENT. 
INGEN  RAKKNIV FÅR NÅGONSIN VIDRÖRA HANS HUVUD. 
POJKEN SKALL VARA EN GUDS NASIR REDAN FRÅN MODERLIVET. 

MED HONOM INLEDS ISRAELS BEFRIELSE FRÅN FILISTÉERNA.


Jag skulle inom parentes gärna vilja veta hur en jude idag läser denna text.
Filistéerna är ju dagens palestinier... Finns det någon nutida Simson i Israel?

Läser och gräver i texterna.

De blivande föräldrarna blir mycket glada över ängelns besked, men de trodde att det var en vanlig man och ville bjuda honom på middag...

VI VILL GÄRNA BE DIG STANNA SÅ ATT VI KAN FÅ LAGA TILL EN KILLING ÅT DIG.

MEN HERRENS ÄNGEL SVARADE:

-ÄVEN OM DU BER MIG STANNA, KOMMER JAG INTE ATT ÄTA AV MATEN.
MEN OM DU FRAMBÄR ETT BRÄNNOFFER, SKALL DU OFFRA DET ÅT HERREN.


Mannen förstod fortfarande inte att det var en ängel utan undrade vad han hette:

- VAD HETER DU? VI VILL HEDRA DIG NÄR DINA ORD GÅR I UPPFYLLELSE.

HERRENS ÄNGEL SADE:
- VARFÖR FRÅGAR DU VAD JAG HETER? MITT NAMN ÄR OFATTBART... Domarboken 13:18

Eller som det står i den äldre översättningen:

- Mitt namn är alltför underbart.

Det är precis samma situation som för Abraham och Sara då tre män - tre budbärare - kommer och meddelar att Sara ska bli gravid på ålderns höst. Hon ler... med Gud säger:

ÄR DÅ  NÅGOT SÅ UNDERBART ATT HERREN INTE SKULLE FÖRMÅ DET?! 1 Mosebok 18:14.

        Budbärare.

Sedan händer något märkligt.

Mannen tänder en eld, men inte för att laga mat utan offra killingen som ett matoffer till Gud, till honom som gör det ofattbara - tänder liv i ofruktbara sköten.

DÅ LÅGORNA STEG FRÅN FRÅN ALTARET UPP MOT HIMLEN, STEG HERRENS ÄNGEL UPP I ALTARLÅGORNA

MANOACH OCH HANS HUSTRU SÅG DET OCH FÖLL NED MED ANSIKTET MOT MARKEN...

Nu förstod de att det var en Herrens ängel som de haft på besök.


Vi samtalade om detta.
Bibelns änglar är mycket kraftfulla. De är inte av kött och blod och naturligtvis äter de inte! De har inga fysiska behov.

Änglarna är ett med Guds vilja - de har ingen egen vilja som vi - och utför alltid Guds befallningar.

De är ljuslågor... och denna ängel som förebådade Simsons födelse steg upp i altarlågorna och blev ett med eldskenet, och försvann - - -

Altar-låga.

Änglar är ljus, inte fjädrar... och lämnar eviga intryck efter sig.

Vad som hände med Simson sedan får du själv långläsa i Domarbokens kapitel 14 då han gifter sig, och kapitel 15 där han besegrar filistéerna.

Vi går vidare i texten i Hebreerbrevet.

ÄKTENSKAPET SKALL ALLTID HÅLLAS I ÄRA OCH DEN ÄKTA SÄNGEN BEVARAS OBEFLÄCKAD.
TY OTUKTIGA OCH ÄKTENSKAPSBRYTARE SKALL GUD DÖMA. Hebr 13:4.

Här finns naturligtvis mycket att säga, men vi konstaterade bara att Gud står på den svagas sida, och vill försvara den som blivit sviken i otrohet.

Svik inte.

LEV INTE FÖR PENGAR; 
NÖJ ER MED VAD NI HAR. 13:5

Pengar är ett medel, inte ett mål.

I sig själv är pengar inget ont, det är vårt hanterande som är problemet.

Vi läste två parallellställen:

- Först om den girige bonden som byggde jättestora lador till sitt spannmål men som dog på natten... och inte fick någon glädje av sin rikedom. Det är Lukas återger den berättelsen i Luk 12:15.

- Därefter några bevingade ord och om roten till det onda, i 1 Timoteusbrevet kap 6:6-10

OCH VISST GER RELIGIONEN GOD LÖN OM MAN NÖJER SIG MED DET NÖDVÄNDIGA.
FÖR TOMHÄNTA KOM VI TILL VÄRLDEN OCH TOMHÄNTA SKALL VI GÅR UR DEN.

HAR VI MAT OCH KLÄDER SKALL VI VARA NÖJDA.

Nöjd.

DE SOM VILL BLI RIKA LÅTER SNÄRJA SIG AV FRESTELSEN OCH FALLER OFFER FÖR ALLA DE DÅRAKTIGA OCH SKADLIGA BEGÄR SOM STÖRTAR MÄNNISKAN I FÖRDÄRV.

KÄRLEKEN TILL PENGAR ÄR ROTEN TILL ALLT ONT.

GENOM DEN HAR MÅNGA FÖRTS BORT IFRÅN TRON OCH VÅLLAT SIG SJÄLVA MYCKET LIDANDE.


Idag lever vi med en lättvindighet vad gäller pengar.
Vi kan ta snabba sms-lån, vi frestas att göra snabba klipp och tjäna pengar på pengar...

Men eftermälet blir bittert.

Pengar i sig är neutrala, men om vi fattar kärlek till pengarna, då är vi illa ute.
Bibeln uppmanar oss att se dem som medel till att klara vårt uppehälle.

Vi klarar oss.

Sedan kommer ett fint löfte:

GUD SJÄLV HAR SAGT:
- JAG SKALL ALDRIG ÖVERGE DIG, ALDRIG SVIKA DIG.

OCH DÄRFÖR KAN VI TRYGGT SÄGA:

- HERREN ÄR MIN HJÄLPARE, JAG SKALL ALDRIG FRUKTA.
VAD KAN EN MÄNNISKA GÖRA MIG?


Vågar vi tro detta?
Vågar vi lita på Gud även när livet är svårt?

- Tror du på Gud?
- Nej. Jag lever med Gud... ; )

Övertygelsen att Gud leder oss igenom motgångar och tidsbegränsar våra prövningar växer fram långsamt.
Vi får öva oss i denna tillit och stötta varandra i livets uppförsbackar.

Tänd varandras ljus.

Vi avslutade kvällens bibelstudium med en uppmuntran att tänka på de ledare som förkunnat Guds ord för oss och ha dem som föredöme i tro.

Ja, vad skulle vi gjort om vi inte mött människor som gått före och visat hur de lever i Gudsgemenskap!?

Jag är så tacksam för dem som dragit mig framåt... och jag hoppas innerligt att jag själv får vara till glädje för någon...

JESUS KRISTUS ÄR DENSAMME IGÅR, IDAG OCH IMORGON. 


Glada och förnöjsamma hälsningar till er alla,
Helene F Sturefelt,

- eder bibelstudieledare och amatörfotograf i både kyrka och möbelkataloger.

Vi ses!