KRITIK och FÖRMANING

Kritik eller förmaning?

- Du ska inte komma här och säga till mig!
- Måste du alltid kritisera när jag gör någonting?
- Ingen har rätt att säga att jag har fel!

Nu ska vi ta tag i ett svårt ämne. Det förra handlade om att "pröva andarna", nödvändigheten att tänka själv.
Nu ska vi pröva det här med tillrättavisningar. I de Lättkränktas Land är detta mycket farligt. Man är inte van vid att gränser sätts och att fel påtalas.
Och så sprider fegheten ut sig, tillsammans med alla brister.

Men det är skillnad på allmänt kärringa-gnäll, moralistiska pekpinnar och kärleksfulla förmaningar.
Du skall snart få se.

Helenes fyr-hörning.

Jag har gjort en egen liten "fyr-hörning". Det är så modernt att ha en massa modeller i kvadrater där man kan ruta in folk... I bästa coaching-anda ska jag nu bjuda dig på de fyra hörn som jag just nu har fått fatt på. Själv står jag naturligtvis oförvitligt utanför... ; )

Nejdå.
Jag står helt på biblisk grund!
Det märkliga är - och fina - att i bibeln finner vi gott om förmaningar. Det tar vi på slutet, med några djupdykningar och lite grekiska, om du vill.

FÖRMANA VARANDRA ALLA DAGAR, SÅ LÄNGE DET HETER 'IDAG'...
Hebreerbrevet 3:13 med 1917 års översättning.

Samla det splittrade.

Frågan vi ska ställa oss är:
- Vad är grunden för de beslut du fattar?

1. Prestation
2. Det som gynnar dig bäst
3. Bekvämlighet
4. Kärlek.

Beroende på vad situationen kräver, kan alla svaren vara bra.

1. Ibland måste vi skärpa oss till tusen och verkligen prestera för att överleva.
2. Ibland måste jag helt enkelt tänka bara på mig själv och vad jag mår bra av, för att inte hamna i utbrändhet.
3. Ibland måste vi vila... men nä... bekvämligheter ska de gamla ha, inte vi som är pigga!
4. Kärlek, ja ifall vi lyckas fatta våra beslut utifrån kärleksbudet, då är vi verkligen välsignade i helgelsen!

Känner du igen dig?

Att leva sitt liv i den hörna där Prestation, Tanke och Förnuft styr, gör att man kan tappa förmågan att acceptera svaghet.
Att inte kunna eller veta, blir en brist. Att vara svag kan trigga igång rädsla. Och förakt.

Kärleken får inte plats.
Den prestationsinriktade personen blir ofta hård för att skydda sig själv. Det börjar bli otrevligt i den här hörnan.

I den övre, högra hörnan bor Girigheten.
Alla beslut fattas på basis att det ska gynna mig själv. Minimal insats med maximalt bästa utdelning. Effektivitet är en god ledstjärna.

Men denna hörna smakar egoism och egenkärlek på ett negativt sätt. Andra får inte plats. Det är bara mina behov som är viktiga.
Det är begären som styr besluten.

Synd och skam.

Den nedre, vänstra hörnan är inte så mycket bättre.

Det är platsen för Bekvämligheten. Här bor alla bort-curlade ungdomar med konflikträdda föräldrar.
Det är de som sitter med fötterna på sätena på bussen och slänger sina Bullshit-burkar och godispapper i buskarna.
Det är de som får spela hur mycket data-spel de vill och som sitter uppe halva nätterna framför skärmen.
Dessa lata människor drivs av att få Socker på tungan.

Det ska vara sött och gott med minsta möjliga motstånd. En del forskare talar om "popcorn-hjärna".

Socker på tungan.

Det fjärde hörnet längst ned till höger, har en helt annan drivkraft bakom sina beslut.
Här skulle vi kunna tala om en omvändelse, där personen genomskådat de tre andra själv-fixerade hörnorna.
Den som lever efter Kärleken, har själv mött en kärlek som förändrat livet.

Och då talar jag inte om den romantiska kärleken, utan om Guds kärlek, den som kan förmana... förlåta, omfamna, rätta till och förbättra.

Om något är fel...

Låt oss se vad som händer när ett problem dyker upp på arbetsplatsen, bland grannar och i familjen.
Någonting är fel, och det måste påtalas. Vi säger att sop-påsen står och stinker.
- Kan du gå ut med soporna?
Vad händer?

* Den som är prestationsinriktad upplever förmaningen att gå ut med soporna är en kritik.
Han har inte presterat rätt beteende. Förnuft och tanke missade att soporna stod och luktade. Förfrågan att ta ut soporna upplevs som att man säger "du har gjort fel". Han blir arg.
Påpekandet upplevs som en moraliserande pekpinne.

* Den som är girig går bara ut med soporna om det gynnar honom själv. Om de står och stinker i hans rum, då kan han möjligen tänka sig att gå ut med dem, annars skiter han i det. Det är inte hans bekymmer. Det finns folk som städar... inte han.
Sluta gnäll på mig!

* Den som är lat och bekväm går inte ut med soporna alls, inte ens om de står och luktar under hans dator. Han är helt uppslukad av den digitala världen och intresserar sig inte vad som sker i den fysiska. Förr eller senare torkar väl soporna in.
Han ignorerar problemet och låter andra ta hand om det, för så är han fostrad.
Och alla vuxna är gnäll-spikar.

* Den som drivs av kärlek däremot, tar ut soppåsen självmant. Och gärna grannens sopor också.

Jag hör hur det grälas i alla familjer... och hur det snackas skit bakom ryggen på arbetsplatsen eftersom ingen vågar säga till.

Nu behöver vi en biblisk förmanare som hjälper oss att ställa detta tillrätta.

Vem kan reda ut det här?

Vi börjar med att skilja mellan Lag och Evangelium.

Om du skall tillrättavisa en person och har din utgångspunkt i lagens "rätt och fel", då blir det en bestraffande lagförkunnelse som hänvisar till Guds vrede och hotar med dom (doom), alltså fördömelse.

Men om du utgår ifrån evangeliet så är tillrättavisningen att "leva i Andens kärlek" varje dag, och då blir det istället en uppmuntran.
Du vet att vi alla är syndare - även du själv - men i ljuset av Guds kärlek förmanar du tack vare Guds nåd.

UPPMUNTRA VARANDRA VARJE DAG, SÅ LÄNGE MAN KAN SÄGA 'IDAG'
SÅ ATT INGEN AV ER LÅTER ER FÖRLEDAS AV SYNDEN OCH FÖRHÄRDAR SIG.
Hebr 3:13 med översättning från Bibel 2000.

Uppmuntran?

Hela Bibeln är full av förmaningar med detta enda syfte:
- att växa och mogna som människa i gemenskapen med Gud.

Vart enda kapitel är fullt av bristfulla, svekfulla, hämndlystna och giriga människor som utnyttjar varandra i förtryck, men där Gud griper in och tillrättavisar - på grund av sin kärlek till människan.
Det finns inte en enda perfekt människa, inte en enda rättfärdig person någonstans.

INGEN FINNS SOM ÄR RÄTTFÄRDIG, INGEN ENDA, INGEN SOM FÖRSTÅR, INGEN SOM SÖKER GUD.
ALLA HAR VIKIT AV, ALLA ÄR FÖRDÄRVADE.
INGEN FINNS SOM GÖR DET GODA, INGEN ENDA.
Romarbrevet kap 3:11, Psaltaren 5:10.

Var så goda! Här räcker världens alla fyra-hörningar inte till, vill jag lova!
Både förnuft, tanke, känsla och behov är besmittade av egoismens synd. Och eftersom Gud älskar sin skapelse och dem han skapat så är kärleken drivkraften att få oss att vända om.

Målet är FRID.
Metoden är Förmaningar.

Gå med Fridens budskap.

Det grekiska huvudordet parakalein betyder = kalla till sig, uppmuntra, trösta, uppmana, förmana.
Verbet är paraklesis, vilket är mycket likt ordet för den Helige Ande - paraklätos = Hjälparen.

När Paulus skriver sina brev till de kristna församlingarna så är dessa uppmuntrande förmaningar ofta förekommande (den paulinska paraklesen! Jag älskar teologi!).

Läser man Nya Testamentets brev fel, blir de moraliserande, men det är inte moralen som är förtecknet, utan just Kärleken.

Moralisera inte.

Ett annat grekiskt verb är nouthetein = lägga på hjärtat, tillrättavisa, påminna, förmana, samt paramynthesthai = uppmuntra, trösta.

NI VET ATT VI FÖRMANDE OCH UPPMUNTRADE VARENDA EN AV ER, SOM EN FAR SINA BARN,
OCH ENTRÄGET VÄDJADE TILL ER ATT LEVA ETT LIV VÄRDIGT DEN GUD SOM KALLER ER TILL SITT RIKE OCH SIN HÄRLIGHET.
1 Thessalonikerbrevet 2:11

Det är oerhört viktigt att framhålla att de bibliska förmaningarna inte är bestraffande. Förmaningarna är icke tuktande.
I så fall används andra ord, såsom paideuein = tukta, fostra och elengchein = tillrättavisa.
Om detta skrev jag ett långt bibelstudium den 16 febr 2017.

Bestraffa inte. Städa!

Jag tar stöd för mina tankar i Illustrerat Bibellexikon, där de trycker på att en biblisk förmaning inte heller är polemiserande eller kritiserande.
Tvärtom!
Förmaningen är faktiskt uttryck för Tröst!

Överhuvudtaget har förmaningen en bönfallande ton.

- Snälla, du kan väl gå ut med soppåsen? Jag skulle bli så glad då.

* Prestationspersonen skulle uppleva det tilltalet betydligt bättre. Då kunde han göra en positiv prestation och självkänslan skulle vara hög.

* Girighetspersonen kan gå med på förmaningen om tonfallet är snällt.

* Bekvämlighetspersonen gör det inte i alla fall, men slapp gnället. Soppåsen står kvar och den som vädjade möts av likgiltigt förakt.

Gnäll inte! Jag vet!

Som du förstår handlar ju "synden" om mycket värre saker än sopor. Att skada och göra varandra illa kräver allvarliga förmaningar.
Utpressning, penningtvätt, otrohet, sexuellt utnyttjande, terrorhot, våld...

Men inte alla har förmågan att förmana.

Johannes Döparen var djupt rotad i Guds kärlek. Han stod fast i sanningen och manade till omvändelse. Över folkets girighet ropade han:

- HUGGORMSYNGEL!

PÅ MÅNGA ANDRA SÄTT FÖRMANADE HAN FOLKET NÄR HAN FÖRKUNNADE BUDSKAPET FÖR DEM. Lukas 3:7, 18.

Så skulle man vilja säga till en del...

Era förb.. huggormsyngel!

Det ligger i varje kristen människas uppgift att vi förmanar varandra, i uppmuntran att leva i Guds kärlek och nåd.
Men alla kan inte uttrycka sig så. Idag är den förmågan nästan utsläckt.

Alla är inte skickade att förmana. Det krävs balans och självdisciplin, mognad och erfarenhet. Ja, förmanaren bör ha goda insikter i gudsordets principer, på alla områden.

FÖRKUNNA ORDET, TRÄD UPP I TID OCH OTID, VEDERLÄGG, TILLRÄTTAVISA, VÄDJA - TÅLMODIGT OCH MED STÄNDIG UNDERVISNING.

DET KOMMER EN TID DÅ MÄNNISKORNA INTE LÄNGRE VILL LYSSNA TILL DEN SUNDA LÄRAN, UTAN SKAFFAR SIG DEN ENE LÄRAREN EFTER DEN ANDRE, DÄRFÖR ATT DET KLIAR I DEM ATT FÅ HÖRA SÅDANT DE ÖNSKAR...
2 Timotheusbrevet kap 4:2

Ja, den tiden är redan här. Oj, vad det kliar i öronen...

Jag vill inte lyssna.

Det är till och med en plikt att förmana och omnämnd som en nådegåva:

VI HAR OLIKA GÅVOR ALLT EFTER DEN NÅD VI HAR FÅTT:

- PROFETISK GÅVA I FÖRHÅLLANDE TILL VÅR TRO,
- TJÄNANDETS GÅVA HOS DEM SOM TJÄNAR,
- UNDERVISNINGENS GÅVA HOS DEM SOM UNDERVISAR,

- TRÖSTENS GÅVA HOS DEM SOM TRÖSTAR OCH FÖRMANAR,

- GÅVAN ATT FRIKOSTIGT DELA MED SIG,
- ATT VARA NITISK SOM LEDARE
- OCH ATT MED ETT GLATT HJÄRTA VISA BARMHÄRTIGHET.
Romarbrevet kap 12:8-8.

Detta är så pass svårt, att förmaningens viktigaste funktion är överlåten åt församlingens betrodda andliga ledare.
Barnabas, Paulus medhjälpare, ägde i hög grad denna gåva:

JOSEF, EN LEVIT FRÅN CYPERN, SOM APOSTLARNA KALLADE BARNABAS, DET VILL SÄGA TRÖSTENS SON...
Apostlagärningarna 4:36.

Men det vill vi!

Det handlar alltså inte om att "ha rätt" till varje pris - vilket gärna tävlingsmänniskan tror.

Det handlar inte heller gnällsjuka, vilket den girige tycker, och inte heller om kontroll vilket den late tror.
Det handlar om kärlek, på djupet, mot att bli alltmer "Kristus-lik".

Nu avrundar vi detta.

Om du befinner dig i en svår situation som kräver en förmaning, minns då detta:

1. Utgå från kärleken. Var vänligt inställd till personen, inte arg - då är det dömt att misslyckas.

2. Målet är att personen skall växa och mogna som människa, och som kristen.

3. Det kan göra ont att bli förmanad. Glöm inte att ordet förmana hör ihop med att Trösta!

Om du glömmer detta, och är arg, nedlåtande och hård, då skall du inte räkna med någon förbättring eller omvändelse.

Kyrkans gamla prästrockar har brustit mycket i kärlek, det vet vi av historien.
Nu har pendeln slagit i andra väggen och vi vågar inte säga till alls.
Civilkurage och Frimodighetens Ande är min bön för er alla.

Ta ett djupt andetag och säg det du måste säga.
Men bed först till den Gud som genom Jesus Kristus visat oss vad försoning är!

Gräns mellan egots begär och kärleken.

ER KÄRLEK SKALL VARA UPPRIKTIG.
AVSKY DET ONDA.
HÅLL FAST VID DET GODA.

VISA VARANDRA TILLGIVENHET OCH BRODERLIG KÄRLEK.
ÖVERTRÄFFA VARANDRA I ÖMSESIDIG AKTNING.

SLAPPNA INTE I ER IVER.
HÅLL ER BRINNANDE I ANDEN.

TJÄNA HERREN.
GLÄD ER I HOPPET OCH VAR UTHÅLLIGA I LIDANDET OCH IHÄRDIGA I BÖNEN.
Romarbrevet kap 12:9.

Du tävlande och konkurrerande prestationsmänniska - lev i kärleken istället.

Du effektive självgynnare - låt kärleken hjälpa dig att se andras behov lika mycket som dina egna.

Du late och bekväme sockergris - låt kärleken frälsa dig ur din likgiltiga lathet.

Soporna väntar!

Kärlek, kärlek...

Kärleksfulla förmaningshälsningar från Helene F Sturefelt, alias Sancta Garbish,

- frälst från kritik och moral tack vare Jesus Kristus, som arbetat med mig i många långa år... och ännu fortsätter att böja mig under hans vilja... under ständig tröst och uppmuntran,

- och nu ska jag äta massor av chooklaaad och dricka jättemycket kokkakåla och redbullshit!

VEM TOG MIN HIMMEL?

Finns himmelen?

När tvivlarna var tillräckligt många kunde de unna sig att hånskratta åt min tro, i sin förnekelse-kör.
De kom med dumma argument och tråkiga gliringar om alla "religiösa".

- Tror du verkligen på "gator av guld"?!
- Hur kan du tro på en himmel när det ser ut som det gör på jorden?
- Religion är ett opium för folken...

Till och med på universitet fick vi läsa kritisk religions-filosofisk litteratur, utan att den vägdes upp av sin motsats, tron på en himmel och en kärleksfull Gud.

Välkomna till detta blogginlägg, där jag fortfarande dansar i jazz-takt efter fyra dagars tradjazz-festival i härliga Hällevik, och där den himmelska musiken har lyft mångas tro igen.

Uno Hellgren leder jazzparaden framåt.

Jazzen har ju sina rötter i slavarnas arbetssånger, där Negro spirituals växte till blues, gospel och jazz.
Texterna var sjungna böner till den Gud som genom hela Bibeln lovar sitt folk att lösa dem ur slaveriet.

OPPRESSED SO HARD I COULD NOT GO...
- LET MY PEOPLE GO!
GO DOWN, MOSES...

Förtrycket var så förbannat tungt. Men kanske kunde bomullsfältens vita tussar få dem att lyfta blicken mot den himmel som väntar efter detta jordeliv? Bönesångerna gav dem kraft att orka fortsätta en dag till, och en dag till...

Bomullstussar.

Låt oss pröva den utsagan att religion skulle vara ett opium för folken.
Vi låtsas att det inte finns någon himmel och inte heller någon Gud.

Vem riktade då dessa troende arbetarslavar sin sång till? Hur var det möjligt att denna "Ingen" kunde ge dem livsmod att orka fortsatta?

Om religionen - alltså kristendomen - var ett opium, då skulle ju alla dessa människor varit bedövade, uppgivna och destruktiva?

Märk väl, "religioner" är lika olika som partipolitiska lösningsmodeller!
Det finns religiösa tankesystem som bedövar, och det finns destruktiva religioner som legitimerar våld.
Och! Det finns en religion som befriar.

Martin Luther King kom ur denna mörka bakgrund, med Jesus i sitt hjärta. Han hade tillgång till hela Guds kraft och delade han sin dröm med en hel värld - och apartheidpolitiken började vackla.
Vilken kraft!

Vilken levande tro!

Visst ser vi himlen...

Nu tar vi nästa anklagelse.

Hur kunde de tro på en himmel när de behandlades så grymt av de vita "slav-ägarna"??

Om man bara har ett mänskligt makt-perspektiv med sinnet vänt mot det materiella, då blir det omöjligt att förstå denna tro.
Men kristen tro har inget med de yttre omständigheterna att göra.

Gud finns oavsett om vi krigar, skapar tullunioner eller kör ihjäl varandra.

Mamma och pappa finns oavsett om spisen exploderar, veckopengen uteblir eller skäller på en.

Vår kristna tro är en erfarenhet. En relation. Inte ett tankesystem.
Och att någon berättar om sitt möte med Jesus.

Gud finns oavsett.

Jag läser ur Romarbrevet:

HUR SKALL DE KUNNA ÅKALLA DEN SOM INTE HAR KOMMIT TILL TRO PÅ?

HUR SKALL DE KUNNA TRO PÅ DEN SOM DE INTE HAR HÖRT?

HUR KAN NÅGON FÖRKUNNA UTAN ATT VARA UTSÄND?
Romarbrevet kap 10:14.

Bibelläsningen fanns där. Berättelserna blev till sånger på arbetsfältet. Och i det hårda arbetet kom Guds närvaro och gav livsmod i en hopplös situation.
Vi vet att utan hopp överlever inte en människa.

Alltså, vem är du att kritisera en så stark Gudsrelation som kristendomen är, att den kan bära människor igenom ett slaveri - och sedan bryta dess förbannelse??

Inga fler ursäkter.

 

Nu har jag en motfråga till förnekaren:

- Hur kan du förklara att det över huvud taget finns något gott när det ser ut som det gör i vår värld??
Det är det som är frågan. Inte motsatsen!

Varifrån kommer det goda? Varifrån kommer den fantastiska naturen med sina intelligenta naturlagar? Varifrån kommer människans samvete?

Det är du som äger bevisbördan. Inte jag.

Jag vet ju redan.

Och lever i gemenskap med denna "Någon".

Någon?

Nu tar vi den tredje anklagelsen. Fantasifostret "gator av guld". Vem har hittat på det?
Hur dum får man vara?

Ja du...

Denna extremsommar har bjudit på många spektakulära solnedgångar. Den ena knallröd, den andra gyllengul, som utav guld.

Och du som har suttit uppe i ett flygplan och flugit över världen när solen går upp och bryter igenom molnen, har kanske verkligen sett dessa "gator av guld..."?!

Föraning.

Flera gånger under tradjazz-festivalen hördes "Pärleporten" ljuda med trumpeter, tromboner och jublande basgångar. Vad är det för hitte-på?

Här har vi ännu en tonsättning av en bibeltext, denna gång från Johannes Uppenbarelse, där han fick skåda in i himmelen, och såg det nya Jerusalem:

DE TOLV PORTARNA VAR TOLV PÄRLOR, VARJE PORT AV EN ENDA PÄRLA.

OCH DEN BREDA GATAN GENOM STADEN VAR AV RENT GULD, SOM VAR SOM GENOMSKINLIGT GLAS... Uppb kap 21:21

Här har vi gatorna av guld! Och de är såsom genomskinligt glas...
Och portarna är som stora pärlor... gode Gud så makalöst vackert!!

Om vi bara visste...

 

Om kejsarens palats och kungens tronsal är otroligt påkostat, så är det ju ingenting i jämförelse med tillvaro där allt är fullkomnat...

Men kanske vänder du dig mot den alltför konkreta beskrivningen?
Himmelen ska väl vara andlig och esoterisk...?

Bibeln låter oss ana att den Gud som skapat världen och hela universum tycks vara mycket fysisk.
Vi är ju kroppar! Och Gud valde att själv komma i kroppslig form för att möta oss på vår nivå, i Jesus Kristus.
Och när vi dör läggs våra kroppar i graven, i väntan på den fysiska uppståndelsen.
Eftersom Jesus uppstod kroppsligen.

Här finns det historiska skeendet som gör att "himmelen har landat på jorden"!

Landning.

En liten bit av denna himmel finns som en skärva inom oss alla.
Men vi får inte tillgång till den förrän vi ber om förlåtelse för allt det negativa vi är en del av.

Som till exempel den engelske slavägare i Amerika som blir frälst och kommer till insikt om sina synder, och sedan Guds stora nåd - då får han syn på himmelen!

Han hette J Newton och skrev 1779 en av våra mest älskade psalmer: Amazing grace.

OÄNDLIG NÅD MIG HERREN GAV
OCH ÄN IDAG MIG GER.
JAG KOMMIT HEM, JAG VILSEN VAR
VAR BLIND, MEN NU JAG SER... Sv Ps 231.

Visste du det?

När Guds kärlek bryter in i en människas liv, då kan den grymmaste slavägare bli befriad från sin egoism, så att han i sin tur kan frige dem han har förtryckt.
Det kan bara Levande Gud åstadkomma.

Inte ett tankesystem som lämnar hjärtats mörker utan åtgärd.

Frige!

När jag var barn visste jag att det fanns en himmel.
När jag var tonåring retades denna visshet bort. Och jag kunde inte hålla emot gliringarna som stukade min själ.

Senare hörde jag många svagtroende präster predika grönsaksevangelium och ett socialdemokratiskt himmelrike i betong med rättvisepatos som frälsningslära.
Då gömde sig Guds himmel ännu längre in i själens skrymslen.

Himlen var förvisad och satt och skämdes i den pragmatiska socialrealistiska teologi-garderoben.

Så kom de terapeutiska psykolog-prästerna och förkunnade att "himmelriket finns inom er", allt enligt Jesus i Bergspredikan, men utan omvändelse... En sanning som var halv och därmed landade fel.

Himlen ryms inte inom mig...

Men idag, då hände något...

Tradjazzfestivalen avslutades med en stor och glad jazzgudstjänst i Listerkyrkan.
Husbandet var där med förstärkning av festivalens stipendiat, trombonisten Daniel Hesselgren.
Med snygga, fräscha tongångar spelades de gamla läsarsångerna i proffsiga arrangemang och med stort hjärta från varje musiker.

- We shall walk through the streets of the city - vilken stad är det, tror du?
Inte Sölvesborg i alla fall!

- Walking with the King - vilken kung är det, tror du?
Inte Karl den sextonde Gustav.

- Oh when the Saints, go marching in... Vilka helgon är det, tror du?
Inte de självutnämnda!

Foto-jazz på plexiglas.

Alla sånger handlade om himmelen. Att lyfta blicken mot det som är bortom denna horisont.

Nu var hånskrattarnas förnekelse-kör helt bortblåst.
Tvivlarna och kritikerna satt och klappade händerna i takt. Ledarens varma och kärleksfulla attityd mot alla fick alla att öppna sina sinnen.
Det var påtagligt att Guds närvaro var där!

Och när hela rytm- och blåssektionen triggade varandra så var det nära en musikalisk orgasm, med hälsning från Big Bang själv! Och Gud log ifrån sin himmel ända ned på jorden, och landade i våra hjärtan.

Med tårar öppnade jag den där stängda garderoben och släppte ut min inspärrade himmelstro - och välkomnade den tillsammans med några vänner.

Släpp ut mig!

När alla helgon skall marschera in i himmelen en gång vid tidens slut, då är det min brinnande (!) önskan att få vara med i den skaran - renad och befriad av Jesu kärlek!

Och det är min innerliga bön att vi ska sluta skämmas för vår tro - varken förminska eller förstora den  - utan frimodigt berätta om Guds himmel för varandra.

TY OM DU MED DIN MUN BEKÄNNER ATT JESUS ÄR HERRE, OCH I DITT HJÄRTA TROR ATT GUD HAR UPPVÄCKT HONOM FRÅN DE DÖDA, SKALL DU BLI RÄDDAD.

HJÄRTATS TRO LEDER TILL RÄTTFÄRDIGHET OCH MUNNENS BEKÄNNELSE TILL RÄDDNING.

SKRIFTEN SÄGER JU:
- INGEN SOM TROR PÅ HONOM SKALL STÅ DÄR MED SKAM...
Romarbrevet kap 10:9-10

Inte skam.

Jo, den engelske slavskepparen John Newman, som blev präst och psalmdiktare, skrev just om det:

JAG KOM UR TVIVEL, MÖRKA DJUP,
UR VANMAKT OCH UR SKAM
DEN NÅD SOM BAR MIG INTILL NU
SKALL BÄRA ÄNDA FRAM! SvPs 231:3.


Så, kom ut ur garderoben du också! Kom ut ur dina tvivel och ur din skam, det är inte din plats!
Jesus välkomnar dig ut i friheten, där hans försoning blir ditt nya liv.

Nu andas jag jordens luft, fyllt av himmel.

Och av regn!!

Hurra och halleluja! Det regnar våt himmel över oss! Eller är det små pärlor...?

Det är bara i mötet mellan dessa enheter - himmel och jord - som människan blir hel.

Var välsignad.

Hel. Helene.

Herre, jag kan se molnen dansa över himmelen, och bakom det värsta oväder döljer sig din rena tillvaro.
Varje morgon spänner Du himlavalvet över oss som en hälsning att Du är där.
Tack Jesus att Du for igenom molnens skyar tillbaka till din himmelska existens - i väntan på oss.
Det är min tröst.
Nej, det är mitt hopp och min stora styrka!

Amen!

Molnrika hälsningar från Helene Sture Himmelsfelt,

- lycklig.

P.S. - fotokonstnären heter Pia Carlström.

Oh when the Saints!

Preben Nissen.

1 ADVENT i MJÄLLBY

Mjällby välkomnar.

Fotbollsplanen var tom och tyst. Men i Mjällby kyrka var det desto mer folk!

Det är 1 advent och vi firar en av kyrkoårets största högtidsdagar, då även "vanligt folk" går till kyrkan. Ca 10 % jämfört med en vanligt söndag då det är 1% av Sveriges befolkning som kommer.
Men det är likväl fler än vad som går på fotbollsmatcher... Eller?

"Bered en väg för Herran", "Hosianna Davids son" och "Gå Sion din konung att möta" är fortfarande de sånger som håller ihop våra traditioner.

Desperata julmixrecovers på radion kommer och går, men de gamla psalmerna består.
Eller är det jag som börjar bli gammal?
Nej, jag är bara så trött på ytlighet och längtar så efter djup och allvar.

Håller ihop.

 

Spelar det någon roll att vi år efter år läser evangeliet om hur Jesus rider in i Jerusalem på en åsna?
Är det viktigt att få höra orden:

HERREN BEHÖVER DEM...

... om en mamma som var en åsna och hennes föl? Om Gud behöver dessa lastdjur, hur mycket mer behöver Han då inte dig och mig?!

Kan det kvitta om vi ännu en gång får höra den Gud sänder till oss är ödmjuk, och inte som de andra ledarna?

SE, DIN KONUNG KOMMER TILL DIG, ÖDMJUK OCH RIDANDE PÅ EN ÅSNA, PÅ ETT LASTDJURS FÖL.

Kommer han nu igen?
Läste ni inte samma text förra advent? Har ni inga andra berättelser?

Samma... om igen.

Presidenter kommer och går. Diktatorer tar makten, men blir avsatta. Militärledare mutar sig till makt men försvinner, med blod. Profeter säger sig tala å Guds vägnar men tystar dem som är emot honom.

Männen talar högt, syns och hörs, men försvinner sedan in i historiens dimma. För att aldrig mer komma tillbaka, utom i historieböckerna där de kanske blir en notis.

Men med Jesus är det annorlunda.

Han tog inte makten. Den var honom given. Av Gud själv.

Han mutade inte sig fram. Tvärt om så var hans motståndare mutade för att sprida falska rykten om honom.

Han tystade inte dem som hade annan uppfattning - han argumenterade som den mest lysande retoriker vi känner. Eller så gick han sin väg.

Han red inte in på någon vit häst, han kom inte i en lång limousin. Nej, det var en åsna som bar honom fram...

Jesus förkortade ingens liv. Tvärt om, han gav sitt eget liv.
Han tog ingen människas blod. Tvärt om, han gav sitt eget blod som insegel på det nya förbundet som Gud nu upprättade.

Tystar ingen.

Och - Jesus är den ende som kommer tillbaka! Gång på gång!
Inte i historieböckerna eller i vår tideräkning.

Jesus kommer tillbaka till oss i våra hjärtan.

För det är det evangeliet gör med oss! Den upprepande berättelsen påminner varje åhörare att det är så Gud gör med oss - kommer tillbaka, när vi har glömt honom.

Eller tappat bort vår själ.

Jesus kommer tillbaka!

 

På barnens dansshow i lördags sa presentatören "Benjamin Syrsa":

- Känner ni också att julstressen får en att tappa "musten"...? Tomten kommer inte heller i år, han har "säckat" ihop... våra krav tog "knäcken" på honom.

Leendet satt snett i mungipan.

Det yttre får så mycket uppmärksamhet att tomheten blir total när allt pynt är på plats.
Nu kan det hända... vad det nu är som ska hända...

Händ nu! Kom nu!

Step By Step 2017.

En som verkligen blev överraskad av Jesus var den danska journalisten Charlotte Rördt.
Hon var en vanlig "kulturkristen" som lät döpa sina barn men inte brydde sig särskilt mycket om själva kristendomen.
Till en dag då hon var på resa i Spanien:

"Hon var på en guidad tur i ett femhundra år gammalt kapell. Där inne i sakristian kände hon plötsligt hur hennes fötter blev som fastgjutna i stenplattorna.

- Efter några minuter kom jag till sans, men tillbaka hemma i Danmark såg jag en dag en ljusstråle i pannan och kände att det hade med Gud att göra.
Flera nätter vaknade jag av en dröm där en stämma kallade på mig från kapellet. Jag kände att jag var tvungen att åka tillbaka."

Några månader senare var Charlotte Rördt åter på plats i Ubeda i Spanien, och då visade sig Jesus  framför henne, i naturlig storlek.

Jesus i Mjällby.

 

- Det är starkare än en förälskelse. Helt omskakande. Hela mitt sätt att vara förändrades. Nu vet jag att Gud existerar, det är ingen tro, det är ett vetande. Jag lever med en absolut sanning och det påverkar hur jag ser på andra människor.

Tidningen Dagen berättar vidare om Charlotte hur hon försökte förstå vad hon hade varit med om.
Hon sökte i vetenskapen, hos präster och i det hinduiska kundalini.
Men där fanns inga svar.

- Efter mötet med Jesus hade jag många fysiska reaktioner. Jag tappade 20 kilo på två månader, hade skakningar i hela kroppen och såg hur ljusstrålar kom ut från mina händer.

- Jag var rädd att bli tokig och ville ta reda på vad som hände, men i nordisk, protestantisk tradition har vi ingen teologi för sådant här, säger journalisten Charlotte Rördt, och efterlyser samtal kring hur vi får ihop fysiskt andliga upplevelser med vår verklighet.

Läs hennes bok "Jag mötte Jesus" !

Samtala!

Det här är en underbar 1 Advents-berättelse! Precis så är det. Jesus kommer till oss.
Visserligen är det mycket ovanligt att det sker så fysiskt påtagligt, men Helig Ande rör vid oss alla då vi läser Bibelordet.

Kännetecknet är att vi blir berörda. En förändring sker.

Ingen av oss kan "hitta på" en varaktig sinnesstämning som förändrar hela livet. När glittret är nedplockat då ligger det där i lådan.

Men blicken från Jesus kvarstår. Hans ödmjukhet. Hans ständiga återkomst.

Ständig återkomst.

Så när vi tänder det första adventsljuset, då blir det som en landningsbana för Jesus, ljuset, att stanna kvar hos oss.

Men det gäller att ta tillvara på dagarna - i år förlorar vi en adventssöndag eftersom 4 Advent infaller på själva julafton.
Så skönt för kyrkans präster! Det är mycket nog att göra under storhelgerna.

Kanske frigörs tid för mer av själavård, i fall någon skulle ringa och säga att det kommer ljusstrålar ur händerna...

Vem av landets stora skara av prästkragar skulle kunna ta sig an ett sådant samtal?
Förlåt mig, men vi har ju så fullt upp av att diskutera ordvändningarna i kyrkohandboken, genus-analysera våra arbetsplatser och HBTQ-certifiera alla anställda så det är lätt att missa någon som har mött Jesus mitt i allt det här...

Landningsbana.

 

Men episteltexten tar oss i så fall i örat:

NI VET VAD TIDER LIDER; DET ÄR DAGS FÖR ER ATT VAKNA.
TY NU ÄR VÅR RÄDDNING NÄRMARE ÄN NÄR VI KOM TILL TRO.

NATTEN GÅR MOT SITT SLUT OCH DAGEN ÄR NÄRA.
LÅT OSS DÅ LÄGGA AV OSS MÖRKRETS GÄRNINGAR OCH TA PÅ LJUSETS RUSTNING... Romarbrevet kap 13:11

Är du vaken?
Eller sitter du kvar på fotbollsläktaren i Mjällby och undrar när matchen börjar?

I kyrkan är vi redan igång, i alla fall i Mjällby, där detta inlägg inspirerades av den duktiga och omtyckta komministern.

Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande!

För övrigt fick jag frågan själv vid kyrkkaffet:
- Är du en religiös präst? Det verkar så. Alltså... att du tror på vad du läser.

Ja. Det är jag. Om det betyder att jag är troende. Men frågan gav mig obehag... För vad är motsatsen?

- Varför frågar du?
- Jo, för de andra verkar inte vara det... så mycket... tycker jag.

Har Rolf rätt?

Nu tänker jag tända ett ljus till. Jag firar nämligen 8 år som bloggare idag.
Åtta år i den digitala bloggosfären, men tappra försök att förklara en smula vad Bibeln kan betyda i vardagen i vår tid, för mig.

Jag har fått ros, ris, mer rosor och ett par omgångar ordentligt med styrk, men sedan ännu mer ros.
Och då var det inte åsnan som trampade på mig (eller var det det?) utan bruna kängor och uppviglande ateister.

Guds frid till er alla.

Ett nytt kyrkoår är inringt, med NÅD.

Helene Sture Åsnefelt,

- enveten bloggare och bibeltuggare,
- med tack till församlingen i Mjällby på slättlandet i Lister, som för övrigt har kvar den gamla gudstjänstordningen med de välkända liturgiska sångerna : )

... och tjäna Herren med glädje!

GUDS LÖFTEN och VÅR BRIST

Guds löften

- Jaja män! Det lovar jag!
- Visst! Absolut. Mig kan du lita på.
- Jag håller mina löften. Tro inget annat!

Liten människa på jorden, så stor i orden. Vi vill så väl. Vill vara pålitliga. Tar i. Lovar, bedyrar och bedårar.

Men det håller inte så länge...

Detta inlägg handlar om löften - inte våra löften utan om Guds.

Som jag skrev i förra inlägget så kan hela Bibeln sammanfattas i detta enda ord: GUDS LÖFTEN.

Det är inte bara en mänsklig historiebeskrivning eller önskedrömmar, nej både gamla och nya testamentet talar gång på gång att det som händer sker för att:

... GUDS LÖFTEN SKULLE FULLBORDAS SÅ SOM DET VAR SAGT AV HERREN GENOM PROFETERNA. Matteus 2:15.

Guds löften ger vägen.

När jag talar med andra människor om deras tro, frågar jag ibland vad de bygger sin uppfattning på.

Det kan vara en intressant filosofi eller skrifter från förr, det kan vara röster och inre tilltal idag, eller bara en from förhoppning att det "måste finnas något mer".

När vi bestämmer oss för vilket politiskt parti vi skall rösta på, är vi ofta noggranna i vår undersökning innan vi bestämmer oss.
Men sällan gör vi på samma sätt vad gäller livsåskådning.

Vi vet för lite. Vi hoppas desto mer.

Eller vi bygga vår tro på positivt tänkande eller på "tömma sitt sinne på tankar och värderingar".
För stunden ger det avslappning, men det håller inte när krisen kommer.

Den egna prestationen att tänka, känna eller uppleva blir till slut en tung börda.
Det är min erfarenhet.

Hjälp mig vila.

I många år har jag varit bibelläsare, men i år har det på ett särskilt sätt blivit tydligt hur Gud talar genom sitt Ord.

Ingen annan stans har jag mött detta faktum att Gud ger människan löften, som sedan infrias.

Det är Gud som är subjektet - inte objektet!

Det är stor skillnad.

Det är inte jag som åstadkommer min gudsrelation, det är Gud själv som redan sökt oss - och funnit oss.
Det är Gud själv som är sökaren... inte vi. Du och jag är dem Gud uppsöker, och finner.

Om vi vill bli funna, alltså.

Finn mig!

På hebreiska finns det två olika ord för löften:

1. - när människan lovar något och ger sitt löfte: "nedär" och "nadar".
Det är högtidligen avlagda föresatser, ofta i samband med offer eller särskilda gåvor, med frivilliga förpliktelser gentemot Gud.

Löftena kan gälla olika slags avhållsamhet eller vissa prestationer som man lovar Gud, med förhoppning att Gud ska ge en motprestation...

För mig är det en ohelig typ av utpressning som jag ogillar.

- Om jag gör si, så gör du så, gode Gud...

Nej, ingen av oss kan styra Gud på det viset.

Vad lovar du?

Det är mycket mer intressant det som Bibeln uppvisar hur Gud talar till oss:

2. - när Gud ger sina löften till oss människor används verben "dabar" och "amar", i betydelsen = säga, tala, utlova, tillsäga.

Här är några exempel på Guds löften till oss:

* vid syndafallet lovar Herren Gud att kvinnans säd skall söndertrampa ormens huvud. 1 Mos 3:15 - en profetia om Maria och Jesus.

* efter syndafloden gav Gud löftet att "ingen flod mer skall komma och fördärva jorden". 1 Mos 9:11.
Andra halvan av det löftet skulle människan hålla... vilket vi inte har gjort... med kända konsekvenser.

* Förbundsfolkets store stamfader Abraham fick Guds löfte om välsignelse över sig och sina efterkommande, 1 Mos 12, ett löfte som upprepades över Isak och sedan Jakob.

Och det är alltså på dessa Guds löften som Israel existerar... än i dessa dagar.

Detta faktum är värt att begrunda grundligt när vi ska försöka bedriva politik i Mellanöstern!

Inte så att någon är immun mot kritik, men så att vi förstår vidden av det land detta folk vandrat på i mer än tretusen år, där det ännu finns köpebrev kvar av den mark de köpt.

Vill du veta mer - kontakta Shalom Israel-konferens på Hjälmareds folkhögskola nu kommande helg.
Sakkunniga är Anders Sjöberg och Iren Kärrbrant, med flera.

Anders och Irén.

I nya testamentet läser vi gång på gång hur Guds löften nu går i uppfyllelse genom Jesus Kristus.

För att inte bli för from så du slutar läsa, ställer jag mina värstingfrågor mot Guds löften:

- vad sägs om sjukdom och brist?
- om synd, skuld och skam?
- om lidande och död?
- om livet efter detta?

Evangeliet är tydligt; inget av detta kan människan själv lösa. Våra prestationer räcker inte till, hur mycket vi än lovar, bedyrar och bedårar...

Sjukdom och brist tillhör livets villkor. Det är inget syndastraff som du skall ta! Hör du det!

Gud upprättar dig.

Här kommer ett fantastiskt löfte om detta, från profeten Jesaja där Herrens lidande tjänare är ett förebud om Jesus:

MEN DET VAR VÅRA SJUKDOMAR HAN BAR,
VÅRA SMÄRTOR DEM LADE HAN PÅ SIG
MEDAN VI HÖLL HONOM FÖR ATT VARA HEMSÖKT, TUKTAD AV GUD OCH PINAD.

JA, HAN VAR SARGAD FÖR VÅRA ÖVERTRÄDELSERS SKULL
OCH SLAGEN FÖR VÅRA MISSGÄRNINGARS SKULL.

STRAFFET VAR LAGT PÅ HONOM, FÖR ATT VI SKULLE FÅ FRID
OCH GENOM HANS SÅR BLIR VI HELADE. 
Jesaja kapitel 53. 

Herren låter dig grönska igen!

Synd och skam är två olika saker.

a) synden är vårt uppror mot Gud, vår lust att stjäla och förstöra. Vi drar på oss skuld. Eller "karma" som mina yoga-vänner säger.
Med skillnaden att vi inte kan sona detta själva, hur många liv vi än tror oss leva....

Endast ärlig insikt om detta faktum i oss kan ta bort dess konsekvenser.
Det kallas "synda-nöd" och synda-kännedom... och driver oss till Kristus att söka förlåtelsen... som sedan får räckas vidare till dem vi skadat.

Synden leder till döden. Det är det Jesus tar på sig på korset, i vårt ställe.
Och friar oss. Frälser oss.

b) skammen - att vara fel, inte att ha gjort fel. Jesus möter många människor som han upprättar, genom att älska dem och visa kärlek.

Detta är unikt för kristendomen, som jag ser det.

Vilken gåva!

Här kommer nästa löfte:

TY JAG ÄR VISS OM ATT VARKEN DÖD ELLER LIV, VARKEN ÄNGLAR (!) ELLER ANDEMAKTER, VARKEN NÅGOT SOM FINNS ELLER NÅGOT SOM KOMMER, VARKEN KRAFTER I HÖJDEN ELLER KRAFTER I DJUPET ELLER NÅGOT ANNAT I SKAPELSEN SKALL KUNNA SKILJA OSS FRÅN GUDS KÄRLEK I KRISTUS JESUS, VÅR HERRE.
Romarbrevet kap 8:38

Hjärta i lönndom.

Lidande och död - det är ju konsekvenser av vår bortvändhet från godhet och Guds kärleksfulla vilja.
Det finns så mycket mer att säga om detta, men jag håller det kort just nu.

Hela Romarbrevet är en enda lång uppgörelse med detta.
Här kommer en kort sammanfattning med ett ljuvligt löfte från Gud:

NU DÄREMOT, NÄR NI BLIVIT FRIA FRÅN SYNDEN - MEN ÄR SLAVAR UNDER GUD - BLIR FRUKTEN ATT NI SKÖRDAR HELIGHET OCH TILL SLUT EVIGT LIV.

SYNDENS LÖN ÄR DÖDEN MEN GUDS GÅVA ÄR EVIGT LIV I KRISTUS JESUS, VÅR HERRE.
Romarbrevet 6:22 

Syndens lön är döden.

Livet efter detta kan vi inte heller önsketänka oss fram till.

Att få "träffa nära och kära" har vi ingen garanti för, hur mycket vi än hoppas på det. Om inte Gud själv gett sitt löfte...

Ärligt talat så har Bibeln inte fokus på våra släktingar... det är mycket större än så! Perspektivet och målsättningen är den högsta möjliga.

Att få möta Gud själv, ansikte mot ansikte, är det största av allt!

GUD SJÄLV SKALL VARA HOS DEM.
DÖDEN SKALL INTE FINNAS MER,
OCH INGEN SORG ELLER KLAGAN OCH INGEN SMÄRTA SKALL FINNAS MER... 
Johannes Uppenbarelsesbok kap 21:4

Och du kommer säkert ihåg vad Jesus sa precis innan han lämnade jordelivet:

OCH SE, JAG ÄR MED ER ALLA DAGAR
INTILL TIDENS SLUT!
Matteus kap 28:18

Anar livet efter detta.

Att leva på Guds löften ger mitt liv ett helt annat perspektiv än om jag själv skulle konstruera ett hopp och en tro.

Dessutom tänker vi ju så att ett löfte beror på om vi håller vår del eller inte.

Paulus reder ut även detta i Romarbrevet.

Gud vet att vi inte klarar av att vara laglydiga i betydelsen att vara helt igenom goda.

Precis som en mamma vet att hennes barn inte klarar av att vara "snäll hela veckan" för att få sin veckopeng...

Löftet står kvar likaväl.

Barnet får sin veckopeng - av kärlek - och människan får frälsning - av kärlek och nåd av den Gud som inte kan annat än älska, älska... sin brustna skapelse.

Kärlek - av nåd!

OM Gud löfte hade varit knutet till lagen, alltså att vi uppförde oss helt korrekt, då skulle det sättas ur kraft varje gång vi gör fel - eftersom Guds vrede alltid vilar över all lagöverträdelse.

Guds kärlek rymmer både rättvisa och rättfärdighet, och det klarar inte vi...

Gör du?

Ikläd er därför Kristi rättfärdighet, heter det om dopet.
Klä på dig det han har gjort för dig.

Den vita dräkten. Löftes-plagget. Hoppets klädnad.


Nu är det dags att avsluta detta inlägg.

Jag hoppas du fått näring till din tro, att den behöver en stadigare grund än dina önskningar, meditationer och prestationer.

Lär dig mer om Guds löften. Det är så stort!

Den Gud som skapat hela universum talar till sin mänsklighet...

Och slappna sedan av - vila i Guds ord.

   TRO NÄR DIG VÄNNERNA SVIKA
      TRO NÄR BLOTT EN STÅR KVAR

   JESUS DIN VÄN SKALL FÖLJA DIG
      ALLA JA, ALLA DAR.

   HIMMEL OCH JORD MÅ BRINNA
      HÖJDER OCH BERG FÖRSVINNA

   MEN DEN SOM TROR SKALL FINNA
     LÖFTENA DE STÅR KVAR! Sv Psalm 254: 5

Kramar dig!

Hoppfulla hälsningar från

Helene Sture Löftesfelt,

- som fotograferade bland släktingarna - träden...
- och som i min brist brutit flera löften, men som blivit upprättad igen - av Guds nåd.