KYRKAN ÄR ETT FIKONTRÄD

Fruktgivande kyrka.

Det var en gång en liten kyrka som vuxit sig mycket stor.
Hon kom med välgång och hon hade befrielse ur mörkret, och folket älskade henne mycket.
Alla såg korset i tornets topp och bekände sig till Gud Fadern, Sonen och den Helige Ande.

Kyrkan var som ett träd. Goda frukter växte där.

Folket åt av Kristi försonings äpplen, av Förlåtelsens päron och Fridens bär. De njöt av Gemenskapens plommon - men spottade ut de hårda kärnorna - och de åt av de läkande bladen och Frimodighetens blåbär.

Missionen utåt och fördjupningen inåt bar församlingen framåt. Det var de sötaste Fikonen.

Förlåtelsens Päron.

Trädgårdsmästarna var många. Det var de invigda kyrkoherdarna som fick i uppdrag att vattna, gödsla och hålla rent från ogräs runt kyrkan.

Varje år kom självaste Helig Ande på besök och såg hur det stod till med församlingens växt och mognad.

Men så en dag stod grinden öppen till kyrkan. Den slog i vinddraget, och där inne hade trädgården blivit vildvuxen.
Trädgårdsmästaren med sina medarbetare hade blivit biologiska och teologiska analfabeter. Andra religioner och tänkesätt hade börjat få fäste, allt för att tillgodose den heliga Mångfalden.

Att hålla fast vid Kristus betraktades som enfald, och allt tal om "Se Guds lamm som borttager världens synd" ersattes med enklare ord om "bröd och vin". Det är ju alltid gott. - - -

Vildvuxen.

Inte så många kände Gud Fader längre. Det var mest åsikter och torra teorier.
Bönen och lovsången minskade i gudstjänsterna och den lilla kyrkan - som en gång varit så stor - försökte desperat locka folk tillbaka.

Men inte med kyrkans Herre - ett ord som de inte längre fick säga - utan med fina musikkonserter.
De tänkte att om man döljer kristendomen bakom solosånger så ville nog folk komma.

Men de hungriga själarna gick till andra trädgårdar istället.
De sökte sig dit där det fanns skugga och kontemplation, värme och meditation. Det kostade visserligen pengar, men det var det värt.

Visar inte längre vägen.

Den gamla moderkyrkan i Svea rike blev allt rynkigare och trädgården allt vissnare.
Några Försoningsäpplen såg man inte till längre, ty ondska och synd hade reducerats bort med hjälp av psykologiska modeller.

Förlåtelsens päron behövdes inte heller. Nu tänkte man Positivt istället, och då försvann de mörka negativa tankarna av sig själv! Liksom...

… tills en dag då en liten trädgårdselev undrade vad allt det där syndfulla, svekfulla och bristfulla egentligen hade tagit vägen? Hon pekade på en stinkande komposthög och undrade vad hon skulle göra med den. Sprida ut den?

Inte mycket kvar.

Korset hade dessutom ramlat av och låg nu nedanför tornet, med korsarmarna avbräckta, som en tunn liten Tors hammare.

Hon ville gå in i kyrkan men porten var stängd.

- Stängd på grund av repetitioner.

Inte reparationer utan repetitioner. Till en konsert. Så då fick ingen komma in och tjuvlyssna. Kyrkoherden hade glömt att en och annan fortfarande hade behov av att be och tända ljus.

Stängt. Så illa är det.

Men eleven smet in genom sakristian, som var olåst, och satte sig längst bak.
Hon tittade på Jesus på korset. Det såg ut som om det hade regnat på honom. Läckte taket?
Eller... Grät han?

Ja, Jesus på korset grät i den kyrka där han inte längre fick kallas Herre, inte längre fick omtalas som det sista offerlammet som gav sitt liv, för hela världens synd.

Plötsligt började det spraka i högtalarsystemet och ljudet från mikrofonerna skrek.
Det blev kortslutning, med en pöl av tårar nedanför högtalar-anläggningen.
Musikerna tittade upp och trodde inte sina ögon.

- Varför sjunger ni i Mitt Hus när ni inte vill ge mig äran? sa Jesus. Varför gör ni Mitt Hus till en konsertlokal när det är byggt för bön och predikan, för er skull? Jag är A och O, början och slutet, själva Logos - Ordet som ger världen liv, mening och frälsning!

Nu steg Jesus ned från korset, gick fram till dem och sträckte ut sina händer.

- Se här, detta är kärleken, inte att ni har älskat mig, för det har ni inte, utan för att jag har älskat er.
Ni kan inte blunda för era synder, hur positivt ni än tänker, och ni kan inte sona era fel heller, hur många liv ni än tror att ni ska leva! Men jag har gjort allt detta för er...

Reducera mig inte.

En efter en vände de sig om. Omvände sig. I stillhet.
- Förlåt oss Jesus. Vi förstod inte detta.

Ledaren gick ut och tog ned skylten och öppnade kyrkporten.

Folk kom i god tid, till en konsert trodde det, men blev mycket förvånade när de hörde bandet välkomna dem till en gudstjänst där Jesus var i centrum.
Kyrkoherden, som just skulle gå fram, satte sig generad ned i bänken igen. Detta var inte bra! Folk kunde ju tro att de var religiösa. På riktigt.

Konsertlokal?

JESUS GAV DEM DENNA LIKNELSE:
- EN MAN HADE ETT FIKONTRÄD I SIN VINGÅRD, OCH HAN KOM FÖR ATT SE OM DET FANNS NÅGON FRUKT PÅ DET, MEN HITTADE INGEN.

DÅ SADE HAN TILL SIN TRÄDGÅRDSMÄSTARE:
- I TRE ÅR HAR JAG KOMMIT OCH LETAT EFTER FRUKT PÅ DET HÄR TRÄDET, UTAN ATT HITTA NÅGON. HUGG BORT DET! VARFÖR SKALL DET TA UPP MARK TILL INGEN NYTTA?

HAN SVARADE:
- HERRE, LÅT DET STÅ KVAR ETT ÅR TILL, SÅ SKALL JAG GRÄVA RUNT DET OCH GÖDSLA. KANSKE BÄR DET FRUKT NÄSTA ÅR. OM INTE, KAN DU HUGGA BORT DET.
Lukas 13:6-9.

Var är den kristna församlingen?

Kyrkoherden hade läst detta evangelium på söndagen, men predikat om något annat, sin vana trogen. Man får inte uppröra folk. Ett lät kåseri med "fånga dagen" och "du vet väl om att du är värdefull" går alltid hem.
Men ingenting om omvändelse och inte något för tungt allvar. De var väl ändå en modern församling!


Nedanför korset, på golvet, låg fullt med små kart av någon frukt. Kyrkoherden tänkte att städaren slarvat, men när han tittade upp, fick också han se något ytterst märkligt.

Jesus var tillbaka på korset, men små gröna kvistar hade vuxit ut på korsarmarna. Och små ljusgröna fikon hade börjat ta form..

Musikgruppen välkomnade alla att sjunga med i psalm 231.
- Oändlig nåd mig Herren gav och än idag mig ger. Jag kommit hem, jag vilsen var, var blind, men nu jag ser...

Skam. Blindhet.

 

Bästa läsare. Situationen i Sverige idag är allvarlig vad gäller vår andliga hälsa.
Aldrig tidigare har den andliga fattigdomen varit större än nu!
Det värsta är att många kyrkor själva går sekulariseringens ärende.

Än finns det tid att åter vända sig till kyrkans Herre, Jesus Kristus, och söka de goda frukter som kommer ur hans frälsningsverk för oss.
Men om inte den ärliga uppriktigheten finns hos kyrkans anställda, förtroendevalda och församlingsbor, så kommer Helig Ande att lämna oss, och "flytta sina lampställ"

TÄNK PÅ VARIFRÅN DU FALLIT OCH OMVÄND DIG, OCH GÖR SAMMA GÄRNINGAR SOM FÖRR. ANNARS KOMMER JAG OCH FLYTTAR BORT DITT LAMPSTÄLL.
HÖR VAD ANDEN SÄGER TILL FÖRSAMLINGARNA.
Joh Uppenbarelse 2:5

Kan grönska på nytt.

Uppriktig ånger, erkännande av otro och sann omvändelse är det som kan rädda oss tillbaka till den levande gemenskapen med Gud Fader själv. Inget annat.
Läs om församlingarna i Johannes Uppenbarelse.

Till sist.
Många nyårskonferenser har i dagarna varit stora lovsångs- och bönemöten i Jesu namn, inte minst i Värnamo.
Lyssna in vad Anden fortfarande säger idag till församlingen!
Det finns en liten men stark motrörelse till förytligandet, och det är det som är vårt hopp.

Vill du vara med där?

Då skall åter den lilla förkrympta kyrkan växa sig stor, med längtande människor som öppnar sina hjärtan på allvar för Guds kärlek.

Med rötter i Kristus.

De varmaste hälsningar,

Helene F Sturefelt, fruktälskande trädgårdselev, i bön för vår kyrka.