TÄRNAN BAKOM LUCIA

Jag vill gå först!

Högkänslighet, kreativitet, skörhet och styrka är en egendomlig kombination som inte många förstår sig på.
Likväl är det ett faktum att ca 10-15% av vår befolkning har denna emotionella intelligens.

Det är en introvert hållning till livet där vi betraktar tillvaron på distans, samtidigt som vi kan "känna alla känslor" i rummet.
Samtidigt kan några av oss också vara extroverta, utåtriktade ibland, och gärna vilja dela med oss av det vi känner och upplever.

Vad händer om en högkänslig (HSP) person hamnar i luciatåget?

Vill hon vara Lucia och stå längst fram och synas?
Eller, vill hon hellre vara en i mängden, en av tärnorna som förgyller stunden med sin sång?

Vem ska hjälpa mig med ljusen?

Ja, jag skriver hon...

I dessa tider av nervös genusdebatt, beröringsskräck för religion i kombination med en narcissistisk livsuppfattning så kan det inte annat än bli fel många gånger...

Detta inlägg vill syna detta, utifrån tärnans perspektiv. Kanske är du en av dem?

Följ nu med Sturella och Lucia på en liten turné...

Vi ska till jobbet.

Lucia turnerar med Öresundståget.

Den självälskande och självfixerade självuppfattningen är en reaktion mot att förneka sig själv.
Länge har kristendomen lyft fram den självutgivande kärleken som en mycket vacker modell att leva sitt liv.
Men om man gör det, utan att vara förankrad i det dubbla kärleksbudet:

DU SKALL ÄLSKA HERREN DIN GUD AV ALL DIN KRAFT,
OCH DIN NÄSTA SÅSOM DIG SJÄLV...

… då kommer man fel. Den bibliska människosynen har en balans mellan dessa tre parter.

Älska mig, då! Upp med ljusen!

Den självutgivande kärleken ger bara det den fått. Jag, och du, är så oändligt älskad av Gud att det flödar över till andra! Det är att älska självutgivande.
Men att förneka sina behov är det aldrig tal om!
Bara att förneka sina begär...

Om detta alltså kommer i obalans, då kan en egoistisk mänskotyp börja ta form.
Eftersom ingen annan älskar mig får jag göra det själv. Här finns ingen gudsförankring.

Detta blir allt värre om man som barn växer upp med föräldrar som inte vågar sätta gränser - om de ens är närvarande - då blir det en mycket odräglig typ som alltid skriker på sina rättigheter.

Om Narcissus och Narcissa nu sitter i klassrummet där man skall organisera ett luciatåg, med en lärare som hävdar "allas rätt" och "allas lika värde" och allt som har med "alla" och "likhet" att göra... då kommer man att få problem.

Lucia - Narcissa?

Den alldeles vanliga flickan, som tycker om att sjunga, blir väldigt besvärad av allt detta fokus på att synas. Hon älskar luciasångerna och vill så gärna vara med och framföra dem - men inte längst fram!

Hon vill vara tärnan bakom Lucia.

- Jaha, om vi inte kan enas om vem som skall vara Lucia, då får Alla bli lucia! säger läraren och fixar blodröda bredband till alla...
- Nej! tänker den högkänsliga lilla tärnan, det vill inte jag!

Det sägs att skolan skall se till vars och ens behov, men ack så omöjligt det är. Särskilt inte i vår tid då "att synas" och "bli känd" á lá "Idol" är högsta drömmen.
Det är det inte för alla.
Vi som är högkänsliga vill i sådana lägen springa och gömma oss och dra en gammal filt över oss, allt för att inte synas.

Jag vill verkligen inte!

Eftersom vi är OLIKA, med OLIKA behov, måste vi bemöta varandra OLIKA.
Detta blir jättekonstigt när vi samtidigt hyllar principen om allas LIKA värde. Ja, just det... blanda inte ihop det!
Och mångfalden hyllas intill religiösa övertoner , men samtidigt kommer enfalden in, då man blandar ihop detta med att alla är lika... och missar olika-heten….

Snurrigt är det.

Sturella upplever att dessa tankemissar beror på att allt tyckande bara är förankrat i åsikter, inte i någon djupare värdegrund.
Som sagt, du som känner mig och brukar läsa mina inlägg, vet nog hur jag tänker. I Bibeln finns den mest grundläggande värdegrunden vi har, t ex detta med olikheter, men där värdigheten är bevarad.
Här är en underbar beskrivning av mänskokroppen som modell för hur vi skall förstå varandra:

Finns det inga tärnor som kan göra nåt?

KROPPEN BESTÅR INTE AV EN ENDA DEL, UTAN AV MÅNGA.

OM FOTEN SÄGER: 'JAG ÄR INGEN HAND', JAG HÖR INTE TILL KROPPEN, SÅ HÖR DEN LIKAFULLT TILL KROPPEN.
OCH OM ÖRAT SÄGER; 'JAG ÄR INGET ÖGA', JAG HÖR INTE TILL KROPPEN, SÅ HÖR DET LIKAVÄL TILL KROPPEN!

Och så vidare.
Sedan kommer omsorgen om olikheterna:

… OCKSÅ DE DELAR AV KROPPEN SOM VERKAR SVAGAST ÄR NÖDVÄNDIGA.

NÄR GUD SATTE SAMMAN KROPPEN LÄT HAN DE RINGARE DELARNA BLI SÄRSKILT ÄRADE FÖR ATT DET INTE SKULLE UPPSTÅ SPLITTRING INOM KROPPEN OCH FÖR ATT ALLA DELARNA SKULLE VISA VARANDRA SAMMA OMSORG.

På jobbet. Kristus vår värdegrund.

Till sist kommer allas lika värde:

LIDER EN KROPPSDEL, SÅ LIDER OCKSÅ ALLA DE ANDRA.
BLIR EN KROPPSDEL HEDRAD, SÅ GLÄDER SIG OCKSÅ ALLA DE ANDRA.
1 Korinterbrevet 12.

Här finns ingen nervositet eller rädsla. Bibelns människosyn visar hur allt är i balans.

   NATTEN GÅR TUNGA FJÄT
     RUNT GÅRD OCH STUVA,
       KRING JORD SOM SOL'N FÖRLÄT
         SKUGGORNA RUVA...

Ja, Narcissus och Narcissa går med tunga steg, i rädsla att inte få stå längst fram.
Vår jordiska tillvaro har långa skuggor av vilsenhet, där vi glömt själva solen, Gud vår Skapare.

Men vår lilla tärna är glad. Hon lyckades krångla av sig det röda, breda bandet och nöjde sig med lite glitter i håret. Längst bak stod hon, och med den renaste stämma fyllde hon luciatåget med sin skönsång, utan strålkastare och utan att vara i blickfånget.

Tärnorna syns inte.

 

Låt mig säga en sak till.

Eftersom bakgrunden till vårt Luciafirande är ett kristet helgon som kom med bröd och vatten till de förföljda kristna, så skulle detta lika gärna kunnat vara en man. Det är hjälpsamheten mot de förföljda som är upphovet, inte att det var en "snygg tjej".
För att ha händerna fria, satte hon ljus i sitt hår för att lysa upp de mörka gångarna där nere i Roms katakomber.

Det betyder att vi mycket väl kan ha pojkar, gossar och unga killar i vårt luciatåg, inte bara som stjärngossar utan just som ljusbärare!

Men det blir lite problem om vi skall ända Lucias namn till dess maskulina form:

Lucifer...

Det var ju den ängel som satte sig upp emot Gud och själv ville bli föremål för tillbedjan... ett riktig Narcissus i den himmelska härskaran!
Och vi vet hur det gick... Lucifer drog med sig en tredjedel av alla änglar i sitt uppror, då Gud störtade honom ned till jorden... där han går förklädd... i Luciatåget.. .Nej!! Stopp nu.
Sturella nu gick du för långt i dina tankebanor.

Ja, det gjorde jag.

Han kan få hela Lusse Lelle istället, eller som någon sa:

- Lusse Leif.

Lusse Leif?

SVT's luciakonsert igår var mycket fin med hög musikalisk framtoning.
De unga killarna i målbrottet var inte klädda i stjärngossestrut utan i röd halsduk! Det var en snygg nymodighet som faktiskt lyfter fram lite av detta jag skrivit - om att Lucia likaväl hade kunnat vara en kristen man, som kom med hjälpsamhet från Gud till de utsatta.

I publiken - som tyvärr tilläts applådera sönder de finstämda sångerna - satt många nysvenskar. Det gav en dramatisk inramning, som förmodligen bara jag såg, då de skönsjungande halsdukstenorerna plötsligt påminde om de halshuggna martyrerna i dagens Mellanöstern...

Starkt budskap.

Kyrkokonserten blev på riktigt... som en tyst, politisk kommentar, där hela luciasammanhanget tog mig tillbaka till den första kristna tiden.

DET FUNNITS EN TID DÅ ALLTING VAR SVÅRT
OCH KEJSAEN KALLADES GUD
MEN LUCIA SA 'NEJ' TILL ATT HYLLA EN MAN
SOM IKLÄTT SIG GYLLENE SKRUD...

DE KRISTNA FÖRFÖLJDES OCH GICK UNDER JORD
OCH FLYDDE FRÅN DÖDENS HOT...

Luciakonsert.

Så, platsen bakom Lucia är reserverad för alla blyga, alla högkänsliga och alla som vill vara med, men slippa stå i rampljuset.

Nu ska jag gömma mig under filten, dold för världens alla blickar.

- Titta inte på mig! Men hör gärna vad jag säger.
- Fotograferna mig inte! Men lyssna till min sång.

Till exempel den här:

VEM ÄR HON VÅRT HELGON MED RÖDA BAND
SOM KOMMER NÄR VINDEN ÄR KALL
OCH SJUNGER OM GLÄDJE MED LJUS I SIN HAND
OCH SMYGER SIG IN I VÅR HALL?

Refr:
   NI KAN ALLA LYSA SOM JAG
   OCH MÖRKASTE NATT BLIR TILL DAG
   EN HJÄLPSAM HAND OCH ETT LYSANDE BLOSS
   ÄR LUCIAS HÄLSNING TILL OSS!

Nyskriven Luciasång.

Min sångtext är tonsatt av Karlskrona-ingenjören och Pingstkyrkans begåvade kompositör Christer Hultgren - han som skrivit flera psalmer i psalmboken (702 och 758).
Nu är det lite sent, men till nästa år får du beställa noten till din kör!

När vi väl börjat sjunga denna, kanske den kommer in i psalmboken så småningom?!

Nåväl, var rädda om varandra, och framför allt som den som är högsensitiv - du har förmodligen flera stycken i din närhet. Lyssna till vad de säger, men hjälp dem också att inte blanda ihop dina känslor med sina egna.

Min Lucia-docka åker hem nu och ska vila sig i jullådan till nästa år.
Men låt för all del hennes Kristus-ljus stråla genom dina ögon!

SANCTA LUCIA, LJUSKLARA FÄGRING... Eller:

- Det strålar en tärna...

Det strålar en tärna.. stjärna...

Tärn-klara hälsningar från eder högkänsliga bloggerska,

Helene Sture Tärnfelt,

- som tillverkade denna docka i Ängelholm, som assistent till barntimmeledaren Elisabeth Hallonsten, moder till många goda söner. Någon som känner dem?
- Läs 1 Korinterbrevet kapitel 12. Och sedan kapitel 13...

P.S. Vill du läsa mer om högkänslighet? "Drunkna inte i dina känslor" av M Högglund och D Dahlin, Libris förlag, och Elaine N Aron, Egia förlag.