BERED EN VÄG I DANSEN Inte affirmation

Bered en väg, i dansen!

Snart kommer Cirkeldansarna. Kyrkan är öppen. Lampor och ljus är tända och där framme lyser guldkorset.
Helig dans har ett centrum som är omistligt.

Gud själv.

I min egen förberedelse har jag dansat in danserna i kroppen.
Kan vi dansa till adventsmusik? Går det att tillämpa några enkla danssteg in i våra älskade adventspsalmer?

Jag måste försöka!

BERED EN VÄG FÖR HERREN!
BERG SJUNKEN, DJUP STÅN OPP!
Sv Ps 103

Bered en väg...

Hur bereder jag en väg för Herren...? Det är för mycket begärt av en liten människa.
Men vänta, om det handlar om att ta bort hinder - att berg ska sjunka ned - och att alla snubbelgropar ska jämnas ut, då kanske jag kan!

Men inte med positivt tänkande... och inte med glada affirmationer som ska lyfta mig förbi mitt mörker.
Nej, jag måste ha en annan modell, ett redskap som erkänner både det svåra och det misslyckade.

Det får bli dansen.

Dans i mörker.

KORE - eller Vetekornets lag.

Vi dansar de fyra årstiderna. Vi bär ut utsädet, vi sår, vi bär fram skörden, vi tackar.
En av rörelserna är att backa och gå baklänges, och att böja sig djupt ned mot jorden. Det är svårt för ryggar och knän, men framför allt är det svårt för själen, när smärtan inte är erkänd.

Detta danssteg är djupt ärligt. Jag tillåts att konfrontera mitt mörker, jag får plats att erkänna min sorg, mina bedrövelser och ge dem uppmärksamhet en liten stund.

Något inuti släpper. Jag kan ana en acceptans när jag ger plats åt det plågsamma.


Alla försök att affirmera fram positiva känslor har alltid misslyckats, med fadd eftersmak att jag ljuger för mig själv.
Att kommunicera med sin egen spegelbild är bara en förtvivlad monolog. Ingen annan är ju där, mer än jag själv… Och ingen människa kan vara sin egen gud.

Blicken fastnar på guldkorset framme vid altaret.

Tänk om Jesus hade försökt "tänka positivt" när de spikade upp honom - - -

SMÄRTORNAS MAN, FÖRTROGEN MED KRANKHET...
Jesaja 53.

Den renaste mötte den ondaste.

Jag är så innerligt tacksam för vad Jesus har gjort för oss! Jag kan inte nog uttrycka min respekt och kärlek till den Gud som så mänskligt går in och hanterar ondskan för oss.
Jesus ger ord åt det som är fel, han ger förlåtelse för den skuld som uppstått, ja han visar vägen till försoning, på riktigt!

Och jag känner hur mina danssteg blir allt mer intensiva...

Jag dansar mitt mörker, jag erkänner allt som gått sönder. Men Herren ger mig ny sådd i mina händer! Och med rak rygg skördar jag nya skördar i mitt liv, och kan inget annat än tacka, tacka, tacka...

Från mörker till ljus. Genom död till liv.
Kristendomens brutala ärlighet har räddat mitt liv, min själ och hela min varelse!

Livet går som en dans...

… och mina fötter är i bön till skapelsens Herre. Mina öron är tysta och hör stilla Guds egen rytm.
Gud leder dansen, och jag följer.

Befriad.

- Käre himmelske Far,
Det var ju tvärtom! Det är ju Du som bereder väg för mig!
Det är ju du Jesus som tar bort mina berg av oro och jämnar ångestens gropar till frid!
Det är ju DU...

Amen.

Varma hälsningar från en dansledare,
Helene F Sturefelt.