UKULELE på BROGÅRDEN

UKKE FELLOW'Z i Bromölla.

Vilken vacker vinterdag i Blekinge! Som gjord för sång och musik.
Och det skulle det bli!

Idag åkte vår ukulele-orkester över länsgränsen till Bromölla. Snön gnistrade vit även i Skåne.
Brogården är ett fint boende med egna lägenheter för de åldrade människorna.

Nere i gemensamhetssalen samlades så många som hade kraft och ork, ca 15 personer.

Ukulelegruppen stämde sina instrument och jag tog fram mina "kryddor" i form av maracas och klaves.

Flying Wing med kryddor.

Vi spelar gärna amerikanska evergreens, då svänger det som bäst! Och vi är lyckosamma som hittar svenska texter, eller så översätter vi själva...

Nu var det premiär för "I'm gonna sit right down and send myself a letter", fast på skånska.

Det är en tragikomisk historia om en person som längtar efter kärlek, men inga kärleksbrev kommer. Så han eller hon tar saken i egna händer och skriver till sig själv... det hon/han vill höra!
Fast postgången kan man inte lita på, så Mia som har översatt tänker sig att maila på datorn är säkrare...

Klarar du det här?

NU SKA JAG SIDDA NER Å MAJLA TILL MAJ SJALV, JAU!
Å LÅSSAS ATT DÉ É FRAUN DAJ!

NÄR JAG GÅR LOSS MED ALL MIN CHARM
DÅ RODNAR NOCK MIN DATA-SKARM...

DÉ É VARKELIGEN DEJLIGT - NÄR MAN FÅR MAJLET!

Verkar oklart...

Hänger du med? Vi fortsätter lite till:

EN MASSA KYSSAR SKA JAG SKICKA TILL MAJ SCHÄLV, JAU!
Å NEDERST STÅR DÉ - TÄNK PÅ MAJ.

JA, JAG SKA SIDDA NER Å MAJLA TILL MAJ SJALV, JAU!
Å LÅSSAS ATT DÉ É FRAUN DAJ!!

Eller som listerlänningarna hellre säger:

- Å löödas att dee ee fraa dee....

Dammsugare och chokladkyssar.

Det var så härligt att se de gamla smila upp sig lite. Idag behöver det inte lika många piller som i vanliga fall...
Fast en tant var så trött att hon somnade i alla fall, och sov gott medan vi körde igång Kackerlackan:

VI SPELAR RUMBA, VI SPELAR SAMBA
KOM OCH SJUNG MED EN STUND MED OSS!

VI SPELAR TANGO, VI SPELAR FOXTROT
UPP OCH DANSA OM DU VILL!

Minsann! Det var precis vad som hände på slutet - den piggaste damen bjöd upp en i personalen och de svängde runt! Vilken lycka.

Vi spelar allt. Nästan.

VI SPELAR SVÄNGIGT, VI SPELAR DARRIGT
KLAPPA HÄNDERNA I TAKT.

VI SPELAR HÄFTIGT, VI SPELAR ILLA...
- SNÄLLA ÄLSKA OSS ÄNDÅ!

HAR NI HÖRT "LA CUCARACHA"? OM EN LITEN KACKERLACKA?
MED DEN LÅTEN KAN VI LATTJA, OCH I LOCKET KAN VI KNACKA.

OCH DEN LILLA CUCARACHAN, HON VILL FESTA HELA NATTA'
HON VILL GÄRNA DANSA CHA-CHA I SIN MEXIKANSKA HATT!


Damen närmast mig tyckte det svängde så pass bra att hon började slå takten, som en riktig dirigent.
Lite längre bak satt en annan dam som tyckte att den främre damen tog för sig, för mycket...

Nu är vi i ett brukssamhälle där Ifö-verken har fostrat alla i socialdemokratisk anda, där ingen får sticka upp. Men vi måste alla få plats och jag log mot båda tanterna - och höll takten såsom vår trumslagare ville.
Vem det nu är...

Vem är det som håller takten?!

UKKEFELLOW'Z har en liten maskot. Det är hunden Bella som springer runt och torkar dammtussar med pälsen!
Många vill ta henne i famnen och ibland undrar jag om hon inte gör publiken lyckligare än vad vi gör. Bella är liksom aldrig i fel tonart...

Hasse Ekman och Kai Gullmar har skrivit en underbar sång som heter "Med dig i mina armar".
Men vi har gjort om den lite i dessa polyamorösa tider, och låtit singular bli plural:

Kalle kapellmästare inleder med en vacker solo-strof:

ALLTING VAR SÅ GRÅTT, HIMLEN VAR SÅ MULEN
HELA LIVET VAR SÅ MÖRKT OCH TRIST.

DAGEN VAR SÅ LÅNG, KVÄLLEN VAR SÅ KULEN
MEN MIN LYCKA FANN JAG DOCK TILL SIST.

Ukulelens vänner!

Och så svarar alla vi ucke-ladies:

MED OSS I DINA ARMAR, EN SOLSTRÅLE SMÅNINGOM BRÖT FRAM,
OCH MOLNEN DE FÖRSVANN,
ALLT BLEV SÅ UNDERBART LJUST OCH LÄTT
VI HADE JU VARANN!

MED OSS I DINA ARMAR, EN KÄNSLA AV LYCKA VI FÖRNAM
SÅ LJUV, SÅ UNDERBAR, FÖR SAGOLIK FÖR ATT VARA SANN.

Kalle solade:

JAG TOG ER I MIN FAMN, OCH JAG VISKADE SÅ ÖMT:
- JAG ÄLSKAR ER JU ALLA! VILL NI BLI MIN FRU?

- JA TACK! SA VI!

MED OSS I DINA ARMAR, VÅRT LIV FICK EN MENING OCH VI FANN
VÅR DRÖM BLEV VERKLIGHET, FÖR VI ÄLSKADE VARANN!

Vi har roligt på våra möten!

Jo då...

Sen blev det Pärleporten och Fader Vår... det vill säga i Danne Stråheds tappning i "La´ de´ leva":

O, FADER VÅR HUR LÄNGE SKA DU ORKA SE,
HA DE LUDAN LEJ, HA DE LUDAN LEJ,

PÅ HUR VI MÖRDAR OCH STJÄL OCH MÖGAR NED
HA DE LUDAN LEJ, HA DE LUDAN LEJ,

FAST ALLA MÄNNISKOR BLIR FRÄMMANDE OCH RÄDDA
SÅ TROR JAG ÄNDÅ DET VILL ORDNA SIG!

TRA LA LA LA LA LA LA....

Enkel men effektiv teologi. Amen på det?!

Kaffet var gott och gemenskapen god. Men stunden får inte bli för lång. Energinivån är låg - jag vet.
Så vi tackade för oss, och var och en gick hem till sitt.

Var och en. Två och två.

Nästa vecka besöker vi Falkalyckan. Håll er vakna till dess!

Och tack gode Gud för alla dessa flitiga och trofasta människor som slitit och släpat i sitt liv, för vår välfärd! Tack.

Varma hälsningar i A-dur + 5.

Helene Sture Fellowzfelt,
- i underhållnings-branschen och annars i underhålls-branschen...
- och som skriver endast i egen sak, inte åt hela orkestern.