FASTLAGSSÖNDAGEN - Den blinde

Vem ser?

Denna helg har spänt mellan Mello, gå i snömodden, baka kakor och gå till kyrkan.

- En gudstjänst liknar ingenting annat! skrev jag i förra inlägget, och citerade en dansk teolog som lyfter fram gudstjänsten som ett erfarenhetsrum.

Om man tittar i veckans predikoturer så kunde man välkomnas till både gospelgudstjänst, högmässa och spaghettigudstjänst.
Jag ville gärna gå till en traditionell gudstjänst för att få vila i liturgin och de gamla psalmerna.
Vad skulle vi erfara i Mjällby kyrka?

Vi hamnade i bänken framför brandfilten... Här gäller det att se upp!

Och se upp var precis vad den blinde mannen gjorde - så gott han kunde.

Vad vill vi erfara?

Följ med på en djupdykning i Fastlagssöndagens evangelietext, som jag dessutom själv använde vid sinnesromässan förra onsdagen i Kungsmarkskyrkan.

Det är Lukas som berättar hur Jesus och hans lärjungar nu börjar sin vandring upp till Jerusalem, där han skall utlämnas åt hedningarna som ska håna honom och döda honom.

...OCH PÅ DEN TREDJE DAGEN SKALL HAN UPPSTÅ.

AV DETTA  BEGREP LÄRJUNGARNA INGENTING.
VAD HAN MENADE VAR FÖRDOLT FÖR DEM, OCH DE KUNDE INTE FÖRSTÅ VAD HAN SADE.
Lukas kap 18:31-34.

Vi är i gott sällskap med de dumma lärjungarna.
Om Lukas hade velat tillrättalägga texten kunde han ha ljugit och sagt att de begrep allt, blickande fromt mot himmelen med milda ögon...

Men nu är det allvar och helig historia skrivs, där originaltexten på den tiden kunde intygas av vittnen som varit med.

Mot Jerusalem.

När Jesus närmade sig Jeriko satt där en blind vid vägkanten och tiggde. Han hörde en folkhop komma på vägen och frågade vad som stod på.
Man talade om för honom att det var Jesus från Nasaret som gick förbi.

DÅ ROPADE HAN:
- JESUS, DAVIDS SON, FÖRBARMA DIG ÖVER MIG! Lukas 18:.35-42.

Det här var mycket pinsamt. Ropa inte så! Han kunde väl ha sagt:
- Hallå där! Du där! Hjälp mig.

Men det gjorde han inte.
"Davids son" var en stark bekännelse. Det kunde oroa makthavarna om det kom till deras kännedom att snickarsonen kallades för denna titel.

Den blinde såg ingenting. Men ändå såg han... Hans hörsel var skarp och de övriga sinnena skärpta.
Hur visste han att Jesus var Davids son?
Finns det en syn som inte har med ögonen att göra? Finns det ett förstående som inte har med erfarenheterna att göra? Som är bortom förnuftet?

Jeriko idag.

Naturligtvis blir den blinde nedtystad. De som gick främst sa åt honom att vara tyst.

Detta nödrop till Jesus finns bevarat i vår gudstjänstordning som det gamla grekiska uttrycket:

KYRIE ELEISON!

Herre, förbarma dig över mig!

Det är den äldsta kristna bönen vi känner till. Kristus-ropet.

JESUS STANNADE OCH SADE TILL DEM ATT LEDA FRAM HONOM, OCH DÅ MANNEN KOM NÄRMARE FRÅGADE JESUS:
- VAD VILL DU ATT JAG SKALL GÖRA FÖR DIG?

HAN SVARADE:
- GÖR SÅ ATT JAG KAN SE IGEN.

Åter igen ser vi ett exempel på den pedagogik Jesus använde sig utav. Naturligtvis begrep Jesus hur det var fatt med den blinde! Men, han berövade inte honom initiativet.

Tvärtom låter han människan själv uttrycka sitt behov, med den fråga som öppnar upp alla relationer.
- Vad vill du att jag skall göra för dig...

Vad ska jag göra för dig?

Jag kan tänka mig att lärjungarna stod där vid sidan om och tittade på, frågande.
Det var inte länge sedan som Jakob och Johannes hade bett Jesus om inte de kunde få sitta vid hans högra sida hos Fadern i himmelen...
Markus berättar om det i sitt kapitel 10.

Behoven är lite olika, kan man säga. - - -

Alltså, deras fråga vet ingen gräns hur högfärdig den är!! Och det är alldeles klart att de med sina seende fysiska ögon inte såg någonting...

... medan den blinde tycktes se allt - nämligen vem Jesus verkligen ÄR.

Den blinde ser Jesus.

Profeten Jesaja förutsade detta redan på 700-talet före Kristus:

SÅ SÄGER HERREN GUD:
- MIN TJÄNARE SKALL HA FRAMGÅNG, HAN SKALL BLI UPPHÖJD, MÄKTIG OCH ÄRAD.
MÅNGA FÖRFÄRADES ÖVER HONOM, SÅ VANSTÄLLT VAR HANS YTTRE.

MEN NU FÅR HAN MÅNGA FOLK ATT HÄPNA, OCH KUNGAR FÖRSTUMMAS INFÖR HONOM,
TY DE SER NÅGOT DE ALDRIG HÖRT TALAS OM, DE BEVITTNAR NÅGOT DE ALDRIG ANAT.
Jesaja kap 52:13-15.

Det är i relationen det händer.

Se seende fattar ingenting.

Lärjungarnas fråga ville bara utnyttja den maktposition som Jesus hade.
Medan den blinde verkligen gjorde en total omvändelse:

JESUS SADE:
- DU KAN SE IGEN. DIN TRO HAR HJÄLPT DIG.

GENAST KUNDE HAN SE, OCH HAN FÖLJDE MED JESUS OCH PRISADE GUD.

OCH ALLT FOLKET SOM SÅG DET SJÖNG GUDS LOV. Luk 18:43


Det finns så många som inte har en relation med Jesus, men som ändå ropar till honom i sin nöd.
En del till och med köpslår med Gud - "bara du gör som jag önskar, då lovar jag att"...

Gud är god. Gud är alla goda gåvors givare. Men Gud är framför allt relation, och inte ens Herren Gud är glad för att bli utnyttjad...

Djupaste respekt.

Men det finns också många troende som lever i gemenskap med Jesus, utan att deras bön blir besvarad såsom de önskar. Men hörd blir den!

Ingen av oss kan styra Gud. Men Jesus lät detta läkedomsunder ske där i Jeriko för att det skulle bli tydligt för alla vem han var... och varför han var på väg upp mot Jerusalem.

En falsk profet behöver inte korsfästas.
Men en sann profet är desto farligare. För om det verkligen är sant det han säger om sig själv, då måste alla förhålla sig till den sanningen.

Eller som en professor i filosofi sa:
- För att vara säker på sanningen, vilket vi aldrig kan vara, bör dessa tre kriterier vara uppfyllda:
- Erfarenhet - Experiment - Teori.

Stämmer det på Jesus?

- Erfarenhet: Bibeln berättar om flera personer som fick sin blindhet botad.
- Experiment: Kan vi upprepa det idag? Ja... även idag kan människor få sin blindhet botad i bön till Jesus.
- Teori: Jesus äger Guds auktoritet.

Källan i Jeriko.

 

Markus har fler detaljer i sin berättelse om den blinde i Jeriko.

Han vet att mannen hette Bartimaios, alltså sonen till Timaios.
Han såg hur Bartimaios kastade av sig tiggar-manteln och sprang upp och kom fram till Jesus - han behövde alls ingen hjälp till det.

Framför mig ser jag hur han sparkade iväg tiggarmuggen med de futtiga allmose-mynten.

Och Markus beskriver hur den nu botade och seende mannen...

... FÖLJDE HONOM PÅ VÄGEN. Mark 10:52.

Att följa Jesus på "Vägen" är ett kodat uttryck för de första kristna. De var vägens folk där de vandrade med Jesus, och Jesus själv kallades för Vägen, såsom han själv sagt om sig själv:

JAG ÄR VÄGEN, SANNINGEN OCH LIVET.

Rött hoptvinnat med gult.

Så, frågan är vem som är blind och vem som är seende?

Våra fysiska ögon tycks inte hjälpa när det gäller andliga frågor.
Då är det "hjärtats ögon" som har den djupaste synen.

Kanske är det också så att det är genom lidandet som vi blir uppmärksamma på vad som egentligen är viktigt?

Fastlagssöndagens tema är ju just detta: Kärlekens väg, som går genom smärta.

Andra människors ondska, avundsjuka och girighet är det som sårar oss. För att inte svara tillbaka med samma mynt, måste kärleken gå rakt igenom detta, utan omvägar.

Kanske var det framför allt de omedvetna lärjungarna som behövde följa med Jesus hela vägen upp till Jerusalem och se hur Jesja-ordet uppfylldes i all sin grymhet:

ALLT SOM PROFETERNA SKRIVIT OM MÄNSKOSONEN SKALL GÅ I UPPFYLLELSE.

HAN SKALL UTLÄMNAS ÅT HEDNINGARNA, DE SKALL HÅNA OCH SKYMFA HONOM OCH SPOTTA PÅ HONOM.
DE SKALL PRYGLA OCH DÖDA HONOM, OCH PÅ DEN TREDJE DAGEN SKALL HAN UPPSTÅ.
Lukas 18:32.

Nu är min textcirkel sluten.

Och i Mjällby kyrka sjöng vi den gamla beprövade liturgin, bortom den nya Handbokens alla förslag.
Gammal är äldst.

HELIG, HELIG, HELIG HERRE GUD SEBAOT!
HIMLARNA OCH JORDEN ÄR FULLA AV DIN HÄRLIGHET!
Inför nattvarden har denna liturgiska sång psalmnummer 698:2.

Melodin är smäktande. Försmäktande. Liksom den helighet som bränner bort all vår synd.
Med toner från 900-talet...

En sång som är över tusen år gammal!!
Med en tillbedjan som är tredubbelt så gammal... Mina rötter och gener sjöng från botten av mina skosulor, genom hjärtat, ut genom munnen. Hosianna i höjden.



O GUDS LAMM, SOM BORTTAGER VÄRLDENS SYNDER. Sv Ps 699:3.

Agnus Dei. Med en melodi från 1100-talet. Det byter man inte ut hur som helst. Det är oändligt vackert, så det nästan gör ont. Tonerna fångar in den lidande kärlekens stora smärta.

Jag tror att även de fyra konfirmanderna uppfattade något av djupet i dessa gudstjänstsånger, låååång bort från Melodifestivalens glittrande jippo.

Egentligen är det väldigt osynkat, att det sekulariserade Sverige drar på med Mello just när den kristna fastetiden börjar.
Det är ingen som vill följa med upp till Jerusalem och vaka och bedja...

... och ingen som vill avstå varken fredagsmys eller lördagsgodis.

Sjung psalm 135!

Jag tittade igen på den där brandfilten som hängde på bänken framför i Mjällby kyrka.
Skulle olyckan vara framme och en brand skulle uppstå, då är det bra att räddningen är nära.

Mitt under förbönen blev den där filten en sinnebild för frälsningen - den är precis framför ögonen, de blinda, de seende, och bara väntar på att få bli använd...

Visst är gudstjänsten ett rum för erfarenheter... av alla slag!

Tack Gud för Mjällby kyrka! Och den makalöst skickliga väven av Kristus. Min favorit.

Välsignade fastlagshälsningar från Helene Sture Brandfilt-Blindfelt,

- söndagsfirare.