Uppenbarelsens ljus.
Äntligen kom ljuset! Med snön...
Det går inte att leva med en brun och smutsig vinter - vi behöver den vita snön! Tack Gud.
Och tack för kyrkan, så varm och upplyst med alla levande lågor.
Det är Kyndelsmässodagen idag. St Nicolai cirkeldansare var en del av gudstjänsten i Gammalstorps kyrka. Vi hade varma, ljusa sjalar runt axlarna och stadiga dansskor.
Följ med och sitt ned i bänken en stund.
Detta är "lilla julafton", allt enligt kyrkoårets rytm. I all vår musik och i kyrkans texter får vi höra julens berättelser på olika vis. Idag avslutas julkretsen.
Och de riktigt kyrkoårstrogna vet att adventsljusstaken lyser ända fram till idag! Så är det.
Den är inte känslostyrd.
DETTA ÄR DET BUDSKAP SOM VI HAR HÖRT AV JESUS KRISTUS OCH FÖRKUNNAR FÖR ER:
- ATT GUD ÄR LJUS, OCH INGET MÖRKER FINNS I HONOM.
1 Johannes brev kap 1:5.
Det är så fantastiskt att sitta i kyrkan och höra orden som gått från mun till mun... i mer än tvåtusen år. Det är så stabilt, så stort och tryggt.
Om du just har läst det förra inlägget, så minns du att jag inledde med en bild på en sol med solglasögon.
Om Gud är mörk för dig, så kanske det är du som har mörka, skymmande solglas på näsan?
Det är så lätt hänt att våra egna tankar och misslyckanden skymmer sikten.
Inte ens solen själv kan till fullo reflektera det ljus som Gud själv har. Johannes vet vad han talar om:
OM VI SÄGER ATT VI HAR GEMENSKAP MED HONOM, MEN VANDRAR I MÖRKER, LJUGER VI, OCH HANDLAR INTE EFTER SANNINGEN.
Det är starka ord.
Cirkeldansarna kom i god tid för att förbereda sig. Vi övade stegen och räknade in takten. Vi prövade att nynna och testade att tåga ut.
Det kändes bra.
Det var fint att se vaktmästaren tända upp ljuskronorna i kyrkan. Det är bara ett par gånger om året som alla de levande ljusen tänds.
De lyste ikapp med den bleka februarisolen, som gick ned bakom Ryssberget.
Det som skymmer sikten för oss är lögnen, säger Johannes, att vi ljuger på varandra, för varandra och om varandra... Snackar illa och elakt.
Det smakar inte Kristus. Det är då ljusen osar och veken ryker. Inne i hjärtat.
Varde ljus.
Kantorn ledde oss i den inledande psalmen:
KRISTUS ÄR VÄRLDENS LJUS, HAN OCH INGEN ANNAN.
FÖDD I VÅRT MÖRKER, FÖDD ATT BLI VÅR BRODER.
HAR VI SETT HONOM, HAR VI SETT VÅR FADER!
ÄRA VARE GUD! Sv Ps 37.
Det var andaktsfull tystnad i Gammalstorps kyrka. Jag kände en förväntan att få höra Guds ord.
Lukas berättar om när Josef och Maria bar fram Jesus i templet - från enkelheten i stallet till den stormäktiga högtidssalen.
De möter den gamle mannen Symeon, som fått ett löfte av Gud att få se den nyfödde Messias i ögonen...
Symeon sjunger och jublar. Men han talar också allvarets ord, vilket är kännetecknet när det är Guds vilja vi hör:
SYMEON VÄLSIGNADE DEM OCH SADE TILL HANS MOR MARIA:
- DETTA BARN SKALL BLI TILL FALL ELLER UPPRÄTTELSE FÖR MÅNGA I ISRAEL, OCH TILL ETT TECKEN SOM VÄCKER STRID - JA, OCKSÅ GENOM DIN EGEN SJÄL SKALL DET GÅ ETT SVÄRD - FÖR ATT MÅNGAS INNERSTA TANKAR SKALL KOMMA I DAGEN.
Lukas 2:22-40.
Visst längtar vi efter ljuset, men kanske inte så mycket att vi ska bli blottlagda!
Vem vill bli avslöjad att inte hålla måttet? Eller vara en luring och snedda på sanningen? Att utnyttja systemet?
Mina tankar dansade runt där jag satt i bänken.
Ja, Jesus är kontroversiell!
Antingen är han den han visar sig vara - Guds son.
Eller så är det han som är en... lögnare...?!
Är Jesus till fall eller upprättelse?
Jag tänkte på den resa jag gjorde till Israel förra våren. Vi fick veta att allt fler judar börjar läsa Nya Testamentet för att studera Jesus närmare. Och fler och fler erfar att de faktiskt läser fortsättning på den hebreiska Bibeln... och tar Jesus till sitt hjärta - som Messiastroende.
Idag finns det alltså en rörelse som likt den gamle mannen Symeon tar Jesus i sin famn och accepterar honom som den utlovade Messias!
Tid och rum flöt ihop. Jerusalem hamnade mitt i Listerlandets bördiga mylla och Gammalstorps altartavla tog mig tillbaka till templets pelargångar.
Här sitter vi hedningar...
Eller som Symeon själv uttryckte det i sin lovsång:
TY MINA ÖGON HAR SKÅDAT FRÄLSNINGEN, SOM DU HAR BERETT ÅT ALLA FOLK,
ETT LJUS MED UPPENBARELSE ÅT HEDNINGARNA.
Guds ord är inte till bara för några speciella. Nej, Guds ord har de allra största anspråk:
- Det gäller alla folk! Inte bara Israel. Och det gäller oss hedningar i kalla Nord.
Det ljus som strålar från Jesus Kristus börjar i Israel, sedan sprider det sig starkare och starkare.
Om det blir mig till fall, så må jag falla... för att jag i gruset skall inse mina synder.
Om det bir mig till upprättelse, så är det Guds nåd som reser mig upp igen, renad och rättfärdiggjord.
Oavsett vilket, tack Jesus!
Församlingen slog upp psalm 488:
LJUS AV LJUS, O MORGONSTJÄRNA, KRISTUS SANNA LJUS OCH DAG,
NU VI SER DEN SOLEN GÄRNA, FRAMGÅ EFTER DITT BEHAG
SOM MED ROSENSTRÅLARS FÄRG, MÅLAR HIMMEL, HAV OCH BERG...
Precis som i morse, då solen bröt igenom molnvallen över Hällevik!
Solen framgår efter Guds behag.
Gudstjänsten gick mot sitt slut. Cirkeldansarna gjorde sig redo att gestalta postludiet, med en ljusdans.
Det var tur att vi inte var så många - åtta personer - för koret är litet. Vi tog ljuskopparna i innerhanden och dansade till en Taizésång, mjukt och vaggande.
Rörelserna böljade sig fram, likt en moders ömsinta vyssande av sitt barn. Ja, det kändes som om ljuskoppen i vänsterhanden var Kristus själv...
Vid sångens sista takt lyfte vi upp ljusen, så högt vi kunde, och stod stilla.
Ett mättat ögonblick.
Sedan gick vid ned i mittgången, nynnande, med Kristusljusen lysande för alla i bänkarna.
En särskilt varm tanke vill jag sända till de två familjer som var där med tanke på den sorg som drabbat dem.
Må Guds goda ljus lysa för er i saknadens mörker!
LÅT DIN ANDES MORGONSTRIMMA SKINA I VÅR MÖRKA SJÄL,
LÅT OSS I DITT LJUS FÖRNIMMA VAD SOM ÄR VÅRT SANNA VÄL.
EN BESTÄNDIG TRO OSS GIV, OCH DET ONDAS MAKT FÖRDRIV,
KRAFT OCH GLÄDJE OSS FÖRLÄNA ATT DIN GODA VILJA TJÄNA.
Sv Ps 488:2.
Tack dansande systrar i koret!
Tack kantorn som så självklart låter Cirkeldansarna få vara en del av gudstjänstens uttryck.
Tack prästen för predikan och tack min bänkgranne för din varma hand...
Självklart.
Lev och lys!
Ljusa hälsningar från eder
Helene Sturedans Kyndelsfelt,
- som uttrycker trons gemenskap lika gärna med fötterna som med munnen! Steg och ord. Tramp och prat. Men allt i ett ärligt uppsåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar