BISKOPEN RAPPORTERAR

Vad ska biskop Johan säga?

Vi befinner oss i Lund. Det är minus 7 grader ute och det är en ovan känsla att ha mössa på sig.
Visserligen är den korrekt i färgerna - svart och vit - men passar den till prästskjortan?

Biskop Johan har samlat Lunds stifts 450 präster till teologdag.
Temat är GUDSTJÄNST, och två fina föredrag låg framför oss.

Platsen är det flotta konferenshotellet Star Hotel utanför Lund. Tja, varför inte? Stjärnteologer på ett stjärnhotell!
Och det var verkligen förstklassiskt. Lunchbuffé och fikabuffén borde jag har fotograferat, men jag hade inte tid - munnen var full med chokladkakor och minimunkar... friterade sådana alltså!

Efter inledande psalmsång och bön hälsades vi välkomna.
Jag kände mig ganska vilsen i den stora mängden, man känner bara igen dem man studerade med. Vi skulle behöva få stanna längre och knyta vänskapsband som håller, när kalla kritikervindar blåser runt oss.

Prästluva?

Biskop Johan ställde en fråga, förmodligen den viktigaste frågan som vi behöver påminna oss om:

- Tänk efter, varför blev du präst?

Det blev tyst... sedan fick vi dela två och två.

Jag snappade upp några ord:

- Jag ville inte, hade andra planer... men Gud drog i mig hela tiden.
- Kyrkan har varit mitt liv sedan barnsben.
- Jag valde mellan skolan och kyrkan. Hur ville jag berätta om Jesus? Statligt neutralt, eller av glödande hjärta?

Varför blev du präst?

Tiderna förändras och kyrkan med den. Inte innehållet, men väl hur vi ska gestalta innehållet.

- Vårt uppdrag är att bygga broar till den osynliga världen - visserligen är bron på bilden bakom mig Öresundsbron, men Danmark tillhör inte det "osynliga landet"...

... kanske det förlorade paradiset? tänkte jag.

Biskop Johan underströk att det är Guds kärlek som är vårt ärende, inte din eller min kärlek.

Fokus är Gud. Inte besökssiffror.

Och så visades statistik, med en historia om en stilla förfrågan från en vaktmästare som satt och slet med siffrorna:
- Det var kyrkvärdarna och jag som kom till gudstjänsten och ... kan jag skriva in alla de osynliga änglarna också?

Vi är brobyggare.

Biskopen jämförde kyrkan med ett företag:

- De företag som satsar allt på vinstmaximering går det inte så bra för. De försvinner snart från marknaden.
Men de företag som istället har som målsättning "reason for being" - för dem går det bra!
Alltså de som vet varför de finns...

ex) Disney - vill göra människor glada.
      Apple - vill sälja billiga datorer (nåja....).

Och IKEA, skulle Antje J lagt till.

- Hur är det för oss i kyrkan? Vi har ingen vinstmaximering i vår målsättning. Vår "reason for being" är hos Gud själv... Vi finns för att Jesus själv har sänt oss ut!
Faktum är att många företag tar kyrkan som ett gott exempel. De lär av oss. Och vi kan lära oss av dem.

För att vi är ljus och salt.

 

 

- Kunskapen om kristen tro bland vuxna har sjunkit drastiskt, sa biskop Johan, därför har vi inrättat två nya stiftstjänster.
Den ena ansvarar för missionen här hemma - det är Kent Wisti som har den tjänsten.
Den andra fokuserar på andlig vägledning - och det är före detta pilgrimspräst Anna Alebo.

Vi behöver tillsammans hjälpas åt att erbjuda kunskap och vägledning.

Hm, Svenska kyrkan har mer än 6 miljoner medlemmar. Vilka möjligheter vi har.
Varför tar då inte alla sitt medlemskap på allvar? Tänk så fantastiskt om vi alla tillsammans kunde sprida kristendomens budskap!

Jag tänkte med glädje på min kollega i Oxie församling som driver en podd - Tolkning pågår - där goda samtal förs om kristen tro.

Jag tänkte också med glädje på den grupp i symbolpedagogik som jag nu får starta i Karlskrona, med möjlighet för växt och andlig mognad finns med hjälp av kreativa uttryck.
Det får jag återkomma till!

Stolt!!

Biskopen gav oss fyra verb att fundera kring: lyssnande, bedjande, lärande och delande:

Lyssnande till:
- Bibeln, symbolerna och tystnaden.

Bedjande med:
- ord, musik och andra uttryck.

Lärande från:
- predikan, psalmer, texter.

Delande i:
- sakramenten.

Lita på att det bär.

Lita på att det bär. Gud bär.

Johan berättade om Daniel i Gamla Testamentet. När Daniel befann sig i främmande land ville han inte tillbe kejsaren som det var påbjudet.
Istället gick han in på sin kammare och gjorde som han alltid brukade; bad tre gånger om dagen.
Detta vanemässiga bedjande var Daniels styrka.

- Jämför med att gå till ett gym, sa Johan. Det ger inget första gången... inte andra eller tredje gången heller! Det krävs regelbundenhet under lång tid.
Det är viktigt att leva i "pulsen" - inte bara i jakten efter att få ut något hela tiden.

Detta sista återkom biskopen till vid flera tillfällen.

- Att gå till gudstjänsten är som att bära sitt vedträ till brasan... Vi går dit, även för andras skull. Inte vara för att själv få ut något. Vidga perspektivet.

Vidga... på Star Hotel.

Vad gäller gudstjänstlivet så uppmuntrade biskopen sina 450 präster att våga renodla olika typer av gudstjänstformer.

- Låt någon kyrkan satsa på full liturgi, en annan på musik och konserter, en tredje på enkla gudstjänster för barn och familj, Taizémässor, sinnesromässor och så vidare.
Försök inte tillfredsställa alla, vi är så olika. Blanda inte!

Den sista uppmaningen gladde mig också, från vår stiftsledare:

- Vi ska deltaga i samhällslivet. Gå med i olika föreningar och var kristen där!

Hur svårt kan det vara?

Jo, det kan vara svårt om man levt i kyrkan hela sitt liv. Jag minns ett samtal med en frikyrkopastor i Vadstena, där han berättade om församlingens rädsla att gå utanför sin gemenskap.
- Tänk om fotboll är roligare än kyrkan? Tänk om dans är roligare än Jesus?
Där är tron mycket liten och förkrympt... och har tappat sin frimodighet.

Vi lever i världen men inte av världen.

Scandic Star var det.

Slut på rapporten.

Nu får du funderar vidare på din församlings "reason for being" - är den nära Jesus och hans missionsbefallning? Eller ligger den närmare hembygdsföreningen?

Cerisrosa hälsningar från eder lilla komminister
Helene F Sturefelt,

- den minsta stjärnteologen av alla.

P.S. Konstnären till tavlan heter Helena Szabóová.