STÖRSTA MÖJLIGA TYSTNAD - Anna Alebo

Tysta fotspår.

 

- Får jag be om största möjliga tysssstnaaaad.... !

Nej, vi ska inte gå på cirkus, vi ska gå på pilgrimsseminarium. I Vadstena.

Följ med till Östergötland, till heliga Birgittas hemtrakter, så skall du få lyssna till det som inte hörs...

I år hade pilgrimsteologidagarna TYSTNAD som tema.
Jaha, så vi skall  p r a t a  om tystnaden? - - -

Det kan tyckas motsägelsefullt, och det var det, men allt har sin plats. Eller som pilgrimspräst Tomas Wettermark sade inledningsvis:

- Temat "tystnad" inbjuder oss till koncentration, till att fokusera.
När det är oroligt omkring oss, då kan vi ändå bära tystanden inom oss. Vi kan se det som Gud lägger i vår väg och som får omformas av våra tankar.

Det handlar om närvaro.

Välkommen till Vätternkyrkan.

Vi inbjuder varandra till närvaro. Jesus inbjöd sina lärjungar till reträtt och återhämtning:

JESUS DROG SIG UNDAN MOT SJÖN TILLSAMMANS MED SINA LÄRJUNGAR.

EN MASSA MÄNNISKOR FRÅN GALILEEN FÖLJDE MED, MEN OCKSÅ FRÅN JUDEEN, JERUSALEM OCH IDUMEEN OCH FRÅN ANDRA SIDAN JORDAN OCH...
Markus kap 3:7.

Det var inte så lätt. Med tanke på hur många områden som räknas upp måste det ha varit väldigt mycket folk som följde efter dem. Hur lätt var det att dra sig undan då?!

- Så är det för oss också, sa Tomas Wettermark, känslan av att det är svårt att lämna alla dem som söker efter oss.

Dit många går, går många...

Ser du?

I år var vi 142 personer anmälda! Vi kom från öst, väst, norr och söder, likt "korsarmar" som möts i mitten, här i Vadstena.
Majoriteten kom från Skåne - och Danmark!
Det var inte mycket östgötska man fick höra...

- Vi är Kristi kropp här i Vätternkyrkan.

Och min medvandrare räknade ut att om man multiplicerar all den gemensamma erfarenhet av kristen tro som fanns i rummet, med åldern, ja då blev det nästan tvåtusen år! Det finns matematiker till allt...

"Var och en bidrar till helheten".

Jag älskar dessa ord! Vi sitter inte här och konsumerar föredrag eller förväntar oss att bli matade med service - vi deltar alla aktivt!
Människosynen och pedagogiken är djupt biblisk, att alla har något att bidraga med. Skönt. Det skulle visa sig sista kvällen, särskilt.

Pilgrims-snödroppar.

- Vi måste inte vara på topp hela tiden, sa Tomas evangeliskt. Någon är pigg, någon är trött, någon vill somna, de flesta är vakna... Ta vara på det som är bra, och avhåll er från det som är dåligt.

Stämningen i kyrkrummet var mycket vänlig och tillåtande.

Alla medarbetare fick presentera sig. Ewa, Ulla, Ingemar, Bokbords-Bosse, Lars "extra-Large" Frasse Cederlöw och favorit-allt-i-allo-Ronnie:

- Om ni frågar mig vad jag gör på Pilgrims-Centrum så kan jag inte svara. Men om ni inte frågar mig, då vet jag alldeles säkert vad jag gör!

Goda medarbetare.

Första talare var en talarinna - pilgrimspräst Anna Alebo från Lund, eller numer Killans bönegård på Österlen.
Jag vet inte om jag vågar mig på att återge hela hennes föredrag, men några små goda korn vill jag dela.
Hennes rubrik var "En tid att tiga".

Mycket sympatiskt inledde hon med att inbjuda oss till att sitta tysta tillsammans, en stund, för att gemensamt skapa den erfarenhet vi nu skulle vrida och vända på.

- - -

- Ibland talar vi "om Gud" som om Gud inte vore närvarande, en sorts tredje person, utan ett "du".
Vi pratar och pratar... men till slut måste orden tystna. Tystnaden talar högre.

I Predikaren står det om "att tiga":

DET FINNS EN TID FÖR ALLT SOM SKER UNDER HIMLEN.

EN TID FÖR FÖDELSE, EN TID FÖR DÖD - - - EN TID ATT TIGA, EN TID ATT TALA, EN TID ATT ÄLSKA, EN TID ATT HATA...
Predikaren kap 3:7

... i den ordningen! Tiga först, inte tala. Tala sen, efter tystnaden, sa Anna Alebo.

Rätt ordning.

Hon berättade om en begravning där alla hennes ord drog sig undan. Situationen var så svår. Det var bara stumhet i förberedelsen, hopplöshet och uppgivenhet.
Tystnaden tog över.

Men så plötsligt kom helt andra ord, som inte tycktes höra till sammanhanget alls. Något om mognande björnbär...

När hon sedan träffade familjen sa den dödes mor:
- Vid denna tiden brukade vi plocka björnbär...

Det är bara i tystnaden Gud kan tala och leda oss! Sammanträffandet var otroligt.
Gud kan verkligen bryta in i vår otillgänglighet.

Den tigande tystnaden blev talande.

När de mänskliga försöken att hitta ord upphörde, tog Gud över.
Ibland måste vi ge upp. Låta paniken komma. För att släppa allt och låta Gud få hörhåll.

Meningen med att TIGA är inte att vi skall vara passivt TYSTA.
Nej, utan det är den aktiva Guden som ska få plats att TALA.

Richard Ruhr:
- Vi ska inte söka tystnad för att gömma oss, utan för att ÖPPNA oss!
Gud förvandlar oss i tystnaden.

Tystnaden vill öppna.

Jag satt och tittade upp i taket. Jag vet, så är det.

Men det är ingen romantisk pilgrimserfarenhet på vandring i böljande grönt gräs. Nej, min erfarenhet av tystnad är i kraschen efter supereffektiviteten på arbetsplatsen.
Det är den våldsamma tystnaden då sladden dras ur, då volymens maxhöjd bryts mot ett ekande ingenting... som är så våldsamt tyst att hörselgångarna sugs inåt...

Utbrändhetens tystnad är vidrig. Man klättrar på stumma väggar. Försöker klä tankar i ord, men de glider bara undan, osägbara av trötthet.

Man önskar sig hellre största möjliga stimulans för att komma ur dödläget. Men inga hjärnceller är mottagliga.

Hela tiden var tystnaden min vän, det visste jag, men det tog tid innan vi kunde samarbeta.
Nu är tystnaden mitt skydd, min utgångspunkt och mitt bästa viloläge.
Där finns kraften och insikterna.

Vätternkyrkans guldkors glänste.
Anna Alebo fortsatte:

- När man pilgrimsvandrar i tystnad blir man "avklädd"; tappar sina masker och roller. Det går inte alls att gömma sig. Man blir berörd av tystnaden.

Och det kan man ju bli rädd för! Tystnaden kan vara svår, när man inte är van.

När Jesus ber oss följa honom så är det ut bland folk, upp i bergen, ut i öknen och in i  - tystnaden. För att vara ensam med Gud.
Är det inte ineffektivt? Ska man inte satsa allt och ständigt vara redo att missionera?

Nej, det är nödvändigt att dra sig undan och lyssna. Hämta kraft.

Glänser, i tystnad.

Vi slingrar oss. Måste man avsätta tid för bön? Jag ber ju när jag borstar tänderna, och kör bil, och...
Predikaren är tydlig med att det finns en tid för allt, i tur och ordning.
Det finns en tid för tandborstning, en tid för bön, en tid för bilkörning.

Ibland vill Gud ha mig för sig själv.

Precis som i vilken relation som helst, tänkte jag.

Vem vill att den andre hela tiden håller på med mobilen eller något annat, och ger känslan att man inte är särskilt viktig eller intressant?!

Var är fokus? Det är sårande.

Tid för fokusering.

Anna Alebo citerade en rad goda teologers tankar om Tystnad:

Luther sa:
- Jag ber 1 timme om dagen. Om jag har mycket att göra, då ber jag 2 timmar!

Kardinal Zara:
- Tystnad är inte frånvaro, utan manifestation av Närvaro.

Tystnaden bär Allt i tillvaron.

Moder Teresa:
- Tystnaden hjälper oss att nå människor.
Inkarnationen skedde i tystnad i stallet. Profeten Elia, som var van vid templets liturgier och mäktiga hierarkier blir berörd av Gud i en stilla susning, av det som "ingenting är"...

Gud möter oss som vi var och en ÄR.

Som du är.

"Guds längtan efter oss är så mycket djupare än vår längtan efter Gud."

"Gud är en aktiv pulserande närvaro."

Treenigheten är "den gudomliga dansen i tystnad".

"Djup ropar till djup". Psaltaren 42.
Både Gud och människa är två avgrunder som vill förenas.

Vi behöver orden, samtalen och liturgierna, men i tystnaden möter vi Gud mest.

"En tystnad råder i vårt inre när vårt liv är som bäst. Nalkas denna närvaro genom att förbli i stillhet".


Detta goda första föredrag om TYSTNAD avslutade Anna Alebo med att citera kyrkofadern Agaton, som höll tre stenar i mun till dess han lärde sig vara - T Y S T.

Det klarar inte jag...
Smågrusiga hälsningar från en tacksam pilgrim i Vadstena,

Helene Fransson Sturefelt,

- snöfotograf som återkommer med fler antecknade föredrag.

Visa mig, Herre, din väg.