ALLTING HAR SIN TID Predikaren 3

Skarven mellan 2019 och 2020.

Vi har lämnat det gamla året och går in i ett nytt decennium; 2020. Allt som var bra, vill vi gärna ta med oss in i det nya, men det gamla vill vi helst släppa och glömma.

Är livet statiskt, eller är det i rörelse?

När vardagen fungerar, då vill man inte ha några större förändringar, eller hur? Men när det är riktigt illa, då ropar själen från ångestens djup om förändring – nu!

 

Detta inlägg tar sin utgångspunkt i de kända orden från Predikaren kapitel 3, med rubriken Allting har sin tid. Och jag lägger min gamla almanacka åt sidan.

Jag bildsätter med barnbarnens bästa pussel - godishuset med Mimmi och Musse Pigg - och en underbar vit amaryllis.

Förändra inte det som är gott! Eller?

 

Kung Salomo, den rikaste och mest omtyckta kungen i Israel på Gamla Testamentets tid, visste att lyckan kommer lyckan går… Rikedom är förgänglig, och orostider kan komma fortare än vi anar. Så är det ju också i vår församling, där vi tappat så många medlemmar att kyrkan nu tvingas göra nedskärningar.

Kung Salomo har samlat många av sina visdomsord i den bok som kallas PREDIKAREN.
Läs och lyssna noga, vilket ord talar till dig?

 

ALLTING HAR SIN TID OCH VARJE FÖRETAG UNDER HIMMELEN HAR SIN STUND.

FÖDAS HAR SIN TID OCH DÖ HAR SIN TID.

PLANTERA HAR SIN TID OCH RYCKA UPP DET PLANTERADE HAR SIN TID.

DRÄPA HAR SIN TID OCH LÄKA HAR SIN TID.

BRYTA NED HAR SIN TID OCH BYGGA UPP HAR SIN TID,

GRÅTA HAR SIN TID OCH LE HAR SIN TID.
KLAGA HAR SIN TID OCH DANSA HAR SIN TID.

TA I FAMN HAR SIN TID OCH AVSTÅ FRÅN FAMNTAG HAR SIN.

Avstå från famntag.

 

 

SÖKA UPP HAR SIN TID OCH TAPPA BORT HAR SIN TID.

FÖRVARA HAR SIN TID OCH KASTA BORT HAR SIN TID.

RIVA SÖNDER HAR SIN TID OCH SY IHOP HAR SIN.

TIGA HAR SIN TID OCH TALA HAR SIN TID.

ÄLSKA HAR SIN TID OCH HATA HAR SIN.

ALLT HAR GUD GJORT SKÖNT FÖR SIN TID, JA, GUD HAR ÄVEN LAGT EVIGHETEN I MÄNNISKORNAS HJÄRTAN, DOCK SÅ ATT DE TILL FULLO INTE FÖRMÅR FATTA DET VERK SOM GUD HAR GJORT.

Predikaren kap 3:1-8, 11-12.

Gömt evigheten i livet.

 

 

Vi är vana vid att höra goda predikningar om Guds kärlek, inte motstånd från Guds sida.

Tänk om vi skulle plocka russinen ur den här Predikare-kakan, hur bleve det då?

 

- Då ska vi leva, plantera, läka, bygga upp, le och dansa! Vi skall älska, söka upp och sy ihop. Det är ett hoppfullt budskap.

 

Men den andra halvan av livet då, ska vi förneka den? Här är de bittra russinen...

 

- Vi skall dö, det planterade skall ryckas upp, dräpa har sin tid liksom tappa bort och riva sönder. Vi skall klaga, tiga, avstå från famntag och hata...

 

Bibeln är väldigt ärlig när den beskriver livet så här realistiskt. Det står inte still – i så fall vore vi döda… Kännetecknet på LIV är just att det rör sig!

Det handlar hela tiden om uppgång och fall, precis som naturens gång med knoppning, blomning, mognad, höstens vissnade och vinterns vila, i väntan på ny tid.

Den vita amaryllisen drar sig tillbaka.

 

 

Om vi inte accepterar denna sida hos Gud, då känner vi Honom inte. Då blir Gud en önsketomte, som inte har med Bibeln att göra!
Jag är evigt tacksam att Guds ord är så verklighetsnära! Ingen annanstans hittar jag beskrivningar på det negativa i livet... och att det finns en mening med det!

Vi ropar:
- Varför? Varför rycker du upp det planterade, Herre??

Och genomgående i Bibelns alla händelser så är det för att folket har börjat dyrka det materiella i stället...
Israels folk gladde sig åt själva templet så mycket att Herren lät filistéerna komma och förstöra det.
Ingen plats är helig, ingen person är helig.
Endast Gud är helig!!

Det gäller även oss, här och nu.

Alltför ofta håller vi fast vid själva kyrkobyggnaden, eller missionshuset. Vi älskar platsen, människorna och pastorn/ prästen så mycket att vi nästan sätter honom eller henne på piedestal.
Det är inte bra.

Det är just då som Herren går in och rycker upp det planterade...

Nej!!

Jo.

För att vi på nytt skall söka Gud, och Guds vilja.

Släpp allt annat.

Rycker upp det planterade.

 

Tänk en församling där varenda medlem själv är "uppkopplad" på Gud, inte bara distanslyssnande på predikningar och andras böner.

Det som är helt fel tar Herren bort.
Men om det är så att din verksamhet har varit av Gud, så kommer du att få tillbaka den... efter en tid.
När myllan är mogen igen och församlingen fått avstå.

Allting har sin tid.

Vila i det.

Jag kämpar med att acceptera de förändringar som drabbar oss, och söker intensivt Guds vilja.
Kan vi göra det tillsammans?

Gud bygger nytt. Alltid.

- Käre himmelske Fader,
Du är den som låter gårdagen försvinna, döljer den kommande dagen och som i nåd ger oss EN dag i sänder.

Tack för det år 2019 som fullbordat sitt lopp, för dess glädje och sorger, för vad det gett och tagit.

Förlåt oss våra skulder och hemliga brister, vad vi brutit och försummat.
Låt inte någon människa lida för vår skull, utan öppna nya vägar att gottgöra det som vi gjort, eller underlåtit att göra.

Befria oss från grämelsen över det förgångna och från ängslan för det kommande.

Lär oss att rätt bruka varje dag Du ger.
I Din hand lämnar vi det gamla.
I tillit till Din nåd går vi över tröskeln till det nya, 2020.

Visa oss, Herre, Dina vägar och led oss genom tidens dunkel till det mål som Du satt för vårt jordelivs vandring - himmelen. Amen.
Ur Bönboken nr 70 i Psalmboken.

Vägen - bort från godiset.

Nu får dessa ord göra sin verkan i oss. Vilken fas står du i? Var inte rädd att bejaka den! För den Gud som river ned, är också den Gud som bygger upp – på en bättre plats, med större mognad hos oss människor.

 

GUD, GE MIG SINNESRO

ATT ACCEPTERA DET JAG INTE KAN FÖRÄNDRA

MOD ATT FÖRÄNDRA DET JAG KAN

OCH FÖRSTÅND ATT INSE SKILLNADEN.

Vad fattas?

Tiden rör sig ständigt framåt, oavsett om vi vill det eller ej.
Så, det är lika bra att välkomna det nya decenniet, i förtröstan på att det är Gud som lägger det stora livspusslet.

 

Oföränderliga hälsningar från

Helene Sture Predikarefelt,

 

- som söker de felande bitarna.

 

Tjugohundratjugo.

 

 

 

STÖRSTA MÖJLIGA TYSTNAD - Anna Alebo

Tysta fotspår.

 

- Får jag be om största möjliga tysssstnaaaad.... !

Nej, vi ska inte gå på cirkus, vi ska gå på pilgrimsseminarium. I Vadstena.

Följ med till Östergötland, till heliga Birgittas hemtrakter, så skall du få lyssna till det som inte hörs...

I år hade pilgrimsteologidagarna TYSTNAD som tema.
Jaha, så vi skall  p r a t a  om tystnaden? - - -

Det kan tyckas motsägelsefullt, och det var det, men allt har sin plats. Eller som pilgrimspräst Tomas Wettermark sade inledningsvis:

- Temat "tystnad" inbjuder oss till koncentration, till att fokusera.
När det är oroligt omkring oss, då kan vi ändå bära tystanden inom oss. Vi kan se det som Gud lägger i vår väg och som får omformas av våra tankar.

Det handlar om närvaro.

Välkommen till Vätternkyrkan.

Vi inbjuder varandra till närvaro. Jesus inbjöd sina lärjungar till reträtt och återhämtning:

JESUS DROG SIG UNDAN MOT SJÖN TILLSAMMANS MED SINA LÄRJUNGAR.

EN MASSA MÄNNISKOR FRÅN GALILEEN FÖLJDE MED, MEN OCKSÅ FRÅN JUDEEN, JERUSALEM OCH IDUMEEN OCH FRÅN ANDRA SIDAN JORDAN OCH...
Markus kap 3:7.

Det var inte så lätt. Med tanke på hur många områden som räknas upp måste det ha varit väldigt mycket folk som följde efter dem. Hur lätt var det att dra sig undan då?!

- Så är det för oss också, sa Tomas Wettermark, känslan av att det är svårt att lämna alla dem som söker efter oss.

Dit många går, går många...

Ser du?

I år var vi 142 personer anmälda! Vi kom från öst, väst, norr och söder, likt "korsarmar" som möts i mitten, här i Vadstena.
Majoriteten kom från Skåne - och Danmark!
Det var inte mycket östgötska man fick höra...

- Vi är Kristi kropp här i Vätternkyrkan.

Och min medvandrare räknade ut att om man multiplicerar all den gemensamma erfarenhet av kristen tro som fanns i rummet, med åldern, ja då blev det nästan tvåtusen år! Det finns matematiker till allt...

"Var och en bidrar till helheten".

Jag älskar dessa ord! Vi sitter inte här och konsumerar föredrag eller förväntar oss att bli matade med service - vi deltar alla aktivt!
Människosynen och pedagogiken är djupt biblisk, att alla har något att bidraga med. Skönt. Det skulle visa sig sista kvällen, särskilt.

Pilgrims-snödroppar.

- Vi måste inte vara på topp hela tiden, sa Tomas evangeliskt. Någon är pigg, någon är trött, någon vill somna, de flesta är vakna... Ta vara på det som är bra, och avhåll er från det som är dåligt.

Stämningen i kyrkrummet var mycket vänlig och tillåtande.

Alla medarbetare fick presentera sig. Ewa, Ulla, Ingemar, Bokbords-Bosse, Lars "extra-Large" Frasse Cederlöw och favorit-allt-i-allo-Ronnie:

- Om ni frågar mig vad jag gör på Pilgrims-Centrum så kan jag inte svara. Men om ni inte frågar mig, då vet jag alldeles säkert vad jag gör!

Goda medarbetare.

Första talare var en talarinna - pilgrimspräst Anna Alebo från Lund, eller numer Killans bönegård på Österlen.
Jag vet inte om jag vågar mig på att återge hela hennes föredrag, men några små goda korn vill jag dela.
Hennes rubrik var "En tid att tiga".

Mycket sympatiskt inledde hon med att inbjuda oss till att sitta tysta tillsammans, en stund, för att gemensamt skapa den erfarenhet vi nu skulle vrida och vända på.

- - -

- Ibland talar vi "om Gud" som om Gud inte vore närvarande, en sorts tredje person, utan ett "du".
Vi pratar och pratar... men till slut måste orden tystna. Tystnaden talar högre.

I Predikaren står det om "att tiga":

DET FINNS EN TID FÖR ALLT SOM SKER UNDER HIMLEN.

EN TID FÖR FÖDELSE, EN TID FÖR DÖD - - - EN TID ATT TIGA, EN TID ATT TALA, EN TID ATT ÄLSKA, EN TID ATT HATA...
Predikaren kap 3:7

... i den ordningen! Tiga först, inte tala. Tala sen, efter tystnaden, sa Anna Alebo.

Rätt ordning.

Hon berättade om en begravning där alla hennes ord drog sig undan. Situationen var så svår. Det var bara stumhet i förberedelsen, hopplöshet och uppgivenhet.
Tystnaden tog över.

Men så plötsligt kom helt andra ord, som inte tycktes höra till sammanhanget alls. Något om mognande björnbär...

När hon sedan träffade familjen sa den dödes mor:
- Vid denna tiden brukade vi plocka björnbär...

Det är bara i tystnaden Gud kan tala och leda oss! Sammanträffandet var otroligt.
Gud kan verkligen bryta in i vår otillgänglighet.

Den tigande tystnaden blev talande.

När de mänskliga försöken att hitta ord upphörde, tog Gud över.
Ibland måste vi ge upp. Låta paniken komma. För att släppa allt och låta Gud få hörhåll.

Meningen med att TIGA är inte att vi skall vara passivt TYSTA.
Nej, utan det är den aktiva Guden som ska få plats att TALA.

Richard Ruhr:
- Vi ska inte söka tystnad för att gömma oss, utan för att ÖPPNA oss!
Gud förvandlar oss i tystnaden.

Tystnaden vill öppna.

Jag satt och tittade upp i taket. Jag vet, så är det.

Men det är ingen romantisk pilgrimserfarenhet på vandring i böljande grönt gräs. Nej, min erfarenhet av tystnad är i kraschen efter supereffektiviteten på arbetsplatsen.
Det är den våldsamma tystnaden då sladden dras ur, då volymens maxhöjd bryts mot ett ekande ingenting... som är så våldsamt tyst att hörselgångarna sugs inåt...

Utbrändhetens tystnad är vidrig. Man klättrar på stumma väggar. Försöker klä tankar i ord, men de glider bara undan, osägbara av trötthet.

Man önskar sig hellre största möjliga stimulans för att komma ur dödläget. Men inga hjärnceller är mottagliga.

Hela tiden var tystnaden min vän, det visste jag, men det tog tid innan vi kunde samarbeta.
Nu är tystnaden mitt skydd, min utgångspunkt och mitt bästa viloläge.
Där finns kraften och insikterna.

Vätternkyrkans guldkors glänste.
Anna Alebo fortsatte:

- När man pilgrimsvandrar i tystnad blir man "avklädd"; tappar sina masker och roller. Det går inte alls att gömma sig. Man blir berörd av tystnaden.

Och det kan man ju bli rädd för! Tystnaden kan vara svår, när man inte är van.

När Jesus ber oss följa honom så är det ut bland folk, upp i bergen, ut i öknen och in i  - tystnaden. För att vara ensam med Gud.
Är det inte ineffektivt? Ska man inte satsa allt och ständigt vara redo att missionera?

Nej, det är nödvändigt att dra sig undan och lyssna. Hämta kraft.

Glänser, i tystnad.

Vi slingrar oss. Måste man avsätta tid för bön? Jag ber ju när jag borstar tänderna, och kör bil, och...
Predikaren är tydlig med att det finns en tid för allt, i tur och ordning.
Det finns en tid för tandborstning, en tid för bön, en tid för bilkörning.

Ibland vill Gud ha mig för sig själv.

Precis som i vilken relation som helst, tänkte jag.

Vem vill att den andre hela tiden håller på med mobilen eller något annat, och ger känslan att man inte är särskilt viktig eller intressant?!

Var är fokus? Det är sårande.

Tid för fokusering.

Anna Alebo citerade en rad goda teologers tankar om Tystnad:

Luther sa:
- Jag ber 1 timme om dagen. Om jag har mycket att göra, då ber jag 2 timmar!

Kardinal Zara:
- Tystnad är inte frånvaro, utan manifestation av Närvaro.

Tystnaden bär Allt i tillvaron.

Moder Teresa:
- Tystnaden hjälper oss att nå människor.
Inkarnationen skedde i tystnad i stallet. Profeten Elia, som var van vid templets liturgier och mäktiga hierarkier blir berörd av Gud i en stilla susning, av det som "ingenting är"...

Gud möter oss som vi var och en ÄR.

Som du är.

"Guds längtan efter oss är så mycket djupare än vår längtan efter Gud."

"Gud är en aktiv pulserande närvaro."

Treenigheten är "den gudomliga dansen i tystnad".

"Djup ropar till djup". Psaltaren 42.
Både Gud och människa är två avgrunder som vill förenas.

Vi behöver orden, samtalen och liturgierna, men i tystnaden möter vi Gud mest.

"En tystnad råder i vårt inre när vårt liv är som bäst. Nalkas denna närvaro genom att förbli i stillhet".


Detta goda första föredrag om TYSTNAD avslutade Anna Alebo med att citera kyrkofadern Agaton, som höll tre stenar i mun till dess han lärde sig vara - T Y S T.

Det klarar inte jag...
Smågrusiga hälsningar från en tacksam pilgrim i Vadstena,

Helene Fransson Sturefelt,

- snöfotograf som återkommer med fler antecknade föredrag.

Visa mig, Herre, din väg.