UKKEFELLOW'Z på BELLAS PLACE

Ukkefellow'z.

Va?! Gillar du både hårdrock och ukulelemusik?! Det går väl inte ihop?

Ack, vi enkelspåriga människor. Så svårt det blir att stoppa in varandra i fack när vi vill vara breda och nyanserande.

Man kan väl säga så här:
- Jag gillar MUSIK, helt enkelt. Själva fenomenet att göra toner och klanger med rytmer; det är något gudomligt över det skapandet.

Alla musikstilar uttrycker olika känslor.

Hårdrocken är kraftfull och möter det starka känslorna av uppdämd vrede och ångest. Och livskraft.
Klassisk musik svalkar överhettade sinnen.
Och amerikanska evergreens och jazz lockar fram leendet och glädjen.

Ikväll var det det sistnämnda som gäller.

50-talsstil.

Hoppa in i din Cadillac, eller gamla Volvo Amazon, så kör vi till Bellas Place Bromölla!

KÖR LÅNGSAMT, HERR CHAUFFÖR, JAG BER
TY DETTA ÄR MINNENAS KVARTER.

DÄR BORTA MARYS HUS JAG SER
KÖR LÅNGSAMT, HERR CHAUFFÖR, JAG BER.

Kör långsamt, fru chaufför!

De som byggde detta fantastiska 50-talsställe hade en gång en fin gammal Isabella... där av namnet Bellas Place.
Det är som att kliva in i en tidsmaskin - fantastiska saker som påminner om en svunnen tid.

Den gamla drivmedelspumpen ger perspektiv till de gröna fossilfria drivmedelsstationerna, som sakta men säkert tar plats.

Jag hoppas få uppleva den tid när alla bilar drivs med solenergi - något annat är inte tänkbart, egentligen.
Då skulle oljan bli ointressant och Mellanöstern får fokusera på annat.

Starka grejer.

UKKEFELLOW'Z tog plats på scen via en liten stege... ty de befintliga trappstegen var alldeles för branta, och utan hållräcke.
Mitt notställ stod precis intill kanten. Jag är glad att jag inte ramlade ned, jag som sitter med maraccas i knät och stränginstrument mellan knäna.

Vi är inga ungdomar längre... men inte heller några ålderdomar... Nu blev det fel, så kan man inte säga.
Nej just det. "Ungdom" är ett tidsbegrepp, inte en gruppbeteckning. Annars måste vi vara konsekventa, tänker jag.

Bilburen ungdom. Bilburen ålderdom. Bilburen barndom...

Nära kanten.

KÖR LÅNGSAMT, NEDFÖR GATAN HÄR
TY ALLT JAG SER PÅ MINNEN BÄR.

MARY HON VAR MIG MYCKET KÄR
KÖR LÅNGSAMT, NEDFÖR GATAN HÄR.

Det är väldigt roligt att spela tillsammans. Men det gäller att individualisterna underordnar sig kapellmästaren... han i hög hatt!
Kalle har en mycket fin röst. Det är med välbehag vi hör honom sjunga solo:

Han i hatten!

ALLTING VAR SÅ GRÅTT, HIMLEN VAR SÅ MULEN
HELA LIVET VAR SÅ MÖRKT OCH TRIST.
DAGEN VAR SÅ LÅNG, KVÄLLEN VAR SÅ KULEN
MEN MIN LYCKA FANN JAG DOCK TILL SIST...

Ja, tack och lov och äntligen! Himlen mulnade på och en regnskur föll över Listerlandet i eftermiddags! Det var de första dropparna på 6,5 vecka! Gräsmattorna är gula och luften dammig av pollen.
Nu äntligen blev allt rent och skönt.

Och vi "handplockade damer" svarade på Kalles solo:

MED OSS I DINA ARMAR, EN SOLSTRÅLE SMÅNING OM BRÖT FRAM
OCH MOLNEN DE FÖRSVANN,
ALLT BLEV SÅ UNDERBART LJUST OCH LÄTT, VI HADE JU VARANN...

Ja, tack, sa vi.

Och Kalle fortsatte:

JAG TOG ER I MIN FAMN, OCH JAG VISKADE SÅ ÖMT:
- JAG ÄLSKAR ER JU ALLA, VILL NI BLI MIN FRU?
- JA, TACK! SA VI.

MED OOOSS I DINA ARRMARRR...

Vi har skrivit om texten som du märker - inte "dig" utan "oss" - det blir mycket roligare.
Och texten är ju rykande aktuell med tanke på äktenskapslagstiftningen, hur ung man får vara och om det gills att man kommer hit med fyra fruar... Fast vi bara skojar, ju.

Naturligtvis bjöd vi på ett Sven-Ingvars-poturri också.

GITARREN HAR JAG HAFT SEN LITEN GRABB JAG VAR...

Nej, någon gitarr har vi inte i orkestern, men väl trummor, ukulele-bas samt en guitarlele - alltså en liten gitarr, stämd i A-dur. Roligt!
Men jag måste tänka om alla ackordgrepp för att komma i samma harmoni som mina vänner...

E-greppet klingar i A eftersom strängarna är så korta.

Uke-bas.

På lördag är det stor ukulele-stämma i Skåne. Vi får se vad det kan innebära av musikaliska äventyr.
Kanske tar jag munspelet med...

Vi tackade publiken som fick räkna samman sina svar i vårt musik-quiz. Fina priser, passande till bilburen ålderdo… nej, bilburna pensionister utdelades och alla var nöjda och glada.

Men man blir hungrig av att spela. Ialla fall jag, som varit trött och seg hela dagen i väntan på regnet och åskan.

Därför fick denna spelglada kväll avslutas med en riktig amerikansk nationalrätt...

Full oktan i alla cylindrar.

Med magen full av hamburgare, bacon, ost, coleslaw och dipsås sitter jag nu här och njuter av en annan konsert.
Utanför mitt fönster sjunger nämligen en koltrast i acaziaträdet, ihopp om att locka till sig kärleken. Det är mycket vackert.

Från min sidan är det besvarat!

Klingande hälsningar till er alla,

Helene Isabella Fellowzfelt,

- music-lover in all rytmics!

I väntan.

SOMMARKONSERT med UKKEFELLOW'Z

Ukulele-konsert.

Det går fort nu!
Våren var kvickt förbi och sommaren har dominerat hela maj månad, så pass att flera orter slagit värmerekord sedan vädermätningarna började.

- Kör långsamt, herr chaufför, jag ber!

Följ med vår eminenta ukulele-orkester på en glad sommarkonsert, allt medan syrenerna blommar.
Magnolia och körsbärsblom är redan över och nu börjar gullregnet - nästan två veckor för tidigt.

- Kör långsamt, herr chaufför, jag ber, ty detta är Minnenas kvarter...

Tidiga syrener.

Vi befinner oss på Duvans Dagcentral i Sölvesborg. Det är ett välplanerat seniorboende där dagcentralen ordnar många trivsamma aktiviteter, för den som känner sig "dagledig".

Konstigt ord det där... Jag jobbar kvällar och helger - är jag "dagledig" då? Kvällsledig är jag ju inte, och inte heller helgledig... Men vardagsledig oftast!

- Kör långsamt, nedför gatan här - bah bah da bah da bah... körar vi ukulele-damer mellan Kalles soloverser.
Bara han kan krångla färdigt med mikrofontekniken.

Bäste Kalle i UKKEFELLOW'Z.

Den tacksamma publiken var med på noterna. De befann sig också i minnenas kvarter vad gäller musiken.

För vem kommer ihåg alla hitte-på-låtar från Eurovision Song Contest?
De är redan glömda - utom det kacklande vinnarbidraget - men den kommer ukulele-orkestern inte ta upp på sin repertoar, vi kacklar så bra mellan låtarna ändå!

- Kom hit och hör! Kom hit och hör, vårat ukulele-band!

Vi har gjort om texten till Alexander's Ragtime Band.

- ... maken finns ej i vårt land!

Så är det nog. Undrar när vi blir uppbjudna till Allsång på Skansen? Sanna Nielsen kommer ju från grannbyn Bromölla.
Vi får nöja oss med vår egen stadsfestival Killebom i juli. Det är inte illa det!

Mötesplats.

Ett märkligt sätt att få ny skjuts i sin karriär är att gå hädan... När en artist dör, blir hans eller hennes låtskatt aktuell igen.
Därför har vi ett potpuri på Sven-Ingvars låtar:

- Gitarren har jag haft, se'n liten grabb jag var... Säg inte nej, säg kanske, kanske, kanske... Vid din sida jag önskar att jag finge gå... Å Kristina, från Vilhelmina, får jag smeka din kind får jag kyssa din leende mun?!

Vi  ska bara få ordning på alla notblad först... och stämma kazoo'n...

Så långt ned golvet är.

- Börja om från början, börja om på nytt, varför ska man sörja tider som har flytt?

De gamla schlagerlåtarna innehåller enkel livsvisdom. Konsten att acceptera det man inte kan förändra, mod att förändra det man kan, och förstånd att inse skillnaden.

Sinnesrobönen gömmer sig i Sven-Ingvars textrad.

Värre var det att sjunga "Två mörka ögon". Den har inte alls samma betydelse för mig som för Sven-Ingvars för länge sedan...
Men jag kan ändå hoppas och önska att var och en skall finna kärleken.

Guitarlele och ukulele.

 

- Kaffe utan grädde är som kärlek utan kyssar, och kärlek utan kyssar är väl ingen kärlek, säg!

Tja, det finns ju distansförhållanden, men ska det vara på riktigt så måste kroppen få vara med! Och gärna med mycket grädde i kaffet!

- Minns när du köper flaskan eller Tuben ner i bo'n. Naturgrädde ska det va', "Flickan med kon".

Den minns inte jag... Jag är för ung.

- Bara glädje dagen rymmer, du får inga gräddbekymmer, mjölkcentralens steriliserade grädde den är jämt okej. Den står aldrig och ser sur ut, den kan tagas med på tur ut...

Det här låter som en sund LCHF-kost! Mycket fett ska det vara, men inga kolhydrater.

Jag skulle tackat nej till äppelkakan...

Koppar utan kaffe.

 

Det kändes fint att få avsluta vår sommarkonsert med Pärleporten - Sveriges mesta allsång.

- Som en härlig gudomskälla, rik och mäktig djup och stor är den kärlek, nåd och sanning som i Jesu hjärta bor. Han har öppnat pärleporten så att jag komma in, genom blodet har han frälst mig och bevarat mig som sin.

Det svänger i både A-dur och D-dur, med G#dim-ackord snyggt stigande med textraderna.

När allt annat klingat av, så är det detta som består för mig - Guds välsignelse.

Och det önskar jag oss alla - och en sommar som tar det lite lugnt så att det blir något kvar i juni, juli och augusti.

Eller ska man ha badat färdigt redan i maj månad?

- Kör långsamt, lilla fina sommaren, jag ber!

Blomma sakta.

Hälsar Ukkefellow'z ständiga sekreterare Ulla-Bella Sturellafelt,

- alias Helene F Sturefelt,

- amatörmusiker, skribent och bloggare,

- med ett särskilt tack till vår extrainsatta trummis då ordinarie "bank-direktör" firade 75-årsdag. Grattis!

Taktfast.

UKULELE på BROGÅRDEN

UKKE FELLOW'Z i Bromölla.

Vilken vacker vinterdag i Blekinge! Som gjord för sång och musik.
Och det skulle det bli!

Idag åkte vår ukulele-orkester över länsgränsen till Bromölla. Snön gnistrade vit även i Skåne.
Brogården är ett fint boende med egna lägenheter för de åldrade människorna.

Nere i gemensamhetssalen samlades så många som hade kraft och ork, ca 15 personer.

Ukulelegruppen stämde sina instrument och jag tog fram mina "kryddor" i form av maracas och klaves.

Flying Wing med kryddor.

Vi spelar gärna amerikanska evergreens, då svänger det som bäst! Och vi är lyckosamma som hittar svenska texter, eller så översätter vi själva...

Nu var det premiär för "I'm gonna sit right down and send myself a letter", fast på skånska.

Det är en tragikomisk historia om en person som längtar efter kärlek, men inga kärleksbrev kommer. Så han eller hon tar saken i egna händer och skriver till sig själv... det hon/han vill höra!
Fast postgången kan man inte lita på, så Mia som har översatt tänker sig att maila på datorn är säkrare...

Klarar du det här?

NU SKA JAG SIDDA NER Å MAJLA TILL MAJ SJALV, JAU!
Å LÅSSAS ATT DÉ É FRAUN DAJ!

NÄR JAG GÅR LOSS MED ALL MIN CHARM
DÅ RODNAR NOCK MIN DATA-SKARM...

DÉ É VARKELIGEN DEJLIGT - NÄR MAN FÅR MAJLET!

Verkar oklart...

Hänger du med? Vi fortsätter lite till:

EN MASSA KYSSAR SKA JAG SKICKA TILL MAJ SCHÄLV, JAU!
Å NEDERST STÅR DÉ - TÄNK PÅ MAJ.

JA, JAG SKA SIDDA NER Å MAJLA TILL MAJ SJALV, JAU!
Å LÅSSAS ATT DÉ É FRAUN DAJ!!

Eller som listerlänningarna hellre säger:

- Å löödas att dee ee fraa dee....

Dammsugare och chokladkyssar.

Det var så härligt att se de gamla smila upp sig lite. Idag behöver det inte lika många piller som i vanliga fall...
Fast en tant var så trött att hon somnade i alla fall, och sov gott medan vi körde igång Kackerlackan:

VI SPELAR RUMBA, VI SPELAR SAMBA
KOM OCH SJUNG MED EN STUND MED OSS!

VI SPELAR TANGO, VI SPELAR FOXTROT
UPP OCH DANSA OM DU VILL!

Minsann! Det var precis vad som hände på slutet - den piggaste damen bjöd upp en i personalen och de svängde runt! Vilken lycka.

Vi spelar allt. Nästan.

VI SPELAR SVÄNGIGT, VI SPELAR DARRIGT
KLAPPA HÄNDERNA I TAKT.

VI SPELAR HÄFTIGT, VI SPELAR ILLA...
- SNÄLLA ÄLSKA OSS ÄNDÅ!

HAR NI HÖRT "LA CUCARACHA"? OM EN LITEN KACKERLACKA?
MED DEN LÅTEN KAN VI LATTJA, OCH I LOCKET KAN VI KNACKA.

OCH DEN LILLA CUCARACHAN, HON VILL FESTA HELA NATTA'
HON VILL GÄRNA DANSA CHA-CHA I SIN MEXIKANSKA HATT!


Damen närmast mig tyckte det svängde så pass bra att hon började slå takten, som en riktig dirigent.
Lite längre bak satt en annan dam som tyckte att den främre damen tog för sig, för mycket...

Nu är vi i ett brukssamhälle där Ifö-verken har fostrat alla i socialdemokratisk anda, där ingen får sticka upp. Men vi måste alla få plats och jag log mot båda tanterna - och höll takten såsom vår trumslagare ville.
Vem det nu är...

Vem är det som håller takten?!

UKKEFELLOW'Z har en liten maskot. Det är hunden Bella som springer runt och torkar dammtussar med pälsen!
Många vill ta henne i famnen och ibland undrar jag om hon inte gör publiken lyckligare än vad vi gör. Bella är liksom aldrig i fel tonart...

Hasse Ekman och Kai Gullmar har skrivit en underbar sång som heter "Med dig i mina armar".
Men vi har gjort om den lite i dessa polyamorösa tider, och låtit singular bli plural:

Kalle kapellmästare inleder med en vacker solo-strof:

ALLTING VAR SÅ GRÅTT, HIMLEN VAR SÅ MULEN
HELA LIVET VAR SÅ MÖRKT OCH TRIST.

DAGEN VAR SÅ LÅNG, KVÄLLEN VAR SÅ KULEN
MEN MIN LYCKA FANN JAG DOCK TILL SIST.

Ukulelens vänner!

Och så svarar alla vi ucke-ladies:

MED OSS I DINA ARMAR, EN SOLSTRÅLE SMÅNINGOM BRÖT FRAM,
OCH MOLNEN DE FÖRSVANN,
ALLT BLEV SÅ UNDERBART LJUST OCH LÄTT
VI HADE JU VARANN!

MED OSS I DINA ARMAR, EN KÄNSLA AV LYCKA VI FÖRNAM
SÅ LJUV, SÅ UNDERBAR, FÖR SAGOLIK FÖR ATT VARA SANN.

Kalle solade:

JAG TOG ER I MIN FAMN, OCH JAG VISKADE SÅ ÖMT:
- JAG ÄLSKAR ER JU ALLA! VILL NI BLI MIN FRU?

- JA TACK! SA VI!

MED OSS I DINA ARMAR, VÅRT LIV FICK EN MENING OCH VI FANN
VÅR DRÖM BLEV VERKLIGHET, FÖR VI ÄLSKADE VARANN!

Vi har roligt på våra möten!

Jo då...

Sen blev det Pärleporten och Fader Vår... det vill säga i Danne Stråheds tappning i "La´ de´ leva":

O, FADER VÅR HUR LÄNGE SKA DU ORKA SE,
HA DE LUDAN LEJ, HA DE LUDAN LEJ,

PÅ HUR VI MÖRDAR OCH STJÄL OCH MÖGAR NED
HA DE LUDAN LEJ, HA DE LUDAN LEJ,

FAST ALLA MÄNNISKOR BLIR FRÄMMANDE OCH RÄDDA
SÅ TROR JAG ÄNDÅ DET VILL ORDNA SIG!

TRA LA LA LA LA LA LA....

Enkel men effektiv teologi. Amen på det?!

Kaffet var gott och gemenskapen god. Men stunden får inte bli för lång. Energinivån är låg - jag vet.
Så vi tackade för oss, och var och en gick hem till sitt.

Var och en. Två och två.

Nästa vecka besöker vi Falkalyckan. Håll er vakna till dess!

Och tack gode Gud för alla dessa flitiga och trofasta människor som slitit och släpat i sitt liv, för vår välfärd! Tack.

Varma hälsningar i A-dur + 5.

Helene Sture Fellowzfelt,
- i underhållnings-branschen och annars i underhålls-branschen...
- och som skriver endast i egen sak, inte åt hela orkestern.

BARN-JAZZ i HÄLLEVIK

Paraden kommer!

Man kan gå i många olika parader och man kan tåga runt i protestmarscher.
Sommaren är full av möjligheter att demonstrera sina åsikter och färdigheter.

I ett land av fred är det fantastiskt att få visa både sin politiska ambition OCH ren glädje och musikalitet.

Följ med till härliga Hällevik nere på Listerlandet! Här pågår just nu årets årliga tradjazzfestival.

Jag är stolt över den frihet vi åtnjuter och att spelglädjen inte har några gränser.

Spana in axelskyddet...

Ställ dig längs gatan tillsammans med tusen andra.

Spana in trombonerna, trumslagarna, bastuborna (nej, inte bastu-borna!) och vår eminente Uno Hellgren som blåste igång hela paraden.

Vilken spelglädje! Vilken lätthet i det lekfulla anslaget!

Uno startar festivalparaden.

Medelåldern är hög... men hattarna låga.

Tänk att både pensionister och barn kan ha roligt, sida vid sida. Precis så vill vi ha det.

Ukulelens ovänner - förlåt, jag menar vänner - UKKE FELLOW'Z - har åter igen gjort ett bejublat framträdande. Igår var det premiär för vår medverkan på Hälleviksjazzen.

Högt, och lågt. Dragkedjan.

Festivalledningen beslöt att göra en särskild satsning på barnen, med Arlas mjölktält och två glada orkestrar med barnlåtar på repertoaren.

Gruppen "Come on, katten, det svänger ju" var ordentligt duktiga, med snygga arrangemang kring roliga barnsånger som "Cruella Deville" och "Var nöjd med allt som livet ger."

Fotot här är inte rättvisande - just då kom en lätt regnskur, men trogen publik satt kvar och sjöng med.

Vi turades om att kliva upp och ned på scenen. Först vi kl 12, sedan jazzkatterna kl 13, sedan ukulelens vänner kl 14 och Katterna kl 15.

Regnet skrämde bort.

Många barn med föräldrar svängde loss tillsammans med mor- och farföräldrar, som en gång lärde sig dessa sånger på 60-talet.

Vem är jag, egentligen? Jag är Krakel Spektakel som är både rund och trekantig, med korvaskinn i hatten...

- Det var så roligt jag måste skratta, det kom en trekantig gubbe in.
Han hade träskor och näverjacka och hatten kantad med korvaskinn!

- Först blev jag morfar (mormor!), så blev jag farfar (farmor!), så blev jag farfarsfars farsfarfar!

Alla är inte på plats...

Jag hade fullt sjå med att hålla redan på alla attiraljer. Var är munspelet? I rätt tonart, tack!
Och var är blockflöjten och den lilla lustiga babyplasttrumpeten?!

Vi hade proffsig förstärkning av två riktiga musiker (nåja, vi kan vi också!), Gregor på kornett och Bengt på dragbasun.

Kännetecknet på en riktig musiker är att han/hon kan spela fel, utan att tappa takten... och sedan hitta tillbaka in bland noter och ackord!
Och det gjorde vi. Nästan.

Ju mer nästan, desto mer log vi och försökte se glada och obesvärade ut.

Bara på skoj.

Det är mycket spex och humor i det här gänget. Gregor hade ett plastavloppsrör för att förstärka sina toner. Ibland släppte vi in dem så de fick spela solo, ibland körde vi bara över dem... och tvärslutade...

- Vi har det väldigt gemusigt, sa jag i mikrofonen. Här är väldigt många grönsaker i orkestern... för att hylla Lennart Hellsings sångskatt!

Här dansar Herr Gurka! Både valz och mazurka. I fyrtakt! Det går inte... Jodå. Med Tre små rädisor. Som flöt bort till Mexicos bukt.

På med grönsaksmössorna nu då!

Hotande regnmoln drog in över havsbandet runt Hanöhus.

Snälla Gud, låt det landa i Mjällby... och inte här! Eller släpp det borta i Sölvesborg och Bromölla.

Vi var beredda på det värsta.
Petronella från Plaskeby hade sitt paraply med sig. Så även den proffsiga publiken.

Ylva-Petronella.

Vår herre hörde vår bön, det kom bara tio stänk, sedan öppnade Han ett hål i molnen så den blå himlen blev synlig.

- Glada ska vi ropa: Tjenare och mors! Segla allihopa bort i en galosch! Tra la la la... Segla hela natten, intill ljusan dag, är du rädd för vatten, det är inte jag!

Mellan föreställningarna var jag tvungen att ta ett dopp i havet - jag var alldeles genomsvettig. Kallt och skönt omslöt de gröna vågorna mig, medan toner från andra jazzband gled över vattnet.

Alla ska med.

Som artist är det viktigt att få vara ifred före, mellan och efter spelningarna.
I alla fall är det så för mig. Jag måste få samla tankarna, fokusera och inte släppa ut min energi till någon som vill vara trevlig med mig.

Ni får vänta!

Därför var det så skönt att få strosa på egen hand innan allt körde igång.

När jag kom ned i hamnen idag på förmiddagen hördes musik utifrån vattnet.
Där satt en orkester i en båt och spelade... med åhörare på bryggan.
Tjusigt.
Vilken charm det är att vara här!

Båtjazz i hamnen.

Man blir törstig av att spela och spexa. Kan någon trolla fram något att dricka? Hur är det med trollkarlen från Indialand? Nä, han vänder ju på det...

Då var det välsignat gott att Arla hade ett mjölktält strax intill.
Men en stor uppblåsbar jättekossa drog de barnen till sig, som lekte som små kalvar i gräset.

Jag sjönk ned i en sacco-säck och pustade ut, med både mjölk och yoghurt mellan knäna...

- Och kejsar'n av Kina han sa: Jag slår vad, att ingen förvandlar sig till lemonad!
Ha ha! ropte trollkarl'n, se då på min kraft! Och simsalambim blev han till ett glas saft.

- Men solen sken het över risfält och älv, och trollkarl'n blev törstig och drack opp sig själv.
Det skedde i misshugg som ni nog förstår, man det har han ångrat i sjuhundra år...

Drick inte upp dig själv.

Lennart Hellsings fantasi är så välgörande, särskilt för barn som är matade med faktaböcker och tråksagor typ "Nu går vi till tandläkaren".

Det är alldeles nödvändigt att hålla alla möjligheter öppna för att hjärnbanorna inte ska stagnera redan i barndomen.

Hur tror ni annars att Einstein hade kommit på sin relativitetsteori!?

Relativt bra.

Nu hade vi bullrat på i halvtimme och började bli trötta. Det var dags för en vaggvisa, Hellsings Önskevisa:

- När kvällen den kommer och solen gått ned, jag sitter i fönstret och stjärnorna ser.

Vi visade att vi även hade lite musikalisk finkänslighet, och spelade ett intro med blockflöjt, kornett och dragbasun i milda harmonier. Snyggt! I välgörande lugnt tempo.

Även här kommer den nödvändiga fantasin in, som är kusin med aftonbönen:

- En stjärna just faller i rymden den blå, jag blundar och skyndar att önska mig då...

En önskan kan riktas rakt ut... men bönen har en sändare och en mottagare.
Gud själv hör, och vi får också rikta in vårt hjärta på Guds våglängd och försöka lyssna in svaret.

- Käre gode Gud, tack för livet, tack för vänner och glädje.

Hjälp oss att bevara kärlek och frid oss emellan.
Och när livet tycks ta slut, sänd goda människor i vår väg som kan ge oss hoppet tillbaka.
I Jesu namn, amen!

Flaggar för hoppet.

Och det är precis vad som har hänt!

Med de mest tacksamma och glada Hälleviks-hälsningar till eder alla, från Ukke Fellow'z sekreterare och pajas,

Helene F Sturejazz,

- barnälskare, musikälskare, jazzdiggare och Hjärtenfloälskare!

UKKE FELLOW'Z!

UKULELE-STÄMMA på BELLAS PLAZE

Flying wings, i dubbel mening!

Vilket ställe! Vilken plats!
Retro, kult och kitch och tillbaka till 50-talet!

Välkomna till Bellas Plaze i Bromölla - ett måste för alla som gillar Elvis, gamla amerikanska bilar och andra prylar från 50-talet.

Idag var det en stor händelse för alla ukulelespelande människor i Blekinge och Skåne.
Vi bjöd in till en spelmansstämma som hörsammandes av 90 personer!

Det var tur att det var så högt i tak.

Högt i tak.

För tre år sedan började UKKEFELLOW'Z i Sölvesborg att bjuda in de tre grupper man kände till, till en sommarträff.
Det var mitt första möte med dessa spelglada personer, och jag kände att:

- Jag vill vara en del av den här gemenskapen.

Så blev det - tack Kristin Eriksson att du drog mig in - och den starten i Grodparken 2014 i Sölvesborg har sedan dess varit mitt "lyckopiller", varje måndag!

Året därpå bjöd Ronnebygruppen in oss till Riverside.
Förra året var det Kristianstadgruppen Uckelikul som välkomnade oss till Åhus och idag, den 17 juni 2017, har vår ukulelestämma vuxit med 200%!

Minst.

Kalle Nilsson välkomnar.

Det var lite lokal musikhistoria.

Vår ledare Kalle Nilsson välkomnade alla, från väster till öster, och i den riktningen skulle vi nu spela.

Men först våra gemensamma låtar;

- Ucken min (Guldgrävarsången), Klöversnoa, El Baion och den ifrågasatta Honolulu ("med ring i näsan, på zuluvis...)

Men utanför satt två hårdrocksungdomar, just med både ringar i näsan, piercingar och stora plattor i de uttänjda örsnibbarna - "på zuluvis" !!
Så det finns inget nedvärderande i att sjunga så. Tvärtom är det ju högsta mode!

Också högsta mode.

Det blåklädda PRO-gänget från Lomma var först ut.

Jag hamnade bakom dem vid nödutgången, där Elvis och jag diggade till deras låtar...

Elivs gul, Lomma blå.

Det är viktigt med klädseln, att man visar sin samhörighet. Det gjorde även ukulele-folket från Bjuv.
Nu fick vi höra både stämsång och solosång i den milda "River of Babylon".

Jag som just har varit i Israel vet att den sången har urgamla anor, då Israels folk blev deporterade till Babylon, för sina synders skull...

- At the river of Babylon, where I sat down, I remember Sion...

Applåder till Bjuv.

Svartklädda med stråhattar gjorde därefter Kristianstad-gänget entré

Några grupper kompade sig själva med gitarr, andra hade en bas med sig, men viktigast är ändå att det lilla instrumentet ukulele hörs, liksom sången.

En sådan här bas har jag aldrig sett förut... Jag smyg-fotograferade i motljus...

Snyggt. Coolt.

Sedan var det vår tur. Vi var så taggade!
Dessutom har vi ju en trummis också... och mina maraccas.

Vi satte full fart med Alexander's Ragtime Band som i vår tappning heter "Vårat ukulele-band".

La Cucaracha med nyskriven svensk text (jag vet vilka de är...) är också rolig att spela.

Tre låtar var fick vi och den sista i vårt set fick då bli Danne Stråheds underfundiga "La de leva" - ett inlägg i miljödebatten, och med en fråga till Vår Herre hur han kunde skapa sådana dumma stackare som vi...

Vi förtjänar inte den jord vi skövlar, tänker jag, där har Danne Stråhed rätt.

Men det blev allsång och handklapp och gemenskapen var stor.

Ethyl...

Här på våra breddgrader har vi just röjt och röjt upp efter vårt i särklass största evenemang - Sweden Rock i lilla Norje.

Och från Norje kom nästa ukulele-grupp!

Med den äran spelade de sina glada låtar, dock utan distade gitarrer och inga dubbla taktslag på någon bastrumma...

Det är roligt med alla fyndiga namn. Utanför Karlshamn ligger Hoka, där jag har haft många konfirmandläger. Musiken är viktig för själen och vårt välbefinnande.

Den här gruppen hette Hokalele...! Heja!

Hokalele!

Ännu en grupp från Karlshamn trädde fram och sedan var det Ronnebys tur.

Där finns Sven Haraldsson, som skriver egna små sånger - och gärna pratar alldeles för mycket mellan låtarna - men nu gällde det att fokusera, eftersom vi var så många.

Dessutom ville den nyblidade ukulele-kvartetten också ha sin tid, och vi bjöds till och med på ett ucke-solo till den underbara låten "Sway". Snyggt!

Vi började bli hungriga och det luktade gott från restauranten på Bellas Plaze.
Utanför pågick en baklucke-loppis denna lördag, och en hel del folk tittade in och lyssnade.

Inget i den bakluckan, dock.

Vi har hjälpts åt att få fatt i alla dessa grupper. Min stolthet var gänget från Lyckeby och Lyckå församling, där jag hade min första tjänst.

De träffas inte så ofta och de kände sig minst i gänget... men åh vilket bra avslut de gjorde på vår spelmansstämma!

Kaffe-låten "Dagny" är så tacksam och rolig att sjunga med i, och allra sist blev en "profilerad låt":

Kom hit och spill!

- Eftersom vi kommer från Svenska kyrkan... vill vi sjunga om något som vi allesammans snart ska göra... och ännu längre fram i tiden definitivt skall göra!

Församlingspedagogen ALO är en god talare som vet hur man lägger upp orden.

- Vi reser hem! sjöng de... "vi reser hem till himlen, halleluja.... vi reser hem!"

Ja, det gör vi.

Fina vänner från Lyckeby.

På något sätt är det viktigt att det andliga också får plats, även i ett profant sammanhang.
Ärligt talat, de flesta av oss som spelade har en tro, mer eller mindre uttalad.

När det sedan blev fritt spelrum, efter lunchen, var det flera grupper som brast ut i Sveriges mest älskade allsång:

- Han har öppnat pärleporten!

Bjuvs ledare berättade att de på en trädgårdsfest fick besök av ett hårdrocksgäng, som just kommit hem från Sweden Rock. De hörde ukulelemusik och gick över, och bad dem spela just denna underbara Pärleport.

- Och hur "farliga, tatuerade svartklädda rockare" kunde sjunga så bra begriper jag inte, sa han och skrattade.

Så blev denna dag!

Pärleporten lät sig anas mellan de kraftiga regnskurarna. Nya kontakter var knutna och vänskapsband upprättade.

Regntunga skyar i Bromölla.

- Nästa år är ni alla välkomna till Bjuv!
- Då är det lika bra att vi beställer en buss...

Vad ska det här sluta?!

Flera av oss var med 2011 i Helsingborg då 1.547 personer slog världsrekord i flest antal människor som samtidigt spelade samma låt - Leende guldbruna ögon - och fick det bekräftat av Guinness kontrollanter.

Om vi ökat vårt deltagande med 200% sedan förra året, hur lång tid tar det då tills vi är upp i världsrekordläget??
Räkna du som har matte-generna.

Världsrekord?

Nu säger vi tack och hej, tills vi ses igen.

Och det lär inte dröja - redan på Killebom här i Sölvesborg spelar Ukke Fellow'z den 6 juli, i Grodparken kl 13.

Och när Hälleviksjazzen sätter igång, spelar vi både den 11 och 12 augusti för barnen - uppjazzade versioner av Lennart Hellsings "Krakel spektakel".

Just nu känns det som att Sölvesborg är världens centrum... åtminstone vad gäller ukulelens framtid!

Swing on!

Svängigt.

De gladaste hälsningar till alla music-lovers från

Helene F Sturefelt,

- som tyvärr inte lyckades fånga alla tio grupperna på bild, men ni gjorde likväl gott intryck, och...

- som är mycket förtjust i sin "Flying Wing" - den vita hårdrocksukulelen, köpt i Berth's musikaffär i nämnda centrala stad,

- och som skriver endast i egen sak, inte åt hela orkestern.

UKKEFELLOW'Z, svårt skall det vara!

P.S. Sanna Nielsen, du kommer ju från Bromölla... och leder allsången på Skansen... Kan inte du bjuda upp oss så vi får spela för hela Sverige!?!